Med hjälp av Yahoo Finance tog jag fram lite snabba kurvor över MA50 och MA200 (dvs 50 och 200 dagars medelvärde) för OMXS30, dvs de trettio största bolagen på Stockholmsbörsen. Många känner säkert till att det är ganska vanligt att använda dessa för att definera den långsiktiga trenden. En hel del aktieintresserade använder även dessa för att hitta köp- respektive säljlägen. Det har varit en väl fungerande strategi de senaste åren som syns i paragrafen. Mer i detalj så skall man köpa när MA50 skär MA200 underifrån och sälja när MA50 skär MA200 ovanifrån. Här markerat med gröna respektive röda pilar.

För första gången på ganska länge verkar det nu som att denna strategi inte kommer att fungera. Att denna strategi fallerar ibland är inte så uppseendeväckande, men det är ändå intressant att se hur stora rörelser det har varit det senaste året. Jag tror att en del av dessa stora rörelser har med robothandeln att göra.

Är bostadskarriärens tid förbi?

Henrik Mitelman på DI skriver idag att han tror att bostadskarriärens tid är förbi. Han är inte den förste som ifrågasätter hållbarheten i dagens bostadspriser, men det är likväl intressant att det alltmer vedertagna synen är att priserna kommer att gå ner eller i bästa fall ligga kvar på dagens nivåer. Att riskaverta journalister på stora tidningar bröjar släppa nyheten tyder på en hel del.

Lars Wideräng kommentarer, inte helt förvånande, detta på sin blogg Cornucopia och lyfter även fram transaktionskostnaden för att byta bostad. Utöver mäklararvode på 2-3% tillkommer lagfartskostnad på 1,5% och pantbrevskostnad på 2%. Mäklararvodet och lagfartskostnad beräknas på köpebelppet och pantbrevskostnader beräknas på de nya inteckningar som görs (vilket ofta innebär att om du köper huset av någon som bott där väldigt länge så tillkommer, givet att du lånar till merparten av köpebeloppet, relativt sett större kostnader för pantbrev jämfört med om du köper huset av någon som har bott där en kortare period).

Jag har tidigare skrivit på bloggen att jag tycker att dagens bostadspriser är väl höga och att jag inte tror att de som idag ger sig in i leken kommer att få se samma fina utveckling som sina äldre kusiner som gav sig in i leken i slutet av 90-talet fått se. Det är möjligt att jag har fel, men det är vad jag tror.

Det jag tycker är värt att poängtera som inte alltid lyfts fram är kostnaden för att flytta, eller mer korrekt, kostnaden för att sälja en bostad och köpa en annan, är väldigt hög. Jag hade tänkt illustrera med ett exempel:

Sven och Lotta bor idag i Göteborg i ett fint hus. En dag får Lotta ett jobberbjudande i Stockholm som hon väldigt gärna vill tacka ja till. Sven tycker att det verkar lockande att flytta till Stockholm och de bestämmer därför tillsammans att flyttlasset skall gå till huvudstaden.

Efter ett tag hittar de ett hus de gillar i Stockholm för 5 MSEK. Det ligger inte centralt, men de trivs och bestämmer sig för att slå till. Det är ett äldre par som säljer och det finns bara pantbrev på 1 MSEK.

Huset i Göteborg säljs för 5 MSEK efter ett par visningar. Vid en första anblick kan man alltså tro att pengarna flyttades från ett hus till ett annat, men inte riktigt.

Paret har nämligen 1,5 MSEK att sätta in i det nya huset, vilket innebär att de måste ha ett ytterligare pantbrev på 2,5 MSEK (5 MSEK-1,5 MSEK). Kostnaden för pantbrev blir 50 000 SEK (2% av 2,5 MSEK). Dessutom tillkommer en administrativ avgift på ett par hundralappar.

Mäklaren som sålde huset i Göteborg skall ha sitt. Efter lite förhandlande landade hans arvode på 2%, vilket på 5 MSEK landar på 100 000 SEK.

För att garantera att även den dammigaste spargrisen får sätta livet till så tar det inte slut där. Det skall även till en lagfartskostnad på 1,5% på köpebeloppet på 5 MSEK, vilket blir 75 000 SEK.

Summa summarum, så kan kostnaden för att sälja en 5 MSEK-villa och köpa en lika dyr någon annanstans mycket väl landa på styva 200 000 SEK. I mitt exempel blir totalsumman 225 000 SEK, vilket är ganska mycket pengar för de flesta.

Vad kan man då lära sig av detta? Det kostar att byta bostad, ganska mycket till och med. Om man har för avsikt att göra bostadskarriär genom att successivt byta upp sig måste man ha till en ganska bra värdestegring bara för att kompensera för själva transaktionskostnaden. Man skall alltså vara långsiktig när man köper hus.

Personligen kan jag tycka att det är väl höga lagfartskostnader och pantbrevskostnader. Risken är att Lotta strutntar i jobbet för att det blir för dyrt att flytta. Kanske räknar hon och kommer fram till att även om hon får en löneökning på nästan 10 000 SEK mer i månaden på toppjobbet så tar det ganska många månader innan denna löneökning betalar kostnaderna för bostadsbytet och tackar nej till jobbet delvis av den anledningen.

SCA vänder upp och Cellavision avancerar

Efter att jag rekommenderat köp av SCA så vände kursen ned. Förvisso tillsammans med de flesta andra aktier, men likväl åt fel håll. Lyckligtvis har kursen vänt upp igen och stop-loss-kursen på 94 SEK var egentligen aldrig nära. Nedan finns en graf över senaste månadens utveckling.

 

En aktie som jag tidigare ägt och som jag har trott mycket på - Cellavision - har tagit ett välförtjänt skutt den senaste tiden efter ha presenterat fina siffror. Förutom att jag tror på automatisk blodanalys framför manuell blodanalys så kan man hoppas att Cellavisions teknik är på väg att vinna acceptans på riktigt bred front. När (eller om) detta sker så kan det leda till att värderingen av bolaget blir klart högre. Det skulle inte förvåna mig om det finns ett par tunga medicinteknikspelare som håller ordentlig koll på bolaget. Sedan årsskiftet har kursen hoppat upp från 13 SEK till runt 17-18 SEK, ett ganska ordentligt hopp, se nedan. Det skulle inte förvåna mig om det finns det en och annan köpare så tror på ett uppköp.

SCA är köpvärd

Efter att SCA delat ut drygt 4 SEK och inte nått upp till analytikernas förväntningarna så har kursen gått ned från runt 120 SEK till 106 SEK, dvs nivån som aktien hade i början av året innan man började pumpa ut nyheter om att man håller på att göra sig av med mindre lönsamma delar och istället satsa på hygiendelarna. Idag kan man även läsa att många insiders har köpt på sig aktier efter Q1-rapporten.



Jag har länge tyckt att SCA är ett bra köp. Produkterna är till stor del konjunkturokänsliga. Man äger ett antal starka varumärken, tex Tena, Libero, Torky. Bolaget ses som tråkigt eftersom Stureplansanalytikerna anser att man inte fattar att delarna är värda mer var för sig istället för i klump. Oviljan att dela upp bolaget har gjort många större investerare ointresserade. Icke-hajpade bolag gillar jag. Sist, men definitivt inte minst, så äger man väldigt mycket skog.

Min uppfattning är att det är ett bra läge att hoppa på tåget vid rådande kurs, 106 SEK. Om man kan plocka in aktier billigare är det naturligtvis ännu bättre, men 106 SEK känns prisvärt. Enligt de uträkningar som jag tycker känns tillförlitliga så kan en kurs på 125 SEK anses vara motiverad.

Mitt aktietips är att köpa SCA vid dagens nivå, 106 SEK, sätta en riktkurs inom 12 månader på 120 SEK (knappt 15% upp) och att stoppa ut sig om kursen letar sig ned under 96 SEK (knappt 10 procent ned). Vad tror ni om ett sådant upplägg?

Aktiehandel med perspektiv - Readsoft

Ett företag som jag fick upp ögonen för under 2007 var Readsoft. Förenklat kan man säga att Readsoft tillhandahåller lösningar för att omvandla analogt material till digitalt, t ex scanna fakturor. Man har samarbeten med båda SAP och Oracle, vilket är intressant.

När jag gav mig in i leken så trodde jag att aktien skulle kunna sätta fart eftersom föräljningen verkade gå bra. Många ordrar kommunicerades ut och man effektiviserade sin organisation, dvs kapade kostnader. Det är möjligt att jag kommer ihåg lite fel, men min infallsvinkel var att Readsoft var ett etablerat bolag som sålde mjukvara (hög marginal) med starka partners i ryggen. Givet detta tyckte jag att värderingen var attraktiv.

Första affären gjordes i början av 2007 för runt 25 SEK. Kursen gick åt fel håll och i slutet av året fyllde jag på med ytterligare aktier runt 15 SEK. Efter att kursen tickat upp lite grann, förmodligen för att realisera lite förlust så sålde jag hälften före årskiftet.

Under mitten av 2008 så fyllde jag på med fler aktier för runt 12 SEK innan det riktigt brakade loss nedåt, som kan ses på grafen ovan. Även om det verkligen gick skit så låg jag kvar i min position.

I början av 2009 så fyllde jag på med fler aktier för runt 8 SEK och runt 9 SEK. Jag trodde på bolaget och det verkade som att de hade hyggligt flyt med försäljningen även om naturligtvis krisen påverkade.

Efter att jag blivit besviken en sista gång under 2009 (jag tror att det var efter Q1-rapporten för 2009) så bestämde jag mig för att en gång för alla avsluta. Detta blev till en kurs runt 11 SEK.

Grafen ovan visar att jag inte skulle ha sålt utan hängt kvar. Vad som hände var att det kom in en ny VD och utiskterna för bolaget har successivt blivit bättre.

Mitt agerande i Readsoft är jag inte så nöjd med. Jag är egentligen inte så missnöjd med att jag sålde när jag sålde. Det var naturligtvis fel så här i efterhand, men det visste jag inte då och mitt beslut var väl genomtänkt. Det jag inte är nöjd med är att jag inte kapat mina förluster tidigt, istället har de fått skena iväg. Resultatet av detta har varit att mina äventyr i Readsoft mest inneburit förluster.

Aktiehandel med lite perspektiv - AXIS

Det är en del aktier som jag har skrivit ganska mycket om här på bloggen. De flesta inlägg har varit mer eller mindre nulägesrapporter och tankar om framtiden, sällan någon tillbakablick.

En aktie som jag känner mycket för är AXIS. Det är ett väslskött företag som har lyckats med konststycket att slå sig in i en bransch samtidigt som man tjänat pengar. Säkerhetsbranschen är, så som jag har upplevt den, väldigt konservativ och AXIS har inte fått mycket gratis när man har tryckt på övergången från analoga system till digitala. Det som har talat för bolaget har alltid varit att tekniskt förnuft talar till deras fördel samt att de har varit duktiga på dataöverföring, men man skall inte förringa arbetet de har gjort med att få branschen att acceptera de digitala systemen. En annan del är att de har lyckats bygga upp en bra egen kompetens kring kamerateknik, vilket inte heller är självklart.

Detta var funderingar som jag hade för 7 år sedan (2005) när jag handlade med aktien, som då stod i runt 25 SEK. Det var inte självklart att bolaget skulle kunna ta ordentliga marknadsandelar på en bransch som styrdes av storspelare som Panasonic, Bosch m fl med en ny typ av teknik. Jag gjorde egentligen inga pengar på aktien under 2005 utan var som en rädd katt som hoppade ut och in hela tiden. Idag hoppas jag att jag hade varit lite coolare och ridit längre på vågen, men det är inte säkert.

Inte förrän 2008 började jag handla med aktien igen. Jag var inne och vände tre gånger utan att tjäna eller förlora pengar, vilket var bra ett år som 2008 när mycket gick ner.

Under mitten av 2009 hoppade jag på tåget runt 75 SEK och behöll aktierna ett ganska bra tag och sålde i början av 2010 för runt 90 SEK. Det är den första affären i aktien som på allvar påverka totalsumman för min aktiehandel. De tidigare affärerna hade varken bidragit positivt eller negativt.

Efter att jag sålt följde ganska många affärer under första halvåret som gick ungefär på ett ut. Under sommaren tog jag däremot en ny position som jag behöll ända in i mars 2011. Snittköpepriset landade på runt 90 SEK och försäljningen på 135 SEK.

Sedan mitten av 2011 har jag inte varit inne i aktien, som idag ligger runt 170-180 SEK.

Det finns säkert de som menar att jag skulle ha behållit de aktier som jag köpt under 2005 och gjort en riktigt bra affär. Så här i efterhand skulle jag naturligtvis ha gjort det, men jag är överlag nöjd med hur jag har handlat med aktien.

För det första har jag lyckats att hitta ett bra bolag ganska tidigt som jag har följt under ganska många år. Det är alltid lättare att göra bra affärer om man har ett bolag som går bra.

För det andra har jag lyckats undvika större förluster. Det har jag gjort genom att snabbt dra i nödbromsen när saker har gått i fel riktning. I en del fall har detta, istället för att minimera förluster, inneburit att jag har missat uppgångar, men så är det med aktiehandel. Det gäller att ha rätt oftare än man har fel.

Jag tror mycket på att hitta bra bolag genom att förstå deras verksamhet och omvärld. I detta fall är jag intresserad av AXIS produkter vilket gjorde det ganska enkelt. När man väl har hittat ett bra bolag så tycker jag att man skall ha tydliga riktlinjer för sig själv hur man skall agera, framförallt för att undvika stora förluster (orealiserade eller inte).

Boränteuppror och IPS-krav

Den senaste snackisen är att man måste förhandla för att få den bästa boräntan. Bland annat har Claes Hemberg på Avanza dragit igång ett ränteuppropr på Twitter som sedan SvD valde att haka på, där hela poängen är att man säger vad man har lyckats förhandla ned sin ränta till. Summa summarum kan man säga att en ränta runt 3,5-3,7% inte borde vara omöjlig för de flesta att nå idag, men frågan är till vilket pris?

Jag läste i en kommentar att Pär Boman, hövding på SHB, tyckte att undersökningen var otillräcklig eftersom det inte framgår vad det totala engagemanget är hos banken. Naturligtvis stämmer detta. Banken vill tjäna pengar på dig och hur man gör detta, via bolåneräntor, kortavgifter etc, är underordnat. Tyvärr verkar inte detta riktigt ha nått fram till en del som gladeligen hoppar på allehanda pensionssparande med ohemula bindningstider för att trycka ned räntan ett par punkter. Det är bara dumt.

Ett exempel:
Antag att ett par skall låna en miljon till ett hus som du köper för tre miljoner. Belåningsgraden är med andra ord väldigt låg jämfört med vad som är vanligt idag. Paret som lånar har båda tillsvidareanställningar, är akademiker, tjänar bra och har i övrigt inga lån. Man kan tycka att paret borde vara ganska intressanta kunder för många av våra storbanker, men det behöver faktiskt inte vara fallet. Paret vill nämligen inte pensionsspara, istället vill de amortera av lånet. Klokt eller inte, banken tycker att man skall pensionsspara så de ger två alternativ. Antingen så pensionssparar de 1000 SEK var per månad, dvs 24 000 SEK om året, i ett individuellt pensionssparande (IPS) och får en ränta på 3,7% eller så får de en ränta på 3,8% om de inte vill pensionsspara. Bankmannen lyfter fram att 12 000 SEK per år och person är avdragsgillt, vilket kan vara en skattemässig fördel den dagen de väljer att plocka ut pengarna (eftersom de då kanske inte behöver betala statlig skatt om situationen då är lik dagens).

Efter att ha räknat på saken och funderat så kommer de fram till att de inte skall pensionsspara utan amortera på lånet istället. I praktiken innebär detta att de betalar 1000 SEK mer i räntekostnader före ränteavdrag per år, 700 SEK efter ränteavdrag, alltså omkring 60 SEK mer per månad. Det gör varken till eller från i deras totala ekonomi.

Att de inte vill pensionsspara beror på att de för varje månads pensionsinsättning på 1000 SEK kommer att betala runt 10-15 SEK per år för förvaltningen (räknat på förvaltningsavgift på 1-1,5%). Nyckelordet här är "per år". Eftersom pensionssparandet kommer att vara bundet i 25 år (paret är 30 år) så kommer de första pengarna de sätter in att totalt kosta dem 250-375 SEK i förvaltningsavgifter vid nolltillväxt om de väljer att ta ut dem så tidigt som möjligt, dvs på 55 årsdagen. Förmodligen kommer de inte att göra det eftersom det är skattemässigt dumt om de jobbar vid 55 års ålder, något de båda hoppas och tror att de gör.


Vän av ordning kanske menar att det är fel att räkna på det här sättet eftersom jag bara har tagit med de pengar som sätts in nu och inte de som sätts in om säg 10 år. Sant, men eftersom rabatten gäller idag och ett (eller i vissa fall två) år framåt så kommer helt säkert villkoren att förändras med tiden, förutom det faktum att pengarna är inlåsta i 25 år minst och att förvaltningsavgifter måste betalas under denna långa tid.

Även om jag inte har läst Per Håkan Börjessons (Spiltans VD) senaste bok så tror jag han är inne på samma spår i denna.

Vad är då min slutsats? Jag tror att många av dem som sitter på de lägsta räntorna har blivit förblindade av att pressa ned räntan att de har svalt alla möjliga ofördelaktiga pensionsupplägg, dyra kort mm, men jag kan naturligtvis ha fel även om jag inte tror det.

Är jag då en bitter typ med hög boränta? Ja, det är jag. Bitter och sur är jag alltid när någon vill kränga pensions- och fondlösningar till mig och hög boränta (strax över medel) har jag eftersom jag inte gick med på att bli "helkund".

Min strategi när jag förhandlade var att jag sade att jag gick med på allt bara jag fick en låg ränta. Detta inkluderade även att jag skulle maxa lånen och köpa fonder för de pengarna som jag skulle kunnat skjuta in i huset. När jag väl hade fått ett erbjudande med en låg ränta så började jag successivt att plocka bort det ena efter det andra till dess att jag bara hade ett bolån. Istället för att betala förvaltningsavgifter så amorterar jag. Det känns bra.


  

ISK - en jämförelse

Den nya sparformen Investeringssparkonto är nu verklighet och eftersom jag ryggmärgsmässigt är negativ till nya typer av finansiella "uppfinningar" så har jag inte tagit steget att starta något ISK. Trots att jag är grinig gubbe, i en spolings kropp, så har jag faktiskt börjat ifrågasätta min egen grinighet. En anledning till detta är de många ISK har öppnats. Det har hänt att majoriteten har haft rätt förr. Bankernas reklam ger jag inget för och ser det snarare som ett tecken på att inte hoppa på tåget. Det finns bara ett sätt, att räkna lite.

En vanlig aktiedepå, i mitt fall Nordnetdirekt, så får man en halvtaskig teknisk lösning men ett courtage så lågt som 9 SEK. Inga kostnader för depån, men heller ingen ränta att räkna med. Den årliga nettovinsten beskattas med 30% och utdelningar med 30% som dras direkt.

Ett ISK skulle ge ett courtage på 99 SEK, räknat på Nordnets baslösning (https://www.nordnet.se/mux/web/nordnet/ISKcourtage.html). Precis som i aktiedepån så finns ingen avgift för att ha depån, men (förmodligen) ingen ränta att räkna med för de pengar som inte är investerade. Man betalar ingen skatt för varken vinster eller utdelningar utan istället beräknas ett kapitalunderlag (värdet av tillgångarna på kontot) i början av varje kvartal för att sedan multipliceras med statslåneräntan 30 nov föregående år för att på så sätt få fram en schablonintäkt. Denna schablonintäkt beskattas därefter med 30% och man kan använda denna för att kvitta förluster inom inkomstslaget kapital. Givet förutsättningarna som gäller för närvarande så ger statslåneräntan en skattesats på 0,495%, här avrundat till 0,5%. (Verkar det komplicerat? Förmodligen har det använts miljoner skattekronor för att uppfinna denna enkla lösning. Varför inte bara sänka reavinstskatten till 20%?)

En slutsats som man kan dra av ISK är att det kan vara klokt att ha ett ISK och en vanlig aktiedpå så att man kan kvitta vinster mot förluster. Om man bara har ett ISK kommer man bara att få vinster och kommer (om man inte har andra typer av kapitalförluster) att inte ha något att kvitta mot.

Exampel 1
Räknat på ett exempel på en depå som innehåller aktier värda 100 000 SEK, att det görs avslut för 200 000 SEK per år och att vinsten på depån landar på netto 7 000 SEK, dvs 7% upp, samt utdelningar på 4 000 SEK så ger detta följande:

Aktiedepå
Courtagekostnad
Givet att man inte gör affärer under 6 000 SEK (breakeven vid 0,15% och 9 SEK ger 6 000 SEK, 6 000 SEK *0,15% = 9 SEK) så gäller följande:

200 000 SEK * 0,15% = 300 SEK

Reavinstskatt
Nettovinst
30% * 7 000 SEK = 2 100 SEK

Källskatt
Utdelning
30%*4 000 SEK = 1 200 SEK

Totalt kommer man att betala 3 600 SEK i skatt och avgifter för en snålaktiedepå som Nordnetdirekt.

ISK
Courtagekostnad
Om man bara har 100 000 SEK att spela med så kommer man alltid att hamna på minimicourtaget på 99 SEK. Alla avslut under 116 470 SEK (99 SEK/0,085%) hamnar nämligen på minimicourtaget. För enkelhetens skull antar vi därför att man gör 20 stycken avslut á 10 000 SEK.

20 avslut * 99 SEK = 1 980 SEK

Skatt
Portföljen kommer att växa från 100 000 SEK till 111 000 SEK under årets gång. Avstämning kommer att ske en gång per kvartal, vilket borde innebära något förenklat (t ex bortse från att utdelningar kommer på våren) att skatten kommer att beräknas på ett belopp runt 105 000 SEK.

0,5% * 105 000 SEK = 525 SEK

Totalt kommer man alltså att betala runt 2 500 SEK i avgifter och skatt för ISK-alternativet.

I detta exempel är alltså ISK att föredra trots de höga courtagekostnaderna. En vild gissning, men kanske tar bankerna tillfället i akt och binder in oss med höga courtage.

Exempel 2
Antag istället att reavinsten hamnar på noll och att utdelningarna stannar på 3 000 SEK, i övrigt samma som exempel 1 så innebär detta följande skillnader:

Aktiedepå
Reavinstskatt 0 SEK
Källskatt 3 000 SEK*30% = 900 SEK

Totalt 1200 SEK.

ISK
Skatt 101 500 SEK * 0,5% = 500 SEK

Totalt 2500 SEK.

I detta lite tråkigare scenario så är alltså aktiedepån att föredra.

Vad man väljer beror alltså dels vad man tror om framtiden på börsen, dels vad man tror om sin egen förmåga att generera en bra avkastning.

Såvida inte jag kan hitta någon ISK med låga courtage så kommer jag nog att avstå. Är det någon som känner till någon snål-ISK med courtage som jag skulle kunna gilla?

Robotarnas glada dagar är förbi

När man pratar om aktier så är det snarare regel än undantag att den s k robothandeln kommer på tal och dess "negativa konsekvenser". Robothandeln sägs ge upphov till högre volatilitet och detta i sin tur brukar sägas vara lika med större risk. Ett annat argument mot robothandeln är att de handlar i mikrosekundperspektiv, och att därmed ingen mänkslig trader har en suck att hänga med. Det svänger mer och det kortsiktiga handeln har tagits över att förprogrammerade robotar.

Jag är uppriktigt förvånad att det har tagit så lång tid innan robothandeln på allvar slog igenom. När jag började intressera mig för aktier för ungefär 10 år sedan var det inte något som man pratade om och jag tror inte att det var så vanligt heller. De officiella siffrorna i dessa sammanhang skall man nog i och för sig ta med en nypa salt. Det finns idag ett antal aktörer som hyr in sig i NASDAQs serverhall och de måste mer eller mindre ge sig tillkänna, men alla de som inte handlar i mikrosekundperspektivet (eller snabbare) kan ligga lågt och har ingen som helst anledning att skylta med sin verksamhet. De jag känner som sysslar med robothandel (även om ingen av dem skulle använda det ordet) är inte typen som tvunget måste synas och höras utan trivs bra med att inte vara DI-kändis. Det kanske spelar viss roll.

För att åtegå till robothandeln så kan man något förenklat säga att det man lärde sig för tio år sedan (på bred front) var följande:
1. Marknaden är långt ifrån perfekt i det korta perspektivet och det finns pengar att tjäna
2. Förbestämda regler fungerar fint vid handel i det korta perspektivet
3. Det gäller att rätt fler gånger än man har fel så det finns ingen anledning till prickskytte utan chansa när oddsen talar för dig, dvs handla mycket.

Precis som i alla spel så är det alltid lockande att utnyttja svagheter i motpartens taktik, i synnerhet om den knappt alls döljs, vilket vad jag har förstått var fallet i robothandelns glada barndom. Alla förstod inte att det fanns vinnare och förlorare utan trodde att det var robotar mot människor. Efter ett tag började man alltså att gillra fällor. Man skapade situationer som man visste skulle gillas av de som följde de etablerade tradingsanningarna (både robotar och människor) och kunde man styra marknaden dit man ville så tjänade man pengar såklart. Alla vill följa trenden och kunde man skapa en situation som visade att trenden hade vänt så var man hemma.

Tycker du som läser detta att det verksamheten inte skapar något värde? Tja, det är möjligt. I många fall handlar det om personer med matematisk utbildning som sett miljontals kronor ligga framför deras fötter som de har kunnat ta utan att bryta några lagar. Man har automatiserat och förbättrat en process som man tidigare trott måste skötas av välbetalda mänskliga traders. Man skulle med andra ord säga att det handlar om en fördelning av pengar från en grupp människor som inte tillför något värde till en annan grupp människor som inte heller tillför något värde. Moraldebatten är egentligen en annan fråga, men något man bör fråga sig när man moraliserar över robotar är vad alternativet var före robotarna på allvar kom in i bilden. Att det handlar om mycket mer affärer idag ser jag inte som något som har med saken att göra. Det är bara en effekt av automatiseringen och att handeln idag inte behöver så mycket mänskliga mellanhänder.

Idag tror jag dock att robothandelns glada dagar är förbi. De tekniska doktorer, ingenjörer, matematiker m fl som fick jobb inom finansbranschen på en tradingavdelning för fem-tio år sedan (och som visat framfötterna) är idag alla miljonärer, många flera gånger om. Skillnaden idag mot för några år sedan är att det finns inte så många att snärja. Det finns fortfarande möjligheter att tjäna pengar, men de riktiga glada dagarna är förbi. Nu handlar mer om att ta tillvara på de inslagen som gör att marknaden inte är en perfekt marknad. Skiftet har skett och de möjligheter som uppstod i skiftet är mer eller mindre uttömda.

Att köpa bostad

Jag har precis själv köpt en bostad, något som har varit en lång och inte helt enkel process. I mitt fall har en svår del av det hela varit att jag är ganska övertygad om att priserna är höga och att det mycket väl kan komma en nedgång de närmsta fem-tio åren. Hur som helst, livet är mer än bra affärer och viljan att bo i villa var större än viljan att göra en bra investering.

Under processen som ledde fram till att vi köpte så gjorde jag ett antal reflektioner:

- Kapitalkostnad är nästan ett okänt begrepp
När jag pratat med vänner, kolleger, mäklare etc så har man ofta fått kommentarer i stil med "boendekostnaden beror ju naturligtvis på hur mycket du hade tänkt sätt in själv", vilket naturligtvis är fel och något som förvånar mig att fler inte inser. Att binda kaptial i ett hus innebär att du inte kan få ränta på de pengar, eller annan avkastning för den delen. Naturligtvis kan man argumentera att du får en ränta i form av inflation, men även om det är så att pengarna man sätter in är inflationsskyddade så är det en ganska klen avkastning.

- Alla renoverings-/undershållskostnader är investeringar
Många resonerar som så att ett ombyggt badrum ökar värdet på huset med vad badrummet kostade (om inte mer) och att den höjningen för alltid kommer att finnas kvar. Ett badrum har en livslängd på runt 15 år, dvs den investering som gör i ett nytt badrum kommer med tiden att förbrukas. Det nya badrummet kommer med andra ord inte att vara nytt för evigt.

- Driftskostnader
Det kostar att driva ett hus och att skylla på elbolagen kan man naturligtvis göra om man vill ha en syndabock, men sanningen kommer ändå att finnas kvar. Hus som inte är byggda för att vara energieffektiva och som värms upp av direktel kommer att vara dyra i drift. Jag säger inte att elbolagen tar ut eller inte tar ut skäliga priser. Det är en annan fråga. Helt klart är däremot att fler räknar på räntan fram och tillbaka och sväljer mäklarens prognos om driftskostnader utan någon egen reflektion. Jag tror inte att el för uppvärmning kommer att bli billigare. Det kan det knappast bli om vi skall försöka ställa om samhället till ett grönt sådant.

- Underhållskostnader
Det kostar att underhålla ett hus. Det är sak att driva huset - uppvärmning, sophämtning, hushållsel, vatten, bredband, etc - och en annan sak att underhålla huset - byta sönderrostade stuprör, byta ut ruttna plank, lägga om garagetak som läcker etc. Underhållskostnader ser till att värdet på huset inte sjunker, inte höjer värdet på huset. Skillnaden mellan renoveringar och underhåll är att underhåll inte överhuvudtaget syns eller diskuteras.

- Pendlingsavstånd
Man skall köpa hus där man vill bo brukar det heta. Många menar att detta innebär att man först köper ett hus och sedan funderar på hur man skall ta sig till jobbet. I de flesta hushåll, åtminstone med småbarn, så blir svaret två bilar. Att ha en bil är dyrt. Att ha två bilar är ännu dyrare. Om man vill ha en bil som känns trygg och startar varje morgon, vilket inte sällan är argumentet för att köpa en bil för 350 000 SEK så blir det natuligtvis ännu dyrare. Naturligtvis kan det hända att man ändå köpt två bilar även om man inte flyttat till ett hus, men när man köper ett hus så har man möjlihet att se över sin pendlingssituation. Man kan tro mycket om framtiden, men att det skall bli billigare att köra bil håller jag för ganska osannolikt, elbilar till trots.

- Den egna tiden
Det kostar tid att underhålla ett hus, det kostar tid att pendla, etc. Det är kul att göra saker tillsammans, men det tar inte ett "Äntligen hemma"-avsnitt (60 min) i tid att tapetsera om ett run och lägga nytt golv även om man är hantverkare. Saker och ting tar tid. Värdefull tid. Det är dessutom lögn att säga att det alltid är roligt. Det är t ex inte roligt att upptäcka att specialskruvarna som du behövde för att färdigställa ditt projekt på helgen som du avsatt är slut på lagret och kommer in om ett par dagar. Det händer aldrig Martin Timell, tror jag.

Vad vill jag säga med detta? Det jag vill säga med detta att ett husköp är så mycket mer än räntekostnader. Om man vill göra ett bra köp som både ger ekonomiska marginaler och tidsmarginaler i livet så skall man väga in mer än prislappen på huset och om man tycker att det verkar vara trivsamt. Vilket hus som passar kan man bara själv avgöra, men bra beslut är ofta faktagrundade beslut.