13 november 2018

Mekonomen: Ytterligare fall och ytterligare en chansning

Efter att jag skrivit mitt inlägg om Mekonomen så har bolagets kurs tagit rejält med stryk. I ett infall så fick jag för mig att köpa en post. I takt med att kursen fortsatte ner så blev det ytterligare aktier. Det är kortsiktigt och det kan mycket väl vara dumt.

Jag tror att en del säljer av för att man fått en väl stor exponering mot bolaget efter att man fått aktier i nyemissionen.Det i kombination med att allt fler börjar dra öronen åt sig generellt vad gäller aktier kanske ytterligare spär på nedgången. Det finns säkert också en misstro mot den stora satsningen och det verkar vara många som inte alls tror att den stora affären (som finansieras av nyemissionen).

Även om mycket inte ser bra ut, det mycket väl kan vara en värdefälla och det är en fallande kniv så valde jag att chansa. Förhoppningsvis kommer det en studs uppåt. Det var inte så genomtänkt och det är mycket möjligt att jag gör mig av med aktierna ganska snabbt.

Jag förstår att det kan verka märkligt att jag byter fot så snabbt och det förstår jag, men så är det i alla fall. I grunden så är jag fortfarande skeptisk och det jag skrev i mitt förra inlägg stämmer fortfarande, men det finns en annan sida också. Det är den sida som Börsplus och John Skogman har tagit fasta på och deras analys saknar inte poänger.


09 november 2018

Mekonomen: Börspodden-John och SvD Börsplus säger köp, jag avstår

I ett EFN-avsnitt från igår pratade John Skogman, Börspodden, och Karl-Mikael Syding om börsen generellt och ett par aktier specifikt. Klart sevärt, länk nedan.


I stort så håller jag med Syding och jag tror att det kan komma ytterligare nedgångar. Det kan dröja, men förr eller senare så kommer de höjda räntorna att göra att börsen inte längre fortsätter upp. Frågan är så klart om det kommer att hända innan året är slut eller om det kommer nästa år eller om det kommer att dröja ännu längre. Vi får se. Jag kommer att dansa närmre utgången och vara snabbare med att ta hem vinster. Rätt eller fel? Det får framtiden utvisa.

Det som lite grann förvånar mig är att både John och Karl-Mikael verkar tycka att Mekonomen är ett bra köp. Det kan så klart vara så att aktien är väl nedpressad och att den kommer att studsa upp en bit. Det kan absolut hända. Det kan även komma ett bud, vilket gör att ett köp på dessa nivåer kan visa sig vara ett bra beslut. Det kan med andra ord vara bra att köpa, men resonemanget att det är bra att köpa pga av att det säljs förhållandevis få elbilar tycker jag inte är så imponerande. John och Karl-Mikael hade en diskussion om level 2-tänkande för ett tag sedan och det tycker jag att båda missar i detta fall.

Det man skall fundera på, som jag ser det, är varför Volvo och alla andra bilföretag vill att vi skall privatleasa istället för att köpa en bil. Varför? Min hypotes är att en anledning till att man vill det är att man ser att marknaden håller på att ändras. Förr kunde man sälja en bil och i lönsamhetsberäkningen ta med en massa kommande serviceuppdrag och reservdelar. Att ha en komplett ifylld servicebok var en hederssak och någonting som gjorde att bilen var mer värd vid en framtida försäljning (högst tveksam till att det verkligen var fallet). Så är det inte längre, i alla fall inte i samma utsträckning som förr och det märker bilbolagen av. Färre servar sina bilar hos märkesverkstäder. Mekonomen har varit del i den transformationen. I takt med att fler och fler väljer elbil istället för fossilbil så kommer inte bilföretagen att förlora andelar av eftermarknaden till andra aktörer utan eftermarknaden som helhet kommer att minska ordentligt. Det finns alltså all anledning att sälja bilar på ett annat sätt och det sätter som man tror på är leasning, privatleasing framförallt.

Vad blir då konsekvensen av att man privatleasar istället för att köpa? Konsekvensen blir att man inte servar bilen själv utan man låter bilbolaget ta hand om service. Om man väljer att ha en elbil, vilket allt fler kommer att göra inom kort, tror jag, så kommer den servicekostnaden att vara låg. Min hypotes är alltså att många bilbolag har mycket att vinna på att allt fler väljer att privatleasa istället för att köpa bil. Elbilsövergången kommer alltså att innebära att vi kommer att äga bil på ett annat sätt än vad vi gör idag. Det är i alla fall vad jag tror. Att räntan har varit låg har varit väldigt lyckosamt och har så klart haft sin inverkan också.

Övergången från fossilbilar till elbilar kommer alltså att gå via ett antal faser, den första fasen innebär betalningsmodellen ändras och den andra fasen att övergången i stort blir från fossilbilar till elbilar. Vad gäller serviceaffären för icke-märkesverkstäder så tror jag att den kommer att påverkas redan i första fasen. Det spelar alltså inte jättestor roll att den stora övergången till elbilar kanske ligger ett par år fram i tiden (själv tror jag att vi kommer att se stora förändringar 2021-2022). Bilbolagen kommer att förbereda för denna förändring redan innan själva förändringen sker genom att ändra ägandemodellen och det påverkar företag som Mekonomen.

Argumentet att det till stor del säljs hybridbilar idag och att dessa bilar både har bensinmotor och elmotor, vilket gör att servicebehovet fortfarande finns, är ganska svagt tycker jag. Hybridbilar, dvs bensinbilar med två olika typer av motorer, har jag svårt att se har framtiden för sig. Det kommer att bli en historisk parentes. Det är alldeles för dyrt att producera bilar med dubbla motorer, och vad viktigare är, i takt med att batterierna blir större och billigare så kommer inte behovet att finnas för bensinmotor. Idag finns Hyundai Ioniq och snart Kia e-niro med räckvidd på 400 km eller mer på en laddning (det finns säkert fler exempel) till hyggliga priser och det är bara början. Att det idag säljs ganska mycket hybridbilar är enligt mig framförallt ett tecken på att alltfler inte vill ha fossilbilar.

Man kan så klart argumentera att det kommer att komma dieselvarianter baserade på mer tallolja mm som gör att dagens dieselmotorer inte skall räknas ut. Det är möjligt, men jag tror det inte. Min gissning är att framtidens bilar kommer att gå på el. Det är möjligt att det är fel, men det är vad jag tror.

Det kanske finns någon som menar att det bara är nya bilar som privatleasas. Vad ska hända med de bilar som är tre år gamla? De kommer ju inte att privatleasas, eller? Det finns väl ingenting som säger att det inte kan bli så, eller? Det kanske i framtiden kommer att bli möjligt att leasa en begagnad bil. Jag håller det inte för omöjligt.

Det man också kan fundera på är hur långt framtidens bilar kommer att kunna köras. Jag har läst att elbilar kommer att kunna köra 100 000 mil istället för dagens 30 000 mil för dagens fossilbilar. Det är ungefärliga siffror och de är säkert inte helt korrekta, men poängen att man kommer att kunna använda bilarna längre, säg dubbelt så länge, är att det sannolikt kommer att krävas mindre service per mil. Det i kombination med att elmotorer kräver mindre underhåll än fossilmotorer kommer att vara negativt för de aktörer som lever på service och reservdelar.

Det jag inte har nämnt är att bilar kommer att bli självkörande i framtiden (tror jag i alla fall) och det kommer så klart även det att elda på andra ägandeformer. Om man inte ens har en bil så är en månadsavgift eller pay per ride det enda rimliga. Sannolikt är utvecklingen mot självkörande bilar ytterligare en anledning till att bilbolagen gärna ser att vi konsumenter vänjer oss snabbt vid att betala ganska mycket per månad för transport.

Det finns ett uttryck som säger att förändring sker "gradually and then suddenly" och jag tror att det stämmer på marknaden för bilar och bilservice. Det kommer att hända saker och jag tror att Mekonomen, Bilia, m fl inte är några bra investeringar. Det är möjligt att jag har fel och det är möjligt att framtiden kommer att vara en annan än den som jag förutspår. Det kan absolut vara så. Det kan också ta mycket längre tid än vad jag tror att bli en övergång till andra typer av bilar och andra typer av ägandeformer.

Har jag rätt eller har John och Karl-Mikael rätt? Det återstår att se. Jag kan egentligen ingenting alls om bilförsäljning, bilservice, motorer mm och det är viktigt att ta i beaktande. Det kanske trots allt är en överdriven kursreaktion i Mekonomen och att bolaget kommer att byta bromsbelägg, sälja vindrutetorkare, byta däck mm under väldigt lång tid framöver och att det kommer att bli förändring, men att dessa inte blir så stora trots allt. Det finns inget enkelt svar, men jag passar Mekonomen (är jag nästan helt säker på). 

05 november 2018

Camurus: Påfyllning

Idag så passade jag på att fylla på i Camurus. Det blev i depån. De Camurus-aktier som jag har sedan tidigare ligger i ISK:n. En anledning till att jag valde att köpa i depån är att jag tror att jag kommer att ha en del orealiserade vinster under 2019 som jag eventuellt kan använda för att kvitta en eventuell förlust i Camurus.

Camurus är på alla sätt en chansning för mig. Jag brukar hålla mig borta från läkemedel och bioteknik av den enkla anledningen att jag inte kan tekniken och därför har svårt att bedöma om någonting är helt otroligt orealistiskt eller om det skulle kunna fungera. Det är nog inte omöjligt att skaffa sig en ganska bra uppfattning, men det tar mycket tid och jag har inte lagt ner den tid som krävs.

Varför väljer jag då att öka i ett bolag som jag inte kan tillräckligt bra? Det är en bra fråga. Mitt case bygger på att det som jag förstår kommer att komma viktiga beslut om godkännanden i slutet av året. Det finns en del som pekar på att dessa beslut kommer att vara till bolagets fördel, tex rekommendationer som utfärdats. Min gissning är att i takt med att vi närmar oss ett beslut så kommer det att finns en och annan som kommer att vilja vara med, och jag gissar dessutom att besluten kommer att vara positiva. Det finns en del som pekar på att det kan vända upp med andra ord, men absolut - på inga sätt - några garantier.

Om det nu visar sig att det kommer att komma goda nyheter i slutet av året, vad kommer då att ske? Jag tror att det kommer att synas ganska tydligt i kursen. Det kan vara fel, men jag tror att ett faktiskt godkännande kan lyfta kursen till nivåer över de 110 SEK som kursen var i samband med att rekommendationen att godkänna i Europa kom. Min egen, högst trubbiga, kurs som jag tror kan vara möjlig är 130-140 SEK. Det skulle, om mina gissningar stämmer, innebära att det finns en potential på nästa 50%. Det är jättemycket och det är väldigt, väldigt osäkert.

Mitt innehav i Camurus är en enorm chansning och jag hade förmodligen inte hoppat på något sådant här om jag inte följt bolaget lite halvt under en längre tid. Under lång tid så läste jag om bolaget och tyckte att det var intressant, men sorterade bort det som ett investeringsalternativ eftersom det var ett läkemedelsbolag. Ibland pratar man om "fear of missing out (FOMO)" och det är en fälla som jag på många sätt har trillat i, men det är en chansning och jag är beredd att ta den.

Det man skulle kunna lägga till är att det verkar som att det finns en botten runt 90 SEK och det verkar också som att köparna har kommit tillbaka. Det behöver inte betyda så mycket alls, men det är någonting som jag har funderat lite på också. 

02 november 2018

BillerudKorsnäs: Jag minskade (så nu kan budet komma)

Igår publicerades det "rykten" om att Billerud Korsnäs skulle kunna köpas upp inom inte alltför lång tid av någon amerikansk riskkapitalist, någon kinesisk aktör eller av SCA om jag är korrekt informerad. Jag har inte läst artikeln själv, men jag förstår det som att det är obekräftade uppgifter, med andra ord rykten. Någonstans läste jag att Michael Kaufmann, som jag förstår det som är representant för Frapag som äger 15% av Billerud Korsnäs (om jag minns rätt), uttalat sig om att en försäljning skulle kunna vara aktuellt om priset är rätt, eller något liknande.

Det kan naturligtvis vara så att det är ett uppköp på gång och det kan vara så att någon aktör seriöst överväger att lägga ett bud, men det verkar märkligt. Om något verkar märkligt så är det oftast märkligt också. Själva tanken på att det finns aktörer som räknar på bolaget tror jag absolut på, men att det skall komma bud på 150 SEK eller liknande känns inte sannolikt inom den närmsta tiden. Dessutom, om det skulle vara superskarpt läge med ett bud borde aktien handelsstoppas om information som denna spreds till marknaden. Det kan vara så att artikeln i DI är någons försök att klämma åt en del av de blankare för att trycka upp kursen. Det kanske är långsökt, men effekten av en sådan "nyhet" i en aktie som är rätt hårt blankad kan göra att den hoppar upp ett par snäpp som den gjorde igår. Det kan naturligtvis även vara så att man är i början av en diskussion och vill få upp kursen för att ett eventuellt bud ska hamna högre. Vi får se vad som händer. Jag kanske återupprepade mitt agerande inför budet på Matse om det vill sig illa.

Mitt handlande i Billerud Korsnäs har kantats av besvikelser och en del lyckosamma svängningar, se nedan. Jag tyckte att det var ganska prisvärt nyligen strax över 100 SEK och jag tycker inte efter DI-artikeln att så väldigt mycket har förändrats. En del har kanske förändrats, men  jag tycker ändå att det kunde vara läge att minska så jag sålde lite drygt en tredjedel för knappt 125 SEK, vilket dock inte syns i grafen nedan.    


Det alltid svårt att veta om man agerar rätt eller inte och det kanske hade varit bra att vänta med att minska. De riktkurser som jag har kommit fram till när jag har räknat är att kanske skulle kunna vara aktuellt med en kurs runt 135-140 SEK och det tror jag fortfarande. Det finns dock en del frågetecken och det har varit mycket besvikelser under de senaste åren - bl a ett mycket dyrare bygge - och det har tyngt kursen. Massapriset har också påverkat lönsamheten negativt och indirekt även aktiekursen. Jag ligger fortsatt kvar med ganska stor exponering mot Billerud Korsnäs och jag tror fortsatt på bolaget, men jag tyckte att det var läge att minska något. Det ska även tilläggas att jag är även lite tveksam till börsen som helhet för närvarande. Det har också spelat in.

31 oktober 2018

Investor, Industrivärden: Helt plötsligt ganska likvid

Idag så gjorde jag slag i saken och gjorde mig av med Investor. Av mer eller mindre bara farten så försvann även Industrivärden.Man kan så klart ifrågasätta om detta var rätt eller inte, men jag agerade och jag känner mig ganska bekväm med mitt beslut. Investor och Industrivärden stod för ca 15% av hela portföljen så med ett par knapptryck så var jag helt plötsligt ganska likvid, närmare bestämt ca 20% (och då räknar jag inte in min buffert som ska täcka semestrar, bilreparationer, mm).

Huvudanledningen till att jag säljer är att jag tror att vi de närmaste åren inte kommer att vara helt enkla på börsen. De senaste tio årens uppgång har drivits av många faktorer - låg ränta, kvantitativa lättnader, automatisering, fler köpstarka kineser och indier mm. Jag har haft som ett eget riktmärke att börja bli försiktig när Fed börjar höja räntan. Vad försiktig är och vad en räntehöjning egentligen innebär kan man så klart fundera över, men min bedömning är att räntorna kommer inte att sjunka lägre utan snarare börja att röra sig uppåt.

Vad det då innebär att vara försiktig kan man också fundera på. Jag tycker att man skall väga in hela sin ekonomi för att en sådan bedömning skall bli rättvis. Hur stor exponering har du mot bostadsmarknaden? Hur mycket lån har du? Hur mycket kapital har du? Hur mycket "riskfritt" sparande har du, dvs räntesparande? Hur stort är ditt pensionskapital? Hur stor andel av ditt pensionskapital är exponerat mot börsen? Hur stor är exponeringen mot SEK, USD, EUR? Hur säkert sitter du på ditt jobb? Man kan göra övningen på många sätt, men att göra sin egen balansräkning och resultaträkning är nyttigt. Det är bra sätt att lära sig lite om redovisning också. Tyvärr tror jag att alldeles för många tar alldeles för stora risker när det kommer till hur exponerade de är mot bostadsmarknaden. Jag har många gånger blivit förvånad över att en grupp personer kan tycka att någon som köpt aktier för 30 000 SEK är en galen risktagare medan någon som köper ett hus för 6-7 MSEK gör en investering utan någon större risk (för hus går ju alltid upp på sikt, vilket gör att man kan betala hur mycket som helst, eller?). Var och en får naturligtvis tycka vad han eller hon vill, men jag tror att många skulle må bra av att vara mer rationell och saklig när det kommer till sin egen privatekonomi.

En annan sak som spelade roll inför mitt beslut är att jag siktar på att flytta en del av mitt ISK-sparande till depå. Villkoren kommer nog att bli sämre för ISK och jag tror att det i kombination med att räntan höjs (vilket också påverkar skatten för ISK) kommer att göra alternativet mindre intressant. Man kan vänta tills villkoren blir sämre, men jag tänker att det kan vara lika bra att slå till nu direkt. Anledningen är att jag inte är säker på att 2019 kommer att bli klang och jubelsång på börsen. Jag funderar också på att använda möjligheten att anpassa risknivån efter realiserad vinst. Vi får se hur jag gör. Det är möjligt att jag avvaktar lite och skiftar om ca ett år istället.

Ytterligare en anledning till att jag sålde är att jag har historiskt sett varit mest lyckosam med investeringar i småbolag. Det kan vara en slump och det kan vara ren tur, men många av de stabila bolag som jag har köpt och slängt ner i en låda för att ligga där under lång tid har i många fall inte utvecklas så himla bra. Vilt svingade i småbolag som ingen annan tror på eller bryr sig om har i många fall blivit mycket mer lyckosamt även om jag gått på många minor också. Att det finns ett sätt att handla aktier som är bäst för alla tror inte jag.

Om det var ett rätt beslut att sälja Investor och Industrivärden är jag inte alls säker på. Det kan ha varit tokigt och det kan vara så att aktiemarknaden hoppar upp till nya rekordnivåer, men jag har varit med om ett antal ganska branta resor ner tidigare och jag tar hellre det säkra före det osäkra. 

29 oktober 2018

Investor: Är det dags att göra sig av med parkeringsplatsen?

Jag har sett Investor som en parkeringsplats för mina pengar, en bra sådan. Det verkar vara ett välskött bolag och jag gillar substansrabatten och innehaven i stort. Det är många som talar sig varma för Investor och jag läste att någon analytiker hade satt en riktkurs över 500 SEK. Eftersom Investor handlas en bra bit under 400 SEK så skulle det finnas en ganska bra uppsida.

En person som jag lyssnar på och som jag tycker inte bara upprepar vad andra har sagt eller sammanställer vad andra har sagt är Peter Benson. I ett av de senaste Börsplus-poddavsnitten så pratade han om Investor och det var väl i sig ingen direkt säljrekommendation, men han lyfte en del saker som fick mig att fundera. En sak som jag tycker är anmärkningsvärt är att Mölnlycke är det största innehavet och att det är onoterat. Mölnlycke värderas till relativt höga multiplar (enligt vissa). Dessa två i kombination tycker jag känns sådär. Man kan så klart fundera över vad som är en rättvis värdering och man måste ta substansrabatten i beaktande, men det känns inte helt bra. Jag är inte superpepp på Mölnycke. Det är mycket möjligt att det är ett bra bolag och det är möjligt att värderingen är helt rätt, men de tidigare dolda värdena i de onoterade bolagen känns inte längre så dolda.

Det jag inte gillar med Investor är att jag tycker att det är väldigt svårt att få ett bra grepp om bolaget. Det beror inte på att de som driver Investor inte är duktiga utan helt enkelt att bolaget är ett investmentbolag som innehåller många bolag. Det krävs alltså mer av mig om jag skall kunna ha hygglig koll. De flesta tycker nog att det är hela poängen med investmentbolag, alltså att slippa ha koll utan låta någon annan göra det i kombination med substansrabatten, men inte jag.

Jag kommer nog inte att göra något förhastat med Investor, men jag tror inte att nedgången är över trots att det hoppade upp idag. Det kanske kommer att vända, men det är inte säkert. Jag ligger förhållandevis tungt efter att ha puttat in relativt sett mycket pengar i både Duni och Byggmax den senaste tiden. Vi får se hur jag gör.

28 oktober 2018

Skatt: Varför du skall ha både ISK och depå

Idag så bläddrade jag igenom Aktiespararen och i en av artiklarna så nämndes det att ISK är att föredra framför depå. Jag har skrivit om det tidigare och det är sant som det står i tidningen, men jag tycker att det finns ett par saker som man inte får glömma. För det första så finns det möjlighet att kvitta den schablonintäkt som skapas när man har en ISK mot kapitalförluster. Det kan man läsa mer om hos Skatteverket. Om man har både ISK och depå så har man alltså möjlighet att kvitta de förluster som man råkar ut för i depån mot den intäkt som skapas i ISKn.

Att ISK leder till skatt oavsett hur innehaven utvecklas gör att det går ganska enkelt att räkna på när det lönar sig och inte lönar sig. Idag tror jag att gränsen går vid 1,5% (statslåneräntan, nu 0,49%,+1%) för när det är mer intressant med ISK än med depå. Det ändras med tiden dock just eftersom statslåneräntan ändras med tiden och så mycket lägre än vad vi är nu kommer vi inte att komma. Det finns idag en undre gräns satt till 1,25%, dvs lägre än så kommer det inte att bli.

Det man ska tillägga är att vad gäller utdelningar så beskattas inte dessa direkt i en ISK, dvs i samband med att man får utdelning så betalar man ingen skatt. Skatten betalas baserat på vad värdet på ISKn är i slutet av varje kvartal. I en depå är det annorlunda. Där betalar man källskatt på 30% i samband med att man får utdelningen. De pengarna man får via utdelningar kan man alltså inte kvitta mot förluster (i alla fall såvitt jag förstår). Om man har utländska aktier blir det lite annorlunda i en ISK. Eftersom källskatten ofta delas mellan Sverige och landet där aktien är noterad så kan du få betala en skatt på utdelningen även om du äger aktien i en ISK. Det går att få tillbaka en del av denna skatt och det är lite olika länder. Generellt sett så tror jag att det är mer fördelaktigt att äga utländska aktier i kapitalförsäkring än i en ISK, men det är ingenting som jag har gjort och ingenting som jag kan så mycket om. Det man ska komma ihåg när man har en ISK är att inte flytta pengar fram och tillbaka för ofta. Om man flyttar pengar in och ut ur en ISK så kan det påverka skatten.

Det blev lite mer än vad jag tänkt mig om hur ISK och depå funkar, men jag tror att det kan vara bra för att få hela bilden. Det handlar alltså om två ganska olika former som man kan använda för att äga aktier och beskatta sina aktievinster.

Några saker som jag tycker att man skall tänka på är följande:
- Det behöver inte vara antingen eller. Det finns en klar poäng i att ha både och så att du kan använda förluster i depån för att kvitta mot schablonintäkten i ISKn. (även andra kapitalinkomster kan man kvitta)
- Om man har aktier med hög utdelning så kan det vara en idé att ha dem i en ISK beroende på att utdelning beskattas olika.
- En del IPOer (nyintroduktioner) kan bara tecknas i en depå, vilket gör att det kan vara en idé att ha en depå om man vill vara med på IPOer.
- Pengar som står i en ISK ger upphov till skatt. Det lönar sig oftast inte ta ut dessa och sätta in dem igen för att undvika skatt (eftersom insättningar skickar upp skatten). Om man vill ha pengar stående under långa perioder så kan det vara en idé att välja depå istället. Anledningen till att man vill ha pengar stående skulle kunna vara att man vill ha pengar redo om ett bra köptillfälle uppstår.
- En ISK leder alltid till skatt varje år. Även om det blir stora nedgångar under året så kommer du att betala skatt. Om du har en lite dystrare börssyn så kan det vara klokt att ha en depå istället eller, om man inte vill vara fullt så drastisk, föra in nya pengar i depå istället för i ISKn.
-  Om man har en depå så kan man sprida ut skatten under många år, vilket man inte kan i en ISK. Anledningen till att det blir en skillnad är att skatten i en depå baseras på realiserad vinst medan en ISK baseras på värdet av innehaven. Om man väljer att realisera vinster samtidigt som man realiserar förluster så kan man påverka hur mycket man skall betala i skatt för innevarande år. Om man jobbar med detta så får man komma ihåg att det kommer lite courtage-kostnader. Om man vill behålla innehavet så kan man så klart köpa tillbaka direkt efter att man har sålt.
- Om man vill så kan man anpassa risknivån i portföljen efter hur mycket orealiserade vinster som man har i depån. Om man t ex har en stor orealiserad vinst i portföljen som man förr eller senare kommer att få skatta för så kan det vara en sak att ta i beaktande om man funderar på att ta en position i ett nytt bolag som kan sticka iväg rejält men också bli en besvikelse.

Om man bara vill ha en ISK eller en depå så tycker jag att man i nuläget skall välja en ISK. Det handlar dock mycket om statslåneräntan och om räntan stiger så kan det vända till depåns fördel. Om man har tycker att det är kul med aktier och man tycker att det finns fördelar med att ha både och så tycker jag att man skall göra det.

26 oktober 2018

Portföljgenomgång


Portföljen idag (fredag 26 oktober) ser ut enligt nedan.

16.73%Byggmax
10.90%Billerud Korsnäs
10.38%Duni
9.93%Investor B
7.81%Telia Company
6.67%Swedbank A
6.10%SEB A
6.00%Trelleborg B
5.94%Industrivärden C
4.68%ABB Ltd
4.53%Skanska B
4.52%Likvida medel
2.60%JM
2.29%Camurus
0.93%XACT Högutdelande

En hel del av innehaven har tagit rejält med stryk i likhet med de flesta bolagen på börsen. Telia har stått emot ganska bra, men det är nog den enda aktien som inte har halkat ner ett par pinnhål. Byggmax, Billerud och Duni står nästan för 40% av portföljen och jag har köpt på mig mycket aktier i dessa bolag den senaste tiden. Duni har varit föremål för min senaste köpräd och jag ligger runt ca 105-106 SEK i anskaffningsvärde. Jag räknar med att det kommer att komma hygglig utdelning från dessa tre under våren och jag tror att det kan visa sig att det är ganska OK investeringar på dessa nivåer. Med tanke på att det generella sentimentet inte är på topp så kan det nog ta ett tag till det blir så.

Jag känner mig mest tveksam i nuläget till bolag som kommer att behöva ta in mer pengar. Det kan komma att bli riktigt tufft om nuvarande klimat inte ändras. När det blir generella nedgångar så dras det mesta ner och jag tycker själv att jag har kunnat köpa aktier i ett bolag som Duni till riktigt hyggliga nivåer. Det kan visa sig att det var helt feltänkt och i så fall får jag väl ta det.

25 oktober 2018

Duni: Jag köper ännu mer

Idag så fortsatte Duni ner och jag köpte på mig ännu mer. Efter dagens fortsatta nedgång för bolaget så köpte jag för 101,60 SEK. Stängningskursen blev något lägre. Det kommer att komma en utdelning under nästa år och hittills i år, efter tre kvartal, så ligger resultatet per aktie på 4,00 SEK. Förra året så låg den på 4,44 SEK. Det finns ett par olika förklaringar till varför vinsten sjunker, men vad jag förstår så är den största anledningen, eller i alla fall en av de största anledningarna, att massapriset har gått upp. Min arbetshypotes är att det tar tid innan en sådan prishöjning får effekt hela vägen och jag tror att Duni kommer att kunna höja sina priser pga av massapriset. Med lite flyt så skulle massapriset kunna sjunka efter att man fått igenom prishöjningarna och då skulle fördröjningen i prisgenomslaget att spela i Dunis favör. Inte säkert på något sätt, men likväl en tanke.

Efter dagens påfyllning så är Duni ett ganska stort innehav i portföljen och sannolikt kommer jag inte att köpa ytterligare aktier. Sannolikt kommer jag att ligga kvar åtminstone fram till nästa sommar när utdelningen har kommit. Om kursen snabbt hade hoppat upp till 115-120 SEK så är det möjligt att jag minskar eller lämnar helt. Jag tror inte att det kommer att hända inom de närmsta 12 månaderna, men om det händer så tackar jag för kaffet (och torkar munnen med en exklusiv servett).


23 oktober 2018

Duni, Byggmax: Väl pessimistiskt i Duni tycker jag och en OK Q3:a från Byggmax

Idag så har jag fyllt på med fler Duni-aktier, runt ca 106 SEK per styck. Det kommer att komma en utdelning om ett halvår och jag tycker att de tre första kvartalen i år har varit OK givet förutsättningarna. Det är inte jättebilligt runt 106 SEK, men jag tycker att det är ett välskött bolag och jag tycker att bolaget verkar vara ganska väl positionerade för framtiden, både vad gäller att kunna erbjuda produkter som kunder vill köpa och dessutom vad gäller den ökande efterfrågan på miljöriktiga alternativ. Ofta känner jag att jag skulle vilja djupdyka riktigt och lära mig mer om bolagen och Duni är inget undantag, men även om jag skulle vilja kunna bolaget bättre så känner jag att det kan vara värt en investering (eller spekulation om man tycker att jag spekulerar istället för investerar).

För att nämna lite kort om Byggmax-rapporten så var reaktionen precis vad jag hoppats på. En OK rapport ledde till ett ganska ordentligt hopp upp sett till kursen precis innan rapporten släpptes. Det är fortfarande relativt låga kursnivåer, men det känns skönt att trenden nedåt är bruten, för det anser jag att den är. Efter rapporten så köpte VD:n aktier för 0.5 MSEK samt att Börsplus och Placera har skrivt analyser som visar att det kan vara köptillfälle (Börsplus-analysen har jag inte läst för den är bakom betalvägg, men jag förstod det som att slutsatsen var köp hur som helst.) Min gissning är att kursen kommer att harva runt dessa nivåer ett tag och det är möjligt att det kan komma ett hopp upp i samband med att Q4:an presenteras. Jag tror nämligen att det ganska fina vädret under oktober kan ha gjort att detta kvartal startat bra samt att de nya butikerna får effekt på försäljningen. Vi får se. Min plan är att ligga kvar ett tag och jag ser ganska stor uppsida i aktien.