Tankar om Nokia

Det var kul att se att Nokia hoppade upp från runt 25 SEK till 35 SEK efter att Microsoft lagt bud på mobiltelefondelen. Det var inte vad jag hade väntat mig, men jag tycker ändå att jag hade lite rätt. Summan, dvs börsvärdet, var lågt i förhållande vad jag, och många med mig, ansåg att delarna var värda. Ibland får jag höra att slaktanalyser inte är någonting som säger så mycket, men jag håller inte med.

Jag kommer inte ihåg exakt vad jag skrivit tidigare på bloggen, men jag trodde att dåvarande Nokia Siemens Networks skulle bli sålt alternativt börsnoterat och att detta skulle kunna ge en skjuts uppåt. Så blev det inte. Nokia köpte istället ut Siemens för vad jag ser som ett bra pris. Troligen såg inte Siemens någon annan väg ut än att acceptera. Dessutom, om jag inte är felinformerad, så var det kommunicerat att telekom inte var ett framtida område för Siemens, mao ganska tufft förhandlingsläge.

Efter att NSN blev en del av Nokia tyckte jag att Nokia blev än mer intressant, eftersom det nu fanns en (eller en ytterligare om man vill räkna in HERE, karttjänsterna) ganska sund vinstdrivande verksamhet inom koncernen. Det som lite oroade var att Stephen Elop inte riktigt verkade ha någon plan för Nokia Networks.

Nyligen, nån vecka sedan, så kommunicerades det att Microsoft köper mobilverksamheten av Nokia. "Pretty big news" för Nokiaägare kan man säga. Köpeskilllingen landade väl över vad marknaden värderade mobilverksamheten till och aktiekurser anpassade sig i ett huj. Det är alltid lätt att vara efterklok (och jag sålde faktiskt en del Nokia-aktier runt 22 SEK när kursen dippade ner till de nivåerna senast för att inte sitta med för mycket aktier om det riktigt barkade åt skogen), men jag tycker att det är märkligt att marknaden många gånger stirrar så mycket på den senaste tidens tillväxt och marginaler. För mig, som på inget sätt är expert på mobilbranschen, så är Nokia ett av de stora namnen och satsningarna som man gjort i tillväxtländer har gjort att man har en stark ställning i många kommande marknader. Likaså har man en infrastruktur och logistikapparat som gör det möjligt att sälja stora kvantiteter. 

Många av tillväxtmarknaderna kommer, enligt mig, att ha en stark tilllväxt för billiga smartphones eftersom dessa kommer att ge människor möjlighet till båda telefon och dator i ett. Jag tror att detta är en anledning till att Microsoft är intresserade. Apple tror jag t ex kommer att få det svårare än vad många tror i tillväxtmarknaderna. Att sedan Apple är ett fantastiskt företag och att man om man sätter manken till kommer att kunna etablera sig det tror jag säkert, men det kommer inte att vara så lätt som många tror.

Den triggern som jag hoppades på i Nokia har nu skett. Delarna var mer värda en helheten och det syns nu i kursen. Just nu lutar jag mycket åt att sälja. Jag tankade ganska tungt runt 24-25 SEK och sålde hälften runt 22 SEK och nu sitter jag med hälften kvar vid kursen 38 SEK. Om jag säljer nu så har det varit en bra affär, men jag vet inte om det finns anledning att vänta med att trycka på säljknappen.

En anledning till att jag avvaktar är att jag tror att nya Nokia kan värderas ganska högt. Networks-delen går bra och det är möjligt att efter att pengarna för mobildelen skiftats ut till ägarna så kommer kursen att pinna på bra. Det har hänt förr, tex Billerud Korsnäs har haft gått bra för min del efter att Billerud köpt upp Korsnäs. Helt klart inte samma förutsättningar, men jag tror att det finns de som avvaktar att köpa till dess att många oklarheter har retts ut och det kan vara en anledning att ligga kvar. Spekulation, javisst.

En annan tanke är att nya Nokia känns som en märklig kombo, karttjänster och basstationer. Varför skall man ha dessa två verksamheter under samma tak? Om någon aktivist skulle få för sig att det kan vara en god idé att dela det nya Nokia i två bolag så skulle det nog kunna vara bra för aktieägarna. Återigen spekulation från min sida, men kanske kan det vara så att det finns en del framtida kursdrivande triggers kvar i bolaget.

För övrigt så har Telia Sonera gått ganska bra utan att den nye VDn inte sagt ett smack. Förmodligen så kommer det inte att hända så mycket den närmsta tiden, men om det kommer ut information om Turkcell eller Megafon så tror jag att det kan få kursen att lyfta ytterligare. Att finska staten sålt en del tycker jag mest är bra.

För övrigt så sålde jag mina Enquest. Det blev en liten vinst, men anledning till att jag sålde var att jag inte visste riktigt vad jag köpt och jag tycker att oljebolag är svårare att bilda sig en bra uppfattning om.

Enquest in i portföljen

Jag tyckte att dagens nedgång i Enquest kändes som ett tillfälle att hoppa på. Placera.nu:s analys från idag var egentligen det som fick mig att agera, även om jag följt bolaget med ett halvt öga sedan jag sålde kring 15 SEK 2011. Det är möjligt att det var ett förhastat beslut och jag känner inte att oljebolag är något som jag kan särskilt mycket om, men förhoppningsvis så kan det bli en slant. Det är inte otänkbart att jag säljer ganska snart eftersom jag känner mig osäker - "when in doubt, get out". Jag gillar inte förhastade beslut och detta var tyvärr ett sådant.

Moto X och Windows Phone

Det har en längre tid talats om Googles nya telefon kallad Moto X och igår skrev DI om saken (http://www.di.se/artiklar/2013/8/2/google-slapper-iphonedodare/). I mina ögon verkar det som att Google kör i samma anda som med Chromebook, alltså med låga priser för själva prylen, men med förhoppning om att användaren kommer att köpa månadstjänster, tex utökat utrymme i Google Drive. En Chromebook (den första Samsungmodellen utan 3G) kostade 3000 SEK, vilket är bra mycket mindre än en (åtminstone till utseendet) snarlik Apple-dator, som kostar 10 - 11 000 SEK. Enligt DI kommer Moto X att ligga på 200 dollar, vilket innebär att Google tror att billiga smartphones är en bra marknad att ta sikte på. Jag tror att Google gör rätt i att ta sikte på priset för att vinna marknadsandelar. Många privatpersoner som vill ha en smartphone kommer kanske inom några månader att överväga en Moto X som nästa telefon.

Jag är ingen expert på mobilbranschen och vill på inget sätt utge mig för att förstå mig på branschen, men med tanke på alla de kommentarer som haglade från experter i samband med att Apple steg in på mobilarenan för några år sedan så är mitt intryck att många som tycker om mobilbranschen, eller kan något om man hellre vill, ofta är väldigt fokuserade på tekniken. Det kan mycket väl stämma att iPhones teknik inte var helt ny och att den funnits i produkter som aldrig nådde massmarknaden, men nu med facit i hand så var iPhone inget annat än jättehändelse i branschen och, för den som kommer ihåg, så var det många som dissade produkten som en produkt med väldigt litet existensberättigande. Facit känner alla till.

Kommer du Moto X att vara ett nytt steg i mobilbranschen? Google presenterade Nexus i samband med att man tog fram Android för ett ganska bra tag sedan nu. Vad jag förstår så var aldrig Nexus menad att bli en storsäljare utan snarare ett test av ett nytt operativsystem. Det är möjligt att det inte stämmer och att Google hade stora planer för Nexus, men jag tror att man valde att Samsung, Sony Ericsson (idag Sony) m fl fick ta över och stå för framtagningen av telefoner baserade på Android. Jag tror också att Google mer än gärna hade sett att världens tidigare etta på mobilmarknaden, Nokia, skulle haka på och bli en Android-anhängare, men så blev det inte. Finnarna allierade sig istället med jätten Microsoft som ville vara med på mobilarenan.

Att Google vill vara med mobilarenan blev, om inte tidigare, väldigt uppenbart när man efter budstrid köpte Motorolas mobilverksamhet för allt annat än reapris. Moto X kommer att visa vad man hade för idéer med köpet. Jag tror att Moto X kan komma att skaka om i branschen, men naturligtvis är det bara spekulationer.

Anledningen till att jag tror att Moto X kan komma att skaka om branschen är för det första att Google har investerat mycket pengar i att bli en telefontillverkare och att ett företag med ekonomiska muskler som har bestämt sig för något skulle låta en lansering av något man själv sagt skall förändra branschen ser jag som mindre sannolikt. För det andra så verkar en billig smartphone från Google vara en del av en större plan. Jag tänker såklart på den tidigare lanseringen av Chromebook. För det tredje så kommer det att vara väldigt intressant att se hur telefontillverkare idag som hoppat på Android-tåget kommer att ställa sig till att ha en underleverantör som konkurrent. Jag skulle inte se det som en drömsits om jag hade satsat allt på Android. Möjligen kommer ett företag som Nokia, som hoppat på Windows Phone-tåget att vara en vinnare, när Google och lydföretagen drabbar samman.

De latenta reavinsternas möjlighet

När man läser om investeringar så kommer ganska tidigt risknivåer upp och, åtminstone i de böcker som jag har läst, så likställs ofta risk med volatilitet, vilket kan tyckas konstigt, men det är åtminstone en tydlig definition. I samma böcker så säger man för det mesta att risk och avkastning hänger ihop, alltså för att tjäna mycket pengar behöver man ta en stor risk. Även ett sådant påstående kan jag tycka är lite märkligt om man exempelvis tittar på robothandeln som egentligen inte tar så stor risk (eftersom man t ex vet att man någon millisekund senare med stor säkerhet kan sälja aktierna som man köper till ett högre pris), men som kan ge stora vinster. Men återigen, det är ett samband som kanske inte är helt och hållet rätt på alla sätt, men som åtminstone är hyggligt sant och det kan ju vara tillräckligt.

Något som är väldigt sant är skattereglerna. I en vanlig depå så skattar man 30% på nettovinsten av samtliga aktieförsäljningar under året. Med andra ord man kan kvitta vinster mot förluster. Det är ju bra. Det kan man inte göra i en ISK, men där beräknas å andra sidan den årliga skatten på värdet av tillgångarna, alltså inte bara realiserade vinster och förluster. Detta är gammal skåpmat för de flesta och alla som tror att de kommer att göra mer än 4% på sina investeringar, inklusive utdelningar, väljer oftast att handla i en ISK (med nuvarande skattesatser på aktiedepå och ISK skall tilläggas).

Hur som helst, det jag har funderat på är varför man inte anpassar risknivån i portföljen baserat på hur stora de latenta reavinsterna är? Eftersom en misslyckad investering skulle kunna kvittas mot en reavinst har man rabatt på att misslyckas, vilket skulle göra det mer intressant att ta större risker, men detta verkar så vitt jag förstår inte vara någonting som så många tar med i sina beräkningar. Det är möjligt att jag inte har googlat tillräckligt, men om det är någon som känner till någon som har tittat närmre på att anpassa risknivån i portföljen efter latenta reavinster så tar jag tacksamt emot tips på sidor där det finns mer om detta.

 

Crowd funding

Jag lockas av konceptet crowd funding, dvs att samla in kapital till ett projekt från många personer via t ex hemsidor som fundedbyme.com, men jag ser även nackdelar och svårigheter med det. För det första, anledningen till att jag lockas av konceptet är att jag så smått börjat tröttna på börsen. Det blir allt svårare att hitta bra investeringsalternativ och jag är generellt nere i en liten svacka vad gäller intresset. Intresset följer till viss del hur investeringarna utvecklas, men för tillfället så har jag lyckats ganska bra. Mina relativt defensiva investeringar ligger något över index och jag har nått mina avkastningsmål med ganska bra marginal hittills i år. Det är egentligen bara min onödiga chansning i Nokia som jag så här i efterhand skulle kunna vara utan, egentligen inte för att det har varit någon större förlust utan för att den går emot mina egna investeringskriterier.

Crowd funding är intressant på så sätt att man med lite tur kan hoppa på tåget relativt tidigt och med lite tur både tjäna pengar och få vara med på en intressant resa. Det är egentligen inte något som gäller just crowd funding, utan något som gäller investeringar i nystartade bolag generellt. Det nya med crowd funding är att man vänder sig till många investerare, utan att gå till börsens smålistor, för att söka kapital. Idag skulle jag vilja påstå att det vanliga sättet att finansiera nystartade bolag är med egna besparingar och lån från antingen bank eller släktingar. I andra hand så skulle jag vilja säga att den vanligaste formen är att vända sig till en affärsängel. För att en affärsängel, vanligtvis en förhållandevis rik person med erfarenhet av att driva företag, skall vara intresserad av att investera så måste det vara ett bolag med skalbar verksamhet, dvs en verksamhet som inte är begränsad i sin tillväxt. Till exempel så hade förmodligen inte en affärsängel varit intresserad av att investera i en bilverkstad även om det finns förutsättningar för att kunna driva denna på ett bra sätt just eftersom det finns en övre gräns för hur mycket verksamheten kan växa. Det är kanske inte det bästa exemplet, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Affärsängeln är, enligt min erfarenhet, framförallt intresserad om det finns möjlighet att snabbt sprida produkten/tjänsten i många länder genom att den t ex löser ett problem som funnits länge. Den som har sett serien Draknästet känner säkert igen resonemanget.

En affärsängel är oftast bara intressant att investera i ett nystartat bolag om de kan få en ganska stor del av kakan. Anledningarna till detta är egentligen två, som jag ser det. För det första så vill ängeln ha en stor andel för att det skall vara intressant för honom eller henne att ägna en hel del tid åt att se till att bolaget når framgång. För det andra så kan en liten aktieägare lättare manövreras ut än en ägare som sitter på en större del av kakan. Det varierar naturligtvis i olika länder, men ofta är det bra att äga minst 10% för att känna sig någorlunda säker på att man inte blir utmanövrerad.

Ordet "affärsängel" är för övrigt ett ganska intressant ord. Det antyder minst sagt att investeraren är en skänk från ovan och vem väljer egentligen att säga nej till en ängel? Det finns affärsänglar som får bolaget att blomstra, men det finns absolut även motsatsen. Den sämsta affärsängeln är förmodligen en person som egentligen inte har råd att förlora pengarna, dvs inte förstått risken, och som heller inte har kunskapen eller tiden att engagera sig i bolaget. Eftersom nystartade bolag ofta behöver kapitaltillskott mer än en gång innan försäljningen kommit igång så kommer det ofta fram om affärsängeln är en ängel eller en amatör med pengar när det börjar talas om nyemission.

Det jag ser som intressant med crowd funding är just att möjligheter för fler personer att vara med i en tidig fas, men risken är att man snabbt blir bortspelad som alltför liten investerare, speciellt när spelplanen inte är börsen, där det åtminstone finns regler som skall skydda investeraren. Dessutom skall det tilläggas att många av de investeringspropåer som jag har sett via crowd funding spelar inte an på att det skulle vara en bra investering utan snarare att det skulle vara en god gärninng. Kombinationen filantropi och kapitalism tror jag inte på, antingen så ger man bort pengar för att hjälpa eller så investerar man pengar för att få en bra avkastning. Det utesluter dock inte att man kan ha moraliska principer kring de bolag som man väljer att investera i.

Sammanfattningsvis, jag tycker att crowd funding är något positivt och intressant, men i nuläget hade jag inte valt att investera via crowd funding. Det är möjligt att konceptet kan förädlas och att det på sikt kan bli ett intressant alternativ till att köpa aktier i noterade bolag.

Om det är någon som har erfarenheter av crowd funding så skulle det vara kul om ni kommentarade, likaså om ni tycker annorlunda.  

    

Tankar om Nokia

Det är intressant när utfallet blir som ingen väntat sig och det är väldigt intressant när utfallet blir något som inte ens någon såg som en möjlighet. I fallet med Nokias utköp av Siemens i det samägda telekombolaget Nokia Siements Networks så såg jag inte att Nokia skulle köpa ut Siemens som ett alternativ. Att jag, och många andra, trodde som vi gjorde är inte så konstigt när Stephen Elop sagt, åtminstone en gång, att NSN inte är en strategisk tillgång för bolaget. Ett sådant uttalande är ganska intressant så här i efterhand, även om ett enskilt uttalande inte skall lyftas fram alltför mycket. Hur som helst, av någon anledning så tyckte Nokia att det var en god idé att köpa ut Siemens och att göra det samägda bolaget till ett eget Nokia Networks.

Att någonting skulle hända kring NSN kändes ganska klart när båda ägarna var mer eller mindre ointresserade av bolagt. Med de förutsättningarna kändes en börsnotering som ett rimligt alternativ eftersom det troligen skulle åtminstone kortsiktigt gynna aktieägarna i de båda bolagen, men så blev det alltså inte. Ett annat scenario skulle vara att Ericsson eller någon annan spelare skulle köpt NSN, men åtminstone jag såg ingen självklar industriell spelare som skulle kunna vara intresserad, och möjligen eftersom det inte finns så många spelare så skulle konkurrensrättsregler omöjliggjort en del affärer. Naturligtvis skulle ett annat alternativ vara att en riskkapitalist gick in och köpte, men det trodde jag heller inte på. Det finns nog få riskkapitalbolag med rätt branschkunskap och tillräckligt med pengar för att våga sig på ett så pass våghalsigt projekt.

För att titta lite på vad som Nokia egentligen har köpt så har man köpt ett telekombolag som har gått knackigt under många år, men som genom kostnadsbesparingar bl a i form av personalneddragningar och satsningar på 4G-utrustning kunnat levera bra resultat den senaste tiden. Enligt wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Nokia_Siemens) så omsatte bolaget förra året drygt 13 BEUR och gjorde knappt 1 BEUR i vinst, dock före engångskostnader. Det är skapligt, men det är synd att kalla NSN för en vinstmaskin. Det har varit en hel del tuffa år för bolaget innan 2012. Hur som helst, så är det i min mening klart att den nuvarande ledningen har gjort en bra insats och att satsningen mobilt bredband, dvs LTE/4G, och personalneddragningarna har varit helt rätt.

För att lösa ut Siemens betalade Nokia 1,7 BEUR, vilket ger ett totalvärde på bolaget på 3,4 BEUR. Det känns billigt och de värderingar som har gjorts tidigare har varit betydligt högre när man har spekulerat i vad en eventuell börsnotering av NSN skulle kunna innebära för Nokia-ägare, se t ex https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=244186. Det verkar alltså som att Nokia har gjort en bra affär.

Varför har då Siemens valt att acceptera ett sådant bud? Jag tror att man helt enkelt inte ville vänta utan såg NSN som en icke-strategisk tillgång som man ville bli av med snabbt. Tid är pengar och NSN har säkert varit en tråkig historia för Siemens under många år och nu fick man ett tillfälle att göra sig av med innehavet.

Nokias börsvärde är idag drygt 100 miljarder SEK (om jag minns rätt). När man slaktanalyserar bolaget, likt Thomas Linnala i länken ovan, så känns det rimligt att göra det i fyra delar som jag ser det; Nokia Networks, telefondelen, kartdelen och patentportföljen. Nokia Networks kan nog vara värt mer än 3,4 BEUR om det säljs som helhet eller sätts på börsen så jag drister mig till att värdera detta till 50 miljarder. Kartdelen köptes som sagt i samma artikel för omkring 50 miljarder kronor och jag skulle gissa att denna är mer värdefull än vad många tror. Apple misslyckades med sin nya karttjänst och fick gå ut och be om ursäkt, vilket talar för att kartor inte är något konsumenter rycker på axlarna åt. Att Nokia har sin egen karttjänst, som dessutom jag upplever som bra och många med mig, är en bra tillgång. Från höften skulle jag säga att gamla Navteq är värt 30 miljarder idag, och då är jag försiktig.

Telefondelen har jag jättesvårt att analysera. Jag tycker att de nya lurarna från Nokia känns OK, men jag vet inte om jag tycker att de är bättre än Samsungs telefoner. Det är svårt att bedöma helt enkelt, men jag gillar att Nokia skiftar tyngdpunkten mot "billiga" smartphones, dvs smartphones som kan tilltala en bred massa. Dessutom tror jag på samarbetet med Microsoft och möjligheterna att bättre kunna synka dator och telefon. Dessutom så sitter Nokia på ett starkt varumärke.

Patentdelen är viktig och naturligtvis nära förknippad med telefondelen eftersom man utan patent inte kunnat ge sig in i spelet på ett bra sätt. Med ett par miljarder i intäkter per år bara från patentlicenser känns det inte främmande att värdera patenten till 10 miljarder, vilket det också säkert är väl försiktigt.

För att få en riktig värdering så bör även kassan tas med. Det finns en nettokassa som var 30 miljarder tidigare i år, men i och med köpet av halva NSN och att kassan hela tiden äts upp av telefondelen så väljer jag att sätta den till noll, vilket är försiktigt.

Eftersom jag inte satte någon värdering på telefondelen så är frågan om denna är värd mer eller mindre än 10 miljarder eftersom övriga delar värderas till 90 miljarder av mig och börsvärdet ligger på 100 miljarder. För min del så är svaret på en sådan fråga - ja, mobildelen är värd mer än 10 miljarder och därför äger jag också aktier i bolaget, men det är hög risk så det är bara ett litet antal. Bolaget förlorar läcker pengar och satsningarna på de nya telefonerna måste gå hem för att det skall vara intressant som jag ser det, men som sagt jag tror att man kommer att kunna vända skutan och komma på rätt köl och då blir telefondelen snabbt mer värd än 10 miljarder.

Det blev betydligt längre än jag tänkt mig. Kommentera gärna, det gör mig glad.

Högutdelare i Norden och mitt älskade, hatade Telia Sonera

Idag publicerade Thomas Linnala en artikel "Utdelningar så in i Norden" på placera.nu. Artikeln byggde i stort på en sammanställning som Factset gjort över vilka nordiska bolag som förväntas ha en hög direktavkastning de närmsta åren.

 

Listan toppas av tre norska oljeserviceföretag. Eftersom jag har en dragning åt aktier med utdelning och inte har någon exponering alls mot varken Norge (eller den norska kronan) eller mot företag inom oljeindustrin så kan jag inte låta bli att tänka att det kanske skulle kunna vara en idé att titta närmre på dessa högutdelare. Tyvärr är tiden knapp för tillfället så det kommer troligen inte att bli de närmsta veckorna. Om det är någon läsare som sitter på länkar till bra analyser så tar jag tacksamt emot tips på sådana.

Eftersom jag fortfarande sitter med en del TeliaSonera-aktier så känns det bra att se att Factsets sammanställning visar att prognosen för utdelningarna de närmsta åren verkar lovande. Anledningen till att jag köpte Telia innan utdelning på 2,75 SEK för i snitt 44 SEK var att jag tyckte att borträknat utdelningen så var det köpvärt om man räknar in att den nye VDn sannolikt skulle kunna ha en positiv kurspåverkan och att innehaven i Turkcell och Megafon direkt eller indirekt kommer ägarna till godo. Utdelningen har varit och kursen är ungefär tillbaka där jag köpte. VD-utnämningen var positiv, om än inget omvälvande. De triggers som finns kvar för mig i aktien är om Megafon- eller Turkcell-innehaven skulle kunna påverka kursen uppåt. Min gissning är någonting kommer att hända med dessa innehav under 2014, och eftersom jag tycker att dessa innehav är ganska försiktig värderade räknat på nuvarande börsvärde så tror jag att om någonting händer kring dessa innehav så kommer det att lyfta kursen. Förutom den höga direktavkastningen så finns det alltså en möjlig uppsida i aktien tack vare innehaven i Turkcell och Megafon, enligt mitt sätt att se på bolaget.

Det finn naturligtvis saker som är till Telia Soneras nackdel också. Att det tog eoner av tid att hitta en doldis i Sydafrika som kunde tänka sig att anta VD-rollen är ingen bra signal. Jag har svårt att se att han var förstavalet, därmed inte sagt att han inte kan göra ett bra jobb, men jag tror att många kandidater har backat på grund av det statliga ägandet och att Telia Sonera tack vare detta är ett svårstyrt företag. En ägare som dels skall ta beslut som är rätt för företaget och dels skall hålla sig väl med den allmäna opinionen är inte en drömägare och det gör VD-jobbet mindre attraktivt. Om jag hade varit VD hade jag inte velat höra i någon kaffepaus "att det hade förmodligen inte herr Norman gått med på eftersom det inte hade sett så bra ut inför kommande val", och blotta tanken på att politiskt käbbel skulle kunna hindra bolaget från att ta affärsmässigt korrekta beslut hade gjort mig tveksam. Min teori är att många kandidater valt att tacka nej på grund av ägarbilden.

En annan sak som inte imponerar med Telia Sonera är att man skall fortsätta att vara verksam i skurkländer, eller som det så finns heter länder "länder som har problem med korruption, vilket ställer extra höga krav på bolaget", samtidigt som man skall vara bäst i klassen vad gäller CSR, sustainability och andra modeord som egentligen bara betyder att man skall ha rent mjöl i påsen. Vill man inte spela spelet som diktatorer tycker att spelet skall spelas då kommer det att bli svårt. Möjligen har en och annan kandidat funderat över liknande frågeställningar och kommit fram till att det kanske inte är bra på alla sätt att vara VD i Telia Sonera med rådande idé om hur man skall fortsätta att tjäna pengar.

När Dennelind tillträdde så läste jag någon sammanfattning om att han såg innovation som en väldigt viktig faktor för att göra bolaget bättre. Att en VD säger att innovation är viktigt är ungefär som att en nybakad student säger att han eller hon "vill jobba med någonting som känns meningsfullt", eller att chefen under löneförhandlingen säger "att lönen är ju inte allt, vi har ju en hel del fina förmåner också". Det är helt fantasilöst och allt annat än innovativt. Jag blir förbannad när en nytillträdd VD lyfter fram innovation som viktigt utan att underbygga påståendet (kanske säger en del om mig som person också).

Vad gäller övriga svenska bolag på listan så lockas jag inte av HiQ eftersom jag har svårt att gå igång på konsultverksamhet. Om arbetsrätten i Sverige skulle ändras så att det inte krävdes årslöner för att friställa en ingenjör som jobbat en 5-10 år så skulle HiQ:s förutsättningar ändrats snabbt. Idag är den absolut största anledningen att storföretag vänder sig till konsultföretag för att det är för dyrt om en anställning blir fel eller om man behöver dra ner. Jag säger inte att det är fel som vi har det idag. Det är demokratiskt bestämt och spelreglerna är satta, men om spelreglerna skulle ändras så skulle det påverka HiQ och branschkolleger. Är det nära förestående att reglerna ändras? Jag skulle inte tro det, men det räcker för att jag skall känna mig ointresserad. Begränsad uppsida, potentiell sett stor nedsida.

Betsson kommer jag inte att köpa eftersom jag inte gillar spel.

NCC kanske jag hade kunnat tänka mig att köpa, men jag har hittills tyckt att Skanska är mer lockande. Det är möjligt att det skulle vara en idé att äga både NCC och Skanska, men även om det var ett bra tag sedan jag tittade på Skanska och NCC så tror jag att om jag skulle välja mellan Skanska och NCC idag så skulle det blivit fler Skanska-aktier, trots att det redan är ett stort innehav.

Så, det var lite ostrukturerade, snabbt framknappade åsikter från min sida. Kommentarer uppskattas.

Chromebook

Jag har under ganska lång tid gått och suktat efter en liten laptop att ha med på resor och liknande, men det har känts som ett onödigt köp med tanke på att det redan i hemmet finns två bärbara jobbdatorer, som alltid följer med hem varje dag, en stationär dator med ett par år på nacken och en iPad för TV-soffan och till barnen. Datorn som från början fick igång mitt habegär var helt klart MacBook Air. Apple förstod att en dator inte bara var något som kunde behandla data utan också något som kunde vara snyggt, och MacBook Air tycker jag verkligen är en snygg dator. Jag kanske inte är den typiske datorkonsumenten på alla sätt och vis, men givet hur utvecklingen har gått sedan MacBook Air introducerades så var jag knappast ensam. Apples läckerbit har, i alla fall i min mening, gett upphov till hela Ultrabook-konceptet.

Hur som helst, även om jag inte äter nudlar i varmt kranvatten, så har jag alltid varit för snål för att köpa en Apple-dator. Om jag inte hade haft ett gäng andra datorer så hade jag förmodligen slagit till för länge sedan, men mitt behov har inte varit stark nog.

Jag är dock inte helt och hållet en designsucker utan det har funnits en del andra anledningar utöver designen som lockat med MacBook Air. En tung aspekt är den låga vikten. Om jag minns rätt så väger 11-tummaren drygt ett kilo, vilket i mina ögon är ljusår bättre än 2-3 kilo. En lika tung aspekt är Flash-disken som gör dator tyst och snabbstartad. Just snabbstartad är absolut något som jag uppskattar efter att haft en iPad och Windows-PC ett tag.

För någon månad sedan läste jag att Google skulle lansera ett eget operativsystem till bärbara datorer. Det är vad jag förstår kanske inte helt korrekt på alla sätt och vis, men vad Google har gjort ett operativsystem som kör allt via webbläsaren, vilket gör att man inte kan installera några program på de datorer som kör Googles system, s k Chromebooks. Detta innebär att man i princip behöver ha tillgång till Internet för att kunna använda datorerna, vilket kan vara en nackdel för en del. Fördelen med att köra allt via nätet är att det behövs inte göras en massa uppdateringar av mjukvara som ligger lokalt i datorn. Dessutom så minskar man risken med att förlora viktig information eftersom lagras på ens Googlekonto, dvs Googles servrar.

Precis som med mobiltelefoner så är Googles oftast inte så värst intresserade av att beblanda sig med hårdvara utan låter andra dra det lasset. Samsung, som bör vara störst i världen på Google-mobiler eller Andriod som de oftare kallas, har tillsamans med Acer varit först ut med att göra Chromebooks. Google vill tjäna pengar på att locka in användare i deras ekosystem med molntjänster, appar etc som gör det möjligt för Google att förutom att tjäna pengar på tjänsterna som sådana även på all reklam som man kan prickskjuta in på användarna som man vet det mesta om. Det är lätt att vara kritisk och säga att Google trots allt blivit lite elaka som kryper alltmer in under skinnet på sina användare, men man skulle även kunna se det som att Google gör inträdesbarriären väldigt låg genom att trycka ner priset rejält. En Chromebook kostar nämligen inte mer än 3000 SEK eller 3500 SEK med 3G-modem.

Ni förstår säkert att jag har slagit till och köpt en Chromebook. Hittills kan jag inget annat säga att jag är väldigt nöjd.

Holmen 16%
Industrivärden 16%
Telia Sonera 16%
Skanska 13%
Billerud Korsnäs 10%
SEB C 7%
Investor 7%
Lundbergföretagen 6%
Nokia 5%
Ericsson 3%

Efter mitt förra inlägg så blev jag lite intresserad av att se hur fördelningen i portföljen egentligen såg ut. Holmen är som sagt störst tätt följd av Industrivärden och Telia Sonera. Telia Sonera och Holmen kommer förmodligen inte att vara bland de större innehaven någon längre tid. Dels har jag i nuläget ingen plan på att öka och om tillfälle ges så kommer jag sannolikt att minska.
Skanska och Billerud Korsnäs kommer nog att ligga kvar ganska länge. Jag har inga planer i nuläget att varken köpe mer eller minska.

SEB C kommer jag nog att sälja tidigast under nästa år. Anledningen är att de ligger i en aktiedepå och jag har ingen plan att trigga mer reavinstskatt för innevarande år, men om situationen ändrar sig så kommer jag naturligtvis att agera.

Investor och Lundbergföretagen kommer nog att hänga med ett bra tag till, mest sannolikt om något förändras skulle vara en ökning i Lundbergföretagen.

Kring Nokia kommer det säkert att hända saker. Jag är ganska optimistisk till bolaget och jag tror en hel del på deras nya lågprissmartphones och plattor. Det finns mycket som kan gå snett, men med ett Apple som ingen verkar tro någonsin mer kommer att presentera något intressant, baserat på kursen, och ett Samsung som inte helt imponerar så finns det kanske utrymme för någonting annat än Android och Iphones. Efter att ha avverkat tre iPhones är jag ganska mätt på Apple-produkter och de senaste åren så har jag mest varit imponerad av att bolaget kan få så många att tycka så bra om så lite. Det är kanske hårda ord, men iPhone och iPad var nyheter och vad som har kommit efter det har inte varit häpnadsväckande, i alla fall inte för mig.

En annan anledning till att jag tror på Nokia är samarbetet med Microsoft. Visst går det att synka en iPhone med en Windows-PC, men mina erfarenheter är inte enbart goda (vilket förvisso gäller de flesta telefoner som jag använt). Om man spelar sina kort rätt och verkligen bygger produkter som funkar tillsammans så tror jag att det kan locka över en hel del kunder, kanske t o m en och annan yngling som idag bara kan tänka sig Mac. Jag skulle själv absolut kunna tänka mig att köpa en Nokia-tablet som kör Windows 8, förutsatt att den naturligtvis är så bra som jag föreställer mig att den skall vara.

En intressant ny giv i "smartphones-kriget" är Googles kommande telefon som skall förutom att vara någonting utöver det vanliga (så klart) så skall den också vara hyfsat billig. Det intressant i detta är i min mening inte hur Apple skall reagera utan hur alla Android-får som Samsung m fl skall reagera. De kan knappast vara tillfreds med att sälja Googles nästbästa telefoer, eller så kan de vara det? Vem vet?

En annan intressant del i det hela är att man ser från marknaden sida ganska statistiskt på smartphones och övriga telefoner, dvs lågpristelefoner, men det kommer naturligtvis inte att vara för evigt. Många av de som idag i utvecklingsländer köper lågpristelefoner kommer inom några år att köpa smartphones eller tablets och i många av dessa länder är Nokia mer eller mindre synonymt med mobiltelefon. Om Microsoft och Nokia tillsammans skulle vilja kapa åt sig en stor portion av kommande nätsurfare så har bolagen tilllsammans en jättemöjlighet, och de vet de säkerligen om. Nästa miljard internetanslutna tror jag huvudsakligen kommer att surfa via mobiler/tablets i olika former.

Slutligen, kort, Ericsson tror jag kan vara en intressant investering, men jag ser ingen anledning att öka i nuläget. Möjligen säljer jag för att mitt innebav är väl litet och saknar riktig betydelse.

Holmen - tankar kring skogsbolaget

Efter att ha sålt mitt relativt sett stora SCA-innehav tidigare i år så har jag från och till sneglat på att köpa på mig fler aktier i Holmen, vilket jag också nyligen gjort. Just nu, efter att jag minskat mitt innehav i Telia Sonera, så är faktiskt Holmen mitt största innehav tätt följt av Telia Sonera och Industrivärden.

Jag skall vara ärlig och direkt påpeka att till skillnad från mitt köp av Telia Sonera-aktier för en tid sedan och andra aktier som jag köpt innan utdelning, t ex Industrivärden, så känner jag mig betydligt mer osäker på Holmen. Det finns faktorer som absolut inte talar till bolagets fördel, men min bedömning är att dessa nackdelar trycker ner kursen väl hårt. Även om jag inte känner mig helt säker så har jag alltså valt att köpa aktier i bolaget, vilket i vissa fall kan anses vara felaktigt handlande, men jag har vägt olika alternativ mot varandra och kommit fram till att jag tror att det är ett bra alternativ.

Mitt case bygger på att kursen innan året är slut kommer att vara över 200 SEK, idag ligger den på strax under 180 SEK, vilket skulle ge mig ungefär 10 procent upp. Jag kommer förmodligen att hoppa av om kursen hamnar under 165 SEK, kanske redan under 170 SEK, lite beroende på vad som driver ner kursen.

Nedsidan känns begränsad. Alla vet att pappersindustrin är en bransch med vikande efterfrågan och som dessutom binder mycket kapital. Att efterfrågan skulle minska mer än befarat tror jag inte är särskilt sannolikt och om så skulle vara fallet så tror jag inte att avtrycket i kursen skulle vara enormt.

Att stora dyra omstruktureringsprogram kommer att lanseras inom kort tror jag inte heller på. Ledningen har städat och ställt om bolaget de senaste åren och denna omstöpning har kostat, vilket tryckt ner eller hållit tillbaka kursen. Anledningen till att Anders Hall, VD, nu köper aktier tror jag till stor del beror på att han tror att det "anpassade" Holmen kommer att kunna visa fina siffror de närmsta åren.

Dessutom, det som alltid nämns i Holmen-sammanhang, kommer skogen att vara en bra krockkudde som gör att inte kursen åker ända ner i källaren. Bolaget äger 1,3 miljoner hektar skog. Enligt de siffror som jag har sett så ligger hektarpriset för skog i Sverige på ungefär 50 000 SEK sett till försälningar gjorda 2012 (om jag minns rätt). Eftersom bolagsvärdet (enterprise value, börsvärde plus nettoskuld) ligger på ungefär 22 miljarder SEK så värderas skogen blygsamt. Till exempel, om övriga tillgångar i bolaget pappersbruk, sågverk, vindsnurror etc värderas till noll (vilket faktiskt skulle kunna vara en väl hög värdering i ett skogsbolag), så landar värderingen per hektar skog på blygsamma 17 000 SEK, dvs ganska mycket lägre än rådande snittförsäljningspris.

Jag har dragit liknande räkneexempel tidigare och motargumentet som jag får är ofta i stil med att om du skall sälja en mark motsvarande Skåne och lite till (Skåne är 1,1 miljoner hektar) eller Bahamas, så kommer man inte att få ut motsvarande och därför är exemplet inte relevant. Jag kan till viss del hålla med och det är naturligtvis korrekt att i värderingssammanhang värdera skogstillgången efter vad den generar för intäkter och inte efter rådande marknadspris för oftast små skogsfastigheter som (ofta) köps av andra anledningar än att vara en god ekonomisk affär. Hur som helst, även om motargumentet är giltigt och bra på många sätt, så kan man inte komma ifrån att skogen, eller kanske hellre marken, är en tillgång som begränsar nedsidan.

Det är alltså med viss tvekan som jag har tryckt på köpknappen och jag förväntar mig inga kursdubblingar i aktien, men upp 10% från nuvarande nivåer de närmsta sex månaderna ser jag inte som osannolikt. Två anledningar har jag redan nämnt, det har städats upp i bolaget och VDn har köpt aktier. En ytterligare anledning är att kronan kan komma att försvagas under hösten, vilket skulle gynna Holmen (förstår jag det som). Dessutom tror jag att Holmen kan komma att bli en trygg hamn för en del investerare under hösten om det börjar blåsa på annat håll. Precis som jag skev i början så är jag på inget sätt säker på denna investering och det är inte omöjligt att jag hoppar av redan vid 195 SEK om denna nivå infinner sig snabbt.