05 januari 2017

När småbolag rusar så tänker jag tillbaka på en svunnen tid

Jag ögnade igenom nyhetsflödet och upptäckte en artikel som handlade om rusningen i MyFC. Det som slog mig var att Joakim Bornold, Nordnets sparekonom som finns numer med i alla möjliga sammanhang, rekommenderade att man höll sig borta från denna typ av rusningar som baseras på väldigt lösa grunder. Det är alltid svårt att ge råd när det kommer till sådana här situationer och jag förstår Joakims syn och råd, men jag tycker att det finns anledning att backa lite och se fenomenet med lite perspektiv.

Shareville, "gratis courtage"-kampanjer, Twitter mm föder ett beteende som går ut på att reagera snabbt när det visar sig att det finns medvind. Det är inte enkelt, men i takt med att informationen blir mer lättillgänglig så är det mindre svårt än tidigare. Dessutom är det bara de som sitter kvar när luften går ur som slår i backen. De som är snabba på bollen, som vet hur man ser till att man har stop-lossar som löser ut och som kanske redan från början förstått att detta bara en tillfällig våg som man kan hänga på kommer att göra bra med pengar. De som har nappat på "nybörjarrabatt", och inte betalar courtage, och som inte alla gånger är så pålästa kommer att slå sig hårdare och kanske tröttna på aktiehandel och i värsta fall sparande över huvud taget. Det finns alltså vinnare, och det finns förlorare.

I slutet av nittiotalet var situationen inte helt olik dagens situation. Förutom att man inte hade internet i fickan, betalade hundratals procent mer i courtage och kollade kurser på text-TV så var dagens situation inte helt olik dagens. Det var småbolag som gällde och stora bolag var tråkiga bolag. Den nya och gamla ekonomin diskuterades ofta. Många brände sig när det gick ner och många som hade vett att kliva av i tid blev väldigt rika (och ska tilläggas de som köpte aktier i välskötta bolag och lät de ligga blev också rika, även om det tog lite längre tid).

Jag gjorde mina första aktieaffärer i slutet av nittiotalet. För mig var det ett spel, lite som att spela på hästar eller tippa fotboll. (Det finns säkert de som tippar som använder både någon form av fundamental analys och teknisk analys så alla håller kanske inte med mig om att det finns en skillnad, och det är naturligtvis OK, men jag hoppas att budskapet framgår iaf). Till en början fick vi tips om Skanska, Investor, SCA, Holmen och andra otroligt tråkiga bolag. Det rörde sig knappast någonting (även om man satt en halv dag framför text-TV:n). Jag och mina brothers in trading bestämde oss för att bli rika på att Holmen var som att sitta och titta på en skog som växte, dvs långtråkigt. Vi tänkte inte så mycket på att man skulle kunnat gjort annat under tiden, som att plugga, utan gick en kurs i livets hårda skola.

Vi trodde stenhårt på Internets möjligheter. För oss var det självklart att film på DVD eller VHS skulle ersättas av streaming (även om det på den tiden hette "olovligt nedladdad film" eftersom det knappt fanns lagliga alternativ). Det var även självklart att alla skulle vilja ha internet alltid. Mobiltelefoner var hett och att mobiltelefonen var och skulle förbli en viktig del av många människor liv såg vi som självklart. Vår omvärldsanalys var egentligen inte helt fel sett så här med perspektiv, men där vi fallerade oerhört var att se samband mellan företagens vision och vad man faktiskt hade i företagen, och om det till äventyrs fanns någon riktig tillgång i bolaget hur en sund värdering på denna tillgång eller tillgångar förhöll sig till börsvärdet / bolagsvärdet. Vi var på inget sätt ensamma. När väl kurserna släppt markkontakten så fanns inte någon övre gräns. Om ett start-up som har en powerpoint med en idé kan vara värt 20 MSEK kan det lika gärna vara värt 30 MSEK. Värderingarna var inte knutna till verkligheten och kopplar man bort verkligheten så kan kurserna vara lite vad som helst.

En annan sak som jag tycker mig känna igen är att experterna var ofta ganska säkra på att nästa år skulle bli bra. Det var en ny ekonomi och de gamla sanningarna var inte längre sanna. Det byggdes luftslott. Anledningen till att det pågick så länge som det faktiskt gjorde tror jag berodde på att många såg vad som hände, men ville vara med och tjäna pengar. En indikation på att det var så tycker jag är att när det väl vände så gick det väldigt snabbt ner. De smarta pengarna visste att många av bolagen var luftslott och lämnade fort som tusan. De som lånat till aktieköp fick snällt sälja av för att täcka lånen, blankarna vädrade luft och skyndade på nedgången och många småsparare såg aktiedepåer sjunka ordentligt.

Den situationen som vi hade i slutet av 90-talet har vi inte idag. Det är andra förutsättningar idag och småbolagsrallyna och de många IPO:erna behöver inte betyda att vi är nära någon topp. Att intresset för aktier är mycket större idag än vad det var för ett par år sedan kan förklaras med att förutsättningarna är bättre idag - fördelaktiga skattevollkor via ISK, bättre tjänster via nätmäklare, större intresse för att se om sitt eget hus (vilket jag inte kan underbygga), mm.

Även om jag har mina tvivel kring börsen så har jag inte omsatt dessa tvivel i någon åtgärd utan ligger fortsatt tungt i aktier, men jag har börjat mentalt att ställa in mig på att när jag ser signaler på att det börjar vika så kommer jag att vara beredd på att stöka om ganska ordentligt i portföljen.

Förmodligen är detta klart för de flesta som läser detta, men att förstå de positiva och negativa feedback-looparna på börsen är inte dumt, och kopplingen till myFC är i den närmaste obefintlig. Det var kommetarerna kring bolaget som fick mig att dra paralleller till svunna tider. Om rusningen är motiverad eller omotiverad får var och en bilda sig en egen uppfattning om. Jag tycker att risken känns för hög och håller mig undan.

Inga kommentarer: