Swedbank och Nordea in i portföljen

Pengarna som jag fick loss i samband med Nokia-försäljningen har gått till Swedbank- och Nordea-aktier. Anledningen till att jag valde att Nordea OCH Swedbank var att jag ville ha lite bättre riskspridning. Jag är inte särskilt duktig på att analysera banker och av den anledningen valde jag att lägga äggen i två olika korgar.

Att det blev just Swedbank och Nordea var att jag tror på banker generellt samt att SEB och Handelsbanken, via Industrivärden, redan finns i portföljen. Jag har valt att satsa på de fyra svenska storbankerna för att jag ser dessa som relativt säkra kort. Innan jag bestämde mig sneglade jag lite på danska banker, men jag tyckte att  det var svårt att göra en rättvis bedömning av riskerna och möjligheterna. Specifikt för Swedbank så tilltalas jag av den höga direktavkastningen, något som jag tror passar min ISK väldigt bra, samt att jag tycker att det verkar som att Michael Wolf har fått bra ordning och reda i banken. Anledningen till att jag tog in Nordea var att jag tyckte att kursen stod bra emot statens utförsäljning av aktier samt bra direktavkastning.

Att jag väljer att ha ganska mycket banker i portföljen beror på att det finns i mina ögon ett bankoligopol i Sverige. De fyra svenska storbankerna står för lejonparten av marknaden och villkoren skiljer sig inte nämnvärt. Visst kan man få lite rabatt på sitt bolån om man maxar bolånet, börjar pensionssparar i dyra fonder som banken förvaltar samt tecknar diverse försäkringar, men totalsumman för vad man i slutändan kommer att betala skiljer sig inte speciellt mycket, tror jag. Det skall i och för sig tilläggas att man säkert kan få bättre villkor genom att ställa krav och inte bara godta bankens villkor rakt av.

Det som håller tillbaka bankernas kurser tror jag är risken för tuffare lagstiftning. Jag är inte särskilt orolig över en sådan utveckling. Svenska banker tror jag är betydligt bättre kapitaliserade jämfört med andra europeiska banker och en eventuell tuffare svensk banklagstiftning förutsätter jag enbart skulle ha till effekt att bankerna flyttar sin verksamhet utomlands. Nordea verkar redan tänka i dessa banor och jag skulle bli förvånad om inte övriga banker funderar i liknande banor. Normans och Borgs fingerviftande tror jag mer handlar om valfläsk än om något annat.

En annan risk som nämns när banker som investeringsobjekt är uppe för diskussion är risken för kreditförluster. Naturligtvis finns det en risk för att kreditförlusterna kommer att öka om man ser på hushållens skuldsättning, men inte heller denna risk ser jag som särskilt alarmerande. Om, eller bättre när, ränta höjs så kommer en del hushåll och företag att få det kämpigt och i en del fall så kommer banken att få ta smällen. Så som jag ser det så kommer räntan att höjas successivt så att många hushåll kommer att kunna agera i tid. Bankerna är väl medvetna om denna risk och kreditförlusterna från Baltikum finns säkert i färskt minne så jag förutsätter att denna risk är under hygglig kontroll. I sammanhanget tycker jag att det är på sin plats att säga att jag tror att en del av de extremt högbelånade hushållen har ett ganska ordentligt sparande som kan komma att användas när räntan sticker upp. Det är sällan som man ser statistik som visar nettoskuldsättning.

Jag kommer inte att äga så mycket bankaktier som jag gör just nu för lång tid framöver. Troligen kommer jag att behålla dem över utdelningen i vår. Anledningen till att jag är tveksam till att vara tung i banker är att uppsidan är begränsad. Det finns inga riktiga triggers som jag ser det. I nuläget är jag dock nöjd med en i min uppfattning begränsad nedsida och hygglig direktavkastning.

Pengarna från Nokiaförsäljningen

Jag sålde som jag skrivit om tidigare mina Nokia-aktier för en kort tid sedan. Pengarna bränner lite i fickan måste jag medge. Att ha pengarna liggande i ISKn utan att de används känns inte bra med tanke på den låga eller obefintliga räntan. Dessutom skall tilläggas så tror jag på börsen i åtminstone ett 6 månaders perspektiv, vilket gör att jag har letat efter bra aktier att köpa.

Min första tanke var att öka ytterligare i Industrivärden. Att få den aktien för under 120 SEK tycker jag känns som en god investering. Det skulle inte förvåna mig om aktien kan gå upp en bit till och jag tror att nedsidan inte är så stor, men jag kan ha fel. Lundaluppen har gjort fina analyser av Industrivärden som jag rekommenderar den intresserade att läsa.

Industrivärden är dock mitt största innehav redan och av den anledningen så kändes det som att det kunde vara en idé att försöka vidga vyerna. Efter att ha tittat på Börsrådet så fick jag upp ögonen för Investor och Swedbank, båda rekommenderade av Simon Blecher, en av mina idoler. Framförallt Investor tycker jag känns intressant. Substansrabatten ligger på runt 30% och innehaven i Investor känns som att de har vind i ryggen, t ex Ericsson.

Det är möjligt att jag slår till på Investor ganska snart, kanske även att jag köper några Swedbank. Sportamore som jag skrev om tidigare kommer jag nog inte att köpa, däremot kommer jag nog att handla hos dem igen.

Sportamore - mina funderingar

Inom loppet av några veckor så har jag kommit i kontakt med Sportamore på lite olika sätt. Först kom jag i kontakt med företaget som säljer sportutrustning på nätet när jag skulle uppdatera min garderob inför höstens och vinterns löprundor. Sedan så fick jag en förfrågan om att delta i en nyemission i bolaget via Avanza. Eftersom jag kände till företaget som kund så tyckte jag att det kunde vara intressant att titta lite närmre på om företaget skulle kunna vara en intressant investering.

Det första man kan konstatera är att bolaget har lagt mycket pengar på marknadsföring. Idag finns man framförallt i Sverige, men även i Danmark, Finland och Norge. Marknadsföringsaktiviteterna har dock betalat sig och Q2 2013 kunde man stoltsera med 70 MSEK i omsättning, vilket skall jämföras med samma period förra året som var ungefär 35 MSEK. Tillväxten är med andra ord hög och det är bra. Jag gissar att man från ledningens sida ser att man kan etablera en position som det ledande e-handelsföretaget i Norden inom sport och fritid. Enligt mitt synsätt så gör man helt rätt i att gasa för att etablera sig, även om det kostar.

Kassaflödet för förra kvartalet var -17 MSEK och med tanken på att kassan är ungefär 25 MSEK så räcker den endast lite drygt ett kvartal med denna "burn rate". Jag läste någonstans att de hade en kreditlina på 20 MSEK och dessutom så kommer det in nya pengar i samband med nyemssionen. Förlusten under kvartalet var drygt 7 MSEK.

Om man tittar närmre på vad Sportamore har för konkurrensfördelar så är det första som åtminstone jag tänker på lägre omkostnader (inga butikslokaler och färre anställda), vilket kan ge lägre priser. En annan fördel, som precis som den förra gäller all e-handel, är att man kan ha ett större utbud. Man är dessutom, tror jag, på god väg att etablera varumärket Sportamore hos allmänheten. Om man lyckas med detta så finns det goda möjligheter till att kursen klättrar uppåt, likaså försäljning och vinst. Ett exempel på ett bolag som var väldigt duktigt på att etablera sig som starkt inom elektrniknäthandeln var Dustin. (Idag tror jag att Dustin ägs av ett riskkapitalbolag, men jag är inte riktigt säker.)

Naturligtvis finns det risker. Bland annat så finns risken att man inte kommer att någon direkt lönsamhet för verksamheten. De flesta konsumenter tror jag letar efter lägsta pris när de väl bestämt sig för att handla och om inte sajten som säljer till lägsta pris så tror jag att man väljer det billigaste alternativet. Det finns naturligtvis undantag. Själv så handlar jag mina böcker på bokus även om jag vet att de inte alltid är billigast. Anledningen till att jag ändå väljer dem är att jag har blivit väl bemött de gånger som någonting gått snett och kundservicen har alltid varit bra. Det gör att jag håller fast vid dem och på så sätt så är jag ett undantag mot min egen hypotes, men mycket annat som jag handlar på nätet blir hos den som säljer till lägst pris.

Gänget bakom Sportamore, bland annat Jan Friedman, har även varit involverade i Tretti.se och NetonNet. Att det finns erfarenhet av liknande resor gillar jag.

Börsvärdet vid krusen 40 SEK, som var dagens slutkurs, är ungefär 270 MSEK. Enligt bolaget är lagret värt 63 MSEK och, som sagt, finns det en kassa på 25 MSEK. Om man antar att omsättningen kommer att ligga still de närmsta tre kvartalen skulle en årlig omsättning bli 280 MSEK. En förlustgenererande verksamhet där det flödar ut pengar är inte direkt någonting som känns som ett säkert bet, men ändå så kan jag inte låta bli att känna mig lite intresserad av att chansa med några slantar.

I vanliga fall håller jag mig borta från förhoppningsbolag (efter att ha lärt mig den hårda vägen för drygt tio år sedan) eftersom jag tror att förhoppningsbolag i de flesta fall handlas på nivåer som inte matchar risken. Sportamore är så klart inte något teknikförhoppningsbolag, men det finns förhoppningar om framtida vinster, vilket även det kan vara svårt att infria.

Vi får se hur jag agerar. Det lutar nog åt att jag inte köper aktier.

"Cut your losses and let your profits run"

Jag skulle kunna säga att jag är nöjd med en uppgång på drygt 50% på relativt kort tid på de Nokia-aktier som jag köpte tidigare i år, men det är jag inte riktigt. Missförstå mig rätt. Jag är väldigt nöjd med utvecklingen, men jag är inte nöjd med hur jag gick ur innehavet. Jag sålde för att jag tyckte att Nokia nått motiverat pris och hade inte ro att vänta ut marknaden. Det är jag inte nöjd med. Cut your losses and let your profits run.

Tyvärr har jag gjort samma misstag för inte så länge sedan i en annan aktie. Jag tyckte under år att SCA var ett undervärderat företag: ett relativt konjunkturokänsligt hygienföretag med starka varumärken som klumpades ihop med blödande skogsföretag som satt på stora fabriker för tidningspapper (som enligt de flesta inte har framtiden för sig och värderas därefter). (Jag är medveten att det finns delar av SCA som bör räknas som skogsbolag, men som helhet tyckte jag att SCA inte var ett skogsbolag) Jag fyllde på med aktier under ganska lång tid runt 100-120 SEK och under en tid var det mitt största innehav. Efter en del lyckade avyttringar av mindre intressanta delar och uppköp av intressanta så fick kursen skjuts. Relativt snabbt handlades kursen upp till nivåer över 150 SEK och jag sålde strax över 150 SEK, 156 SEK om jag minns rätt. Uppgången var dock inte slut vid 150 SEK utan kursen fortsatt mer eller mindre utan paus till 170 SEK och har legat ganska stabilt runt dessa nivåer nu ett tag. Skulle jag haft mer ro i kroppen och inte hoppat av tåget så tidigt? Ja, det skulle jag. Var det en bra affär? Ja, det var en bra affär. Skulle det kunnat ha varit en ännu bättre affär? Ja, det kunde det. Lärde jag mig något? Tyvärr inte så mycket eftersom jag upprepade misstaget med Nokia.

Jag gissar att det finns läsare som tycker att det inte finns anledning att sälja aktier i ett bra bolag. Det är inte min filosofi. För mig handlar det om framtidsutsikter jämfört med pris. För inte så länge sedan fanns det många som vurmade för Ratos. Arne Karlsson är i mina ögon väldigt duktig och jag tror även att Susanna Campbell är duktig, men jag tyckte att värderingen var väl hög och jag valde att stå utanför. Under lång tid var det dumt, men nu efter att kursen handlats ner rätt ordentligt sedan Arne lämnade så tror jag att mitt beslut var riktigt.

Ett annat bra bolag som jag ägt i omgångar, men som jag i grunden är försiktigt pessimistisk till är HM. Bolaget har lite av guldstatus i investerar-Sverige och man kan egentligen alltid säga att man tror på HM och man kommer få medhållande nickar till svar. Ganska få tycker som jag när det kommer till HM.

Det jag inte gillar med HM är bland annat successionen. Jag är inte komfortabel med att Karl-Johan Persson är VD. Att någon blir VD för att han är någons son är för mig ett varningstecken. Det kan vara OK i ett familjeföretag där det inte är viktigast att man har den bäst lämpade på VD-posten utan någon som kan föra traditionen vidare. Jag, som potentiell aktieägare, vill se den mest lämpade på VD-posten. Karl-Johan skulle inte fått jobbet om han inte var Stefan Perssons son enligt mig och därför tycker jag inte att ledningen är bästa möjliga. Tycker jag att Karl-Johan gör ett OK jobb? Det tror jag nog, men jag har svårt att se att han kommer att tänka nytt och utmana gamla sanningar. E-handel är ett exempel. Måhända hade inte HMs e-handelsansträngningar varit lika tafatta med en annan VD.

En annan sak med HM som jag har svårt att se är hur HM skall kunna fortsätta att expandera i samma takt (vilket är inräknat i kursen). För mig är en viktig del av HMs koncept att kunna producera billigt i låglöneländer och sälja dyrt i höglöneländer. Det konceptet ser jag inte kommer att funka i låglöneländer.

Nu när jag ändå är inne på HM så tror jag att HM i framtiden eventuellt kommer att få svårare att växa. HMs kläder är i mina ögon för billiga. Det går inte att producera kläder så billigt utan att någon får väldigt dåliga villkor. I takt med att världen blir alltmer global så kommer det att bli svårare att hitta dessa låglöneländer som möjliggör affärsmodellen. För ett tag sedan blev det klart att HM öppnar i Etiopien eftersom det blivit för dyrt att producera i Kina. Att Etiopien kommer att vara ett låglöneland ett tag framöver kan man nog vara säker på, men det ger i mitt tycke ändå en fingervisning om att modellen att producera billigt i en fattig del av världen och sälja dyrt i rikare del av världen blir svårare. Dessutom kommer troligen transparensen att öka i och med att kommunikationer förbättras.

Finns det då inget som är sant i allt vad som sägs av alla HMs framtidsoptimistiska småägare? Det finns det absolut. HM är ett välskött företag med ekonomin i  god ordning. Det finns en långsiktig sund storägare som borgar för stabilitet. HM har gång på gång visat att de kan ta fram produkter som konsumenter gillar. Bolaget har också visat att man har logisitkapparat som är välutvecklad och att man kan dra nytta av att vara ett stort företag. Jag kanske dyker upp i ägarlistan igen :)

För övrigt så har jag köpt en del andelar i XACT verkstad. Det är inget större innehav, men jag tror att verkstadsbranschen kan överraska positivt i kommande kvartalsrapporter. Beslutet är framförallt baserat på vad jag tycker mig höra från vänner som jobbar eller har kopppling till verkstadsindustrin. En chansning? Absolut.

Nokia stiger ytterligare, fast utan mig

Idag passerade Nokia 39 SEK och fortsatte med andra ord sin resa uppåt. Igår eftermiddag så tryckte jag dock på säljknappen och realiserade därmed vinsten. Säljkursen blev 38,20 SEK, dvs något lägre än nuvarande kurs.

Anledningen till att jag sålde var att min trigger har infunnit sig. Delarna var värda mer än helheten och i och med att Microsoft köpte mobildelen så har detta tydliggjorts. Det kan eventuellt finnas anledningar till att värdera Nokia Networks och HERE ganska högt. Båda verksamheterna är intressanta, men jag känner mig lite skeptisk till att Nokia Networks kommer att kunna bibehålla samma fina utveckling. Karttjänsten tycket jag också är svårvärderad. Apple kanske skulle kunna vara intresserade av karttjänsten, men frågan är om äppelgänget får köpa. Istället lägger de resurser på att utveckla sin egen karttjänst. Google har sedan länge sin egen tjänst och jag ser inte varför de skulle kunna vara intresserade. Jag är verkligen ute och fantiserar om saker som jag inte kan, men summa summarum så tror jag inte att uppsidan från nuvarande nivåer är jättestor, kanske t o m att aktien handlats upp väl mycket av världens alla följa John-fonder och robotar.

Apples nya lurar

Apples kurs har i och för sig tagit sig till runt 500 dollar, men tyvärr verkar det som att många av dysterkvistarna som tror att Apples förmåga att ta fram nya innovativa produkter har fått en del vatten på sin kvarn efter att Apples nya lurar visats upp. Resultatet av showen var en för dyr billig telefon och en ny flaggskeppsmodell som inte fick jorden att sluta snurra. Det enda som jag tyckte verkade vara intressant var att det fanns en fingeravtrycksläsare. Kommer detta att innebära att användare kommer att slippa att hålla reda på en massa lösenord i framtiden? (Jag tycker alltid att det är intressant med verklighetsfrånvända IT-säkerhetsexperter som tycker att man skall ha ett lösenord för varje site, innehållande siffror, bokstäver och specialtecken samt att inte skirva ner dessa någonstans - yeah right)

Precise Biometrics skuttar upp ytterligare ett snäpp och VDn är frikostig med orden. Alla betalningar kommer att ske med fingeravtryckläsare och, även om det inte sägs rakt ut, så kan man gissa att han tror att inte PB kommer att gå lottlösa ur en sådan utveckling. Jag tror på många sätt att han har rätt, men det känns alltid svårt att hoppa på efter ganska bra uppgångar. Förmodligen kommer jag att stanna vid sidlinjen och titta på avundsjukt när kursen lyfter.

Tankar om Nokia

Det var kul att se att Nokia hoppade upp från runt 25 SEK till 35 SEK efter att Microsoft lagt bud på mobiltelefondelen. Det var inte vad jag hade väntat mig, men jag tycker ändå att jag hade lite rätt. Summan, dvs börsvärdet, var lågt i förhållande vad jag, och många med mig, ansåg att delarna var värda. Ibland får jag höra att slaktanalyser inte är någonting som säger så mycket, men jag håller inte med.

Jag kommer inte ihåg exakt vad jag skrivit tidigare på bloggen, men jag trodde att dåvarande Nokia Siemens Networks skulle bli sålt alternativt börsnoterat och att detta skulle kunna ge en skjuts uppåt. Så blev det inte. Nokia köpte istället ut Siemens för vad jag ser som ett bra pris. Troligen såg inte Siemens någon annan väg ut än att acceptera. Dessutom, om jag inte är felinformerad, så var det kommunicerat att telekom inte var ett framtida område för Siemens, mao ganska tufft förhandlingsläge.

Efter att NSN blev en del av Nokia tyckte jag att Nokia blev än mer intressant, eftersom det nu fanns en (eller en ytterligare om man vill räkna in HERE, karttjänsterna) ganska sund vinstdrivande verksamhet inom koncernen. Det som lite oroade var att Stephen Elop inte riktigt verkade ha någon plan för Nokia Networks.

Nyligen, nån vecka sedan, så kommunicerades det att Microsoft köper mobilverksamheten av Nokia. "Pretty big news" för Nokiaägare kan man säga. Köpeskilllingen landade väl över vad marknaden värderade mobilverksamheten till och aktiekurser anpassade sig i ett huj. Det är alltid lätt att vara efterklok (och jag sålde faktiskt en del Nokia-aktier runt 22 SEK när kursen dippade ner till de nivåerna senast för att inte sitta med för mycket aktier om det riktigt barkade åt skogen), men jag tycker att det är märkligt att marknaden många gånger stirrar så mycket på den senaste tidens tillväxt och marginaler. För mig, som på inget sätt är expert på mobilbranschen, så är Nokia ett av de stora namnen och satsningarna som man gjort i tillväxtländer har gjort att man har en stark ställning i många kommande marknader. Likaså har man en infrastruktur och logistikapparat som gör det möjligt att sälja stora kvantiteter. 

Många av tillväxtmarknaderna kommer, enligt mig, att ha en stark tilllväxt för billiga smartphones eftersom dessa kommer att ge människor möjlighet till båda telefon och dator i ett. Jag tror att detta är en anledning till att Microsoft är intresserade. Apple tror jag t ex kommer att få det svårare än vad många tror i tillväxtmarknaderna. Att sedan Apple är ett fantastiskt företag och att man om man sätter manken till kommer att kunna etablera sig det tror jag säkert, men det kommer inte att vara så lätt som många tror.

Den triggern som jag hoppades på i Nokia har nu skett. Delarna var mer värda en helheten och det syns nu i kursen. Just nu lutar jag mycket åt att sälja. Jag tankade ganska tungt runt 24-25 SEK och sålde hälften runt 22 SEK och nu sitter jag med hälften kvar vid kursen 38 SEK. Om jag säljer nu så har det varit en bra affär, men jag vet inte om det finns anledning att vänta med att trycka på säljknappen.

En anledning till att jag avvaktar är att jag tror att nya Nokia kan värderas ganska högt. Networks-delen går bra och det är möjligt att efter att pengarna för mobildelen skiftats ut till ägarna så kommer kursen att pinna på bra. Det har hänt förr, tex Billerud Korsnäs har haft gått bra för min del efter att Billerud köpt upp Korsnäs. Helt klart inte samma förutsättningar, men jag tror att det finns de som avvaktar att köpa till dess att många oklarheter har retts ut och det kan vara en anledning att ligga kvar. Spekulation, javisst.

En annan tanke är att nya Nokia känns som en märklig kombo, karttjänster och basstationer. Varför skall man ha dessa två verksamheter under samma tak? Om någon aktivist skulle få för sig att det kan vara en god idé att dela det nya Nokia i två bolag så skulle det nog kunna vara bra för aktieägarna. Återigen spekulation från min sida, men kanske kan det vara så att det finns en del framtida kursdrivande triggers kvar i bolaget.

För övrigt så har Telia Sonera gått ganska bra utan att den nye VDn inte sagt ett smack. Förmodligen så kommer det inte att hända så mycket den närmsta tiden, men om det kommer ut information om Turkcell eller Megafon så tror jag att det kan få kursen att lyfta ytterligare. Att finska staten sålt en del tycker jag mest är bra.

För övrigt så sålde jag mina Enquest. Det blev en liten vinst, men anledning till att jag sålde var att jag inte visste riktigt vad jag köpt och jag tycker att oljebolag är svårare att bilda sig en bra uppfattning om.

Enquest in i portföljen

Jag tyckte att dagens nedgång i Enquest kändes som ett tillfälle att hoppa på. Placera.nu:s analys från idag var egentligen det som fick mig att agera, även om jag följt bolaget med ett halvt öga sedan jag sålde kring 15 SEK 2011. Det är möjligt att det var ett förhastat beslut och jag känner inte att oljebolag är något som jag kan särskilt mycket om, men förhoppningsvis så kan det bli en slant. Det är inte otänkbart att jag säljer ganska snart eftersom jag känner mig osäker - "when in doubt, get out". Jag gillar inte förhastade beslut och detta var tyvärr ett sådant.

Moto X och Windows Phone

Det har en längre tid talats om Googles nya telefon kallad Moto X och igår skrev DI om saken (http://www.di.se/artiklar/2013/8/2/google-slapper-iphonedodare/). I mina ögon verkar det som att Google kör i samma anda som med Chromebook, alltså med låga priser för själva prylen, men med förhoppning om att användaren kommer att köpa månadstjänster, tex utökat utrymme i Google Drive. En Chromebook (den första Samsungmodellen utan 3G) kostade 3000 SEK, vilket är bra mycket mindre än en (åtminstone till utseendet) snarlik Apple-dator, som kostar 10 - 11 000 SEK. Enligt DI kommer Moto X att ligga på 200 dollar, vilket innebär att Google tror att billiga smartphones är en bra marknad att ta sikte på. Jag tror att Google gör rätt i att ta sikte på priset för att vinna marknadsandelar. Många privatpersoner som vill ha en smartphone kommer kanske inom några månader att överväga en Moto X som nästa telefon.

Jag är ingen expert på mobilbranschen och vill på inget sätt utge mig för att förstå mig på branschen, men med tanke på alla de kommentarer som haglade från experter i samband med att Apple steg in på mobilarenan för några år sedan så är mitt intryck att många som tycker om mobilbranschen, eller kan något om man hellre vill, ofta är väldigt fokuserade på tekniken. Det kan mycket väl stämma att iPhones teknik inte var helt ny och att den funnits i produkter som aldrig nådde massmarknaden, men nu med facit i hand så var iPhone inget annat än jättehändelse i branschen och, för den som kommer ihåg, så var det många som dissade produkten som en produkt med väldigt litet existensberättigande. Facit känner alla till.

Kommer du Moto X att vara ett nytt steg i mobilbranschen? Google presenterade Nexus i samband med att man tog fram Android för ett ganska bra tag sedan nu. Vad jag förstår så var aldrig Nexus menad att bli en storsäljare utan snarare ett test av ett nytt operativsystem. Det är möjligt att det inte stämmer och att Google hade stora planer för Nexus, men jag tror att man valde att Samsung, Sony Ericsson (idag Sony) m fl fick ta över och stå för framtagningen av telefoner baserade på Android. Jag tror också att Google mer än gärna hade sett att världens tidigare etta på mobilmarknaden, Nokia, skulle haka på och bli en Android-anhängare, men så blev det inte. Finnarna allierade sig istället med jätten Microsoft som ville vara med på mobilarenan.

Att Google vill vara med mobilarenan blev, om inte tidigare, väldigt uppenbart när man efter budstrid köpte Motorolas mobilverksamhet för allt annat än reapris. Moto X kommer att visa vad man hade för idéer med köpet. Jag tror att Moto X kan komma att skaka om i branschen, men naturligtvis är det bara spekulationer.

Anledningen till att jag tror att Moto X kan komma att skaka om branschen är för det första att Google har investerat mycket pengar i att bli en telefontillverkare och att ett företag med ekonomiska muskler som har bestämt sig för något skulle låta en lansering av något man själv sagt skall förändra branschen ser jag som mindre sannolikt. För det andra så verkar en billig smartphone från Google vara en del av en större plan. Jag tänker såklart på den tidigare lanseringen av Chromebook. För det tredje så kommer det att vara väldigt intressant att se hur telefontillverkare idag som hoppat på Android-tåget kommer att ställa sig till att ha en underleverantör som konkurrent. Jag skulle inte se det som en drömsits om jag hade satsat allt på Android. Möjligen kommer ett företag som Nokia, som hoppat på Windows Phone-tåget att vara en vinnare, när Google och lydföretagen drabbar samman.

De latenta reavinsternas möjlighet

När man läser om investeringar så kommer ganska tidigt risknivåer upp och, åtminstone i de böcker som jag har läst, så likställs ofta risk med volatilitet, vilket kan tyckas konstigt, men det är åtminstone en tydlig definition. I samma böcker så säger man för det mesta att risk och avkastning hänger ihop, alltså för att tjäna mycket pengar behöver man ta en stor risk. Även ett sådant påstående kan jag tycka är lite märkligt om man exempelvis tittar på robothandeln som egentligen inte tar så stor risk (eftersom man t ex vet att man någon millisekund senare med stor säkerhet kan sälja aktierna som man köper till ett högre pris), men som kan ge stora vinster. Men återigen, det är ett samband som kanske inte är helt och hållet rätt på alla sätt, men som åtminstone är hyggligt sant och det kan ju vara tillräckligt.

Något som är väldigt sant är skattereglerna. I en vanlig depå så skattar man 30% på nettovinsten av samtliga aktieförsäljningar under året. Med andra ord man kan kvitta vinster mot förluster. Det är ju bra. Det kan man inte göra i en ISK, men där beräknas å andra sidan den årliga skatten på värdet av tillgångarna, alltså inte bara realiserade vinster och förluster. Detta är gammal skåpmat för de flesta och alla som tror att de kommer att göra mer än 4% på sina investeringar, inklusive utdelningar, väljer oftast att handla i en ISK (med nuvarande skattesatser på aktiedepå och ISK skall tilläggas).

Hur som helst, det jag har funderat på är varför man inte anpassar risknivån i portföljen baserat på hur stora de latenta reavinsterna är? Eftersom en misslyckad investering skulle kunna kvittas mot en reavinst har man rabatt på att misslyckas, vilket skulle göra det mer intressant att ta större risker, men detta verkar så vitt jag förstår inte vara någonting som så många tar med i sina beräkningar. Det är möjligt att jag inte har googlat tillräckligt, men om det är någon som känner till någon som har tittat närmre på att anpassa risknivån i portföljen efter latenta reavinster så tar jag tacksamt emot tips på sidor där det finns mer om detta.