Matse Holding - en möjlighet att köpa Ferrari för oss som inte har en ICA-butik?

Jag tror verkligen att matförsäljning via nätet har framtiden för sig. Näthandeln ökar för varje år och dagligvaruhandeln är en av de branscher som säljer minst via nätet. Det finns med andra ord goda möjligheter för finfin tillväxt under många år framöver. Naturligtvis kan man motargumentera att man vill känna på broccolin innan man slår till eller att "det är förbenad skillnad på avokado och avokado så det så, det ska gudarna veta, och ingen är lika bra som jag på att välja ut de perfekt mogna som jag är", men jag tycker inte att det håller hela vägen. I mina öron handlar det om att vanor skall ändras och det tar tid. Att gå till en butik och handla sin mat är en självklarhet för de flesta, men som sagt det tror jag kommer att ändras.

Vad jag, en i mängden av ekonomibloggare, tror kan man självklart ta lätt på, men det finns en del fakta som underbygger påståendena. Eftersom mat.se redan har sammanställt den på sin hemsida så länkar jag dit istället för att återupprepa.

Eftersom jag tror att matvaruhandel på nätet är en bra affärsidé så blev jag så klart intresserad av att titta närmre på mat.se när de noterades på First North för nån månad sedan. Man kan säga att hittills har min relation till aktien varit en lite berg-och-dal-bana. Det börjar väldigt uppåt och jag kände mig övertygad om att jag hittat en stjärna, men efter ett tag så bar det brant nedåt när jag blev varse hur mycket det kommer att kosta att få verksamheten att bli lönsam och vinna marknaden.

För att kunna bli lönsamma så har man hittills investerat i ett distributionscenter i Göteborg, startat ett dotterbolag Cold Cargo Retail AB som transporterar maten, köpt Bonheur AB för att komma snabbare till börsen (detta kanske jag har missuppfattat), köpt Kokaihop Media AB (för mig är detta ett märkligt namn eftersom "koka ihop" i min värld betyder att man mer eller mindre hittar på saker för att vilseleda någon) som tillhandahåller recept på nätet, startat upp ett ytterligare distributionscenter i Stockholm som precis kört igång osv. Distributionscenter, kylda transporter, logistiksystem mm kostar en hel del att bygga upp och jag vet inte om jag tycker att detta är rätt väg. ICA har till exempel enorma centrallager som är svårslagna att konkurrera med. Mat.se skulle naturligtvis argumentera att de vet precis vad de skall köpa in eftersom de får in beställningar från kunderna via nätet så att de kan planera, men det är en halv sanning. Jag har svårt att tro att Findus med flera skulle acceptera att sitta helt och hållet på lagret, vilket blir effekten med mat.se:s modell. Kunderna beställer några dagar innan varorna skall levereras, de beställer inte potatis i april för leverans i augusti så att bönderna vet hur många sättpotatis de skall trycka ner i jorden. Jag skulle kunna fortsätta att vara negativ, men vad gäller kostnaden för att få verksamheten att bli lönsam så håller jag där.

Vad gäller att vinna marknaden så finns det en hel del som är intresserade. Förutom matkassarna, med Linas matkasse som jag antar är den största aktören, så finns det en del andra "vanliga" matbutiker på nätet, t.ex. mathem.se och mat.se så klart. De stora aktörerna inom fysiska matvarubutiker, ICA, Coop, mfl, har även olika alternativ för e-handel, men det står ganska klart att deras affärsidé bygger på att locka kunder till butikerna med bra erbjudande på varor som man verkligen behöver för att sedan kränga på en massa högmarginalprodukter på kunderna när de väl har kommit in i butiken med en massa smarta tricks. TV-programmet "Landet Brunsås" har en hel del intressanta inslag om just detta.

Problemet med det upplägg som finns idag är att om man vill sälja mat på nätet och göra bra vinst så kommer man att behöva tänka om, och göra det en hel del. Basvaror tror jag idag att det är svårt att göra bra med pengar på eftersom vinsterna idag kommer från de mer onödiga produkterna (som skitdyr färskpressad kyld juice av nån konstig frukt som man aldrig hört talas om som växer på andra sidan jorden). Om jag skulle handla mat på nätet hade jag sett till att ha stenkoll på priset på ett helt annat sätt än när jag handlar i butik och förmodligen skulle en hel del av butikens högmarginalprodukter försvunnit ur varukorgen. Till exempel, varje gång jag storhandlar så "köper" mina barn minst fem produkter som jag egentligen inte hade tänkt att vi skulle köpa. Dessa skulle inte kommit med om pappa handlat på nätet när småttingarna sov (och den fyrfärgade tandkrämen som min treåring aaalldriiig nåååånsin tidigare hade smakat skulle ligga kvar på distributionscentralen eller hos producenten).

Kort sammanfattning så tror jag att det är svårt att nå lönsamhet för matbutiker på nätet och det kommer att krävas enormt mycket pengar för att kunna etablera sig som etta på nätet, och att vara etta på nätet känns viktigt. Vad heter t ex den näststörsta annonssajten? Det är inte alla som vet.

Nu skulle jag inte vilja kalla detta en aktieanalys, men om man ändå skulle ta med lite siffror för att få det att likna något som den oinitierade skulle kunna tro är en analys så är börsvärdet i nuläget ungefär 275 MSEK. Det finns lån på ungefär 13 MSEK och en kassa på 49 MSEK. Tillsammans skulle detta ge ett företagsvärde ("enterprise value") på ungefär 240 MSEK. Kvartal 1, 2014, så omsatte man 25 MSEK och gjorde ett resultat på -10 MSEK. Det känns inte otroligt på något sätt att Mat.se kommer att omsätta 100 MSEK i år, kanske t.o.m. 125 MSEK, och att man bränner pengar ungefär i samma takt, kanske med en liten förbättring så att man hamnar på -30 MSEK på helåret.

Jag tror att man ganska snart kommer att gå ut och be om mer pengar för att kunna satsa mer på att marknadsföra sig i Stockholm och för att bygga upp ett distributionscenter till, kanske i Malmöregionen. Om man får bra snurr i Stockholm så tror jag att man har hyggliga förutsättningar för att få marknaden intresserad av att teckna en nyemission.    

När jag läste på om mat.se så tyckte jag att de hade ungefär 13 000 kunder, vilket skulle innebära att varje kund omsatte omkring 1900 SEK per månad, vilket känns mycket, eftersom många nog bara har provhandlat i nuläget, och vilket får mig att tro att antalet är kanske snarare idag 20 000 stycken, vilket skulle ge 1250 SEK/mån. Om man antar att antalet kunder är 20 000 stycken så skulle det innebära att kvoten företagsvärde per kund är 12 000 SEK. Det kan låta mycket, men då måste man komma ihåg att många kunder handlar för väldigt mycket. Jag vet egentligen inte om den typen av jämförelser ger så mycket, men om någon skulle lägga ett bud på mat.se så skulle förmodligen kundstocken varit det mest värdefulla tillsammans med varumärket. Om t ex ICA skulle lägga ett bud är det t o m möjligt att man hade lagt ned distributionscentralerna och använt sina egna centrallager.

Förmodligen så kommer jag inte att investera i mat.se. Jag tror fortfarande att mathandel på nätet har framtiden för sig, men jag tror att man måste tänka nytt och inte bara flytta över dagens matbutiker till nätet.

Är det nån som sitter på kloka kommentarer så är jag idel öra, likaså om någon har läst blogginlägg eller liknande om mat.se.

Mycket likvider, men inga Industrivärden

 

Det har inte haglat av inlägg den senaste tiden och jag vet inte om det är så många som följer min blogg längre, men eftersom huvudsyftet egentligen är att dokumentera mina tankar i samband med mina investeringar och kloka kommentarer från andra är en välkommen bieffekt så knatar jag på ändå.

 

Den senaste tiden har bestått av en hel del försäljningar. Både Swedbank och Industrivärden har lämnat portföljen. Swedbank gjorde jag av med strax under 175 SEK innan utdelningen avskiljdes och Industrivärden gjorde jag också av med innan utdelningen. Industrivärden fick jag 134,80 SEK för, vilket jag är nöjd med. Eftersom Swedbank och Industrivärden båda var stora innehav så ligger jag med mycket likvider för tillfället, faktiskt över 50%, se nedan. 

 

Anledningen till att jag sålde Swedbank var dels på grund av att värderingen inte längre är fullt lika attraktiv som den var tidigare, dels på grund av att jag är lite orolig att valet i höst kan leda till att bankerna får det jobbigare. Man kan egentligen säga att i och med att kursen stack upp så tyckte jag att Swedbank nådde en värdering som gjorde att jag hade svårt att se någon större uppsida, vilket jag hade definierat för mig själv med en målkurs. Eftersom jag såg lite orosmoln på himlen snarare än ljusare utsikter så såg jag heller ingen anledning att revidera min målkurs.

Industrivärden var en liknande historia. Jag köpte på mig för att jag tyckte att Industrivärden var det mest prisvärda investmentbolaget (mycket påverkad av Lundaluppens inlägg) och jag spekulerade även i att utldelningen skulle kunna elda på kursen något. När målkursen (nästan) nåddes så sålde jag. Anledningen till att jag inte tyckte att det fanns anledning att ompröva min målkurs berodde ganska mycket på att jag tyckte att utvecklingen i Ukraina var oroväckande och jag var rädd för att oron skulle smitta av sig på marknaderna.

Jag har under dagen lagt in en köporder av Avanza Zero. Ökningen av Avanza Zero satt ändå rätt hårt inne måste jag säga. Det är inte lätt att hitta köpvärda aktier, vilket framförallt beror på att jag inte lägger tillräckligt med tid på att leta, men också på att kurserna pinnat upp mer än vinsterna. Alternativen som jag ser det är räntebärande, fond eller bundet på sparkonto, eller att amortera. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag skall göra, men det lutar inte åt att amortera. För att jag skall överväga att amortera får räntan bli något högre.

Några aktier som jag lite lockas av är Protector och Bonheur, men jag kan för lite om dessa i nuläget.

Swedbank ut ur portföljen

Efter att jag fått utdelningen på 10,10 SEK och att kursen stack upp över 175 SEK så tyckte jag att det var läge att gå ur. För ett par dagar sedan så sålde jag på 175,60 SEK, vilket jag är mycket nöjd. Det blev inget fjuttande utan jag sålde allt, runt 20% av hela portföljen. Just nu lutar det mest åt att jag kommer att putta in dem i Industrivärden.

Pengarna från Telia Sonera-försäljningen investerade

För ett par dagar sedan, precis innan nedgången på grund av Ukraina-krisen, så slog jag till och köpte ytterligare aktier i Industrivärden. Med detta köpet har alltså Industrivärden gått från att vara mitt största innehav till att bli mitt i särklass största bolag. Eftersom Industrivärden är ett investmentbolag så känns det OK med många ägg i denna korg.

Om kursen för Industrivärden tickar upp över 130 SEK eller motsvarande efter utdelning så kanske jag säljer om det finns något annat intressant att köpa. Industrivärden känns köpvärt, men jag ska inte sticka under stol med att en anledning till att det blev Industrivärden var att det var svårt att hitta andra intressanta investeringar.

Telia Sonera ut ur portföljen

Efter att ha sålt Telia Sonera härom dagen så ser fördelningen i portföljen ut som nedan.

 

Jag funderar lite på att fylla på med ytterligare Swedbankaktier, men Avanza Zero finns också med som ett alternativ.

Holmen tycker jag inte längre ser så intressant ut efter att kursen seglat upp en del. Det är möjligt att jag väljer att sälja ganska snart.

Jag måste erkänna att jag är väldigt påverkad av Lundaluppens analyser och det var faktiskt Lundaluppens inlägg om Telia Sonera som fick mig att agera.

Telia Sonera på väg ut

Jag kommer förmodligen att göra mig av med mina Telia Sonera-aktier inom ett par månader. Jag blev inte så imponerad av den senaste rapporten och jag börjar tvivla på om det finns någon större uppsida runt hörnet.

När jag köpte för drygt ett år sedan så handlades aktien runt 44 SEK med en utdelning på 2,75 SEK i faggorna. Om jag inte missminner mig så var kursen ganska pressad av Uzbekistan-affären. Det som jag då såg som intressanta triggers var dels att verksamheten var väldigt försiktigt värderad, rent nyckeltalsmässigt, samt att det verkade i mina ögon finnas en intressant omvärderingspotential av Megafon- och Turkcell-innehaven. När jag då funderade på vad som kunde vara en rimlig värdering så kom jag fram till att 45 SEK efter utdelning skulle vara rimligt.

Idag har kursen tickat upp till 49 SEK lite drygt, efter att ha varit uppe runt 53 SEK, och det är med andra ord bra mycket mer än vad jag hade som målkurs. Det skall tilläggas att jag sålde en hel del efter att målkursen nåddes, men en del behöll jag. Det lutar alltså att jag snart gör mig av med de resterande, men jag känner ingen stress och jag skall läsa på lite innan jag slår till.

Mer Swedbankaktier och Avanza Zero

De pengar som frigjordes i samband med försäljningen av mina Etion-aktier har nu använts till Avanza Zero och ytterligare Swedbank-aktier, ungefär hälften vardera. Avanza Zero köptes för ett par dagar sedan. Swedbank-aktierna köptes idag för 170,90 SEK. Nedgången efter kvartalsrapporten känns inte omotiverad, men med tanke på att drygt 10 SEK kommer att delas ut inom ett par månader så tycker jag att det kändes som ett åtminstone hyggligt köp.

Efter köpet så har Swedbank seglat upp som mitt näststörsta innehav, efter Industrivärden. Att jag just har Industrivärden som mitt största innehav gjorde att jag valde att inte investera ytterligare i bolaget. Vad gäller Industrivärden så är jag även försiktigt negativ till SSAB:s köp av sin finska rival, även om SSAB bara är en del av Industrivärden.

Swedbank-innehavet är i nuläget ganska stort och jag kommer kanske att lätta på det när tillfälle ges. Eventuellt så säljer jag av en del av innehavet om kursen sticker upp mot 170 SEK någon gång april efter att utdelningen skiftats ut.

Jag måste även tillägga att det kan även bli så att jag väljer att sälja av aktier generellt de närmsta månaderna. Allt mer ser dyrt ut och rätt vad det är kommer det en rad negativa nyheter som ger alla som sitter och är oroliga en anledning att trycka på säljknappen. Tidigare har jag satt de berömda MA50/MA200-linjerna som en signal på när man ska kliva av och, om inte annat, så är det en konkret lättolkad signal.

Avanza Zero nästa

Pengarna som jag fick loss från försäljningen av Etrion-aktierna kommer jag nog att stoppa in i Avanza Zero. Det är framförallt ett val i brist på annat. Industrivärden övervägde jag, men eftersom redan 20% av mitt kapital ligger där så kändes det inte så lockande ur diversifieringssynpunkt. Jag övervägde även Swedbank eller Nordea, som också redan finns i portföljen, men Swedbank-innehavet är redan ganska stort (efter att jag köpt ytterligare aktier tidigare i år) och Nordea känns inte tillräckligt lockande.

Det som jag har svårt för med fonder är framförallt avgifterna och att det tar flera dagar att bli av med ett innehav. Avgifterna slipper jag med Avanza Zero och att det tar dagar att få igenom en affär är egentligen inget problem för mig när allt kommer omkring.

Jag lekte även med tanken att sitta med kassa i avvaktan på att Etion-kursen sticker ner, men dels så vill jag inte sitta med kassa och vänta, dels så är jag inte alls säker på att Etrion-kursen sticker ner. Vi får se. Innan jag agerar så måste jag få över pengarna till min ISK så jag kan fundera lite till.

Etrion - sålt av mina aktier

Tidigare idag så sålde jag av mina Etrion-aktier. Jag köpte dessa i utförslöpan efter förra nyhetsuppgången, den gången baserad på att omsättning och vinst från de italienska anläggningarna kom in bättre än väntat. Köpkursen var 4,88 SEK i november förra året och jag sålde för 4,99 SEK.

Det var ett lätt beslut på så sätt att Etrion-investeringen inte är den typen av investering som jag har bestämt mig för att göra. Mitt fokus är stabila bolag med fungerande verksamheter där jag bedömer att det finns en hygglig chans för en uppvärdering samtidigt som nedsidan är begränsad, t ex Telia Sonera, Nokia, SCA och Holmen för att nämna några verksamheter. (Man kan naturligtvis diskutera om Nokia var ett bolag som uppfyllde mina kriterier eftersom stora delar av bolaget visade röda siffror, men min bedömning var att det fanns värden i bolaget som skulle kunna komma fram förr eller senare.) Även om jag tycker att Etrion är ett mycket spännande bolag så anser jag att det är ett förhoppningsbolag med allt vad det innebär. Den senaste nyhetsrusningen från 4 till 5 SEK beror på att man slutit avtal med japanska Hitachi. Det nämns även att man inom kort kommer att presentera projekt och att man siktar på anläggningar runt 100 MW, om jag inte missminner mig.

Det låter naturligtvis bra att man har en samarbetspartner på den japanska marknaden eftersom man där efter kärnkraftskatastrofen bestämt sig för att satsa statliga pengar på en omställning till förnyelsebar energi, däribland solenergi. Att Japan är ett intressant land för ett företag som Etrion är alltså solklart. Tyvärr tror jag att marknaden drar väl stora växlar av samarbetet med Hitachi. Det hela verkar i mina ögon i nuläget vara en avsiktsförklaring, inget annat. Hitachi hade helt säkert inte varit intresserad av att gå ut med denna information om det inte fanns en faktisk avsikt bakom och jag tror därför att man kan känna sig ganska säker på att denna information kommer att följas upp av riktiga projekt, men frågan är till vilka villkor. Eftersom Etrion samma dag som man lanserade nyheten om Hitachi-samarbetet gick ut och sa att Aguas Blancas 2-projektet blir försenat med ett år så kan man gissa att det var Etrion som var drivande i att gå ut med nyheten om samarbetet. Att man meddelar positiva och negativa nyheter samtidigt är kanske inget ovanligt, men eftersom man egentligen inte kommit överens om något konkret med Hitachi så känns det i mina ögon aningen forcerat att man gick ut med informationen.

Alla fördelar som jag tidigare sett med Etrion finns fortfarande kvar och Hitachi-samarbetet är naturligtvis positivt, men jag tror att resan framåt kan bli skakig och jag tycker att risken är för stor. Jag kommer att ha aktien under bevakning och det är möjligt att jag gör come back i ägarlistan längre fram.

Varför är indexfonder bättre?

Jag brukar normalt inte prata om börsen med vänner och släkt, med vissa få undantag. Dels så är de flesta jag umgås med inte så intresserade av aktiehandel, dels så känner jag ofta för att prata om andra saker. Ibland kommer dock ämnet upp och inte helt sällan så kommer gratisindexfonden Avanza Zeros förträfflighet upp på tapeten.

De flesta har säkert hört att det oftast är bättre att välja en indexfond, t ex Avanza Zero, än en aktivt förvaltad Sverigefond. Senast i raden att leverera den akademiska sanningen i svensk media är förmodligen Eugene Fama som skall få Nobelpris i ekonomi (jag vet att det egentligen inte är ett Nobelpris). Det finns med andra ord skäl att tänka två gånger innan man börjar skrävla om sin stock picking-förmåga på en ekonomiska institution.

På frågan varför en indexfond slår en aktivt förvaltad fond i de flesta fallen så brukar svaret vara att förvaltningsavgiften är lägre, t o m noll i Avanza Zero, dock så krävs det att man är kund hos Avanza. Att förvaltningsavgiften kan vara lägre beror på att man bara ser till att ha en aktiefördelning som motsvarar vikterna i indexet man skuggar. Det sker med andra ord ingen analys utan man följer enbart den övriga marknaden.

I sin tur innebär detta att om man tar OMXS30 som exempel att man under ett halvår minskar i aktier som går bra (för att vikten mot denna aktie skall motsvara vikten i indexet) och på samma sätt ökar i aktier som går dåligt. Vi varje halvårsskifte när indexvikterna räknas om så balanserar man om så att man följer dessa, vilket innebär att man ökar ganska kraftigt i de aktier som har gått bra under det senaste halvåret och på samma sätt minskar ganska kraftigt i de aktier som har gått dåligt. Om någon aktie byts ut i indexet så säljer man naturligtvis av den som trillar ur och köper i den nya aktien. Med andra ord, fokusering på bolag med högst börsvärde och kontinuerlig omviktning.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket av indexfondernas överlägsenhet som beror på skillnaden i förvaltningsavgift och hur mycket som går att härleda till strategin för att välja aktier. Är det någon som har sett någon jämförelse där man även tittat på skillnaden om man inte tar med skillnaden i avgift mellan de olika alternativen? Är det "bara" så att förvaltarna av aktiva fonder inte gör skäl för sina löner eller finns det andra förklaringar?