SCA är köpvärd

Efter att SCA delat ut drygt 4 SEK och inte nått upp till analytikernas förväntningarna så har kursen gått ned från runt 120 SEK till 106 SEK, dvs nivån som aktien hade i början av året innan man började pumpa ut nyheter om att man håller på att göra sig av med mindre lönsamma delar och istället satsa på hygiendelarna. Idag kan man även läsa att många insiders har köpt på sig aktier efter Q1-rapporten.



Jag har länge tyckt att SCA är ett bra köp. Produkterna är till stor del konjunkturokänsliga. Man äger ett antal starka varumärken, tex Tena, Libero, Torky. Bolaget ses som tråkigt eftersom Stureplansanalytikerna anser att man inte fattar att delarna är värda mer var för sig istället för i klump. Oviljan att dela upp bolaget har gjort många större investerare ointresserade. Icke-hajpade bolag gillar jag. Sist, men definitivt inte minst, så äger man väldigt mycket skog.

Min uppfattning är att det är ett bra läge att hoppa på tåget vid rådande kurs, 106 SEK. Om man kan plocka in aktier billigare är det naturligtvis ännu bättre, men 106 SEK känns prisvärt. Enligt de uträkningar som jag tycker känns tillförlitliga så kan en kurs på 125 SEK anses vara motiverad.

Mitt aktietips är att köpa SCA vid dagens nivå, 106 SEK, sätta en riktkurs inom 12 månader på 120 SEK (knappt 15% upp) och att stoppa ut sig om kursen letar sig ned under 96 SEK (knappt 10 procent ned). Vad tror ni om ett sådant upplägg?

Aktiehandel med perspektiv - Readsoft

Ett företag som jag fick upp ögonen för under 2007 var Readsoft. Förenklat kan man säga att Readsoft tillhandahåller lösningar för att omvandla analogt material till digitalt, t ex scanna fakturor. Man har samarbeten med båda SAP och Oracle, vilket är intressant.

När jag gav mig in i leken så trodde jag att aktien skulle kunna sätta fart eftersom föräljningen verkade gå bra. Många ordrar kommunicerades ut och man effektiviserade sin organisation, dvs kapade kostnader. Det är möjligt att jag kommer ihåg lite fel, men min infallsvinkel var att Readsoft var ett etablerat bolag som sålde mjukvara (hög marginal) med starka partners i ryggen. Givet detta tyckte jag att värderingen var attraktiv.

Första affären gjordes i början av 2007 för runt 25 SEK. Kursen gick åt fel håll och i slutet av året fyllde jag på med ytterligare aktier runt 15 SEK. Efter att kursen tickat upp lite grann, förmodligen för att realisera lite förlust så sålde jag hälften före årskiftet.

Under mitten av 2008 så fyllde jag på med fler aktier för runt 12 SEK innan det riktigt brakade loss nedåt, som kan ses på grafen ovan. Även om det verkligen gick skit så låg jag kvar i min position.

I början av 2009 så fyllde jag på med fler aktier för runt 8 SEK och runt 9 SEK. Jag trodde på bolaget och det verkade som att de hade hyggligt flyt med försäljningen även om naturligtvis krisen påverkade.

Efter att jag blivit besviken en sista gång under 2009 (jag tror att det var efter Q1-rapporten för 2009) så bestämde jag mig för att en gång för alla avsluta. Detta blev till en kurs runt 11 SEK.

Grafen ovan visar att jag inte skulle ha sålt utan hängt kvar. Vad som hände var att det kom in en ny VD och utiskterna för bolaget har successivt blivit bättre.

Mitt agerande i Readsoft är jag inte så nöjd med. Jag är egentligen inte så missnöjd med att jag sålde när jag sålde. Det var naturligtvis fel så här i efterhand, men det visste jag inte då och mitt beslut var väl genomtänkt. Det jag inte är nöjd med är att jag inte kapat mina förluster tidigt, istället har de fått skena iväg. Resultatet av detta har varit att mina äventyr i Readsoft mest inneburit förluster.

Aktiehandel med lite perspektiv - AXIS

Det är en del aktier som jag har skrivit ganska mycket om här på bloggen. De flesta inlägg har varit mer eller mindre nulägesrapporter och tankar om framtiden, sällan någon tillbakablick.

En aktie som jag känner mycket för är AXIS. Det är ett väslskött företag som har lyckats med konststycket att slå sig in i en bransch samtidigt som man tjänat pengar. Säkerhetsbranschen är, så som jag har upplevt den, väldigt konservativ och AXIS har inte fått mycket gratis när man har tryckt på övergången från analoga system till digitala. Det som har talat för bolaget har alltid varit att tekniskt förnuft talar till deras fördel samt att de har varit duktiga på dataöverföring, men man skall inte förringa arbetet de har gjort med att få branschen att acceptera de digitala systemen. En annan del är att de har lyckats bygga upp en bra egen kompetens kring kamerateknik, vilket inte heller är självklart.

Detta var funderingar som jag hade för 7 år sedan (2005) när jag handlade med aktien, som då stod i runt 25 SEK. Det var inte självklart att bolaget skulle kunna ta ordentliga marknadsandelar på en bransch som styrdes av storspelare som Panasonic, Bosch m fl med en ny typ av teknik. Jag gjorde egentligen inga pengar på aktien under 2005 utan var som en rädd katt som hoppade ut och in hela tiden. Idag hoppas jag att jag hade varit lite coolare och ridit längre på vågen, men det är inte säkert.

Inte förrän 2008 började jag handla med aktien igen. Jag var inne och vände tre gånger utan att tjäna eller förlora pengar, vilket var bra ett år som 2008 när mycket gick ner.

Under mitten av 2009 hoppade jag på tåget runt 75 SEK och behöll aktierna ett ganska bra tag och sålde i början av 2010 för runt 90 SEK. Det är den första affären i aktien som på allvar påverka totalsumman för min aktiehandel. De tidigare affärerna hade varken bidragit positivt eller negativt.

Efter att jag sålt följde ganska många affärer under första halvåret som gick ungefär på ett ut. Under sommaren tog jag däremot en ny position som jag behöll ända in i mars 2011. Snittköpepriset landade på runt 90 SEK och försäljningen på 135 SEK.

Sedan mitten av 2011 har jag inte varit inne i aktien, som idag ligger runt 170-180 SEK.

Det finns säkert de som menar att jag skulle ha behållit de aktier som jag köpt under 2005 och gjort en riktigt bra affär. Så här i efterhand skulle jag naturligtvis ha gjort det, men jag är överlag nöjd med hur jag har handlat med aktien.

För det första har jag lyckats att hitta ett bra bolag ganska tidigt som jag har följt under ganska många år. Det är alltid lättare att göra bra affärer om man har ett bolag som går bra.

För det andra har jag lyckats undvika större förluster. Det har jag gjort genom att snabbt dra i nödbromsen när saker har gått i fel riktning. I en del fall har detta, istället för att minimera förluster, inneburit att jag har missat uppgångar, men så är det med aktiehandel. Det gäller att ha rätt oftare än man har fel.

Jag tror mycket på att hitta bra bolag genom att förstå deras verksamhet och omvärld. I detta fall är jag intresserad av AXIS produkter vilket gjorde det ganska enkelt. När man väl har hittat ett bra bolag så tycker jag att man skall ha tydliga riktlinjer för sig själv hur man skall agera, framförallt för att undvika stora förluster (orealiserade eller inte).

Boränteuppror och IPS-krav

Den senaste snackisen är att man måste förhandla för att få den bästa boräntan. Bland annat har Claes Hemberg på Avanza dragit igång ett ränteuppropr på Twitter som sedan SvD valde att haka på, där hela poängen är att man säger vad man har lyckats förhandla ned sin ränta till. Summa summarum kan man säga att en ränta runt 3,5-3,7% inte borde vara omöjlig för de flesta att nå idag, men frågan är till vilket pris?

Jag läste i en kommentar att Pär Boman, hövding på SHB, tyckte att undersökningen var otillräcklig eftersom det inte framgår vad det totala engagemanget är hos banken. Naturligtvis stämmer detta. Banken vill tjäna pengar på dig och hur man gör detta, via bolåneräntor, kortavgifter etc, är underordnat. Tyvärr verkar inte detta riktigt ha nått fram till en del som gladeligen hoppar på allehanda pensionssparande med ohemula bindningstider för att trycka ned räntan ett par punkter. Det är bara dumt.

Ett exempel:
Antag att ett par skall låna en miljon till ett hus som du köper för tre miljoner. Belåningsgraden är med andra ord väldigt låg jämfört med vad som är vanligt idag. Paret som lånar har båda tillsvidareanställningar, är akademiker, tjänar bra och har i övrigt inga lån. Man kan tycka att paret borde vara ganska intressanta kunder för många av våra storbanker, men det behöver faktiskt inte vara fallet. Paret vill nämligen inte pensionsspara, istället vill de amortera av lånet. Klokt eller inte, banken tycker att man skall pensionsspara så de ger två alternativ. Antingen så pensionssparar de 1000 SEK var per månad, dvs 24 000 SEK om året, i ett individuellt pensionssparande (IPS) och får en ränta på 3,7% eller så får de en ränta på 3,8% om de inte vill pensionsspara. Bankmannen lyfter fram att 12 000 SEK per år och person är avdragsgillt, vilket kan vara en skattemässig fördel den dagen de väljer att plocka ut pengarna (eftersom de då kanske inte behöver betala statlig skatt om situationen då är lik dagens).

Efter att ha räknat på saken och funderat så kommer de fram till att de inte skall pensionsspara utan amortera på lånet istället. I praktiken innebär detta att de betalar 1000 SEK mer i räntekostnader före ränteavdrag per år, 700 SEK efter ränteavdrag, alltså omkring 60 SEK mer per månad. Det gör varken till eller från i deras totala ekonomi.

Att de inte vill pensionsspara beror på att de för varje månads pensionsinsättning på 1000 SEK kommer att betala runt 10-15 SEK per år för förvaltningen (räknat på förvaltningsavgift på 1-1,5%). Nyckelordet här är "per år". Eftersom pensionssparandet kommer att vara bundet i 25 år (paret är 30 år) så kommer de första pengarna de sätter in att totalt kosta dem 250-375 SEK i förvaltningsavgifter vid nolltillväxt om de väljer att ta ut dem så tidigt som möjligt, dvs på 55 årsdagen. Förmodligen kommer de inte att göra det eftersom det är skattemässigt dumt om de jobbar vid 55 års ålder, något de båda hoppas och tror att de gör.


Vän av ordning kanske menar att det är fel att räkna på det här sättet eftersom jag bara har tagit med de pengar som sätts in nu och inte de som sätts in om säg 10 år. Sant, men eftersom rabatten gäller idag och ett (eller i vissa fall två) år framåt så kommer helt säkert villkoren att förändras med tiden, förutom det faktum att pengarna är inlåsta i 25 år minst och att förvaltningsavgifter måste betalas under denna långa tid.

Även om jag inte har läst Per Håkan Börjessons (Spiltans VD) senaste bok så tror jag han är inne på samma spår i denna.

Vad är då min slutsats? Jag tror att många av dem som sitter på de lägsta räntorna har blivit förblindade av att pressa ned räntan att de har svalt alla möjliga ofördelaktiga pensionsupplägg, dyra kort mm, men jag kan naturligtvis ha fel även om jag inte tror det.

Är jag då en bitter typ med hög boränta? Ja, det är jag. Bitter och sur är jag alltid när någon vill kränga pensions- och fondlösningar till mig och hög boränta (strax över medel) har jag eftersom jag inte gick med på att bli "helkund".

Min strategi när jag förhandlade var att jag sade att jag gick med på allt bara jag fick en låg ränta. Detta inkluderade även att jag skulle maxa lånen och köpa fonder för de pengarna som jag skulle kunnat skjuta in i huset. När jag väl hade fått ett erbjudande med en låg ränta så började jag successivt att plocka bort det ena efter det andra till dess att jag bara hade ett bolån. Istället för att betala förvaltningsavgifter så amorterar jag. Det känns bra.