10 november 2010

Pessimisit-Ragnhild och övertro på Kina

Pessimist-Ragnhild (Viborg) som driver en fond för pessimister har skrivit en pessimistisk krönika värd att läsa. Ragnhild är alltid pessimistisk och har naturligtvis då rätt i en hel del fall. Eftersom DI ganska slaviskt kör efter varannan-principen, dvs en optimistisk artikel ena dagen och en negativ andra dagen, och eftersom fler är optimister än pessimister så hittar Ragnhild in bland DIs artiklar förhållandevis ofta. Ragnhild tror nämligen att allt skall gå åt helvete alltid. Hon sticker med andra ord ut - en färgklick.

Problemen som Ragnhild målar upp med överbelåning och kineser som konsumerar för lite är naturligtvis problem och jag är precis som Ragnhild inte helt övertygad att de kvantitativa lättnaderna som göre enbart är av godo. Däremot, saker och ting skall nyanseras. Pessimist-Ragnhild var förmodligen oerhört negativ till Baltikumkrisen (jag vet inte säkert om det var så, men eftersom jag aldrig hört henne uttala annat än domedagsprofetior så antar jag att hon var grymt pessimistisk till Baltikums framtid för något år sedan - Rätta mig gärna om jag har fel!). Om man läser Swedbanks och SEBs senaster rapporter så har Baltikum vänt skeppet och framtiden ser inte fullt så mörk ut som den gjorde för ett tag sedan. Det verkar som att man skall kunna komma på fötter igen fortfarande än de flesta trodde (inklusive jag själv). Ragnhild däremot hade förmodligen strukit Baltikum i sin världsatlas.

Nu tycker jag som sagt att det är en bra artikel som Ragnhild skriver. Allt är vettigt som hon skriver. Saker och ting kan gå åt helvete. Vad man inte skall glömma att saker och ting kan alltid gå åt helvete, men de gör inte alltid det. Sverige har haft gigantisk statsskuld för inte så värst många år sedan (15-20 år sedan). Idag har vi en bra ekonomi. Baltikum som nämndes ovan har lyckats vända skutan. Det finns andra exempel.

Det som är mer intressant i mina ögon är att Kina håller på att utvecklas till en ekonomisk supermakt, vilket de redan är på många sätt, men den rådande meningen får nog ändå sägas vara att USA är ensam herre på täppan idag. Om inte USA kan klara ut sina ekonomiska bryderier så är det inte alls säkert att de kommer att ha samma särställning om tio år.

En annan sak som är intressant, som inte direkt adresseras i krönikan, är att många svenska företag skall tjäna sina pengar i Kina. Prognoserna brukar låta "Det finns 1,3 miljarder kineser. Än så länge har vi bara skrapat på ytan.". För att tala klarspråk så tror hälften av alla svenska börsföretag att de kan expandera hej vilt i Kina de närmsta tio åren. Tyvärr tror inte jag det. Kineserna må vara intresserade av att köpa våra produkter idag, men så snart de kan utveckla produkterna själva så kommer marknaden ganska snabbt att stängas. Kina är inte svenska företags bakgård och kinesiska staten kan sätta käppar i hjulen som ingen annan stat (t ex äger staten all mark i Kina). Svenska investerare är enligt mig smått naiva när man räknar på potentialen i Kina.

Så, efter att ha trackat Ragnhild Viborg för att hon är en surtant och beskyllt henne för att ha gjort någonting som jag inte vet om hon har gjort så avslutar jag med att vara lite pessimistisk som en liten knorr.

Charlie

Inga kommentarer: