Det är intressant att följa den senaste tidens utveckling kring Telia. Från att Telia varit ett företag som ingen ville ta i med tång så har en del investerare börjat se lite annorlunda på företaget och kursen har vänt uppåt. Telia har fortfarande problem, ganska jobbiga sådana faktiskt, men man har också en hel del tillgångar som jag är av uppfattningen att man inte ser när man tittar på bolaget.
Om man börjar med att se på utmaningarna för Telia så är det att en del gamla kassakor, som avgifter för fast telefoni, som är på utgående. Det kommer inte att vända utan dessa intäkter kommer att försvinna i takt med att åren går och kanske kommer det att gå snabbare än vad man tror. En annan utmaning för Telia är att möjligheterna att ta betalt för mobiltjänster blir tuffare för varje år. För ett par år sedan kunde man ta ordentligt betalt för utlandsresenärer som ville använda sin telefon. Även om det fortfarande är möjligt så blir det alltmer ovanligt och det kommer fler och fler lösningar för den som vill åka runt i världen och prata mobiltelefon (utan att bli ruinerad). Utöver att gamla kassakor dör och möjligheterna att ta bra betalt försvinner så ökar dessutom trycket på tjänsterna. Idag ska man kunna streama video utan problem överallt annars är tjänsten kass. Det är ganska tuffa krav eftersom video innebär mycket data och mycket data betyder ordentliga investeringar i bra nät. Man kan se det som att Telia och sektorkollegorna pressas från två håll.
Om ovanstående är sant för teleoperatörer generellt så har Telia även en hel del egna problem. Man har härjat runt i korrumperade stater och betalat både här och där för att få bli en betydande teleoperatör i länder som ligger i en demokratisk uppstartsfas, eller vad man nu väljer att kalla det. Eftersom bolaget är noterat och staten äger en stor del av bolaget så är detta naturligtvis superintressant för media. Jag har väldigt svårt att tro att Telia är ensamma om att behöva muta för att få till stånd stora avtal i dessa länder, men när drevet går är det svårt att stoppa. De senaste Uppdrag Granskning-avsnitten tycker jag börjar bli lite trötta. Jag tänker närmast på det om Nepal och N-Cell. Man kan tycka vad man vill om skatteupplägg med holding-bolag som ligger utanför landet där man opererar, men man måste skilja på vad som kan anses omoraliskt och vad som faktiskt är olagligt. Faktum är att jag tror att Telia idag är ett väldigt reko bolag. Man vet att man har ögonen på sig och man skulle passa väldigt mycket för att trampa snett.
Mutaffärer är tyvärr inte allt för Telia. Det hade varit jobbigt nog. Mutaffärerna har nämligen lett till att amerikanska staten och även nederländska staten tycker att det borde betalas miljardskadestånd till dem. Det kan man tycka en hel del om som jag ser det och jag tycker att om Uppdrag Granskning skulle undersöka någonting i soppan med Telia mer i detalj så är det problematiken med att amerikanska staten utdömer stora skadestånd på i min mening väldigt märkliga grunder. Det verkar dock som att förhandlingarna med de amerikanska myndigheterna går år tätt håll och sannolikt kommer man inom inte alltför lång framtid att nå en förlikning. Vansinnigt i mina ögon och tyvärr inte alls tillräckligt uppmärksammat.
Mutaffärer och legala tvister är ju jobbigt så klart, men tyvärr tar det inte slut där heller. Telias största ägare är nämligen svenska staten och det är dåligt. Anledningen att det är dåligt att ha svenska staten som största ägare är att man har en agenda som inte är i linje med övriga ägares. Staten har inte vinstmaximering som sitt yttersta mål utan man har som mål att se bra ut. I fallet med Vattenfall så var det många som ville att man skulle lägga ner brunkolsverksamheten istället för att sälja den. Från ett ekonomiskt perspektiv hade det varit katastrof att lägga ner en verksamhet som någon hade varit beredda på att betala miljardbelopp för och efter många turer och en del tandgnissel blev det också till slut sålt, till många miljöpartisters förtret. Problemet med Vattenfall var att man från början inte skulle gett sig in i brunkolsverksamhet. Det var urdumt från första början. Min poäng med Vattenfall-exemplet är inte att säga hur man borde och inte borde ha gjort med brunkolsverksamheten, utan snarare att poängtera att med statliga ägare så blir det ofta problem som blir väldigt mycket svårare att lösa eftersom det finns många andra aspekter att ta hänsyn till.
Det som talar för Telia är dock att man har en fungerande verksamhet som generar intäkter och man har mycket användare. Nystartade bolag värderas inte sällan baserat på hur många användare man har. Ofta är det icke-betalande användare som har laddat ned en app för att testa tjänsten, men ibland är det betalande användare. När det kommer till stora bolag som Telia så tittar man inte så ofta på antalet användare, och vad man kan göra med det stora antalet användare. I fallet med Telia tror jag att man borde titta lite närmre på det.
Många har idag Telia som teleoperatör eller bredbandsleverantör, och man växer en del på företagssidan också, framförallt genom uppköp. Jag hyr ibland film via Telias tjänster och det fungerar , men inte särskilt bra tyvärr. Till exempel får jag alltid en pappersfaktura ett par månader senare där fakturaavgiften är lika stor som den faktiska hyrkostnaden, vilket lämnar en del över vad gäller kundupplevelse. Det finns säkert någon Mina Sidor-tjänst, där man med en kod som man fått för ett par år sedan som innehåller trettiofyra specialtecken och lika många siffror och bokstäver kan logga in och betala med kort, men det orkar i alla fall inte jag rodda med en halvsen kväll när jag fått för mig att jag ska se film. Det finns med andra ord lite att jobba på.
Vad jag tror Telia har i sikte är att köpa upp bolag som har tjänster som användarbasen skulle vara intresserade av att använda. Man kan med andra ord ganska enkelt sprida en bra tjänst till ett stort antal användare. Eftersom Telia är ett välkänt varumärke så kommer det att underlätta spridningen. Telia ligger med andra ord bra till för att dra nytta av digitaliseringstrenden och man har en stor kundbas att bygga på. För inte alltför länge sedan läste jag att Telia och Ericsson skulle tillsammans köra något 5G-test. Man ska inte dra för stora växlar av något sådant, men det visar åtminstone att man är lite framåtlutad när det kommer till möjligheterna med nya teknik. Det tycker jag känns lovande.
Vad gäller domedagsprofetiorna kring hur de euroasiska verksamheterna ska sänka bolaget så tror jag inte att de kommer att slå in. De kommer för alltid att vara en mörk del av bolagets historia, men snart kommer de att bara tillhöra historien, och jag tror att man kommer att komma ur situationen bättre än vad många trott.
Kommer staten att för alltid vara storägare i Telia? Det finns egentligen ingenting som säger att staten skall vara ägare i Telia längre. Man kan argumentera att Telia äger viktig infrastruktur, men det räcker inte hela vägen som jag ser det. Man kan villkora tillstånd för ny utbyggnad på olika sätt och därmed påverka utan att vara ägare. Jag ser det inte som osannolikt att staten väljer att minska sitt ägande i Telia i takt med att bolaget går mer mot att sälja digitala tjänster och ifrån att äga massa kopparledningar.
Det ska bli intressant att se om den positiva kursutvecklingen fortsätter ett tag till eller om det är ett tillfällig hopp upp. Jag tror att det kan vara intressant att äga Telia framöver och jag kommer att fortsätta att ligga tungt i Telia, men eftersom det i nuläget är runt 30% så kommer jag nog att minska en del framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar