Det finns två typer av beslutsfattare lärde jag mig för ett tag sedan. Det finns "satisfiers" som tar ett beslut relativt snabbt, väl medvetna om att det kanske inte är det bästa beslutet, men att beslutet är bra nog och kommer att tillfredsställa behovet. Den andra typen "optimizers" måste tränga ner på detaljer för att vara säker på att man har tagit det bästa beslutet. Man är rädd för att man ska ångra sig efter att man har tagit beslutet och är beredd på att lägga ner mycket tid på att vara helt säker på att man har tagit det bästa beslutet.
Självklart finns det inget rätt eller fel när det kommer till hur man är som person. Är man OK med att man då och då i livet kommer att gå på en nit och köpa något som inte riktigt var vad man hade hoppats på och man inte anser det vara värt mödan att lägga ner oerhört mycket tid på att utvärdera alla alternativ, ja, då är man en "satisfier". "Optimizers" å andra sidan kan man säga har problem med att värdesätta sin egen tid. Det kan läggas enorma mängder tid på att utvärdera olika alternativ ur olika perspektiv och även om man lägger ner hundratals timmar så kommer det att finns faktorer med i spelet som man inte kommer att kunna förutse eller ta höjd för. Det kanske var värt att köpa ett liftkort till alla i familjen till slut och antagandena att hundspann och äventyrsbad skulle få barnen att vilja göra annat var inte riktigt rätt. Det var kanske inte i efterhand motiverat att lägga tio timmar på excelknackande, intervjuer med barnen om hur deras preferensramar såg ut, studera prislistan och jämföra denna med prislistor på andra skidorter, ringa vänner för att höra hur mycket skidor deras barn åkte (och sedan bli lite förbannad över att de vaga svaren som man fick) osv.
Som så många gånger annars i livet så är lagom bäst. Man ska inte köpa ett hus på stående fot utan att ha kollat upp lite fakta om huset först. Det är sällan bra. Om det visar sig bra så är det förmodligen förenat med en hel del tur, eller så sitter man redan på en hel del information sedan tidigare som man kan dra nytta. Man kanske kan området som sin egen ficka för att man växte upp där och vet kanske t o m att det bott världens ordentligaste gubbe och gumma i huset under de senaste 30 åren, och att man studerat tre år till byggnadsingenjör gjorde att man ganska väl kunde bedöma skicket på huset. Om man däremot är för mycket av en "optimizer" kommer man kanske aldrig riktigt till skott och när man väl har bestämt sig för ett hus - när alla parametrar i excelarket står rätt - så är redan budgivningen i ett slutskede långt över de priser som antagits i excelarket.
Hus är kanske inte det bästa exemplet egentligen. Jag tycker själv att alldeles för många är alldeles för mycket "satisfiers" när det kommer till husköp. Det har säkert att göra med att jag själv är en "optimizer", men argumenten att "det viktiga är att man trivs" eller "huspriser går alltid upp på sikt" tycker jag bara är märkliga. Just argumentet "det viktiga är att man trivs" tycker jag är ganska svårt att förstå. Jag kanske har nån bokstavskombination som gör det svårare för mig - HPD (husprisdyslexi) - men hur vet man om man kommer att trivas utifrån ett besök. Grannarna kanske är skitjobbiga och det kanske är en massa märkliga ljud på natten. Det kanske bara är sol på tomten mellan 17:30-18:00 (precis när visningen var lagd) och så vidare. Naturligtvis förstår jag att man kan få en känsla, men jag tycker att känslan får oproportionerligt stor vikt.
Nu är jag inte på husjakt faktiskt och mitt husköp var efter många "optimizer"-projekt mer eller mindre ett "satisfier"-beslut. Jag tror att det inte är helt ovanligt faktiskt. Det är säkert många som inte skulle anse att mitt beslut är att kalla ett "satisfier"-beslut, men det tycker jag. Till slut var det dags att agera. Livet i stort hade gjort att jag och min familj behövde ett nytt boende ("behövde" kan man så klart diskutera) och då slog vi till på ett hus som tickade många, men inte alla av de krav som vi hade satt upp.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Har detta med aktiemarknaden att göra? Jag tror att det är bra att veta att beslutsprocesser fungerar olika hos olika människor och att man ibland mår bra av att fundera lite på hur man själv tar beslut. Det kan även ha effekt på aktiemarknaden på så sätt att aktier på smålistorna ibland kan lyfta eller gå ner oproportionerligt mycket när sparare, eller investerare, väljer att agera antingen som "satisfiers" för att "det där verkar vara en bra grej" varpå marknaden hoppar upp ganska rejält. Hövding är ett bra exempel på en aktie som från tid till annan får oproportionerligt stora hopp uppåt, i mitt tycke. Det är bra att man exponeras i filmer som blir virala, men om jag förstod saken rätt så handlade det inte om att alla uppspelningar av filmen var helt och hållet triggade av användarna utan att det handlade om att den automatiskt spelades upp. Det är bra oavsett, men förmodligen, i alla fall sett så här i efterhand, var reaktionen uppåt väl häftig. Att småbolagslisteaktier hoppar upp och ner ganska dramatiskt har naturligtvis inte bara att göra med hur beslutsprocesser hos enskilda individer att göra, men det är en komponent i det hela. Man kan naturligtvis också fundera en del kring hur man själv tar beslut. Jag skulle absolut kunna ta beslut snabbare. Det hade inte behövts uppskattningsvis 200 timmar för att komma fram till vad som var rätt cykel att köpa. Det hade kunnat gjorts snabbare. Å andra sidan handlade det inte bara om "optimizer"-aktiviteter utan även om att jag tyckte det var intressant att lära mig mer om cyklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar