Det man ibland missar när det kommer till diversifiering är att det tar tid att läsa in sig på ett bolag och att hålla sig uppdaterad. Att ha en portfölj som består av hundra bolag är med andra ord svårt om man vill veta vad man äger och tror att det är klokt att veta vad man äger så klart. Det spelar också roll när det kommer till uppsidan. Om du lägger ner mycket tid och hittar ett bolag som du tror är missuppfattat eller på annat sätt felvärderat så spelar det inte jättestor roll om du har hundra bolag i portföljen med samma vikt. En dubblering av aktiekursen i en enskild aktie leder bara till en ökning med en procent på totalen. Det finns med andra ord en övre gräns vad gäller antal innehav i portföljen. Om jag inte missminner mig så visar forskning att fler än 13-14 olika innehav inte nämnvärt minskar risken utifrån ett diversifieringsperspektiv.
Bostaden och diversifiering
Det man också kan fundera på när det kommer till diversifiering är om det är rimligt att titta på aktieportföljen som sådan eller om man skall ta ett steg tillbaka och ta med ytterligare tillgångar i bedömningen. Många idag äger sitt boende och sannolikt så är boendet den enskilt största tillgången för de flesta. Om någonting skulle hända med bostaden så att värdet påverkats negativt så får det stor effekt. Att öka från tio till tolv olika aktier i portföljen kommer med andra ord för många inte göra så stor skillnad för de flesta.
Att många är tungt viktade mot sin bostad är inte nödvändigtvis fel och de senaste decennierna så har det med relativt få undantag varit bra att äga sitt boende, dock så ska man komma ihåg att man, genom att äga sitt boende, har ganska dålig riskspridning. Det finns säkert en och annan som menar att en bostad är inte bara en investering och det må vara sant. Du är både fastighetsägare, som sådan har du kapitalkostnader och underhållskostnader, och hyresgäst. Att det inte syns några betalningsströmmar förändrar egentligen inte så mycket som jag ser det. Enligt mitt sätt att se så tycker jag att det mest rimliga ur ett diversifieringsperspektiv är att fundera på om det är rimligt att vara så tungt viktad mot bostad när allt kommer omkring. Tyvärr får jag ofta intrycket att det är banken som får fälla avgörandet, dvs om man får lån av banken så gasar man och kör ("bostadspriser går ju alltid upp på sikt"). Att spela lite säkert när det kommer till bostad behöver inte vara fel.
Man kan sälja aktier när man vill
Det jag också tycker att man skall fundera på när det kommer till aktier är att man kan sälja mer eller mindre när man vill. Det är ganska många som inte utnyttjar möjligheten att kunna sälja när man vill. Enligt mitt sätt att se verkar det finnas en uppfattning att man inte skall köpa och sälja för ofta. Jag tycker själv att denna uppfattning vilar på ganska bräcklig grund. Många gånger hör man personer prata om courtage-gödsling och liknande när man säljer och köper flera gånger fram och tillbaka. Det är en ganska daterad kommentar. Även de som helt missat framväxten av aktörer som drar nytta av möjligheterna att göra det hela mer effektivt, t ex Avanza, har fått möjlighet till lågt courtage via storbanker idag och att det skulle vara dyrt att handla med aktier är helt enkelt inte korrekt som jag ser det. Det finns naturligtvis risk att man säljer för tidigt eller att man på annat sätt tajmar illa, men det är en annan sak. Det viktiga är att det går att sälja om man tycker att det blivit fel och eftersom möjligheten att sälja finns så tycker jag att det kan vara på sin plats att ha ganska stor exponering mot en och samma aktie förutsatt att man dansar nära utgången. Ökar risken när man har stor exponering mot en och samma aktie? Yes box, men om man tror på caset och man är beredd att ta smällen så behöver det inte vara fel.
Den som vågar, vinner
Att handla med aktier är inte väsensskilt från livet i övrigt. Om du säger upp dig från jobbet för att lägga ett par års tid och en hel del av ditt sparkapital på att förverkliga en dröm så kommer du att vara extremt exponerad mot ett väldigt riskfyllt projekt. Många av de som funderar kring diversifiering och aktieportföljer hade kanske aldrig gett sig in på ett sådant projekt hur som helst, men det är ändå en intressant jämförelse. Att ligga med väldigt mycket aktier i ett bolag är bra mycket mindre riskfyllt än att lämna en trygg anställning, men ändå så är det många som inte uppfattar det på det sättet. Man ser det som olika saker.
Naturligtvis förstår jag att det finns andra anledningar till att man säger upp sig och det har jag förståelse för, men det går hur som helst att jämföra. Precis som med bostaden så är det lätt att frikoppla aktieportföljen från resten av livet och det gör att slutsatserna ibland blir lite fel, som jag ser det. Jag tycker att man skall se på sin ekonomi som helhet, inte aktieportföljen isolerat. Sannolikt är anledningen till att många tittar på aktieportföljen isolerat på att den teori som man utgår ifrån har tagits fram för aktieportföljer som förvaltas för fondbolag eller liknande och då blir saker som bostad och att säga upp sig inte en del av ekvationen. Man gör så klart som man vill, men jag vet hur jag väljer att se på saken.
Pensionssparande
Det som man ofta också glömmer när man pratar om diversifiering är pensionssparandet. De flesta svenskar har en ganska stor exponering mot aktiemarknaden via pensionssparande och ofta är detta sparande inriktat på indexfonder eller liknande. Det finns med andra ord en ganska ordentlig riskspridning hos många via pensionssparandet och att sitta på en handfull förhoppningsaktier som 25-åring är kanske inte så illa trots allt.
Naturligtvis skall man inte ha alla ägg i samma korg och naturligtvis skall man kunna hantera smällar när de kommer. Jag håller med och tycker inte annorlunda. Det jag tycker ibland blir fel i diskussionen är att man inte ser saker och ting i dess rätta perspektiv. Det är vad jag vill belysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar