11 december 2010

Investeringssparkonto - inget för mig

Jag tillhör inte dem som tycker att det är jobbigt att deklarera. Framförallt beror detta på att jag gör affärer som är enkla att redovisa. Om jag exempelvis hade handlat med optioner hade jag kanske inte varit av samma åsikt eftersom sådana affärer kan, vad jag förstått, vara jobbiga att deklarera. Eftersom just deklarationsångest lyfts fram som en betydande anledning till införandet av denna sparform så känner jag ryggmärgsmässigt att detta inte är någonting för mig.

En annan anledning, som är något mer konkret, är hur beskattningen av värdepapperna görs, nämligen genom en schablonbeskattning en gång per år istället för en reavinstskatt vid försäljning. Skillnaden är stor. I fallet med schablonbeskattning så kan du inte gömma undan vinster och förluster från ett år till ett annat för att jämna ut skatten eller framförallt inte redovisa en förlust något år, vilket är väldigt dåligt i fallet med en vanlig depå och något som man absolut skall unvika om det går.

Skattesatsen för investeringssparkontot kommer att bero statslåneräntan, vilket innebär att den kommer att variera från år till år. Idag med vårt väldigt låga ränteläge kommer, vad jag förstår, denna skattesats att hamna på drygt en procent, där siffran 1,2% har nämnts. I fallet med reavinstskatt så ligger denna fast på 30% av den realiserade nettovinsten under året, alltså inte beroende av något annat. Investeringssparkontot är alltså som mest intressant när räntan är låg.

När är den ena sparformen att föredra framför den andra? Eftersom investeringssparkontot beskattas utifrån marknadsvärdet på portföljen och en vanlig depå beskattas utifrån realiserad vinst så är investeringskontot generellt att föredra när börsen går väldigt bra medan den vanliga depån är att föredra när börsen backar eller går svagt upp.

En liten räkneövning gör gällande att med en reavinstskatt på 30% och en skattesats på investeringssparkontot på 1,2% så kommer investeringssparkontot att vara att föredra om vinster realiseras motsvarande 4,17% av portföljen (x*0,3 = (1+x)*0,012 => x=0,0417). I detta fall har jag räknat på att investeringssparkontot beskattas utifrån vad som finns i slutet av året. Jag misstänker att det inte är så, men för enkelhetens skull har jag antagit att det är så. Vidare så är det viktigt att komma ihåg att i fallet med en vanlig depå kan man flytta vinster fram i tiden genom att inte realisera dem. Detta är en stor fördel som inte tas med i beräkningarna. Hur stor denna fördel är beror på hur stor skillnad man tror att det är mellan olika börsår och om man är beredd att ligga kvar i aktier som man tycker är fullvärderade för att minska skatten.

En ytterligare fundering är att orealiserade vinster ger möjlighet att öka risknivån i portföljen. Detta är naturligtvis inte självklart, men med orealiserade vinster i portföljen så kan man se det som att man har 30% rabatt på förluster. Jag förstår att detta resonemang är lite att sticka ut hakan, men man kan inte blunda för möjligheten att anpassa risknivån i portföljen efter hur mycket orealiserade vinster man har.

Jag kommer med stor sannolikhet inte att hoppa på denna nya sparform. Det är för mycket jag inte vet hur det funkar och jag har inte tid eller lust att läsa på. Dessutom så tilltalas jag inte alls av en schablonbeskattning. Jag hade hellre sett att man hade sänkt reavinstskatten med 5-10%, men det kan jag nog se mig om i stjärnorna efter.

Charlie

2 kommentarer:

investeringskonto sa...

På lång sikt kan man å andra sidan se det som att om ens avkastning från aktier överstiger statslåneräntan + 0.75 % så gynnas man skattemässigt i den nya sparformen gentemot om man innehar ett vanlig aktiekonto.

Om man förväntar sig en avkastning under statslåneräntan+0.75% på lång sikt bör man kvarstanna i ett vanligt konto.

Charlie sa...

Det håller jag inte med om eftersom man inte har möjligheten att välja själv när man vill trigga skatten (genom att realisera vinsten). Ditt räkneexempel bygger på att man slutar året utan orealiserade vinster.