"Cut your losses and let your profits run"

Jag skulle kunna säga att jag är nöjd med en uppgång på drygt 50% på relativt kort tid på de Nokia-aktier som jag köpte tidigare i år, men det är jag inte riktigt. Missförstå mig rätt. Jag är väldigt nöjd med utvecklingen, men jag är inte nöjd med hur jag gick ur innehavet. Jag sålde för att jag tyckte att Nokia nått motiverat pris och hade inte ro att vänta ut marknaden. Det är jag inte nöjd med. Cut your losses and let your profits run.

Tyvärr har jag gjort samma misstag för inte så länge sedan i en annan aktie. Jag tyckte under år att SCA var ett undervärderat företag: ett relativt konjunkturokänsligt hygienföretag med starka varumärken som klumpades ihop med blödande skogsföretag som satt på stora fabriker för tidningspapper (som enligt de flesta inte har framtiden för sig och värderas därefter). (Jag är medveten att det finns delar av SCA som bör räknas som skogsbolag, men som helhet tyckte jag att SCA inte var ett skogsbolag) Jag fyllde på med aktier under ganska lång tid runt 100-120 SEK och under en tid var det mitt största innehav. Efter en del lyckade avyttringar av mindre intressanta delar och uppköp av intressanta så fick kursen skjuts. Relativt snabbt handlades kursen upp till nivåer över 150 SEK och jag sålde strax över 150 SEK, 156 SEK om jag minns rätt. Uppgången var dock inte slut vid 150 SEK utan kursen fortsatt mer eller mindre utan paus till 170 SEK och har legat ganska stabilt runt dessa nivåer nu ett tag. Skulle jag haft mer ro i kroppen och inte hoppat av tåget så tidigt? Ja, det skulle jag. Var det en bra affär? Ja, det var en bra affär. Skulle det kunnat ha varit en ännu bättre affär? Ja, det kunde det. Lärde jag mig något? Tyvärr inte så mycket eftersom jag upprepade misstaget med Nokia.

Jag gissar att det finns läsare som tycker att det inte finns anledning att sälja aktier i ett bra bolag. Det är inte min filosofi. För mig handlar det om framtidsutsikter jämfört med pris. För inte så länge sedan fanns det många som vurmade för Ratos. Arne Karlsson är i mina ögon väldigt duktig och jag tror även att Susanna Campbell är duktig, men jag tyckte att värderingen var väl hög och jag valde att stå utanför. Under lång tid var det dumt, men nu efter att kursen handlats ner rätt ordentligt sedan Arne lämnade så tror jag att mitt beslut var riktigt.

Ett annat bra bolag som jag ägt i omgångar, men som jag i grunden är försiktigt pessimistisk till är HM. Bolaget har lite av guldstatus i investerar-Sverige och man kan egentligen alltid säga att man tror på HM och man kommer få medhållande nickar till svar. Ganska få tycker som jag när det kommer till HM.

Det jag inte gillar med HM är bland annat successionen. Jag är inte komfortabel med att Karl-Johan Persson är VD. Att någon blir VD för att han är någons son är för mig ett varningstecken. Det kan vara OK i ett familjeföretag där det inte är viktigast att man har den bäst lämpade på VD-posten utan någon som kan föra traditionen vidare. Jag, som potentiell aktieägare, vill se den mest lämpade på VD-posten. Karl-Johan skulle inte fått jobbet om han inte var Stefan Perssons son enligt mig och därför tycker jag inte att ledningen är bästa möjliga. Tycker jag att Karl-Johan gör ett OK jobb? Det tror jag nog, men jag har svårt att se att han kommer att tänka nytt och utmana gamla sanningar. E-handel är ett exempel. Måhända hade inte HMs e-handelsansträngningar varit lika tafatta med en annan VD.

En annan sak med HM som jag har svårt att se är hur HM skall kunna fortsätta att expandera i samma takt (vilket är inräknat i kursen). För mig är en viktig del av HMs koncept att kunna producera billigt i låglöneländer och sälja dyrt i höglöneländer. Det konceptet ser jag inte kommer att funka i låglöneländer.

Nu när jag ändå är inne på HM så tror jag att HM i framtiden eventuellt kommer att få svårare att växa. HMs kläder är i mina ögon för billiga. Det går inte att producera kläder så billigt utan att någon får väldigt dåliga villkor. I takt med att världen blir alltmer global så kommer det att bli svårare att hitta dessa låglöneländer som möjliggör affärsmodellen. För ett tag sedan blev det klart att HM öppnar i Etiopien eftersom det blivit för dyrt att producera i Kina. Att Etiopien kommer att vara ett låglöneland ett tag framöver kan man nog vara säker på, men det ger i mitt tycke ändå en fingervisning om att modellen att producera billigt i en fattig del av världen och sälja dyrt i rikare del av världen blir svårare. Dessutom kommer troligen transparensen att öka i och med att kommunikationer förbättras.

Finns det då inget som är sant i allt vad som sägs av alla HMs framtidsoptimistiska småägare? Det finns det absolut. HM är ett välskött företag med ekonomin i  god ordning. Det finns en långsiktig sund storägare som borgar för stabilitet. HM har gång på gång visat att de kan ta fram produkter som konsumenter gillar. Bolaget har också visat att man har logisitkapparat som är välutvecklad och att man kan dra nytta av att vara ett stort företag. Jag kanske dyker upp i ägarlistan igen :)

För övrigt så har jag köpt en del andelar i XACT verkstad. Det är inget större innehav, men jag tror att verkstadsbranschen kan överraska positivt i kommande kvartalsrapporter. Beslutet är framförallt baserat på vad jag tycker mig höra från vänner som jobbar eller har kopppling till verkstadsindustrin. En chansning? Absolut.