Det är intressant när utfallet blir som ingen väntat sig och det är väldigt intressant när utfallet blir något som inte ens någon såg som en möjlighet. I fallet med Nokias utköp av Siemens i det samägda telekombolaget Nokia Siements Networks så såg jag inte att Nokia skulle köpa ut Siemens som ett alternativ. Att jag, och många andra, trodde som vi gjorde är inte så konstigt när Stephen Elop sagt, åtminstone en gång, att NSN inte är en strategisk tillgång för bolaget. Ett sådant uttalande är ganska intressant så här i efterhand, även om ett enskilt uttalande inte skall lyftas fram alltför mycket. Hur som helst, av någon anledning så tyckte Nokia att det var en god idé att köpa ut Siemens och att göra det samägda bolaget till ett eget Nokia Networks.
Att någonting skulle hända kring NSN kändes ganska klart när båda ägarna var mer eller mindre ointresserade av bolagt. Med de förutsättningarna kändes en börsnotering som ett rimligt alternativ eftersom det troligen skulle åtminstone kortsiktigt gynna aktieägarna i de båda bolagen, men så blev det alltså inte. Ett annat scenario skulle vara att Ericsson eller någon annan spelare skulle köpt NSN, men åtminstone jag såg ingen självklar industriell spelare som skulle kunna vara intresserad, och möjligen eftersom det inte finns så många spelare så skulle konkurrensrättsregler omöjliggjort en del affärer. Naturligtvis skulle ett annat alternativ vara att en riskkapitalist gick in och köpte, men det trodde jag heller inte på. Det finns nog få riskkapitalbolag med rätt branschkunskap och tillräckligt med pengar för att våga sig på ett så pass våghalsigt projekt.
För att titta lite på vad som Nokia egentligen har köpt så har man köpt ett telekombolag som har gått knackigt under många år, men som genom kostnadsbesparingar bl a i form av personalneddragningar och satsningar på 4G-utrustning kunnat levera bra resultat den senaste tiden. Enligt wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Nokia_Siemens) så omsatte bolaget förra året drygt 13 BEUR och gjorde knappt 1 BEUR i vinst, dock före engångskostnader. Det är skapligt, men det är synd att kalla NSN för en vinstmaskin. Det har varit en hel del tuffa år för bolaget innan 2012. Hur som helst, så är det i min mening klart att den nuvarande ledningen har gjort en bra insats och att satsningen mobilt bredband, dvs LTE/4G, och personalneddragningarna har varit helt rätt.
För att lösa ut Siemens betalade Nokia 1,7 BEUR, vilket ger ett totalvärde på bolaget på 3,4 BEUR. Det känns billigt och de värderingar som har gjorts tidigare har varit betydligt högre när man har spekulerat i vad en eventuell börsnotering av NSN skulle kunna innebära för Nokia-ägare, se t ex https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=244186. Det verkar alltså som att Nokia har gjort en bra affär.
Varför har då Siemens valt att acceptera ett sådant bud? Jag tror att man helt enkelt inte ville vänta utan såg NSN som en icke-strategisk tillgång som man ville bli av med snabbt. Tid är pengar och NSN har säkert varit en tråkig historia för Siemens under många år och nu fick man ett tillfälle att göra sig av med innehavet.
Nokias börsvärde är idag drygt 100 miljarder SEK (om jag minns rätt). När man slaktanalyserar bolaget, likt Thomas Linnala i länken ovan, så känns det rimligt att göra det i fyra delar som jag ser det; Nokia Networks, telefondelen, kartdelen och patentportföljen. Nokia Networks kan nog vara värt mer än 3,4 BEUR om det säljs som helhet eller sätts på börsen så jag drister mig till att värdera detta till 50 miljarder. Kartdelen köptes som sagt i samma artikel för omkring 50 miljarder kronor och jag skulle gissa att denna är mer värdefull än vad många tror. Apple misslyckades med sin nya karttjänst och fick gå ut och be om ursäkt, vilket talar för att kartor inte är något konsumenter rycker på axlarna åt. Att Nokia har sin egen karttjänst, som dessutom jag upplever som bra och många med mig, är en bra tillgång. Från höften skulle jag säga att gamla Navteq är värt 30 miljarder idag, och då är jag försiktig.
Telefondelen har jag jättesvårt att analysera. Jag tycker att de nya lurarna från Nokia känns OK, men jag vet inte om jag tycker att de är bättre än Samsungs telefoner. Det är svårt att bedöma helt enkelt, men jag gillar att Nokia skiftar tyngdpunkten mot "billiga" smartphones, dvs smartphones som kan tilltala en bred massa. Dessutom tror jag på samarbetet med Microsoft och möjligheterna att bättre kunna synka dator och telefon. Dessutom så sitter Nokia på ett starkt varumärke.
Patentdelen är viktig och naturligtvis nära förknippad med telefondelen eftersom man utan patent inte kunnat ge sig in i spelet på ett bra sätt. Med ett par miljarder i intäkter per år bara från patentlicenser känns det inte främmande att värdera patenten till 10 miljarder, vilket det också säkert är väl försiktigt.
För att få en riktig värdering så bör även kassan tas med. Det finns en nettokassa som var 30 miljarder tidigare i år, men i och med köpet av halva NSN och att kassan hela tiden äts upp av telefondelen så väljer jag att sätta den till noll, vilket är försiktigt.
Eftersom jag inte satte någon värdering på telefondelen så är frågan om denna är värd mer eller mindre än 10 miljarder eftersom övriga delar värderas till 90 miljarder av mig och börsvärdet ligger på 100 miljarder. För min del så är svaret på en sådan fråga - ja, mobildelen är värd mer än 10 miljarder och därför äger jag också aktier i bolaget, men det är hög risk så det är bara ett litet antal. Bolaget förlorar läcker pengar och satsningarna på de nya telefonerna måste gå hem för att det skall vara intressant som jag ser det, men som sagt jag tror att man kommer att kunna vända skutan och komma på rätt köl och då blir telefondelen snabbt mer värd än 10 miljarder.
Det blev betydligt längre än jag tänkt mig. Kommentera gärna, det gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar