Varför är indexfonder bättre?

Jag brukar normalt inte prata om börsen med vänner och släkt, med vissa få undantag. Dels så är de flesta jag umgås med inte så intresserade av aktiehandel, dels så känner jag ofta för att prata om andra saker. Ibland kommer dock ämnet upp och inte helt sällan så kommer gratisindexfonden Avanza Zeros förträfflighet upp på tapeten.

De flesta har säkert hört att det oftast är bättre att välja en indexfond, t ex Avanza Zero, än en aktivt förvaltad Sverigefond. Senast i raden att leverera den akademiska sanningen i svensk media är förmodligen Eugene Fama som skall få Nobelpris i ekonomi (jag vet att det egentligen inte är ett Nobelpris). Det finns med andra ord skäl att tänka två gånger innan man börjar skrävla om sin stock picking-förmåga på en ekonomiska institution.

På frågan varför en indexfond slår en aktivt förvaltad fond i de flesta fallen så brukar svaret vara att förvaltningsavgiften är lägre, t o m noll i Avanza Zero, dock så krävs det att man är kund hos Avanza. Att förvaltningsavgiften kan vara lägre beror på att man bara ser till att ha en aktiefördelning som motsvarar vikterna i indexet man skuggar. Det sker med andra ord ingen analys utan man följer enbart den övriga marknaden.

I sin tur innebär detta att om man tar OMXS30 som exempel att man under ett halvår minskar i aktier som går bra (för att vikten mot denna aktie skall motsvara vikten i indexet) och på samma sätt ökar i aktier som går dåligt. Vi varje halvårsskifte när indexvikterna räknas om så balanserar man om så att man följer dessa, vilket innebär att man ökar ganska kraftigt i de aktier som har gått bra under det senaste halvåret och på samma sätt minskar ganska kraftigt i de aktier som har gått dåligt. Om någon aktie byts ut i indexet så säljer man naturligtvis av den som trillar ur och köper i den nya aktien. Med andra ord, fokusering på bolag med högst börsvärde och kontinuerlig omviktning.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket av indexfondernas överlägsenhet som beror på skillnaden i förvaltningsavgift och hur mycket som går att härleda till strategin för att välja aktier. Är det någon som har sett någon jämförelse där man även tittat på skillnaden om man inte tar med skillnaden i avgift mellan de olika alternativen? Är det "bara" så att förvaltarna av aktiva fonder inte gör skäl för sina löner eller finns det andra förklaringar?

Etrion - spanska Abengoa Solars årsredovisning

I Europa är det framförallt Spanien som sticker ut vad gäller solenergiproduktion. Framförallt beror det på ett gynnsamt geografiskt läge, men också på att man från statligt håll subventionerat och drivit en övergång från fossila bränslen mot solenergi. De senaste årens kris har förvisso till viss del tvingat spanska staten att dra i nödbromsen, men detta till trots så produceras det relativt sett en hel del el från solenergianläggningar i Spanien.

När man tittar på företagen som ligger bakom dessa anläggningar är det framförallt Abengoa Solar (http://www.abengoasolar.com/web/en/index.html) som sticker ut, i alla fall enligt min snabba research. Abengoa Solar är del av det spanska energiföretaget Abengoa (http://en.wikipedia.org/wiki/Abengoa).

För alla som är intresserade av Etrion så är det intressant att läsa Abengoa Solars årsredovisning (http://www.abengoasolar.com/export/sites/abengoasolar/resources/pdf/20130502_IA_en.pdf) eftersom den ger en indikation på vad man kan tjäna på att driva solcellsanläggningar. Jämförelsen är inte helt rättvis eftersom elen ofta säljs med subventioner, att olika anläggningar bygger på olika tekniker, etc, men det ger i alla fall en fingervisning. Till skillnad från Etrion så lägger Abengoa mycket resurser på utveckling, vilket man måste ta hänsyn till när man jämför.

Jag kommer att läsa på mer om Abengoa när jag får tid och kanske skriver jag fler inlägg om bolaget.

Etrion - låg omsättning och förmodligen inget kursdrivande under resten av året

Omsättningen i Etrion är idag riktigt låg och har varit relativt låg ett tag. Efter de positiva tongångarna från VDn Marco Northland har det varit kräftgång för aktien. Det är framförallt Avanza som köper och om man tittar på nettosäljarna den senaste månaden, men även Nordnet och Swedbank finns med som stora köpare. På säljsidan, den senaste månaden, finns Credit Suisse, men även Parteo och UBS har sålt en del.

Man kan naturligtvis ifrågasätta värdet på mäklarstatistik, men slutsatsen som jag tycker att man kan dra är att det har varit ett flöde från internationella aktörer till svenska småsparare. Möjligen kan det vara så att VDn Marco Northland har valt att sälja en del av sitt innehav, men det är naturligtvis bara spekulationer från min sida. Länk: http://trader.di.se/index.php/quote/maklarstat/154007

Att vara en del av index har, som jag ser det, inte fått någon större effekt. Aktien gick förvisso starkt i måndags, men det har än så länge inte varit något stort inflöde av pengar som jag ser det.

Jag tror inte att det kommer att hända så mycket mer under året. Från företagets sida har man sagt att man i februari till april kommer att komma med mer information om nya projekt, vilket naturligtvis kommer att vara mycket intressant, men det är några månader dit. Eventuellt kommer man kanske att skicka ut ett pressmeddelande med mer information om projekten i Chile, men jag tror inte att det kommer att ha så stor betydelse för kursen.

Om man vill spekulera i vad som eventuellt skulle kunna driva upp kursen så skulle den fina utvecklingen under året göra att en och annan fondförvaltare väljer att köpa in sig i företaget för att innehavslistan skall se bra ut i årsbokslutet. För egen del tror jag inte att det kommer att hända, men som sagts tidigare, med den låga omsättningen som är i aktien så räcker det med en val som visar lite intresse för att kursen skall gå upp.

Etrion - vad betalar Buffett för en solcellspark modell större?

Det är som bekant för många som följer Etrion att Warren Buffett-bolaget Midamerican Energy, via dotterbolag, på allvar har gett sig in på solenergimarknaden. I januari köptes ett, vad jag förstår, påbörjat projekt om 579 MW upp från SolarPower för över 2 000 MUSD. Projektet beräknas vara igång under 2015. Länk: http://www.pv-magazine.com/news/details/beitrag/midamerican-completes-1-billion-bond-offering-for-579-mw-california-projects_100011874/#axzz2lw44fQvl

Om man räknar på att Etrion idag har drygt 200 MW igång eller under utveckling så känns det enterprise value på 500 MUSD som Etrion ungefär har inte särskilt utmanande. Det skall dessutom tilläggas att jämföra vad Midamerican Energy betalade för projektet och enterprise value för Etrion är inte helt rättvist. Egentligen, som jag ser det, bör man lägga till det lån på 1 000 MUSD som Midamerican säkrat för projektet för att få projektet klart.

Dessutom så är mycket av det som kommer att produceras i Midamericans anlägggning kontrakterat på väldigt långa kontrakt, vilket naturligtvis spelar in på priset. I Etrions fall kommer ungefär 140 MW (anläggningarna i Chile) att säljas på den fria marknaden, vilket som jag ser det skapar en osäkerhet.

Det är alltid svårt att dra för stora slutsatser av sådana här jämförelser och jag skall villigt erkänna att jag inte är expert inom området, men jag tycker ändå att det är intressant att se vilka pengar som plöjs ner i projekt och jag skräms inte av Etrions värdering efter att jag har läst artikeln.

Kommentarer?

Etrion - en analys på Redeye

En någorlunda ny analys av Etrion med teknisk analys-fokus:
http://www.redeye.se/aktiebloggen/etrion-corporation/etrion-i-fokus

Etrion - fortsatt snurrar det i mitt huvud

Jag måste säga att jag har kluvna känslor inför mitt aktieägande i Etrion. Min strategi för aktiehandel har de senaste åren varit att hitta aktier i bolag som har fungerande vinstdrivande verksamheter och som delar ut, dessutom gärna tillgångar som kan minska nedsidan (skog är ett sådant exempel) samt gärna att det finns triggers som kan få bolaget att värderas enligt andra premisser och därmed leda till ett kurslyft. Exempel på investeringar som har lyckats för min del enligt detta mönster är SCA som jag under många år ägde, samt Nokia som jag ägde under kortare tid, men där jag hoppades att någonting skulle hända som skulle omvärdera aktien. (I fallet Nokia så trodde jag främst på att NSN skulle särnoteras, och inte, som fallet blev, att mobilverksamheten såldes, men i vilket fall som helst så synliggjordes delarnas värde, vilket påverkade aktien positivt.)

I fallet med Etrion så tar jag betydligt mer risk än vad jag brukar. Bolaget håller idag på att bygga upp en verksamhet och det har förvisso pratats om utdelning 2015, men att ledningen pratar om utdelning i framtiden är i mina öron en helt annan sak än att kunna vila sig tillbaka på en lång och trogen utdelningshistorik, som t ex SCA. Det som kan ge lite trygghet är att man hittills har levererat som man lovat. Tekniken finns och är beprövad, solen lyser ungefär lika mycket varje år och att sätta upp panelerna när väl kontrakten är på plats kan inte vara någon större utmaning. På så sätt känner jag att risken i verksamheten, trots att den är under uppbyggnad, ändå är hanterbar.

Om allt går väl under uppbyggnaden av anläggningarna i Chile så kommer man troligen att vara kassaflödespositiva under 2015 och man räknar, som sagt, med att kunna ge utdelning. Ibland läser man att det hade varit bättre om man hade lättat på skuldbördan istället för att ge utdelning. Förmodligen väljer man det senare alternativet om man anser att man har lån som inte är så fördelaktiga eller om en starkare finansiell ställning skulle kunna gynna en i t ex upphandlingar. Det intressanta i detta sammanhang är som jag ser det att man räknar med att kunna ge utdelning vid en kapacitet på 200 MW. Eftersom det uttalade långsiktiga målet är mer än 200 MW och eftersom man kommer, förmodligen en bit in på nästa år, att presentera nya projekt så blir kalkylen för 2016 och framåt förmodligen än mer intressant ur aktieägarperspektiv när väl dessa ny projekt presenterats.

Etrion är dock högt värderat och jag kan förstå många av de som väljer att ta hem vinsten. Det är mycket som kan gå fel fortfarande. Det som tilltalar mig med bolaget är dock att man håller på att bygga upp en bra marknadsställning på en kommande marknad, tror jag iaf, och det kan vara mycket värt. Det finns naturligtvis andra aktörer på denna marknad, vilket är positivt som jag ser det för annars hade det varit lite svårare att motivera sektorn som en kommande marknad. Ett exempel är Berkshire Hathaway-kontrollerade Midamerican Solar som håller på att bygga en anläggning i USA på knappt 600 MW, inte illa. Lite intressant i sammanhanget är att Midamerican Solar gör detta i samarbete med SunPower. För VDn Marco Northland och en del andra i ledningen för Etrion är SunPower en tidigare arbetsgivare och jag gissar därför att det finns en hel del bra kontakter dem emellan. Jag har inte hittat någon referens, men jag gissar att Etrion anlitar SunPower precis som Midamerican Energy. För min del känns detta positivt. Att det görs ordentliga satsningar i USA kommer förmodligen att spilla över på resten av världen och ett företag som Etrion som kan visa upp ett fint track record gissar jag ligger bra till när det kommer till att förhandla fram kontrakt för mark att sätta upp anläggningarna. Att det sedan sitter en familj som storägare som har gjort borrhål på alla tillgängliga och otillgängliga platser i världen gör inte saken sämre. Det finns med andra möjligheter att måla upp en positiv bild över hur framtiden kan te sig. (Länkar: http://www.aboutsmallcap.com/2013/05/09/warren-buffetts-worlds-largest-solar-power-development-underway-near-la/; http://www.etrion.com/management.php).

Att det finns många aktörer känns även viktigt eftersom infrastrukturen till många solsäkra platser är idag otillräcklig. Exempelvis hade det varit intressant med en kraftledning från Afrika till Europa, men för att sådana jätteprojekt skall bli av krävs det att man kan tänka sig att göra massiva satsningar i Afrika.

En liten intressant sak i närtid, närmare bestämt på måndag, är att aktien då kommer att vara med i indexet OMXSB. Jag skulle gärna läsa någon analys eller uppsats om hur aktiekurser påverkas när de tas med i ett index. Min magkänsla är att det måste vara positivt för en lågt omsatt aktie som Etrion. Min gissning är att aktien kommer att vara över 5 SEK innan året är slut och jag tror att det till stor del kommer att bero på att man är med i OMXSB. Om det dessutom skulle komma någon nyhet från bolaget om ytterligare projekt så kan det förändra saken naturligtvis, men det håller jag för ganska osannolikt eftersom man tidigare kommunicerat att det kan komma under början av nästa år. Det finns säkert de som tycker att det är spekulativt att räkna med en kursuppgång på grund av att aktien tas med i ett index. Det är möjligt att det är spekulativt (i synnerhet om man använder The Intelligent Investor-definitioner), men, allt annat lika, om flödet av pengar till aktien kommer att öka så bör det påverka kursen uppåt. Precis som jag har skrivit tidigare så är säkert en del av detta redan inprisat i kursen, men kanske inte allt.

Det finns något som heter "confirmation bias", jag har ingen bra översättning. Det kan vara så att det är precis det som jag håller på med just nu :)

Bäst att du är snäll mot börsrobotarna

Jag hittade länken http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article3789008.ece på 4020.se och jag tycker att det är intressant hur man bedömer kursmanipulation. En person som handlar med en aktie upptäcker att en annan aktör handlar enligt ett förbestämt mönster och utnyttjar detta för att tjäna pengar. I min värld är det helt oförståeligt hur något sådant kan vara olagligt. Man hävdar dessutom att det inte är god sed, vilket är märkligt när börsen är en plats där alla försöker tjäna pengar. Att utnyttja olika "felprissättningar" för att tjäna pengar känns naturligt och svårt att förbjuda.

Problemet som jag ser det är att ena parten har gjort en algoritm, en börsrobot, som automatiskt skall handla för dennes räkning, men inte tänkt på allt som kan hända och resultatet är att man förlorar pengar. I min värld får man då stå sitt kast. Att ge sig på småaktörer för att de inte anpassar sig efter börsrobotar tycker jag är absurt.

Etrion - påverkan av att vara del av OMXSB

Det kommunicerades ut för ett tag sedan att Etrion kommer att vara del av indexet OMXSB, som omfattar 60-80 företag på Stockholmsbörsen. Indexet används dels av indexfonder, men även som jämförelse för att värdera hur bra förvaltningen av svenska fonder varit. Många Etrion-aktieägare, däribland jag, hoppas naturligtvis att flödet av pengar till Etrion-aktien kommer att öka från den 2 december (stämmer väl?) när Etrion är del av indexet. För fonder som direkt följer OMXSB, till exempel XACT OMXSB, kommer det innebära att man kommer att köpa aktier i Etrion och för människoförvaltade (eller aktivt förvaltade) fonder som mäts mot OMXSB så kommer man att åtminstone att överväga köpa aktier i Etrion för att inte halka efter index.

Det finns ganska mycket pengar inom indexförvaltade fonder, en hel del av dem PPM-fonder. Det är förståeligt eftersom förvaltningskostnaden är låg och inte helt sällan lyfts indexfonder fram som bra alternativ för den som vill vara med på aktiemarknaden, men som inte vill direktäga aktier av olika anledningar, t ex för litet kapital för att få bra riskspridning.

Omsättningen av Etrion-aktier har de senaste dagarna varit under 10 MSEK, vilket innebär att det inte krävs särskilt många fler köpare för att det skall bli trångt i ingången. Jag gissar att Etrion kommer att få 0,02% vikt i indexet. Arise Windpower har idag denna vikt och jag gissar att när Arise försvinner ur indexet kommer Etrion att ta dess plats. En OMXSB-indexfond som förvaltar 2 500 MSEK kommer därmed att behöva köpa aktier för 0,5 MSEK (0,0002*2500=0,5). Eftersom det finns en hel del index- och indexliknande fonder och det inte alla gånger är helt klart exakt vilket index de skuggar så är mitt antagande att det kommer att leta sig 5-10 MSEK till Etrion pga av att de kommer med i OMXSB. Det är möjligt att det är alldeles för lågt, men det är min gissning. Eftersom omsättningen är ganska låg i aktien så kan det eventuellt ha en effekt på kursen. Dessutom skall man naturligtvis komma ihåg att en hel del av detta till viss del redan är kompenserat av marknaden på olika sätt.  

Nu har jag inte gjort det själv, men det man hade kunnat göra är att se hur utvecklingen för andra bolag, t ex Arise, har varit efter att de kommit med i indexet.

Sammanfattningsvis så tror jag inte att kursen kommer att påverkas jättemycket av att Etrion finns med i OMXSB, men jag har gärna fel. Omsättningen kommer troligitvis att öka och det är inte dåligt.

En annan intressant sak med Etrion är att man nyligen meddelade att man kommer att presentera ett nytt projekt om tre till sex månader, vilket borde vara februari till maj. Kapaciteten kommer då förmodligen att landa över 250 MW, min gissning, vilket påverkar kalkylen en hel del och, förutsatt att man fortsätter att leverera vad man lovar, så kan det skjutsa upp kursen. En del är säkert redan inprisat, men för mig är detta en bra trigger.

Länkar:
http://en.xact.se/Our-ETFs/Equity/XACT-OMXSB/#tab=underlying

http://en.xact.se/Our-ETFs/Equity/XACT-OMXSB/#tab=facts

http://www.morningstar.se/Funds/Quickrank.aspx?treenode=11&ctgry=EUCA000545&sort=Year_5&ascdesc=Desc

Etrion - fler projekt i pipen?

Jag gick åter in i Etrion. Det är en chansning, men efter att ha funderat så beslöt jag mig för att chansa. Det är mycket möjligt att jag kommer att ångra mig, men nu är jag hur som helst aktieägare i Etrion igen.

En sak som jag inte nämnde i förra inlägget är en del triggers i närtid som skulle kunna få kursen att sticka upp. Den självklara triggern skulle vara att man gav sig in i ytterligare projekt. VDn Marco Northland lär ha nämnt Japan som ett tänkbart ytterligare land. Eftersom man har satt igång ett ganska stort antal projekt i Chile tror jag inte att det skulle vara en högoddsare om det presenterades ytterligare projekt i Sydamerika. Om det installerade kapaciteten ökas så kommer det naturligtvis att påverka framtida avkastning och därmed kursen.

En ytterligare trigger skulle vara att någon aktör bestämmer sig för att ta större andel. Idag står Avanza och Nordnet för en ganska stor del av handeln, vilket sannolikt betyder att det är småsparare som står för en stor del av handeln. Förhoppningsvis skulle det kunna leda till en dominoeffekt där kursen sticker upp och fler vill hänga på.

Som nybliven aktieägare så hoppas jag på att det kommer att komma information om ytterligare projekt ganska snart. Jag ser det inte som orimligt att man presenterar nya projekt innan året är slut och det tror jag kommer att sätt fart på kursen. I min värld skulle det inte vara osannolikt att ett ytterligare land och anläggningar på runt 50 MW skulle kunna få kursen att hoppa upp till 6 SEK från dagens som ligger runt 4,60 SEK i skrivande stund.

Etrion - mer tankar

Jag tycker att Etrion känns fortsatt intressant och jag har tänkt en del på om det är en bra idé att köpa aktier i bolaget. Egentligen är inte Etrion min typ av bolag, men jag tycker att det är intressant och det är möjligt att det kan bli min typ av bolag i framtiden. De snabba kurssvängningarna i kombination med att bolaget har kort historik gör det inte helt lättanalyserat, men jag ger mig på en kort analys.

Vad gäller ägarsituationen så känner jag mig trygg. Familjen Lundin står som största ägare och för mig är detta ett gott tecken. Om det skulle behövas mer pengar i framtiden så är det bra med en tydlig ägare som jag upplever kan sin sak.

Att bolaget från och med december kommer att tas med i ett av många index ser jag som en positiv signal av den enkla anledningen att många större aktörer, t ex fondförvaltare, kommer att kliva på om det går uppåt av rädslan av att stå utanför. För mig är detta ingen större sak, men ändock positivt.

Vad gäller bolaget så är börsvärdet ungefär 1 000 MSEK (5 SEK x 200 miljoner aktier) och "enterprise value" är ungefär 3 500 MSEK (528 MUSD 8 nov, kurs 4,94 SEK). Det finns ungefär 2 500 MSEK lån i bolaget.

Lite grovt för perioden Q1-Q3 2013 så omsatte man ung 45 MUSD och hade "operating profit" på runt 20 MUSD. Medtaget lånekostnaderna så försvann denna vinst och man hamnar ungefär på plus minus noll.

Det man kan konstatera är att när väl solcellerna är på plats så kostar de inte så mycket att producera el. Allt är naturligtvis relativt, men eftersom produktions- och markkostnad är förhållandevis lite i jämförelse med att driva kolkraftverk eller kärnkraftverk så tycker jag att det är intressant. Naturligtvis beror jämförelsen hur man räknar och i dessa siffror finns en hel del subventioner inräknat, men rörelsemarginalerna lockar ändå och det känns inte alls omöjligt att bolaget skall kunna ge utdelning under 2015 som VD:n har aviserat. Om det nu blir så eller inte kan bero på mycket. Möjligen kommer det att vara en bättre idé att lätta på skuldbördan eller investera i nya projekt.

De nuvarande siffrorna inkluderar 60 MW i Italien. Man har såvitt jag kan förstå levererat enligt tidigare utfästelser, vilket är positivt. Anledningen till att kursen har gått upp är, som alla som följer bolaget vet, att man när som helst kommer att börja bygga anläggningar i Chile. När väl anläggningarna är på plats så kommer man att totalt ha 200 MW, t o m lite drygt. Till skillnad från de italienska anläggningarna så kommer elen från dessa inte att subventioneras utan man tror sig kunna konkurrera utan några fördelar. Anledningen till att man tror att detta kommer att lyckas är att Chile är väldigt solsäkert och gruvindustrin i landet kommer att behöva mer el.

Det känns inte orimligt att man med de chilenska anläggningar kommer att kunna omsätta runt 150 MUSD årligen, dvs ungefär 3 gånger dagens omsättning. Det kan vara väl konservativt. Marginalen kommer nog inte att vara lika hög eftersom det inte finns subventioner, vilket gör att "operating profit" (verksamhetsvinsten?) troligen kan hamna runt 50 MUSD per år.

Frågan är då om man måste låna mer för att få de chilenska anläggningarna på plats? Jag gissar att man från chilenska statens sida velat att finansieringen är klar innan man sätter igång och jag förmodar att det inte kommer att behövas mycket mer lån för att få dem på plats. Det kan vara fel, men det är mitt antagande.

Räknat på runt 30 MUSD per år i lånekonstnader, vilket gör rum för några nya lån men inte så många, så kommer resultat att hamna på runt 20 MUSD, vilket skulle motsvara 0,1 USD per aktie eller omkring 65 öre/aktie. Om man har en riktigt aggressiv utdelningspolitik och delar ut hela 50 öre/aktie så skulle det innebära 10% direktavkastning på en kurs på 5 SEK. Det man dock skall komma ihåg är att VD:n själv säger att det kan bli dags för utdelningar 2015, så det ligger ett par år fram i tiden och 2015 kommer troligen inte så mycket som 50 öre per aktie delas ut.

Jag skulle inte bli jätteförvånad om Etrion väljer att ta in mer pengar i en nyemission under 2014. Man har idag stora lån, vilket är försvarbart som situationen ser ut nu, men om räntorna sticker upp kan det bli problem och det är möjligt att man vill välja att ta in pengar i tid. Spekulation från min sida så klart. Om det skulle bli en nyemission och det blir ett hopp ner för aktien så tror jag att det skulle kunna vara ett bra tillfälle att hoppa på tåget.

Jag tycker att 5 SEK känns lite för mycket för min del för att hoppa på. Bolaget har levererat vad de har sagt att de skall leverera och ledningen/större ägarna känns rätt, men det är mycket som skall gå rätt för att det skall bli bra. Uppsidan är faktiskt dessutom begränsad eftersom man inte kommer att kunna producera hur mycket som helst. Teknikutveckling och elpriset kommer att kunna göra en del, men inte hur mycket som helst. Naturligtvis kan man bygga fler anläggningar, men det tar tid innan dessa är på plats.

Sammanfattningsvis så kommer jag att hålla koll på aktien och om tillfälle dyker upp så kommer jag att hoppa på.

Kommentera gärna.

Länkar:
http://www.etrion.com/dm/Documents/qr_3_2013.pdf
http://www.etrion.com/dm/Documents/pn_Etrion_Presentation.pdf

Etrion - hur intressant är det att vara i solpanelssvängen?

Idag tickade Etrions kurs upp ungefär tio procent. Jag har suttit på en del pengar som inte varit investerade ett tag och klippte till på 4,61 SEK. Egentligen gillar jag inte överilade beslut, vilket detta var, men jag har varit intresserad av Etrion ett tag och eftersom Q3-siffrorna var bra så tog jag en chansning.

För er som inte känner till bolaget så är det ett s k Lundin-bolag, där Lundinsfären är storägare. Bolaget äger och driver solcellsanläggningar om 60 MW i Italien och har långtgående planer att bygga ytterligare anläggningar i Chile som kommer att öka kapaciteten till ungefär det dubbla. Man räknar med att vara kassaflödespositiva under 2015. På följande länk finns en analys av bolaget från maj 2012: http://www.redeye.se/aktiebloggen/etrion-corporation/spekulativt-kop-etrion.

Det finns ett par anledningar till att jag väljer att köpa:

- jag tror på solenergi och det kan vara så att energislaget kommer att få sitt stora genombrott de närmsta åren
- att det finns en tydlig ägare i Lundingruppen ser jag som positivt
- under de senaste åren har man byggt upp en kompetens kring att driva anläggningar och att Total väljer att saminvestera med Etrion i Chile ser jag som ett tecken på att Etrion anses vara kompetenta
- tekniken blir bättre och billigare, vilket minskar investeringskostnaderna
- Om det vill sig väl kan företaget bli uppköpt av något stort energiföretag som vill växa inom solenergisegmentet

Det som talar emot att köpa är bland annat att man är beroende av statliga subventioner för att få det att gå runt, åtminstone i stora delar av världen, och att man sitter på stora lån efter att ha byggt anläggningarna.

Att jag valde att hänga på och köpa halvt panikartat var att jag gissar att det kommer att komma lite mer ljus på bolaget efter dessa kvartalssiffror och en eventuell rekommendation från någon tidning eller storbank skulle kunna elda på denna småspararaktie ganska bra. Spekulativt så att det förslår, absolut.

Nån som har någon bra länk till en färsk Etrion-analys?

Uppdatering:
Efter att ha fått lite kalla fötter så valde jag att hoppa av på 4,68 SEK. Det var ett överilat köp och jag kände mig inte helt trygg. Det är mycket möjligt att jag hoppar på igen, men då skall jag ha bättre på fötterna.

Byggmax - intressant, men möjligen för dyr

Byggmax har levererat en bra Q3-rapport och jag funderar på att putta in lite pengar. Jag gillar att vinsten ökar och jag gillar att man har lyckats att höja lönsamheten med sitt 2.0-koncept i de butiker där man testat. Byggmax 2.0 som konceptet egentligen heter handlar om att man utökar sortimentet, vilket innebär att man tar in ytterligare produkter förutom de absolut mest efterfrågade som finns i alla butiker. Nackdelen är naturligtvis att man måste lagerhålla fler artiklar, men fördelen är att man kan ta bättre betalt för dessa inte fullt lika efterfrågade produkter. Kombinationen av fler butiker och ökad lönsamhet kan bli en trevlig kombo.

För att backa bandet något så gillar jag Byggmax för att de utmanar en bransch som tidigare haft två märkliga företeelser och till viss del fortfarande har. Först så var det tidigare kutym att ha två prislistor, en för yrkeshantverkare och en för vanliga kunder. Skillnaden var och är ibland väldigt stor och, som jag förstår, inte alltid volymberoende eller på annat sätt helt lätt att förstå sig på. Min gissning är att denna prissättning har utnyttjats av många hantverkare. Materialet köps till rabatterat pris, men vidarefaktureras till ordinarie pris. Inget fel i det kan tyckas, och inte första gången som en mellanhand tar lite emellan, men en marknad med skev prissättning skapar möjligheter för nya aktörer. Byggmax tar samma pris för alla.

Andra saker som Byggmax gör rätt i min mening är att fokusera på storsäljare och skala bort dammsamlande produkter som bara tar hyllplats och inte direkt bidrar till annat än ett stort sortiment. Att man kan tjäna pengar på att skala bort produkter som inte säljer bra är en gammal sanning som funkar och Byggmax är ganska ensamma i sin bransch. Jag gillar även att de väljer billiga lägen. Om man säljer produkter som man måste ha bil för att hämta så ser jag ingen anledning till att man måste ligga nära tågstationer eller liknande dyra lägen. Den Byggmax jag brukar handla i ligger i ett industriområde som jag enbart besöker när jag handlar på Byggmax, men det är inte längre dit än till andra bygghandlar med dyrare lägen.

Jag har tidigare ägt Byggmax-aktier. I slutet av 2011 så köpte jag för runt 26 SEK och sålde i början av 2012 för runt 37 SEK, en bra vinst med andra ord. Idag ligger kursen strax under 50-lappen efter att ha gått bra under året, men svagare under 2012. Vinsten kommer nog landa runt 3 SEK och utdelningen kommer troligtvis att bli 2 SEK. Det som eventuellt kan leda till att vinsten ökar är att man tror sig kunna öppna fler butiker samt att man tror att man kan öka lönsamheten med 2.0-konceptet. Dessutom tror jag att alltfler väljer Byggmax framför andra bygghandlar och om denna kundströmning kan öka så kommer det naturligtvis att puffa upp vinsten ytterligare. Jag är, som ni säkert förstår, en anhängare av Byggmax och brukar rekommendera Byggmax när bygghandlar kommer på tal.

Riskerna är naturligtvis att någon av de stora konkurrenterna väljer att trappa upp sin satsning i Sverige. Om det blir ett priskrig för att svälta ut någon från marknaden så kommer det inte att vara kul att vara aktieägare i Byggmax. Det kan naturligtvis även komma hot från andra håll, t ex näthandeln, men eftersom varorna är otympliga och svåra att transportera så tror jag att de flesta väljer att hämta varorna själv för att hålla priset nere.

Med ett pris på 50 SEK så känner jag inte alls någon panik att köpa, men om det skulle bli lite oroligt i USA igen eller något annat händer som skakar om marknaden och kursen sticker ner så är det möjligt att jag köper. Helst skulle jag vilja komma under 45 SEK innan utdelning, men det kanske är för optimistiskt.

En annan sak som talar mot ett köp är att jag gillar Byggmax som kund och att jag ser på bolaget med kundögon istället för investerarögon.

Är det någon som sitter och lurar på att köpa Byggmax? Är det någon som tycker att aktien är något som man skall hålla sig borta från?  

Swedbank och Nordea in i portföljen

Pengarna som jag fick loss i samband med Nokia-försäljningen har gått till Swedbank- och Nordea-aktier. Anledningen till att jag valde att Nordea OCH Swedbank var att jag ville ha lite bättre riskspridning. Jag är inte särskilt duktig på att analysera banker och av den anledningen valde jag att lägga äggen i två olika korgar.

Att det blev just Swedbank och Nordea var att jag tror på banker generellt samt att SEB och Handelsbanken, via Industrivärden, redan finns i portföljen. Jag har valt att satsa på de fyra svenska storbankerna för att jag ser dessa som relativt säkra kort. Innan jag bestämde mig sneglade jag lite på danska banker, men jag tyckte att  det var svårt att göra en rättvis bedömning av riskerna och möjligheterna. Specifikt för Swedbank så tilltalas jag av den höga direktavkastningen, något som jag tror passar min ISK väldigt bra, samt att jag tycker att det verkar som att Michael Wolf har fått bra ordning och reda i banken. Anledningen till att jag tog in Nordea var att jag tyckte att kursen stod bra emot statens utförsäljning av aktier samt bra direktavkastning.

Att jag väljer att ha ganska mycket banker i portföljen beror på att det finns i mina ögon ett bankoligopol i Sverige. De fyra svenska storbankerna står för lejonparten av marknaden och villkoren skiljer sig inte nämnvärt. Visst kan man få lite rabatt på sitt bolån om man maxar bolånet, börjar pensionssparar i dyra fonder som banken förvaltar samt tecknar diverse försäkringar, men totalsumman för vad man i slutändan kommer att betala skiljer sig inte speciellt mycket, tror jag. Det skall i och för sig tilläggas att man säkert kan få bättre villkor genom att ställa krav och inte bara godta bankens villkor rakt av.

Det som håller tillbaka bankernas kurser tror jag är risken för tuffare lagstiftning. Jag är inte särskilt orolig över en sådan utveckling. Svenska banker tror jag är betydligt bättre kapitaliserade jämfört med andra europeiska banker och en eventuell tuffare svensk banklagstiftning förutsätter jag enbart skulle ha till effekt att bankerna flyttar sin verksamhet utomlands. Nordea verkar redan tänka i dessa banor och jag skulle bli förvånad om inte övriga banker funderar i liknande banor. Normans och Borgs fingerviftande tror jag mer handlar om valfläsk än om något annat.

En annan risk som nämns när banker som investeringsobjekt är uppe för diskussion är risken för kreditförluster. Naturligtvis finns det en risk för att kreditförlusterna kommer att öka om man ser på hushållens skuldsättning, men inte heller denna risk ser jag som särskilt alarmerande. Om, eller bättre när, ränta höjs så kommer en del hushåll och företag att få det kämpigt och i en del fall så kommer banken att få ta smällen. Så som jag ser det så kommer räntan att höjas successivt så att många hushåll kommer att kunna agera i tid. Bankerna är väl medvetna om denna risk och kreditförlusterna från Baltikum finns säkert i färskt minne så jag förutsätter att denna risk är under hygglig kontroll. I sammanhanget tycker jag att det är på sin plats att säga att jag tror att en del av de extremt högbelånade hushållen har ett ganska ordentligt sparande som kan komma att användas när räntan sticker upp. Det är sällan som man ser statistik som visar nettoskuldsättning.

Jag kommer inte att äga så mycket bankaktier som jag gör just nu för lång tid framöver. Troligen kommer jag att behålla dem över utdelningen i vår. Anledningen till att jag är tveksam till att vara tung i banker är att uppsidan är begränsad. Det finns inga riktiga triggers som jag ser det. I nuläget är jag dock nöjd med en i min uppfattning begränsad nedsida och hygglig direktavkastning.

Pengarna från Nokiaförsäljningen

Jag sålde som jag skrivit om tidigare mina Nokia-aktier för en kort tid sedan. Pengarna bränner lite i fickan måste jag medge. Att ha pengarna liggande i ISKn utan att de används känns inte bra med tanke på den låga eller obefintliga räntan. Dessutom skall tilläggas så tror jag på börsen i åtminstone ett 6 månaders perspektiv, vilket gör att jag har letat efter bra aktier att köpa.

Min första tanke var att öka ytterligare i Industrivärden. Att få den aktien för under 120 SEK tycker jag känns som en god investering. Det skulle inte förvåna mig om aktien kan gå upp en bit till och jag tror att nedsidan inte är så stor, men jag kan ha fel. Lundaluppen har gjort fina analyser av Industrivärden som jag rekommenderar den intresserade att läsa.

Industrivärden är dock mitt största innehav redan och av den anledningen så kändes det som att det kunde vara en idé att försöka vidga vyerna. Efter att ha tittat på Börsrådet så fick jag upp ögonen för Investor och Swedbank, båda rekommenderade av Simon Blecher, en av mina idoler. Framförallt Investor tycker jag känns intressant. Substansrabatten ligger på runt 30% och innehaven i Investor känns som att de har vind i ryggen, t ex Ericsson.

Det är möjligt att jag slår till på Investor ganska snart, kanske även att jag köper några Swedbank. Sportamore som jag skrev om tidigare kommer jag nog inte att köpa, däremot kommer jag nog att handla hos dem igen.

Sportamore - mina funderingar

Inom loppet av några veckor så har jag kommit i kontakt med Sportamore på lite olika sätt. Först kom jag i kontakt med företaget som säljer sportutrustning på nätet när jag skulle uppdatera min garderob inför höstens och vinterns löprundor. Sedan så fick jag en förfrågan om att delta i en nyemission i bolaget via Avanza. Eftersom jag kände till företaget som kund så tyckte jag att det kunde vara intressant att titta lite närmre på om företaget skulle kunna vara en intressant investering.

Det första man kan konstatera är att bolaget har lagt mycket pengar på marknadsföring. Idag finns man framförallt i Sverige, men även i Danmark, Finland och Norge. Marknadsföringsaktiviteterna har dock betalat sig och Q2 2013 kunde man stoltsera med 70 MSEK i omsättning, vilket skall jämföras med samma period förra året som var ungefär 35 MSEK. Tillväxten är med andra ord hög och det är bra. Jag gissar att man från ledningens sida ser att man kan etablera en position som det ledande e-handelsföretaget i Norden inom sport och fritid. Enligt mitt synsätt så gör man helt rätt i att gasa för att etablera sig, även om det kostar.

Kassaflödet för förra kvartalet var -17 MSEK och med tanken på att kassan är ungefär 25 MSEK så räcker den endast lite drygt ett kvartal med denna "burn rate". Jag läste någonstans att de hade en kreditlina på 20 MSEK och dessutom så kommer det in nya pengar i samband med nyemssionen. Förlusten under kvartalet var drygt 7 MSEK.

Om man tittar närmre på vad Sportamore har för konkurrensfördelar så är det första som åtminstone jag tänker på lägre omkostnader (inga butikslokaler och färre anställda), vilket kan ge lägre priser. En annan fördel, som precis som den förra gäller all e-handel, är att man kan ha ett större utbud. Man är dessutom, tror jag, på god väg att etablera varumärket Sportamore hos allmänheten. Om man lyckas med detta så finns det goda möjligheter till att kursen klättrar uppåt, likaså försäljning och vinst. Ett exempel på ett bolag som var väldigt duktigt på att etablera sig som starkt inom elektrniknäthandeln var Dustin. (Idag tror jag att Dustin ägs av ett riskkapitalbolag, men jag är inte riktigt säker.)

Naturligtvis finns det risker. Bland annat så finns risken att man inte kommer att någon direkt lönsamhet för verksamheten. De flesta konsumenter tror jag letar efter lägsta pris när de väl bestämt sig för att handla och om inte sajten som säljer till lägsta pris så tror jag att man väljer det billigaste alternativet. Det finns naturligtvis undantag. Själv så handlar jag mina böcker på bokus även om jag vet att de inte alltid är billigast. Anledningen till att jag ändå väljer dem är att jag har blivit väl bemött de gånger som någonting gått snett och kundservicen har alltid varit bra. Det gör att jag håller fast vid dem och på så sätt så är jag ett undantag mot min egen hypotes, men mycket annat som jag handlar på nätet blir hos den som säljer till lägst pris.

Gänget bakom Sportamore, bland annat Jan Friedman, har även varit involverade i Tretti.se och NetonNet. Att det finns erfarenhet av liknande resor gillar jag.

Börsvärdet vid krusen 40 SEK, som var dagens slutkurs, är ungefär 270 MSEK. Enligt bolaget är lagret värt 63 MSEK och, som sagt, finns det en kassa på 25 MSEK. Om man antar att omsättningen kommer att ligga still de närmsta tre kvartalen skulle en årlig omsättning bli 280 MSEK. En förlustgenererande verksamhet där det flödar ut pengar är inte direkt någonting som känns som ett säkert bet, men ändå så kan jag inte låta bli att känna mig lite intresserad av att chansa med några slantar.

I vanliga fall håller jag mig borta från förhoppningsbolag (efter att ha lärt mig den hårda vägen för drygt tio år sedan) eftersom jag tror att förhoppningsbolag i de flesta fall handlas på nivåer som inte matchar risken. Sportamore är så klart inte något teknikförhoppningsbolag, men det finns förhoppningar om framtida vinster, vilket även det kan vara svårt att infria.

Vi får se hur jag agerar. Det lutar nog åt att jag inte köper aktier.

"Cut your losses and let your profits run"

Jag skulle kunna säga att jag är nöjd med en uppgång på drygt 50% på relativt kort tid på de Nokia-aktier som jag köpte tidigare i år, men det är jag inte riktigt. Missförstå mig rätt. Jag är väldigt nöjd med utvecklingen, men jag är inte nöjd med hur jag gick ur innehavet. Jag sålde för att jag tyckte att Nokia nått motiverat pris och hade inte ro att vänta ut marknaden. Det är jag inte nöjd med. Cut your losses and let your profits run.

Tyvärr har jag gjort samma misstag för inte så länge sedan i en annan aktie. Jag tyckte under år att SCA var ett undervärderat företag: ett relativt konjunkturokänsligt hygienföretag med starka varumärken som klumpades ihop med blödande skogsföretag som satt på stora fabriker för tidningspapper (som enligt de flesta inte har framtiden för sig och värderas därefter). (Jag är medveten att det finns delar av SCA som bör räknas som skogsbolag, men som helhet tyckte jag att SCA inte var ett skogsbolag) Jag fyllde på med aktier under ganska lång tid runt 100-120 SEK och under en tid var det mitt största innehav. Efter en del lyckade avyttringar av mindre intressanta delar och uppköp av intressanta så fick kursen skjuts. Relativt snabbt handlades kursen upp till nivåer över 150 SEK och jag sålde strax över 150 SEK, 156 SEK om jag minns rätt. Uppgången var dock inte slut vid 150 SEK utan kursen fortsatt mer eller mindre utan paus till 170 SEK och har legat ganska stabilt runt dessa nivåer nu ett tag. Skulle jag haft mer ro i kroppen och inte hoppat av tåget så tidigt? Ja, det skulle jag. Var det en bra affär? Ja, det var en bra affär. Skulle det kunnat ha varit en ännu bättre affär? Ja, det kunde det. Lärde jag mig något? Tyvärr inte så mycket eftersom jag upprepade misstaget med Nokia.

Jag gissar att det finns läsare som tycker att det inte finns anledning att sälja aktier i ett bra bolag. Det är inte min filosofi. För mig handlar det om framtidsutsikter jämfört med pris. För inte så länge sedan fanns det många som vurmade för Ratos. Arne Karlsson är i mina ögon väldigt duktig och jag tror även att Susanna Campbell är duktig, men jag tyckte att värderingen var väl hög och jag valde att stå utanför. Under lång tid var det dumt, men nu efter att kursen handlats ner rätt ordentligt sedan Arne lämnade så tror jag att mitt beslut var riktigt.

Ett annat bra bolag som jag ägt i omgångar, men som jag i grunden är försiktigt pessimistisk till är HM. Bolaget har lite av guldstatus i investerar-Sverige och man kan egentligen alltid säga att man tror på HM och man kommer få medhållande nickar till svar. Ganska få tycker som jag när det kommer till HM.

Det jag inte gillar med HM är bland annat successionen. Jag är inte komfortabel med att Karl-Johan Persson är VD. Att någon blir VD för att han är någons son är för mig ett varningstecken. Det kan vara OK i ett familjeföretag där det inte är viktigast att man har den bäst lämpade på VD-posten utan någon som kan föra traditionen vidare. Jag, som potentiell aktieägare, vill se den mest lämpade på VD-posten. Karl-Johan skulle inte fått jobbet om han inte var Stefan Perssons son enligt mig och därför tycker jag inte att ledningen är bästa möjliga. Tycker jag att Karl-Johan gör ett OK jobb? Det tror jag nog, men jag har svårt att se att han kommer att tänka nytt och utmana gamla sanningar. E-handel är ett exempel. Måhända hade inte HMs e-handelsansträngningar varit lika tafatta med en annan VD.

En annan sak med HM som jag har svårt att se är hur HM skall kunna fortsätta att expandera i samma takt (vilket är inräknat i kursen). För mig är en viktig del av HMs koncept att kunna producera billigt i låglöneländer och sälja dyrt i höglöneländer. Det konceptet ser jag inte kommer att funka i låglöneländer.

Nu när jag ändå är inne på HM så tror jag att HM i framtiden eventuellt kommer att få svårare att växa. HMs kläder är i mina ögon för billiga. Det går inte att producera kläder så billigt utan att någon får väldigt dåliga villkor. I takt med att världen blir alltmer global så kommer det att bli svårare att hitta dessa låglöneländer som möjliggör affärsmodellen. För ett tag sedan blev det klart att HM öppnar i Etiopien eftersom det blivit för dyrt att producera i Kina. Att Etiopien kommer att vara ett låglöneland ett tag framöver kan man nog vara säker på, men det ger i mitt tycke ändå en fingervisning om att modellen att producera billigt i en fattig del av världen och sälja dyrt i rikare del av världen blir svårare. Dessutom kommer troligen transparensen att öka i och med att kommunikationer förbättras.

Finns det då inget som är sant i allt vad som sägs av alla HMs framtidsoptimistiska småägare? Det finns det absolut. HM är ett välskött företag med ekonomin i  god ordning. Det finns en långsiktig sund storägare som borgar för stabilitet. HM har gång på gång visat att de kan ta fram produkter som konsumenter gillar. Bolaget har också visat att man har logisitkapparat som är välutvecklad och att man kan dra nytta av att vara ett stort företag. Jag kanske dyker upp i ägarlistan igen :)

För övrigt så har jag köpt en del andelar i XACT verkstad. Det är inget större innehav, men jag tror att verkstadsbranschen kan överraska positivt i kommande kvartalsrapporter. Beslutet är framförallt baserat på vad jag tycker mig höra från vänner som jobbar eller har kopppling till verkstadsindustrin. En chansning? Absolut.

Nokia stiger ytterligare, fast utan mig

Idag passerade Nokia 39 SEK och fortsatte med andra ord sin resa uppåt. Igår eftermiddag så tryckte jag dock på säljknappen och realiserade därmed vinsten. Säljkursen blev 38,20 SEK, dvs något lägre än nuvarande kurs.

Anledningen till att jag sålde var att min trigger har infunnit sig. Delarna var värda mer än helheten och i och med att Microsoft köpte mobildelen så har detta tydliggjorts. Det kan eventuellt finnas anledningar till att värdera Nokia Networks och HERE ganska högt. Båda verksamheterna är intressanta, men jag känner mig lite skeptisk till att Nokia Networks kommer att kunna bibehålla samma fina utveckling. Karttjänsten tycket jag också är svårvärderad. Apple kanske skulle kunna vara intresserade av karttjänsten, men frågan är om äppelgänget får köpa. Istället lägger de resurser på att utveckla sin egen karttjänst. Google har sedan länge sin egen tjänst och jag ser inte varför de skulle kunna vara intresserade. Jag är verkligen ute och fantiserar om saker som jag inte kan, men summa summarum så tror jag inte att uppsidan från nuvarande nivåer är jättestor, kanske t o m att aktien handlats upp väl mycket av världens alla följa John-fonder och robotar.

Apples nya lurar

Apples kurs har i och för sig tagit sig till runt 500 dollar, men tyvärr verkar det som att många av dysterkvistarna som tror att Apples förmåga att ta fram nya innovativa produkter har fått en del vatten på sin kvarn efter att Apples nya lurar visats upp. Resultatet av showen var en för dyr billig telefon och en ny flaggskeppsmodell som inte fick jorden att sluta snurra. Det enda som jag tyckte verkade vara intressant var att det fanns en fingeravtrycksläsare. Kommer detta att innebära att användare kommer att slippa att hålla reda på en massa lösenord i framtiden? (Jag tycker alltid att det är intressant med verklighetsfrånvända IT-säkerhetsexperter som tycker att man skall ha ett lösenord för varje site, innehållande siffror, bokstäver och specialtecken samt att inte skirva ner dessa någonstans - yeah right)

Precise Biometrics skuttar upp ytterligare ett snäpp och VDn är frikostig med orden. Alla betalningar kommer att ske med fingeravtryckläsare och, även om det inte sägs rakt ut, så kan man gissa att han tror att inte PB kommer att gå lottlösa ur en sådan utveckling. Jag tror på många sätt att han har rätt, men det känns alltid svårt att hoppa på efter ganska bra uppgångar. Förmodligen kommer jag att stanna vid sidlinjen och titta på avundsjukt när kursen lyfter.

Tankar om Nokia

Det var kul att se att Nokia hoppade upp från runt 25 SEK till 35 SEK efter att Microsoft lagt bud på mobiltelefondelen. Det var inte vad jag hade väntat mig, men jag tycker ändå att jag hade lite rätt. Summan, dvs börsvärdet, var lågt i förhållande vad jag, och många med mig, ansåg att delarna var värda. Ibland får jag höra att slaktanalyser inte är någonting som säger så mycket, men jag håller inte med.

Jag kommer inte ihåg exakt vad jag skrivit tidigare på bloggen, men jag trodde att dåvarande Nokia Siemens Networks skulle bli sålt alternativt börsnoterat och att detta skulle kunna ge en skjuts uppåt. Så blev det inte. Nokia köpte istället ut Siemens för vad jag ser som ett bra pris. Troligen såg inte Siemens någon annan väg ut än att acceptera. Dessutom, om jag inte är felinformerad, så var det kommunicerat att telekom inte var ett framtida område för Siemens, mao ganska tufft förhandlingsläge.

Efter att NSN blev en del av Nokia tyckte jag att Nokia blev än mer intressant, eftersom det nu fanns en (eller en ytterligare om man vill räkna in HERE, karttjänsterna) ganska sund vinstdrivande verksamhet inom koncernen. Det som lite oroade var att Stephen Elop inte riktigt verkade ha någon plan för Nokia Networks.

Nyligen, nån vecka sedan, så kommunicerades det att Microsoft köper mobilverksamheten av Nokia. "Pretty big news" för Nokiaägare kan man säga. Köpeskilllingen landade väl över vad marknaden värderade mobilverksamheten till och aktiekurser anpassade sig i ett huj. Det är alltid lätt att vara efterklok (och jag sålde faktiskt en del Nokia-aktier runt 22 SEK när kursen dippade ner till de nivåerna senast för att inte sitta med för mycket aktier om det riktigt barkade åt skogen), men jag tycker att det är märkligt att marknaden många gånger stirrar så mycket på den senaste tidens tillväxt och marginaler. För mig, som på inget sätt är expert på mobilbranschen, så är Nokia ett av de stora namnen och satsningarna som man gjort i tillväxtländer har gjort att man har en stark ställning i många kommande marknader. Likaså har man en infrastruktur och logistikapparat som gör det möjligt att sälja stora kvantiteter. 

Många av tillväxtmarknaderna kommer, enligt mig, att ha en stark tilllväxt för billiga smartphones eftersom dessa kommer att ge människor möjlighet till båda telefon och dator i ett. Jag tror att detta är en anledning till att Microsoft är intresserade. Apple tror jag t ex kommer att få det svårare än vad många tror i tillväxtmarknaderna. Att sedan Apple är ett fantastiskt företag och att man om man sätter manken till kommer att kunna etablera sig det tror jag säkert, men det kommer inte att vara så lätt som många tror.

Den triggern som jag hoppades på i Nokia har nu skett. Delarna var mer värda en helheten och det syns nu i kursen. Just nu lutar jag mycket åt att sälja. Jag tankade ganska tungt runt 24-25 SEK och sålde hälften runt 22 SEK och nu sitter jag med hälften kvar vid kursen 38 SEK. Om jag säljer nu så har det varit en bra affär, men jag vet inte om det finns anledning att vänta med att trycka på säljknappen.

En anledning till att jag avvaktar är att jag tror att nya Nokia kan värderas ganska högt. Networks-delen går bra och det är möjligt att efter att pengarna för mobildelen skiftats ut till ägarna så kommer kursen att pinna på bra. Det har hänt förr, tex Billerud Korsnäs har haft gått bra för min del efter att Billerud köpt upp Korsnäs. Helt klart inte samma förutsättningar, men jag tror att det finns de som avvaktar att köpa till dess att många oklarheter har retts ut och det kan vara en anledning att ligga kvar. Spekulation, javisst.

En annan tanke är att nya Nokia känns som en märklig kombo, karttjänster och basstationer. Varför skall man ha dessa två verksamheter under samma tak? Om någon aktivist skulle få för sig att det kan vara en god idé att dela det nya Nokia i två bolag så skulle det nog kunna vara bra för aktieägarna. Återigen spekulation från min sida, men kanske kan det vara så att det finns en del framtida kursdrivande triggers kvar i bolaget.

För övrigt så har Telia Sonera gått ganska bra utan att den nye VDn inte sagt ett smack. Förmodligen så kommer det inte att hända så mycket den närmsta tiden, men om det kommer ut information om Turkcell eller Megafon så tror jag att det kan få kursen att lyfta ytterligare. Att finska staten sålt en del tycker jag mest är bra.

För övrigt så sålde jag mina Enquest. Det blev en liten vinst, men anledning till att jag sålde var att jag inte visste riktigt vad jag köpt och jag tycker att oljebolag är svårare att bilda sig en bra uppfattning om.

Enquest in i portföljen

Jag tyckte att dagens nedgång i Enquest kändes som ett tillfälle att hoppa på. Placera.nu:s analys från idag var egentligen det som fick mig att agera, även om jag följt bolaget med ett halvt öga sedan jag sålde kring 15 SEK 2011. Det är möjligt att det var ett förhastat beslut och jag känner inte att oljebolag är något som jag kan särskilt mycket om, men förhoppningsvis så kan det bli en slant. Det är inte otänkbart att jag säljer ganska snart eftersom jag känner mig osäker - "when in doubt, get out". Jag gillar inte förhastade beslut och detta var tyvärr ett sådant.

Moto X och Windows Phone

Det har en längre tid talats om Googles nya telefon kallad Moto X och igår skrev DI om saken (http://www.di.se/artiklar/2013/8/2/google-slapper-iphonedodare/). I mina ögon verkar det som att Google kör i samma anda som med Chromebook, alltså med låga priser för själva prylen, men med förhoppning om att användaren kommer att köpa månadstjänster, tex utökat utrymme i Google Drive. En Chromebook (den första Samsungmodellen utan 3G) kostade 3000 SEK, vilket är bra mycket mindre än en (åtminstone till utseendet) snarlik Apple-dator, som kostar 10 - 11 000 SEK. Enligt DI kommer Moto X att ligga på 200 dollar, vilket innebär att Google tror att billiga smartphones är en bra marknad att ta sikte på. Jag tror att Google gör rätt i att ta sikte på priset för att vinna marknadsandelar. Många privatpersoner som vill ha en smartphone kommer kanske inom några månader att överväga en Moto X som nästa telefon.

Jag är ingen expert på mobilbranschen och vill på inget sätt utge mig för att förstå mig på branschen, men med tanke på alla de kommentarer som haglade från experter i samband med att Apple steg in på mobilarenan för några år sedan så är mitt intryck att många som tycker om mobilbranschen, eller kan något om man hellre vill, ofta är väldigt fokuserade på tekniken. Det kan mycket väl stämma att iPhones teknik inte var helt ny och att den funnits i produkter som aldrig nådde massmarknaden, men nu med facit i hand så var iPhone inget annat än jättehändelse i branschen och, för den som kommer ihåg, så var det många som dissade produkten som en produkt med väldigt litet existensberättigande. Facit känner alla till.

Kommer du Moto X att vara ett nytt steg i mobilbranschen? Google presenterade Nexus i samband med att man tog fram Android för ett ganska bra tag sedan nu. Vad jag förstår så var aldrig Nexus menad att bli en storsäljare utan snarare ett test av ett nytt operativsystem. Det är möjligt att det inte stämmer och att Google hade stora planer för Nexus, men jag tror att man valde att Samsung, Sony Ericsson (idag Sony) m fl fick ta över och stå för framtagningen av telefoner baserade på Android. Jag tror också att Google mer än gärna hade sett att världens tidigare etta på mobilmarknaden, Nokia, skulle haka på och bli en Android-anhängare, men så blev det inte. Finnarna allierade sig istället med jätten Microsoft som ville vara med på mobilarenan.

Att Google vill vara med mobilarenan blev, om inte tidigare, väldigt uppenbart när man efter budstrid köpte Motorolas mobilverksamhet för allt annat än reapris. Moto X kommer att visa vad man hade för idéer med köpet. Jag tror att Moto X kan komma att skaka om i branschen, men naturligtvis är det bara spekulationer.

Anledningen till att jag tror att Moto X kan komma att skaka om branschen är för det första att Google har investerat mycket pengar i att bli en telefontillverkare och att ett företag med ekonomiska muskler som har bestämt sig för något skulle låta en lansering av något man själv sagt skall förändra branschen ser jag som mindre sannolikt. För det andra så verkar en billig smartphone från Google vara en del av en större plan. Jag tänker såklart på den tidigare lanseringen av Chromebook. För det tredje så kommer det att vara väldigt intressant att se hur telefontillverkare idag som hoppat på Android-tåget kommer att ställa sig till att ha en underleverantör som konkurrent. Jag skulle inte se det som en drömsits om jag hade satsat allt på Android. Möjligen kommer ett företag som Nokia, som hoppat på Windows Phone-tåget att vara en vinnare, när Google och lydföretagen drabbar samman.

De latenta reavinsternas möjlighet

När man läser om investeringar så kommer ganska tidigt risknivåer upp och, åtminstone i de böcker som jag har läst, så likställs ofta risk med volatilitet, vilket kan tyckas konstigt, men det är åtminstone en tydlig definition. I samma böcker så säger man för det mesta att risk och avkastning hänger ihop, alltså för att tjäna mycket pengar behöver man ta en stor risk. Även ett sådant påstående kan jag tycka är lite märkligt om man exempelvis tittar på robothandeln som egentligen inte tar så stor risk (eftersom man t ex vet att man någon millisekund senare med stor säkerhet kan sälja aktierna som man köper till ett högre pris), men som kan ge stora vinster. Men återigen, det är ett samband som kanske inte är helt och hållet rätt på alla sätt, men som åtminstone är hyggligt sant och det kan ju vara tillräckligt.

Något som är väldigt sant är skattereglerna. I en vanlig depå så skattar man 30% på nettovinsten av samtliga aktieförsäljningar under året. Med andra ord man kan kvitta vinster mot förluster. Det är ju bra. Det kan man inte göra i en ISK, men där beräknas å andra sidan den årliga skatten på värdet av tillgångarna, alltså inte bara realiserade vinster och förluster. Detta är gammal skåpmat för de flesta och alla som tror att de kommer att göra mer än 4% på sina investeringar, inklusive utdelningar, väljer oftast att handla i en ISK (med nuvarande skattesatser på aktiedepå och ISK skall tilläggas).

Hur som helst, det jag har funderat på är varför man inte anpassar risknivån i portföljen baserat på hur stora de latenta reavinsterna är? Eftersom en misslyckad investering skulle kunna kvittas mot en reavinst har man rabatt på att misslyckas, vilket skulle göra det mer intressant att ta större risker, men detta verkar så vitt jag förstår inte vara någonting som så många tar med i sina beräkningar. Det är möjligt att jag inte har googlat tillräckligt, men om det är någon som känner till någon som har tittat närmre på att anpassa risknivån i portföljen efter latenta reavinster så tar jag tacksamt emot tips på sidor där det finns mer om detta.

 

Crowd funding

Jag lockas av konceptet crowd funding, dvs att samla in kapital till ett projekt från många personer via t ex hemsidor som fundedbyme.com, men jag ser även nackdelar och svårigheter med det. För det första, anledningen till att jag lockas av konceptet är att jag så smått börjat tröttna på börsen. Det blir allt svårare att hitta bra investeringsalternativ och jag är generellt nere i en liten svacka vad gäller intresset. Intresset följer till viss del hur investeringarna utvecklas, men för tillfället så har jag lyckats ganska bra. Mina relativt defensiva investeringar ligger något över index och jag har nått mina avkastningsmål med ganska bra marginal hittills i år. Det är egentligen bara min onödiga chansning i Nokia som jag så här i efterhand skulle kunna vara utan, egentligen inte för att det har varit någon större förlust utan för att den går emot mina egna investeringskriterier.

Crowd funding är intressant på så sätt att man med lite tur kan hoppa på tåget relativt tidigt och med lite tur både tjäna pengar och få vara med på en intressant resa. Det är egentligen inte något som gäller just crowd funding, utan något som gäller investeringar i nystartade bolag generellt. Det nya med crowd funding är att man vänder sig till många investerare, utan att gå till börsens smålistor, för att söka kapital. Idag skulle jag vilja påstå att det vanliga sättet att finansiera nystartade bolag är med egna besparingar och lån från antingen bank eller släktingar. I andra hand så skulle jag vilja säga att den vanligaste formen är att vända sig till en affärsängel. För att en affärsängel, vanligtvis en förhållandevis rik person med erfarenhet av att driva företag, skall vara intresserad av att investera så måste det vara ett bolag med skalbar verksamhet, dvs en verksamhet som inte är begränsad i sin tillväxt. Till exempel så hade förmodligen inte en affärsängel varit intresserad av att investera i en bilverkstad även om det finns förutsättningar för att kunna driva denna på ett bra sätt just eftersom det finns en övre gräns för hur mycket verksamheten kan växa. Det är kanske inte det bästa exemplet, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Affärsängeln är, enligt min erfarenhet, framförallt intresserad om det finns möjlighet att snabbt sprida produkten/tjänsten i många länder genom att den t ex löser ett problem som funnits länge. Den som har sett serien Draknästet känner säkert igen resonemanget.

En affärsängel är oftast bara intressant att investera i ett nystartat bolag om de kan få en ganska stor del av kakan. Anledningarna till detta är egentligen två, som jag ser det. För det första så vill ängeln ha en stor andel för att det skall vara intressant för honom eller henne att ägna en hel del tid åt att se till att bolaget når framgång. För det andra så kan en liten aktieägare lättare manövreras ut än en ägare som sitter på en större del av kakan. Det varierar naturligtvis i olika länder, men ofta är det bra att äga minst 10% för att känna sig någorlunda säker på att man inte blir utmanövrerad.

Ordet "affärsängel" är för övrigt ett ganska intressant ord. Det antyder minst sagt att investeraren är en skänk från ovan och vem väljer egentligen att säga nej till en ängel? Det finns affärsänglar som får bolaget att blomstra, men det finns absolut även motsatsen. Den sämsta affärsängeln är förmodligen en person som egentligen inte har råd att förlora pengarna, dvs inte förstått risken, och som heller inte har kunskapen eller tiden att engagera sig i bolaget. Eftersom nystartade bolag ofta behöver kapitaltillskott mer än en gång innan försäljningen kommit igång så kommer det ofta fram om affärsängeln är en ängel eller en amatör med pengar när det börjar talas om nyemission.

Det jag ser som intressant med crowd funding är just att möjligheter för fler personer att vara med i en tidig fas, men risken är att man snabbt blir bortspelad som alltför liten investerare, speciellt när spelplanen inte är börsen, där det åtminstone finns regler som skall skydda investeraren. Dessutom skall det tilläggas att många av de investeringspropåer som jag har sett via crowd funding spelar inte an på att det skulle vara en bra investering utan snarare att det skulle vara en god gärninng. Kombinationen filantropi och kapitalism tror jag inte på, antingen så ger man bort pengar för att hjälpa eller så investerar man pengar för att få en bra avkastning. Det utesluter dock inte att man kan ha moraliska principer kring de bolag som man väljer att investera i.

Sammanfattningsvis, jag tycker att crowd funding är något positivt och intressant, men i nuläget hade jag inte valt att investera via crowd funding. Det är möjligt att konceptet kan förädlas och att det på sikt kan bli ett intressant alternativ till att köpa aktier i noterade bolag.

Om det är någon som har erfarenheter av crowd funding så skulle det vara kul om ni kommentarade, likaså om ni tycker annorlunda.  

    

Tankar om Nokia

Det är intressant när utfallet blir som ingen väntat sig och det är väldigt intressant när utfallet blir något som inte ens någon såg som en möjlighet. I fallet med Nokias utköp av Siemens i det samägda telekombolaget Nokia Siements Networks så såg jag inte att Nokia skulle köpa ut Siemens som ett alternativ. Att jag, och många andra, trodde som vi gjorde är inte så konstigt när Stephen Elop sagt, åtminstone en gång, att NSN inte är en strategisk tillgång för bolaget. Ett sådant uttalande är ganska intressant så här i efterhand, även om ett enskilt uttalande inte skall lyftas fram alltför mycket. Hur som helst, av någon anledning så tyckte Nokia att det var en god idé att köpa ut Siemens och att göra det samägda bolaget till ett eget Nokia Networks.

Att någonting skulle hända kring NSN kändes ganska klart när båda ägarna var mer eller mindre ointresserade av bolagt. Med de förutsättningarna kändes en börsnotering som ett rimligt alternativ eftersom det troligen skulle åtminstone kortsiktigt gynna aktieägarna i de båda bolagen, men så blev det alltså inte. Ett annat scenario skulle vara att Ericsson eller någon annan spelare skulle köpt NSN, men åtminstone jag såg ingen självklar industriell spelare som skulle kunna vara intresserad, och möjligen eftersom det inte finns så många spelare så skulle konkurrensrättsregler omöjliggjort en del affärer. Naturligtvis skulle ett annat alternativ vara att en riskkapitalist gick in och köpte, men det trodde jag heller inte på. Det finns nog få riskkapitalbolag med rätt branschkunskap och tillräckligt med pengar för att våga sig på ett så pass våghalsigt projekt.

För att titta lite på vad som Nokia egentligen har köpt så har man köpt ett telekombolag som har gått knackigt under många år, men som genom kostnadsbesparingar bl a i form av personalneddragningar och satsningar på 4G-utrustning kunnat levera bra resultat den senaste tiden. Enligt wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Nokia_Siemens) så omsatte bolaget förra året drygt 13 BEUR och gjorde knappt 1 BEUR i vinst, dock före engångskostnader. Det är skapligt, men det är synd att kalla NSN för en vinstmaskin. Det har varit en hel del tuffa år för bolaget innan 2012. Hur som helst, så är det i min mening klart att den nuvarande ledningen har gjort en bra insats och att satsningen mobilt bredband, dvs LTE/4G, och personalneddragningarna har varit helt rätt.

För att lösa ut Siemens betalade Nokia 1,7 BEUR, vilket ger ett totalvärde på bolaget på 3,4 BEUR. Det känns billigt och de värderingar som har gjorts tidigare har varit betydligt högre när man har spekulerat i vad en eventuell börsnotering av NSN skulle kunna innebära för Nokia-ägare, se t ex https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=244186. Det verkar alltså som att Nokia har gjort en bra affär.

Varför har då Siemens valt att acceptera ett sådant bud? Jag tror att man helt enkelt inte ville vänta utan såg NSN som en icke-strategisk tillgång som man ville bli av med snabbt. Tid är pengar och NSN har säkert varit en tråkig historia för Siemens under många år och nu fick man ett tillfälle att göra sig av med innehavet.

Nokias börsvärde är idag drygt 100 miljarder SEK (om jag minns rätt). När man slaktanalyserar bolaget, likt Thomas Linnala i länken ovan, så känns det rimligt att göra det i fyra delar som jag ser det; Nokia Networks, telefondelen, kartdelen och patentportföljen. Nokia Networks kan nog vara värt mer än 3,4 BEUR om det säljs som helhet eller sätts på börsen så jag drister mig till att värdera detta till 50 miljarder. Kartdelen köptes som sagt i samma artikel för omkring 50 miljarder kronor och jag skulle gissa att denna är mer värdefull än vad många tror. Apple misslyckades med sin nya karttjänst och fick gå ut och be om ursäkt, vilket talar för att kartor inte är något konsumenter rycker på axlarna åt. Att Nokia har sin egen karttjänst, som dessutom jag upplever som bra och många med mig, är en bra tillgång. Från höften skulle jag säga att gamla Navteq är värt 30 miljarder idag, och då är jag försiktig.

Telefondelen har jag jättesvårt att analysera. Jag tycker att de nya lurarna från Nokia känns OK, men jag vet inte om jag tycker att de är bättre än Samsungs telefoner. Det är svårt att bedöma helt enkelt, men jag gillar att Nokia skiftar tyngdpunkten mot "billiga" smartphones, dvs smartphones som kan tilltala en bred massa. Dessutom tror jag på samarbetet med Microsoft och möjligheterna att bättre kunna synka dator och telefon. Dessutom så sitter Nokia på ett starkt varumärke.

Patentdelen är viktig och naturligtvis nära förknippad med telefondelen eftersom man utan patent inte kunnat ge sig in i spelet på ett bra sätt. Med ett par miljarder i intäkter per år bara från patentlicenser känns det inte främmande att värdera patenten till 10 miljarder, vilket det också säkert är väl försiktigt.

För att få en riktig värdering så bör även kassan tas med. Det finns en nettokassa som var 30 miljarder tidigare i år, men i och med köpet av halva NSN och att kassan hela tiden äts upp av telefondelen så väljer jag att sätta den till noll, vilket är försiktigt.

Eftersom jag inte satte någon värdering på telefondelen så är frågan om denna är värd mer eller mindre än 10 miljarder eftersom övriga delar värderas till 90 miljarder av mig och börsvärdet ligger på 100 miljarder. För min del så är svaret på en sådan fråga - ja, mobildelen är värd mer än 10 miljarder och därför äger jag också aktier i bolaget, men det är hög risk så det är bara ett litet antal. Bolaget förlorar läcker pengar och satsningarna på de nya telefonerna måste gå hem för att det skall vara intressant som jag ser det, men som sagt jag tror att man kommer att kunna vända skutan och komma på rätt köl och då blir telefondelen snabbt mer värd än 10 miljarder.

Det blev betydligt längre än jag tänkt mig. Kommentera gärna, det gör mig glad.

Högutdelare i Norden och mitt älskade, hatade Telia Sonera

Idag publicerade Thomas Linnala en artikel "Utdelningar så in i Norden" på placera.nu. Artikeln byggde i stort på en sammanställning som Factset gjort över vilka nordiska bolag som förväntas ha en hög direktavkastning de närmsta åren.

 

Listan toppas av tre norska oljeserviceföretag. Eftersom jag har en dragning åt aktier med utdelning och inte har någon exponering alls mot varken Norge (eller den norska kronan) eller mot företag inom oljeindustrin så kan jag inte låta bli att tänka att det kanske skulle kunna vara en idé att titta närmre på dessa högutdelare. Tyvärr är tiden knapp för tillfället så det kommer troligen inte att bli de närmsta veckorna. Om det är någon läsare som sitter på länkar till bra analyser så tar jag tacksamt emot tips på sådana.

Eftersom jag fortfarande sitter med en del TeliaSonera-aktier så känns det bra att se att Factsets sammanställning visar att prognosen för utdelningarna de närmsta åren verkar lovande. Anledningen till att jag köpte Telia innan utdelning på 2,75 SEK för i snitt 44 SEK var att jag tyckte att borträknat utdelningen så var det köpvärt om man räknar in att den nye VDn sannolikt skulle kunna ha en positiv kurspåverkan och att innehaven i Turkcell och Megafon direkt eller indirekt kommer ägarna till godo. Utdelningen har varit och kursen är ungefär tillbaka där jag köpte. VD-utnämningen var positiv, om än inget omvälvande. De triggers som finns kvar för mig i aktien är om Megafon- eller Turkcell-innehaven skulle kunna påverka kursen uppåt. Min gissning är någonting kommer att hända med dessa innehav under 2014, och eftersom jag tycker att dessa innehav är ganska försiktig värderade räknat på nuvarande börsvärde så tror jag att om någonting händer kring dessa innehav så kommer det att lyfta kursen. Förutom den höga direktavkastningen så finns det alltså en möjlig uppsida i aktien tack vare innehaven i Turkcell och Megafon, enligt mitt sätt att se på bolaget.

Det finn naturligtvis saker som är till Telia Soneras nackdel också. Att det tog eoner av tid att hitta en doldis i Sydafrika som kunde tänka sig att anta VD-rollen är ingen bra signal. Jag har svårt att se att han var förstavalet, därmed inte sagt att han inte kan göra ett bra jobb, men jag tror att många kandidater har backat på grund av det statliga ägandet och att Telia Sonera tack vare detta är ett svårstyrt företag. En ägare som dels skall ta beslut som är rätt för företaget och dels skall hålla sig väl med den allmäna opinionen är inte en drömägare och det gör VD-jobbet mindre attraktivt. Om jag hade varit VD hade jag inte velat höra i någon kaffepaus "att det hade förmodligen inte herr Norman gått med på eftersom det inte hade sett så bra ut inför kommande val", och blotta tanken på att politiskt käbbel skulle kunna hindra bolaget från att ta affärsmässigt korrekta beslut hade gjort mig tveksam. Min teori är att många kandidater valt att tacka nej på grund av ägarbilden.

En annan sak som inte imponerar med Telia Sonera är att man skall fortsätta att vara verksam i skurkländer, eller som det så finns heter länder "länder som har problem med korruption, vilket ställer extra höga krav på bolaget", samtidigt som man skall vara bäst i klassen vad gäller CSR, sustainability och andra modeord som egentligen bara betyder att man skall ha rent mjöl i påsen. Vill man inte spela spelet som diktatorer tycker att spelet skall spelas då kommer det att bli svårt. Möjligen har en och annan kandidat funderat över liknande frågeställningar och kommit fram till att det kanske inte är bra på alla sätt att vara VD i Telia Sonera med rådande idé om hur man skall fortsätta att tjäna pengar.

När Dennelind tillträdde så läste jag någon sammanfattning om att han såg innovation som en väldigt viktig faktor för att göra bolaget bättre. Att en VD säger att innovation är viktigt är ungefär som att en nybakad student säger att han eller hon "vill jobba med någonting som känns meningsfullt", eller att chefen under löneförhandlingen säger "att lönen är ju inte allt, vi har ju en hel del fina förmåner också". Det är helt fantasilöst och allt annat än innovativt. Jag blir förbannad när en nytillträdd VD lyfter fram innovation som viktigt utan att underbygga påståendet (kanske säger en del om mig som person också).

Vad gäller övriga svenska bolag på listan så lockas jag inte av HiQ eftersom jag har svårt att gå igång på konsultverksamhet. Om arbetsrätten i Sverige skulle ändras så att det inte krävdes årslöner för att friställa en ingenjör som jobbat en 5-10 år så skulle HiQ:s förutsättningar ändrats snabbt. Idag är den absolut största anledningen att storföretag vänder sig till konsultföretag för att det är för dyrt om en anställning blir fel eller om man behöver dra ner. Jag säger inte att det är fel som vi har det idag. Det är demokratiskt bestämt och spelreglerna är satta, men om spelreglerna skulle ändras så skulle det påverka HiQ och branschkolleger. Är det nära förestående att reglerna ändras? Jag skulle inte tro det, men det räcker för att jag skall känna mig ointresserad. Begränsad uppsida, potentiell sett stor nedsida.

Betsson kommer jag inte att köpa eftersom jag inte gillar spel.

NCC kanske jag hade kunnat tänka mig att köpa, men jag har hittills tyckt att Skanska är mer lockande. Det är möjligt att det skulle vara en idé att äga både NCC och Skanska, men även om det var ett bra tag sedan jag tittade på Skanska och NCC så tror jag att om jag skulle välja mellan Skanska och NCC idag så skulle det blivit fler Skanska-aktier, trots att det redan är ett stort innehav.

Så, det var lite ostrukturerade, snabbt framknappade åsikter från min sida. Kommentarer uppskattas.

Chromebook

Jag har under ganska lång tid gått och suktat efter en liten laptop att ha med på resor och liknande, men det har känts som ett onödigt köp med tanke på att det redan i hemmet finns två bärbara jobbdatorer, som alltid följer med hem varje dag, en stationär dator med ett par år på nacken och en iPad för TV-soffan och till barnen. Datorn som från början fick igång mitt habegär var helt klart MacBook Air. Apple förstod att en dator inte bara var något som kunde behandla data utan också något som kunde vara snyggt, och MacBook Air tycker jag verkligen är en snygg dator. Jag kanske inte är den typiske datorkonsumenten på alla sätt och vis, men givet hur utvecklingen har gått sedan MacBook Air introducerades så var jag knappast ensam. Apples läckerbit har, i alla fall i min mening, gett upphov till hela Ultrabook-konceptet.

Hur som helst, även om jag inte äter nudlar i varmt kranvatten, så har jag alltid varit för snål för att köpa en Apple-dator. Om jag inte hade haft ett gäng andra datorer så hade jag förmodligen slagit till för länge sedan, men mitt behov har inte varit stark nog.

Jag är dock inte helt och hållet en designsucker utan det har funnits en del andra anledningar utöver designen som lockat med MacBook Air. En tung aspekt är den låga vikten. Om jag minns rätt så väger 11-tummaren drygt ett kilo, vilket i mina ögon är ljusår bättre än 2-3 kilo. En lika tung aspekt är Flash-disken som gör dator tyst och snabbstartad. Just snabbstartad är absolut något som jag uppskattar efter att haft en iPad och Windows-PC ett tag.

För någon månad sedan läste jag att Google skulle lansera ett eget operativsystem till bärbara datorer. Det är vad jag förstår kanske inte helt korrekt på alla sätt och vis, men vad Google har gjort ett operativsystem som kör allt via webbläsaren, vilket gör att man inte kan installera några program på de datorer som kör Googles system, s k Chromebooks. Detta innebär att man i princip behöver ha tillgång till Internet för att kunna använda datorerna, vilket kan vara en nackdel för en del. Fördelen med att köra allt via nätet är att det behövs inte göras en massa uppdateringar av mjukvara som ligger lokalt i datorn. Dessutom så minskar man risken med att förlora viktig information eftersom lagras på ens Googlekonto, dvs Googles servrar.

Precis som med mobiltelefoner så är Googles oftast inte så värst intresserade av att beblanda sig med hårdvara utan låter andra dra det lasset. Samsung, som bör vara störst i världen på Google-mobiler eller Andriod som de oftare kallas, har tillsamans med Acer varit först ut med att göra Chromebooks. Google vill tjäna pengar på att locka in användare i deras ekosystem med molntjänster, appar etc som gör det möjligt för Google att förutom att tjäna pengar på tjänsterna som sådana även på all reklam som man kan prickskjuta in på användarna som man vet det mesta om. Det är lätt att vara kritisk och säga att Google trots allt blivit lite elaka som kryper alltmer in under skinnet på sina användare, men man skulle även kunna se det som att Google gör inträdesbarriären väldigt låg genom att trycka ner priset rejält. En Chromebook kostar nämligen inte mer än 3000 SEK eller 3500 SEK med 3G-modem.

Ni förstår säkert att jag har slagit till och köpt en Chromebook. Hittills kan jag inget annat säga att jag är väldigt nöjd.

Holmen 16%
Industrivärden 16%
Telia Sonera 16%
Skanska 13%
Billerud Korsnäs 10%
SEB C 7%
Investor 7%
Lundbergföretagen 6%
Nokia 5%
Ericsson 3%

Efter mitt förra inlägg så blev jag lite intresserad av att se hur fördelningen i portföljen egentligen såg ut. Holmen är som sagt störst tätt följd av Industrivärden och Telia Sonera. Telia Sonera och Holmen kommer förmodligen inte att vara bland de större innehaven någon längre tid. Dels har jag i nuläget ingen plan på att öka och om tillfälle ges så kommer jag sannolikt att minska.
Skanska och Billerud Korsnäs kommer nog att ligga kvar ganska länge. Jag har inga planer i nuläget att varken köpe mer eller minska.

SEB C kommer jag nog att sälja tidigast under nästa år. Anledningen är att de ligger i en aktiedepå och jag har ingen plan att trigga mer reavinstskatt för innevarande år, men om situationen ändrar sig så kommer jag naturligtvis att agera.

Investor och Lundbergföretagen kommer nog att hänga med ett bra tag till, mest sannolikt om något förändras skulle vara en ökning i Lundbergföretagen.

Kring Nokia kommer det säkert att hända saker. Jag är ganska optimistisk till bolaget och jag tror en hel del på deras nya lågprissmartphones och plattor. Det finns mycket som kan gå snett, men med ett Apple som ingen verkar tro någonsin mer kommer att presentera något intressant, baserat på kursen, och ett Samsung som inte helt imponerar så finns det kanske utrymme för någonting annat än Android och Iphones. Efter att ha avverkat tre iPhones är jag ganska mätt på Apple-produkter och de senaste åren så har jag mest varit imponerad av att bolaget kan få så många att tycka så bra om så lite. Det är kanske hårda ord, men iPhone och iPad var nyheter och vad som har kommit efter det har inte varit häpnadsväckande, i alla fall inte för mig.

En annan anledning till att jag tror på Nokia är samarbetet med Microsoft. Visst går det att synka en iPhone med en Windows-PC, men mina erfarenheter är inte enbart goda (vilket förvisso gäller de flesta telefoner som jag använt). Om man spelar sina kort rätt och verkligen bygger produkter som funkar tillsammans så tror jag att det kan locka över en hel del kunder, kanske t o m en och annan yngling som idag bara kan tänka sig Mac. Jag skulle själv absolut kunna tänka mig att köpa en Nokia-tablet som kör Windows 8, förutsatt att den naturligtvis är så bra som jag föreställer mig att den skall vara.

En intressant ny giv i "smartphones-kriget" är Googles kommande telefon som skall förutom att vara någonting utöver det vanliga (så klart) så skall den också vara hyfsat billig. Det intressant i detta är i min mening inte hur Apple skall reagera utan hur alla Android-får som Samsung m fl skall reagera. De kan knappast vara tillfreds med att sälja Googles nästbästa telefoer, eller så kan de vara det? Vem vet?

En annan intressant del i det hela är att man ser från marknaden sida ganska statistiskt på smartphones och övriga telefoner, dvs lågpristelefoner, men det kommer naturligtvis inte att vara för evigt. Många av de som idag i utvecklingsländer köper lågpristelefoner kommer inom några år att köpa smartphones eller tablets och i många av dessa länder är Nokia mer eller mindre synonymt med mobiltelefon. Om Microsoft och Nokia tillsammans skulle vilja kapa åt sig en stor portion av kommande nätsurfare så har bolagen tilllsammans en jättemöjlighet, och de vet de säkerligen om. Nästa miljard internetanslutna tror jag huvudsakligen kommer att surfa via mobiler/tablets i olika former.

Slutligen, kort, Ericsson tror jag kan vara en intressant investering, men jag ser ingen anledning att öka i nuläget. Möjligen säljer jag för att mitt innebav är väl litet och saknar riktig betydelse.

Holmen - tankar kring skogsbolaget

Efter att ha sålt mitt relativt sett stora SCA-innehav tidigare i år så har jag från och till sneglat på att köpa på mig fler aktier i Holmen, vilket jag också nyligen gjort. Just nu, efter att jag minskat mitt innehav i Telia Sonera, så är faktiskt Holmen mitt största innehav tätt följt av Telia Sonera och Industrivärden.

Jag skall vara ärlig och direkt påpeka att till skillnad från mitt köp av Telia Sonera-aktier för en tid sedan och andra aktier som jag köpt innan utdelning, t ex Industrivärden, så känner jag mig betydligt mer osäker på Holmen. Det finns faktorer som absolut inte talar till bolagets fördel, men min bedömning är att dessa nackdelar trycker ner kursen väl hårt. Även om jag inte känner mig helt säker så har jag alltså valt att köpa aktier i bolaget, vilket i vissa fall kan anses vara felaktigt handlande, men jag har vägt olika alternativ mot varandra och kommit fram till att jag tror att det är ett bra alternativ.

Mitt case bygger på att kursen innan året är slut kommer att vara över 200 SEK, idag ligger den på strax under 180 SEK, vilket skulle ge mig ungefär 10 procent upp. Jag kommer förmodligen att hoppa av om kursen hamnar under 165 SEK, kanske redan under 170 SEK, lite beroende på vad som driver ner kursen.

Nedsidan känns begränsad. Alla vet att pappersindustrin är en bransch med vikande efterfrågan och som dessutom binder mycket kapital. Att efterfrågan skulle minska mer än befarat tror jag inte är särskilt sannolikt och om så skulle vara fallet så tror jag inte att avtrycket i kursen skulle vara enormt.

Att stora dyra omstruktureringsprogram kommer att lanseras inom kort tror jag inte heller på. Ledningen har städat och ställt om bolaget de senaste åren och denna omstöpning har kostat, vilket tryckt ner eller hållit tillbaka kursen. Anledningen till att Anders Hall, VD, nu köper aktier tror jag till stor del beror på att han tror att det "anpassade" Holmen kommer att kunna visa fina siffror de närmsta åren.

Dessutom, det som alltid nämns i Holmen-sammanhang, kommer skogen att vara en bra krockkudde som gör att inte kursen åker ända ner i källaren. Bolaget äger 1,3 miljoner hektar skog. Enligt de siffror som jag har sett så ligger hektarpriset för skog i Sverige på ungefär 50 000 SEK sett till försälningar gjorda 2012 (om jag minns rätt). Eftersom bolagsvärdet (enterprise value, börsvärde plus nettoskuld) ligger på ungefär 22 miljarder SEK så värderas skogen blygsamt. Till exempel, om övriga tillgångar i bolaget pappersbruk, sågverk, vindsnurror etc värderas till noll (vilket faktiskt skulle kunna vara en väl hög värdering i ett skogsbolag), så landar värderingen per hektar skog på blygsamma 17 000 SEK, dvs ganska mycket lägre än rådande snittförsäljningspris.

Jag har dragit liknande räkneexempel tidigare och motargumentet som jag får är ofta i stil med att om du skall sälja en mark motsvarande Skåne och lite till (Skåne är 1,1 miljoner hektar) eller Bahamas, så kommer man inte att få ut motsvarande och därför är exemplet inte relevant. Jag kan till viss del hålla med och det är naturligtvis korrekt att i värderingssammanhang värdera skogstillgången efter vad den generar för intäkter och inte efter rådande marknadspris för oftast små skogsfastigheter som (ofta) köps av andra anledningar än att vara en god ekonomisk affär. Hur som helst, även om motargumentet är giltigt och bra på många sätt, så kan man inte komma ifrån att skogen, eller kanske hellre marken, är en tillgång som begränsar nedsidan.

Det är alltså med viss tvekan som jag har tryckt på köpknappen och jag förväntar mig inga kursdubblingar i aktien, men upp 10% från nuvarande nivåer de närmsta sex månaderna ser jag inte som osannolikt. Två anledningar har jag redan nämnt, det har städats upp i bolaget och VDn har köpt aktier. En ytterligare anledning är att kronan kan komma att försvagas under hösten, vilket skulle gynna Holmen (förstår jag det som). Dessutom tror jag att Holmen kan komma att bli en trygg hamn för en del investerare under hösten om det börjar blåsa på annat håll. Precis som jag skev i början så är jag på inget sätt säker på denna investering och det är inte omöjligt att jag hoppar av redan vid 195 SEK om denna nivå infinner sig snabbt.



  

En ny portfölj börjar ta form

Efter en inbyggd avvaktsamhet så tröt till slut argumenten för mig att inte ha ISK i slutet på förra året. Sett i backspegelen så var det redan då troligt att jag skulle få en avkastning på de runt 4% som krävs för att ISK skall vara ett bättre alternativ än vanlig depå. Idag med det väldigt positiva förstakvartal som vi haft så är jag ganska säker på att jag kommer att hamna över, men visst kan lyckan vända. Idag ligger jag +9,8% totalt sett, vilket väl ungefär motsvarar index.

Hur som helst, efter att jag bestämt mig för att flytta över merparten av mitt sparande till ISK:n (en del innehav kommer att få stanna kvar i depån eftersom en försäljning hade triggat lite väl häftiga skatteeffekter) så kom jag fram till att jag vill göra det successivt. Den senaste tiden har jag alltså sålt av en hel del gammalt och köpt en del nytt.

Just nu ser portföljen ut enligt följande:

1. Telia Sonera 25%
2. Handelsbanken B 14%
3. Hennes & Mauritz 12%
4. Billerud Korsnäs 12%
5. Skanska 9%
6. Investor 8%
7. Lundbergföretagen 7%
8. SEB C 7%
9. Ericsson B 4%

Den närmsta tiden tänkte jag gå igenom mina tankar kring dessa innehav, men det blir i separata inlägg.

Omplaceringar i portföljen

I förra inlägg så talade jag mig varm för Fortum, men trots att jag fortfarande tror att Fortum är ett bra köp till dagens kurs så har jag valt att ändå minska, ganska drastiskt också faktiskt.

Anledningarna är flera. En anledning är att det blir lite mer bry med utdelningar från utländska aktier i en ISK jämfört med svenska. Man kan anmäla den utländska skatt som man får betalaså att man får denna borträknad på ISK-skatten, men dels så får man ligga ute ett tag med pengarna och dels så blir det lite merjobb.

En större anledning är att jag var ganska nöjd med uppgången. Jag köpte mina aktier runt 14 EUR och har i snitt sålt strax under 15 EUR, vilket motsvarar en helt OK uppgång på ett par månader. Det är möjligt att Fortum kommer att stiga mer, men det är viktigt att komma ihåg att det handlar om ett bolag som dels har sin verksamhet på en marknad som snarare minskar än ökar (den nordiska elmarknaden) eller på en väldigt oviss marknad (den ryska). Lägg därtill den politiska risken som finns inom enerigbranschen så får man en mix som är lite jobbig. Riksdagen och den finska motsvarigheten skall inte ha för stort inflytande på mina aktieinnehav.

Jag har även sålt av samtliga mina SCA-aktier. Det var flera år sedan som jag inte hade en enda SCA-aktie. Det har långa perioder varit mitt största innehav, men nu har den omvärdering av bolaget gjorts som jag har hoppats på under lång tid. Istället för att vara ett tråkigt skogsbolag som inte vill dela upp sig i mindre bitar så är man nu ett hippt konsumentföretag som säljer hygienartiklar. Det är lätt att extrapolera enorm blöj- och inkontinensskyddsförsäljning genom att snegla på Kina och Indien, men jag tror att man är lite väl snabb när man räknar in för stor tillväxt. SCA har provat tidigare utan större framgång. Naturligtvis kan man lyckas bättre denna gång, men det kostar att växa och frågan är om hallelujakören helt och hållet räknat med detta. Förutom att SCA inte längre räknas som skogsbolag så finns det fortfarande en intressant trigger i aktien och det är om bolaget delas upp i mindre delar (som varit en trigger sedan jorden började snurra). Det hade skapat en skjuts för aktien, men jag tror inte att det ligger nära i tiden. SCA är fortfarande ett jättefint företag i mina ögon, men med dagens värdering på nästan 160 SEK så tycker jag inte att det är så lockande.

Lite andra affärer som jag har gjort är att jag har sålt mina Tele2-aktier som jag nyligen köpte. Jag tyckte att reaktionen på Q4-rapporten var väl stark och trodde på en rekyl upp, men den uteblev och jag sålde med en liten vinst. Borträknat utdelningen som kommer i mitten av maj så tycker jag inte att aktien känns så dyr till dagens nivåer. Huvudanledningen att jag säljer är att jag köpte i min aktiedepå och jag håller på att successivt skjuta över pengar till min ISK.

En annan aktie som jag har varit inne och vänt i är Alpcot Agro. Jag köpte för 5,15 SEK och sålde ganska snart för 5,45 SEK. Eftersom det inte var några stora pengar så blev det inte någon vinst att tala om. Anledningen till att jag sålde var att jag inte riktigt fick helt hudraprocentiga vibbar när jag läste på mer om bolaget. Varför har man en ställföreträdande VD medan den gamle jobbar kvar? Om man vill äga mark i Ryssland och tjäna pengar på att bruka denna är det då en bra idé att göra detta via ett publikt bolag? Kan det bli problem när vinsterna börjar trilla in, tex stämningar eller avstängd ström etc? Det är möjligt att jag har en överdriven oro vad gäller Ryssland, men jag kände mig inte helt bekväm och valde att lämna. Ryssland kan vara lockande, men det blir inte alltid succé.

Efter att ha sålt en hel del så är jag nu ungefär 30% likvid (räknat på de pengar som är avsatt för aktiehandel). Jag misstäkner att det kan bli en del vinsthemtagningar den närmsta tiden och att kursen går ner lite, kanske i samband med utdelningarna, men det är förstås ren spekulation från min sida. En del av mig vill gärna in och vara med på den positiva vågen, men förhastade köp blir inte alltid jättebra. Det skall sägas i sammanhanget att jag också är likvid för att jag flyttar över pengar till min ISK innan utldeningarna kommer så det handlar inte enbart om att tajma sälj- och köp utan även om att hamna i rätt kontotyp.

Pengarna skall om inte alltför länge sättas i arbete. Ett företag som jag tittat lite på den senaste tiden är Axfood. Efter Q4-rapporten åkte aktien på ganska mycket stryk och jag blev intresserad. Tyvärr läste jag så långsamt så att när jag väl var riktigt intresserad (och hade lösgjort pengar) så var det för dyrt i min smak. Möjligen är det den tidiga utdelningen om knappt en månad som lockar. (Jag skulle inte bli förvånad om kursen sticker ner mer än 12 SEK den 14 mars, vilket är första dagen som aktien handlas exklusive utdelning, tror jag). Om inget oväntat händer med kursen så kommer jag inte att hoppa på.

Den i mitt tycke mest köpvärda aktien just nu på den svenska börsen är Telia Sonera. Det finns många anledningar att vara negativ till operatörer som investeringsobjekt, men det finns en del fundamenta som talar till bolagets fördel. För det första så kommer det en utdelning på 2,75 SEK om drygt en månad (4 april är första dag exklusive om jag har rätt datum uppskrivet). Borträknat denna hamnar man med dagens kurs  på knappt 41 SEK (jag förutsätter ISK). Med tanke på att det finns en del pengar i kassan som skulle kunna användas till en extrautdelning, att man kommer att se över kostnaderna och att verksamheten inte kommer att ändras över en natt så känns det ganska bra.

En trigger kan vara när det blir klart med vem som blir VD. Förhoppningsvis blir det någon med lite drag som vågar tänka nytt, men sannolikheten för det är nog ganska liten. Det blir väl nån avdankad halvpolitiker som har jobbat i nån AP-fond eller nåt liknande som bara vill bevara och snacka CSR. Hur som helst, om det visar sig att man lyckats knyta till sig någon bra förmåga så tror jag att kursen kommer att lyfta, medan om det blir en Marie Ehrling även på VD-posten så blir det ingen reaktion alls.

Det är möjligt att jag är väl hård mot Marie Ehrling, men när det enda man pratar om när man tillträder som styrelseordförande är hur man skall skapa en bra anda inom företaget och lyfta fram CSR-frågor då undrar jag om man har missat en del viktiga inslag, som lönsamhet, tillväxt etc. Hon känner säkert till dessa begrepp och jag tror inte att hon skulle vara i den situation som hon är om hon inte var duktig, men att bara prata om mjuka värden skriker för mig för mycket statlig inblandning. Det är klart att hon måste säga att CSR-frågor skall lyftas upp, men jag hade mer tyckt om ett uttalande i stilen "nya tag", istället för nu skall vi älta skiten till det inte finns fler CSR-konsulter att anlita. Det irriterar mig också att statens representanter är förvånade över att köp som gjorts i genomkorrumperade länder inte har varit helt och hållet enligt regelboken. Om man nu var rädd för att pengar skulle hamna i fel ficka då skulle man ju från början inte gått in i dessa "emerging markets".

Förutom VD-triggern så tror jag att en eventuell uppdelning av bolaget kan vara i sikte. Det är lite av ett önsketänkande, men om Gustav Fridolin och hans kompisar hade krävt att Telia Sonera delades upp i två delar, en svenskfinsk televerksdel och en internationell korrumptionsdel så hade jag jublat och naturligtvis ännu mer om det blivit verklighet. (Gustav Fridolin är för övrigt alltid arg och verkar dessutom vara genuint arg alltid också. Det är baske mig imponerande att vara så arg så ofta och så mycket som Gustav Fridolin. Dessutom är han duktig och påläst. Synd bara att han tycker fel i en hel del frågor.)  

Det blev lite mer oorganiserat än vad jag tänkt mig, men det kanske kan mina tankar vara intressant för någon därute.