CBS-inslag om högfrekvenshandel

Många känner säkert till att högfrekvenshandel står för en betydande del av handeln på världens börser. Det är intressant på många sätt, framförallt vad det kan få för effekter vid extrema situationer.

Nedan finns ett inslag som CBS 60 minutes gjort om högfrekvenshandel.

Börsåret 2011

En modell för att få en uppfattning var i konjunkturen man befinner sig är den s k investeringsklockan. Modellen är enkel och den skall förmodligen inte användas utan någon annan form av analys, men likväl så är den intressant för att få en väldigt grov bild av läget.

Min uppfattning är att klockan just nu är 1, dvs att räntorna stiger. Fastighetspriserna har stigit och kommer kanske fortsätta att stiga, men med tanke på stigande räntor, bolånetak och amorteringskrav så är det möjligt att vi har de stora uppgångarna bakom oss. Av den anledningen tror jag att vi har klockan 12 bakom oss.

Om man tror att klockan är 1 så kommer nästa fas att vara sjunkande aktiekurser, klockan 2. Att aktier blir mindre intressanta när räntan stiger brukar gälla eftersom räntesparande blir mer attraktivt. En höjd ränta kan förvisso också gå hand i hand med att indsutrin går på högvarv, vilket har varit fallet under åtminstone senare delen av 2010, och då behöver inte en höjd ränta innebära att aktiekurserna sjunker.

Ett annat sätt att se på saken är att säga att klockan är 11, dvs att tillgången på pengar ökar. Jag tänker då framförallt på Fed som trycker upp en massa pengar och gör antagandet att detta får effekt även för Sverige. I detta scenario skulle nästa steg vara att fastighetspriserna stiger (klockan 12).

Jag tror att det finns en del som talar för att 2011 inte blir ett alltför upplyftande börsår. Framförallt tänker jag på ökande räntor, hög skuldsättning i Europa och USA, relativt höga förväntningar på börsbolagen och inbromsande kinesisk ekonomi. Den fina trenden kan naturligtvis hålla i sig och jag kommer inte att göra några förhastade försäljningar, men jag kommer att vara uppmärksam.

Vad tror ni om börsåret 2011?

Lite positiva signaler i portföljen

CDON Group, bolaget som jag brottas med i både vaket och drömmande tillstånd, har gjort lite ryckningar uppåt idag. För ett tag sedan var den uppe och handlades på 30,70 SEK, vilket är upp knappt 7% från gårdagens kurs. Just nu har den trillat ned och handlas på 30,10 SEK. Förhoppningsvis innebär detta att aktien har lämnat 29 SEK-nivåerna.

Statoil Fuel & Retail har legat och hoppat på och strax under 52 NOK. Just nu ligger kursen på 52,40 NOK. Kul, naturligtvis.

HM har vänt upp efter att ha varit nere och vänt på 225 SEK. Nu sysslar jag inte med teknisk analys, men jag gissar att 225 SEK var nån slags motståndsnivå eller stöd för aktien. Skönt att aktien vänt upp.

Cellavision stampar fortfarande strax över 10 SEK. Det kommer nog inte att hända något under resten av veckan. Om kursen skulle trilla ned under 10 SEK, till 9,90 SEK eller mindre, så finns det en liten chans att jag ökar, men det är långt ifrån säkert.

Uppdatering:
Kollade runt på lite bloggar jag gillar och såg att BB Trader skrivit lite om CDON Group, se här.

Småbolag - det räcker inte med att visa vinst

Jag har följt en del småbolag de senaste åren. Framförallt för att uppsidan kan vara stor om man tidigt lyckas pricka in ett framtida storföretag eller ett företag som köps upp. Många av de småbolag som jag har tittat på har varit och är forskningsbolag, t ex Cellavision som jag har i portföljen idag. Andra bolag som jag har följt är Readsoft, som möjligen inte kvalar in som forskningsbolag, men som åtminstone bjuder på lite nytänkande vad gäller dokumenthantering.

En sak som ofta gör mig besviken är att dessa företag verkar nöja sig med att visa svarta siffror. Man stoltserar i sina årsredovisningar att man har visa positivt resultat si och så många av de senaste kvartalen. Det är naturligtvis bra att ett företag som börjat på rejält minus som en effekt av den första uppbyggnadsfasen lyckas sälja sina produkter. Det är  långt ifrån alla forskningsbolag/förhoppningsbolag som lyckas med det, men ibland verkar det som att ledningen i dessa bolag nöjer sig med att siffrorna är svarta och skiter i hur många dem är.

Om ett företag har spenderat 100 MSEK på att ta fram en ny produkt och efter 10 år lyckas nå en omsättning på 100 MSEK och visa vinst på 5 MSEK så är det bra, men det är bara en milstolpe som passerats, nämligen att visa vinst. Från de svarta siffrorna måste man öka annars var det ingen bra investering att utveckla produkten från början. På de tjugo åren (egentligen mer om man räknar med lite ränta) som det tar att betala igen utvecklningskostnaderna så hinner omvärlden förändras mycket och springa ifrån bolaget.

Jag var inne och härjade i Readsoft för något år sedan och jag hoppades verkligen att verksamheten skulle lyfta, men på något magiskt sätt så lyckades ökad orderingång och minskade personalkostnader inte leda till att vinsten ökade nämnvärt. Det som fick bägaren att rinna över för min del och som fick mig att sälja mina aktier var att varken VD eller finanschef hade något egentligt svar på varför inte vinsten ökade. Om jag kommer ihåg rätt så mumlade man något om världsekonomi i kris eller liknande, vilket knappast var en nyhet för någon och verkligen inget svar på varför man inte ökade vinsten. I Readsofts fall tror jag att grundarna är nöjda med vad de har åstadkommit - ett vinstdrivande företag med hundratals anställda och tusentals kunder. Det är imponerande, men om man är nöjd med att visa vinst och inte har förmåga att utnyttja den inbyggda vinsthävstång som försäljning av mjukvara kan ha med rätt person vid rodret så vill jag inte vara med. Det är hårda ord, jag vet.

Varför så upprörd egentligen? Svaret är att jag gillar Readsoft och jag gillar vad de gör, men jag gillar inte att de inte kan lyfta verksamheten ytterligare för jag tycker att de borde ha lysande utsiker att göra det. Min farhåga är att de sitter i knäet på SAP, som de samarbetar med, och att denna tyska jätte dikterar villkoren och bestämmer i princip hur mycket Readsoft skall tjäna. Samma sak gäller förmodligen även Oracle som de även samarbetar med.

Jag har som sagt gjort slut med Readsoft. Det funkade helt enkelt inte. Vi ville olika. Jag ville ha mer pengar och de var nöjda med smulorna som blev över efter alla kostnader dragits. Gammal kärlek försvinner dock aldrig helt. Det blir inte lättare av att Readsoft skickar mail stup i kvarten och försöker locka tillbaka mig med feta miljoneaffärer som de rott i hamn.

Även om jag blir lockad så verkar inte 2010 ha varit något toppenår för företaget. Jag sammanställde snabbt de affärer som de rapporterat via pressmeddelande under 2009 och 2010 (Det gick snabbt och det var huvudräkning så det kan ha blivit fel). Under 2009 redovisade man affärer för total 115 MSEK medan man under 2010 endast redovisat affärer för 80 MSEK. Det kan finnas många förklaringar till en sådan skillnad, men spontant ser det inte ut som ett steg i rätt riktning. Det är möjligt att det är fler småaffärer och att man lyckats bra med merförsäljning till befintliga kunder, men jag är tveksam till att det är så.

Om man tittar på de nio första månaderna för 2010 så har omsättningen varit i princip densamma som för 2009, runt 430 MSEK. Till skillnad från 2009 så visar man liten vinst, drygt 10 MSEK. Kombinationen nolltillväxt i kombination med klen vinst får en inte att trilla av stolen direkt.

Vad gäller Cellavision så hoppas jag att de kommer att visa fin vinst under Q4 2010. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli någon större vinst eftersom dollarn fortfarande är låg, men jag hoppas att man har någon som säkrar lite valutarisker. Vad gäller omsättningen så är jag optimistisk och tror att Q4 kommer att visa att den fina tillväxten håller i sig. Förhoppningsvis kommer 2011 bjuda på bättre vinster och mer uppmärksamhet. Idag verkar det bara vara jag och insiders som bryr sig om bolaget.

Slagen av OMXS30

Jag kommer med största säkerhet att underprestera i år jämfört med OMXS30. Min portfölj har tickat upp 23% i år rensat för de insättningar som jag gjort under året precis som OMXS30. Däremot har jag räknat med utdelningarna i utvecklingen av min portfölj medan utdelningarna inte är inräknade i OMXS30. Jag underpresterar alltså med ungefär 3%.

En anledning till att jag har underpresterat jämfört med index är att jag har ägt en del aktier som handlas i euro. Eftersom euron har fallit i förhållande till euron har det naturligtvis varit en nackdel. Påverkan har dock inte varit jättestor, möjligtvis en procent kan härledas till detta, kanske ännu mindre än så.

Den största anledningen till att jag har underpresterat är att jag har varit för feg. Under hela året har jag haft en del pengar utanför, dvs bara liggande. Just nu har jag ungefär 5% av portföljvärdet oinvesterat, men under året har denna siffra varit betydligt högre. Vid många tillfällen runt 10% och ibland mer än så.

Det har inte varit något misstag att jag haft en del resurser oinvesterat, inte heller någon tillfällighet. Jag har varit tveksam till marknaden till och från under året och har medvetet hållit en del utanför. Detta var självklart fel så här i efterhand och jag borde snarare ha belånat portföljen än hållit pengar utanför marknaden. Man kan också se det som att detta är priset som jag har fått betala för att jag har försökt tajma bra affärer, dvs bottenfiskat upp aktier på låga nivåer och försökt pricka in dagshögsta. Det är inte bara svårt att göra det utan det kräver även att man håller pengar utanför marknaden. Självklart, men inte desto mindre bra att påminna sig om emellanåt.

Eftersom jag går in i 2011 med en hel del orealiserade vinster så kommer jag att försöka höja risknivån i portföljen något. Man kan diskutera om detta är rätt, men det är så jag resonerar just nu. Genom investeringarna i Cellavision, Statoil Fuel & Retail och CDON Group så har jag på sitt sätt redan gjort det.

Cellavision hoppas jag mycket på. Det är glädjande att många insiders har köpt aktier den senaste tiden och jag hoppas att någon analys under början av nästa år tillsammans med en positiv Q4-rapport kan lyfta kursen. Eftersom aktien utvecklat sig dåligt under året kanske den pressats något under de senaste dagarna av småsparare som vill realisera sin förlust innan årsskiftet.

Statoil Fuel & Retail har utvecklats bra och har pinnat upp 10 NOK från de 42 NOK som jag köpte för under första handelsdagen. Sedan handelsstarten har SFR köpt upp en del bensinstationer i Polen. Det är glädjande eftersom Polen verkar vara en marknad som SFR skulle kunna göra till en av sina marknader. Jag tror att det stora lyftet ägt rum i aktien och jag ser inget närliggande som skulle kunna få aktien att omvärderas uppåt. Det är möjligt att jag har fel, men som det känns nu kan det bli så att jag säljer om jag hittar något annat som jag tycker verkar vara mer intressant.

CDON Group har blivit ett ganska stort innehav efter att jag har fyllt på i omgångar. Det är störst av dessa tre och ett mellanstort innehav i portföljen. Anledningarna till att jag köpt CDON har jag redan skrivit om i tidigare inlägg, men kortfattat så kan man säga att jag tror att det finns ganska bra potential för detta företag att växa och det lockar. Trots namnet är CDON Group mer än CD-försäljning (gudskelov).

Trots att det finns en hel del som talar för CDON så känner jag mig osäker och skulle gärna realisera en vinst ganska snart. Om kursen sticker upp till 32 SEK så kommer jag att sälja (om jag inte hinner ändra mig fler gånger).

Förutom att höja risknivån så funderar jag även på att investera några av de oinvesterade pengarna. Två tråkaktier som jag funderar på att öka i är Telia Sonera och SCA. Telia Sonera går bra och kommer att dela ut bra om ett par månader. Det lockar. Resonemanget kring SCA är liknande. SCA har inte hängt med i årets uppgång (tror jag - åtminstone känns det som att de handlats kring dryga hundralappen hur länge som helst). Bolaget bjuder på helt OK utdelning och det är ett bolag jag gillar. Det som talar mot att investera i SCA är att det är ett av mina största innehav redan.

Dagens funderingar.

Charlie

CDON Group - vad är det egentligen jag har köpt?

Jag har tidigar erkänt att det gick ganska snabbt innan jag bestämde mig för att köpa några CDON Group-aktier på första handelsdagen. De följande påfyllningarna var heller inte så värst genomtänkta måste jag erkänna och de senaste dagarna har jag varit ganska tveksam om jag egentligen agerat riktigt. CDON Group är nämligen inte undervärderat utan ett förhoppningsbolag. Börsvärdet är omkring 2 miljarder och man tjänar runt 100 MSEK, däremot har tillväxten varit bra, något som kan motivera de relativa höga nyckeltalen.

Att jag känner mig tveksam efter att ha gjort affärer tillhör inte ovanligheterna. Mitt drömscenario är att kursen sticker upp en bit efter att jag har köpt så att jag får lite livlina. Det är inte alltid det kan bli så och när det inte blir så börjar jag alltid att ifrågasätta om jag resonerat rätt. Många gånger har det visat sig vara bra. Andra gånger borde jag ha varit mer tålmodig. Hur som helst, att sticka med en liten förlust är betydligt bättre än att sitta och vänta på att det skall bli en storförlust.

Vad gäller CDON Group så har jag dock ännu inte gett upp hoppet. Min stop-loss-nivå på 27 SEK ligger kvar och jag tror inte att den kommer att nås. På grund av min tveksamhet till äventyret har jag valt att sänka min säljnivå till 32 SEK från 33 SEK. Anledningen är helt enkel att jag känner mig tveksam. Igår stannade kursen på 29 SEK.

Det intressanta med CDON Group är i mitt tycke att det handlar om e-handel. Även om e-handeln har växt mycket de senaste åren finns det mer att ta. Jag tror även att större företag kommer att kunna ta marknadsandelar i takt med att marknaden mognar.

De e-butiker som finns i CDON Groups portfölj är följande:

CDON - CD-försäljningssajten där allt började. Idag säljs inte bara CD-skivor utan även hemelektronik, spel m.m. Sajten påminner i mina ögon ganska mycket om Amazon.com. Det är möjligt att man kommer att låna mer från Amazon i framtiden. Namnet känns dock helt fel, precis som CDON Group låter helt vrickat. Jag fattar inte att de inte bytte namn i samband med att de knoppade av bolaget.

Nelly.com - underkläder för henne och honom och lite annat också. Bolaget förvärvades för ett par år sedan och ingår idag i mode-segmentet hos CDON Group.

Gymgrossisten.com - kosttillskott och annat för den gymintresserade.

Bodystore.com - kosttillskott och annat för den inte fullt så gymintresserade. T ex kan man köpa Charlotte Perellis kosttillskottsserie här. Naturläkemedel finns även att hitta här.

Bookplus.fi - böcker för den finska marknaden.

Lekmer.com - leksaker.

Linuslotta.com - barnkläder.

Heppo.com - skor.

Det kan naturligtvis sägas betydligt mer om de olika sajterna, men jag tycker att det är intressanta sajter som jag tror drar till sig en hel del intresse. Heppo.com fastnade faktiskt jag själv för och det är inte omöjligt att jag köper skor där i framtiden. Nackdelarna med att handla skor på nätet är tämligen uppenbara - inte möjlighet att prova eller känna på kvalitén - men när det kommer till fördelarna så tycker jag att överblicken som man får på nätet är väldigt bra samt att man slipper jäkta till en affär som stänger strax efter att man slutar. Eftersom det är välkända märken behöver man inte vara alltför bekymrad över kvalitén. I värsta fall får man helt enkelt skicka tillbaka skorna.

Det är lite bakvänt att titta på vad företaget egentligen innehåller efter att man köpt aktier, men nu blev det så denna gång. Glädjande nog så känns det rätt bra. Jag tror att dessa sajter kan få ganska bra fart.

Nu vaknar resten av familjen från förmiddagsluren.

God Jul! 

Svag euro drog ned mina vinster

Jag är inte kompis med Peter Norman och jag tycker inte att det är jobbigt att deklarera. De flesta av Peter Normans kompisar tycker nämligen att det är jobbigt att deklarera. Det har han sagt i TV. För att vara lite schysst mot kompisarna och alla andra som tycker att det är jobbigt att deklarera har han kommit på något som han kallar investeringssparkonto och det har jag redan ordat om tidigare. Likväl, idag har jag deklararerat.

När jag satt och gick igenom alla årets affärer så var det två saker som slog mig. För det första så har jag varit ganska bra på att göra lite större affärer under året. Istället för småpengar som ligger inne någon enstaka dag och genererar en pyttevinst så har jag varit lite modigare i år, både vad gäller investerade belopp och tid. Det är jag nöjd med. Den andra saken som jag kunde konstatera var att jag gjort en del dåliga affärer på grund av eurons försvagning. Tyvärr är Nordnetdirekt felprogrammerat på så sätt att de visar anskaffningsvärde baserat på aktuellt växelkurs, inte baserat på växelkurs vid anskaffningstillfället. Jag har klagat på det förut och jag har även påpekat det för Nordnetdirekt, men de verkar inte vara intresserad av att rätta till felet. Nordnetdirekt skall tydligen vara en billig skittjänst för snåljåpar. De aktier som handlas i euro som jag framförallt har handlat med i år är Fortum och Nokia. En del av mina Nokia-affärer som jag trodde skulle vara affärer med liten vinst visade sig vara affärer med förlust. Väldigt irriterande. Till nästa år skall jag hålla betydligt bättre koll på vautakurserna.

För att belysa problemet kan vi ta Fortum som exempel. För en månad sedan, innan det blev svinkallt, kärnkraftsverken stängdes av för sitt årliga underhåll och elpriset sköt i höjden som effekt, handlades aktien för 20,50 EUR ungefär. Vid detta tillfälle var växelkursen 9,40 SEK/EUR. Alltså, 192,7 SEK per aktie om man föredrar svenska pengar framför euros.

Idag handlas Fortum för 22,35 EUR ungefär, vilket med dagens växelkurs innebär 201,15 SEK räknat på 9 SEK/EUR. I svenska kronor har alltså kursen gått upp med 4,4% medan om man håller sig till euro landar man på en uppgång på 9%, dvs dubbelt upp.

Nedan finns en graf lånad från Avanza som visar utvecklingen för Fortum och en graf som visar utvecklingen för Euron.

Jag har alltid varit medveten om att det finns en valutarisk, men i de flesta andra fall har det slagit åt olika håll och jag har inte känt att jag behövt bry mig alltför mycket. Nu känner jag inte så längre.

Det finns en hel del som talar för att trenden kommer att hålla i sig, nämligen att svenska kronan stärks i förhållande till euron. Riksbanken aviserar att de skall höja räntan och många euro-länder har risig ekonomi. Mycket kan naturligtvis redan vara inprisat, men samtidigt skall man vara vän med trenden.

Valutarisken kommer inte att göra att jag tvingar fram några ommöbleringar i portföljen. Jag har en del Fortum, men inte så många som jag haft tidigare. De får vara kvar i portföljen tills vidare. Nokia har jag även en del. De får också stanna i portföljen. Förhoppningsvis kommer det lite positiva nyheter under nästa år som kan omvärdera aktien. Om jag inte minns fel skall den nye Stephen Elop presentera en del nya idéer i februari. Om det stämmer kommer det nog att vara ganska tyst fram till dess.

Naturligtvis kan man se en euro som handlas för under 9 SEK som en anledning att hoppa på aktier som handlas i euro. Möjligtvis kan Nokia på ett års sikt få skjuts både av aktiekursen och växelkursen.

 

Bostadsbubbla?

Det har talats en hel del om bostadsmarknaden den senaste tiden och alltfler är av uppfattningen att vi har en bostadsbubbla. Jag tror för egen del att det mycket väl kan vara så att vi får se en nedgång i takt med att räntan höjs, men jag tror inte på någon krasch där priserna halveras.

I en artikel jag läste så menade någon att man skulle räkna med räntor på 5,5%. Det är betydligt mer än dagens räntor som ligger runt 3%. För att få en bild av vad vi talar om för kostnader har jag tagit fram ett exempel för en villa.

Exempel 1. Nybyggd mindre villa i utkanten av storstan

Det går idag att köpa nybyggda villor eller radhus i utkanten av våra storstadsområden för omkring 4 MSEK. Tomterna är små eftersom mark kostar mycket, men i gengäld är ofta driftskostnaderna låga eftersom man har lärt sig att bygga mer energismart (åtminstone om man jämför med villorna byggda på 70-talet som värms med direktverkande el).

I mitt exempel så kan köparen betala 15% kontant, dvs 600 000 SEK. Min gissning är att dessa pengar kommer från tidigare bostadsaffärer alternativt från eget sparande eller från föräldrar. Det finns säkert vissa som tycker att detta är ett felaktigt antagande och att det inte är rimligt att bostadsköpare kan hosta upp så mycket pengar. Verkligheten visar dock att fallet är sådant att bostadsköpare kan få fram 15% av köpeskillingen. Bolånetaket (som säger att man bara får låna 85%) har inte haft någon direkt effekt och därför är det rimligt att anta att dessa pengar kan fås fram. Eftersom en stor del av svenskarnas förmögenhet kommer just från bostadsprisuppgången kan detta ändras om vi får se en nedgång.

Att ha pengar investerade i en bostad innebär att dessa pengar inte kan jobba genom att ligga investerade i aktier eller på ett räntebärande konto. För att kalkylen skall bli riktig har jag därför valt att räkna ut en kapitalkostnad för kapitalinsatsen. För att räkna ut kapitalkostnaden har jag valt att använda en ränta på 3%, vilket ungefär borde motsvara inlåningsräntan när bolåneräntan är 5,5%. Faktorn 0,7 finns med för att kompensera för kapitalskatten på 30%.

Pris: 4 MSEK

Insats: 600 000 SEK (15% av 4 MSEK)

Kapitalkostnad (per månad): 1 050 SEK (600 kSEK * 3% * 0,7 / 12)

Räntekostnader (per månad): 10 908 SEK (3,4 MSEK * 5,5% * 0,7  / 12)

Drift (per månad): 3 000 SEK

Total boendekostnad: 14 958 SEK exklusive amortering

Kostnaden för att bo i en nybyggd villa i utkanten av stan landar alltså vid en boränta på 5,5% på runt 15 kSEK i månaden. Det skall sägas att inget underhåll är medräknat i denna kalkyl, men eftesom det är en nybyggd villa bör detta vara lågt.

Är det rimligt för en familj att betala 15 000 SEK i måndan för boende? Det är en sak att man kan, men frågan är om det är rimligt. Många som köper hus idag räknar ut att de kan klara av räntebetalningarna även om räntan stiger, men frågan är om de köpare som skall köpa vid de höga räntorna ser på vad de kan betala eller om de ser på vad som är rimilgt. De flesta människor vill kunna ha råd att åka på semester, kunna ha en bil som startar varje morgon, etc. Med andra ord ingen vill offra för mycket för sitt boende.

Lönesumman för två personer som arbetar hamnar ungefär på 50 kSEK / månad om man antar att de är i början av sina karriärer, vilket många gånger är fallet när man köper en villa i utkanten av stan. Det är möjligt att antagandet är lite väl kantigt, men jag tror att det fungerar hyfsat. För den som är statistikintresserad finns det mycket att hitta om detta på SCB, bland annat detta. Efter skatter och bidrag höftar jag till att de har ungefär 30 kSEK / månad att leva på. Det är alltid svårt att generalisera och faktum är att jag tror egentligen att småbarnsfamiljer i snitt har lite mer att röra sig med enligt statistik som jag har sett vid något tillfälle, men vi stannar vid att familjen har ut 30 kSEK / månad.

En familj som köpt ett hus för 4 MSEK, som hade pengar till kontantinsatsten på 15%, som har låga driftkostnader (3 000 SEK/månad), som inte amorterar och som inte har några underhållskostnader alls kommer ändå att betala hälften av sin gemensamma månadsinkomst för boendet. Det är någonting som man kan klara av, men inte något som är rimligt.

Exempel 2. Stor bostadsrätt på centralt läge

På hyggligt centralt läge kan man idag köpa bostadsrätter för 4 MSEK i storstäderna. Det är naturligtvis inte Strandvägen vi talar om, men ett helt OK läge i någon av Sveriges största städer.

Skillnaden mellan villor och bostadsrätter är att när du köper en villa så finns det inga mellanskikt som måste granskas. Du köper villan och betalar för villan. Vad gäller bostadsrätter så finns det ett mellanskikt som måste tas med för att kalkylen skall bli riktigt, nämligen bostadsrättsföreningen. Nybyggda bostadsrätter säljs ofta genom en s k 70/30-princip, vilket något förenklat innebär att 70% tas ut som insatsen för bostadsrätten, dvs vad vi vanligtvis betecknar som "pris för lägenheten", och resterande 30% läggs som lån i föreningen. Det egentliga priset för en nybyggd bostadsrätt är alltså betydligt högre än insatsen. Exempelvis en bostadsrätt som kostar 4 MSEK har även lån i föreningen på ungefär 1,7 MSEK, vilket ger ett totalpris för lägenheten på 5,7 MSEK. Naturligtvis finns det föreningar som har bättre ekonomi, t o m som är obelånade, men ofta så finns det ganska stora lån i föreningarna.

I exemplet nedan har jag valt att lägga in 1 MSEK i lån via föreningen. Det är fömodligen inte helt fel för en lägenhet som kostar 4 MSEK.

Avgiften har jag satt till 5 000 SEK per månad.

Precis som i det tidigare exemplet räknar jag med att personerna som köper lägenheten kan betala 15% ur egen ficka eller från egen ficka och närståendes fickor.

Pris: 4 MSEK

Insats: 600 000 SEK (15% av 4 MSEK)

Kapitalkostnad (per månad): 1 050 SEK (600 kSEK * 3% * 0,7 / 12)

Räntekostnader (per månad): 10 908 SEK (3,4 MSEK * 5,5% * 0,7 / 12)

Avgift (per månad): 5 500 SEK


Total boendekostnad: 16 458 SEK exklusive amortering

I exemplet ovan har jag antagit att avgiften stiger till 5 500 SEK från 5 000 SEK på grund av de högre räntorna. Min gissning är nämligen att dagens bostadsrättsföreningar inte räknar med 5,5% i ränta utan snarare med 4,0 - 4,5%. Naturligtvis är föreningens arbete långsiktigt och det är möjligt att man har reserver undanstoppade för att klara räntor på 5,5 %, men jag tror att många föreningar hade varit tvungna att höja avgifterna vid dessa räntenivåerna. Det är alltså inte bara bostadsköpare som har blivit fartblinda av de låga räntorna utan även en del bostadsrättsföreningar. För alla som äger en bostadsrätt kan detta slå dubbelt.

Vad innebär då ett påslag på 500 SEK per månad eller 6 000 SEK per år? En räntehöjning på 1% för 1 MSEK innebär en ökad räntekostnad på 10 000 SEK. Påslaget på 500 SEK är med andra ord ganska försiktigt och bygger på att föreningen haft mariginaler.

Jag tror inte att priserna kommer att fortsätta upp i samma takt som de senaste åren och det kan mycket väl vara så att vi får se priserna sjunka de närmsta åren. För en del som är tungt belånade utan reserver så kommer detta att bli tufft.

Cellavision får order och CDON faller

Eftersom jag har en del orealiserade vinster i portföljen så har jag bestämt mig för att höja risken något. Detta har bland annat fått till effekt att jag köpt på mig en del Cellavision som jag skrivit om tidigare. Bolaget har funnits i tio år, tjänar pengar och drar nytta av att blodanalyser i framtiden kommer att göras automatiskt istället för manuellt. Idag meddelades det att bolaget sålt två maskiner till Unilabs som är att analysföretag som gör bla blodanalys. Glädjande nog så har Unilabs även valt att köpa Cellavisions mjukvara så att man kan dra nytta av olika erfarenheter gjorda på olika sajter. Efter dessa positiva nyheter så hoppade kursen upp till 10,85SEK. Omsättningen i aktien är fortfarande väldigt låg. Tyvärr tror jag att Q4-rapporten kommer att vara ganska lik Q3-rapporten, som uppfattades som en besvikelse, men på sikt tror jag på företaget. Trenden mot automation från manuellt arbete ser jag som självklar. Min snittkurs är 11,10 SEK och jag har inga planer på att öka i nuläget.

En annan krydda i min portfölj är CDON Group. Jag hoppade på tåget under första handelsdagen eftersom jag ser en klar potential. E-handel växer och att samordna ett antal webbutiker känns helt rätt. Många av gruppens butiker har ganska starka varumärken efter att ha vevats i rutan under lång tid. Jag började att handla på 28,40 SEK. Därefter fyllde jag på med ytterligare aktier på 30,60 SEK. Ytterligare aktier igår för 30,00 SEK och tidigare idag ytterligare aktier för 29,20 SEK. Snittkursen är nu 29,54 SEK och i skrivande stund är kursen 29,00 SEK.

Det finns en del anledningar att hålla sig borta från CDON. För det första så är det enkelt att göra prisjämföresler på nätet och på så sätt är det svårare att få en trogen kundkrets. Naturligtvis kan man gå runt detta genom att ha unika produkter, vilket man till viss del har, men det är ändå ett problem som jag ser det. En annan nackdel är att fokus ligger på Norden. Internet och geografisk begränsning går inte riktigt ihop och det är möjligt att det kan bli ett problem längre fram. Något större problem är det inte, snarare någonting som begränsar uppsidan. Den tredje anledningen som jag tänker på är beroendet av CD-skivor. Detta är fortfarande höljt i dunkel. Förmodligen är beroendet större än vad man vill tro att det är, men å andra sidan kommer det att finnas en marknad för CD-skivor några år framåt.

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att CDON är köpvärt runt 30 SEK. Det står jag fast vid. Tidigare har jag även skrivit att jag tycker att det kan vara klokt att hoppa av runt 32-33 SEK. Det är möjligt att det är för fegt och att det går att hänga med en bra bit till, men eftersom jag inte är helt övertygad så kommer jag nog att hoppa av runt 32-33 SEK. Förhoppningsvis nås dessa nivåer i januari. Om allt skulle gå åt pipan så lämnar jag skeppet runt 27 SEK.

Charlie

Möjlig ommöblering efter nyår

Jag tillhör inte dem som handlar i en kapitalförsäkring utan i en hederlig aktiedepå, vilket innebär att jag får/kan trixa lite med vinstrealisationer för att inte betala onödig skatt. I nuläget har jag realiserat en hygglig vinst och kommer att få skatta lite för denna. Det finns ett par ett par vinster till som jag gärna realiserar, men jag har bestämt mig för att vänta till nästa år för att kunna kvitta denna mot eventuella misstag under kommande år.

Anledningen till att jag gärna vill realisera några vinster till är att jag börjar bli lite mer orolig för framtida utveckling. Till skillnad från de flesta andra så är jag inte övertygad om att "det positiva sentimentet" kommer att finnas under hela 2011. Ett orosmoln är naturligtvis skuldkrisen i Europa som t ex påverkat HM de senaste dagarna (men inte andra bolag i nämnvärd omfattning).

Jag är ganska säker på att jag kommer att sälja mina Atlas Copco-aktier efter nyåret. Det har varit en bra resa för min del och just nu är uppgången drygt 100%. Jag har svårt att se att kursen kommer att sticka upp så mycket mer. Det kan vara fel naturligtvis, men det är vad jag tror.

Ett annat innehav som jag funderar på att sälja är SKF. Precis som med Atlas Copco så är SKF köpt vid ett bra tillfälle och har varit en bra resa med en uppgång på drygt 80%. SKF har gjort bra ifrån sig och har gjort intressanta förvärv, men jag tycker att haussen kring bolaget har varit väl stor.

Exakt vad jag kommer att använda pengarna till vet jag inte, men det är inte omöjligt att det blit ytterligare investeringar i mindre och medelstora bolag.

Charlie

CDON Group - lockande, men osäkert

MTG knoppade i förrgår av sin Online Retail-verksamhet, CDON Group. Efter väldigt kort funderande (vi pratar ett fåtal minuter) så hoppade jag på tåget den första handelstimmen. Anledningen var att jag precis skummat igen en artikel där ett antal analytiker gett sin riktkurs på aktien. Analytikernas snitt hamnade runt 32 SEK om jag kommer ihåg rätt och jag plockade in aktierna för 28,40 SEK. Eftersom jag inte känner till bolaget och är lite på min vakt mot MTG så blev det bara ett fåtal aktier.

Första handelsdagen slutade på 35,50 SEK och jag svävade på moln och ringde till ett antal kompisar och gav påtvingade börsråd blandat med oblygt skryt. Nästa dag, dvs igår, backade kursen till 31,25 SEK och tillhörde dagens förlorare. Igår kände jag starkt för att se på film själv och pratade inte alls i telefon.

Efter att funderat lite mer och läst lite artiklar, bland annat de som går att hitta på http://www.placera.nu/, så bestämde jag mig för att aktien är nog värd runt 32-33 SEK baserat på tillväxten som finns inom e-handel och att de varumärken (tänker framförallt på butiksnamnen) är förhållandevis starka efter att ha vevats i rutan under ganska lång tid. När CDON var en del av MTG fick nämligen CDON en hel del reklamplats i TV3 och TV6. Varumärken värderas för det mesta för lågt på börsen.

Förutom att e-handel är intressant och att det finns en del förhållandevis välkända e-butiker inom CDON (http://www.nelly.com/ , http://www.gymgrossisten.se/ , mfl.) så måste det helt klart finnas samordningsfördelar. Naturligtvis kan det vara så att MTG redan börjat att dra i detta under tiden CDON var en del av MTG, men MTG är ett medieföretag som i första hand livnär sig på reklamplats och inte exempelvis experter på logistik. Nu när CDON får leva sitt eget liv kan man kanske börjat dra i dessa trådar på allvar (och kanske investera i ett mer eller mindre helautomatiskt jättelager i obygden som huserar alla e-butikernas varor).

Den mest välkända butiken inom gruppen är föga förvånande CDON, vilket idag inte bara är CD-skivor utan mer är att likna vid en svensk motsvarighet av Amazon.com. Det säljs datorer, böcker, hemelektronik, mm på sajten som har varit med ett tag. Namnet CDON är dock en nackdel och vad jag vet går det inte att se hur mycket av sajtens omsättning som kommer från just CD-skivor. Detta är som många påpekar en brist, men det finns exempel på företag som lyckats vända skivförsäljning till nedladdningsförsäljning. Närmast tänker jag på amerikanska Netflix. Att CDON skulle kunna kopiera Netflix's bedrifter tror jag inte, men om ett par trogna kunder väljer nedladdningsalternativet istället för skivalternativet så är en del vunnet. Vanans makt kan vara stor. Tyvärr vill verkar det som att varenda företag på jorden vill sälja nedladdningsbart innehåll nu för tiden. TV-apparater är uppkopplade till TV-tillverkarnas egna tjänster, internetleverantörerna vill sälja sina alternativ, mobiltelefoniföretagen vill sälja innehåll, mm. Konkurrensen är med andra ord stenhård och tyvärr är Internet-lösningar tufft eftersom en eller ett fåtal alternativ oftast tar hela marknaden.

Hur som hels, den inslagna vägen att köpa upp hyggliga e-butiker som kompletterar de övriga kommer förmodligen att fortsätta och kan säkert vara lönsam. Det är inte svårt att starta en e-butik idag och det är heller inte omöjligt att få hygglig avkastning (även om det är tusenfalt svårare än att starta butiken, vilket är busenkelt). Att växa butiken riktigt stor är däremot svårare och många som har klarat de första hindren blir nog gärna uppköpta efter ett antal slitsamma år. Detta gynnar naturligtvis CDON eftersom gruppen på så sätt kan växa genom förvärv på ett attraktivt sätt.

Om man tittar på handeln i pappret den första tiden så har den varit allt annat än lugn. Precis som jag inledde inlägget med skjöt kursen i höjden under första handelsdagen för att sedan sjunka med runt 10% dagen efter. Idag har varit ganska lugnt, förhållandevis, och kursen slutade dagen på 31,20 SEK efter att ha toppat under förmiddagen på 31,80 SEK och under dagen handlats för som minst 30,00 SEK. Eftersom jag gick in ganska försiktigt första dagen fyllde jag på idag på 30,60 SEK, vilket ger en snittkurs på 29,50 SEK.

Det finns en del aspekter som gör att kursen kan pressas under dessa första handelsdagarna i pappret. För det första, det uppenbara, finns det en hel del MTG-ägare som fått ett knippe CDON-aktier i famnen och nu säljer dem eftersom de är intresserade av att äga mediekoncernen MTG och inte någon Retail-avknoppning. För det andra så finns det ett konvertibellån utställt av MTG på 250 MSEK. Som namnet ger så kan detta lån konverteras till aktier. I detta fall beräknas antalet aktier på snittkursen de första 30 handelsdagarna (eller var det de 20 första dagarna?). Alltså, MTG gynnas av att se en låg kurs den närmsta tiden och det kan naturligtvis styra vissa beslut. Självklart kan effekten av en sådan konvertibellånskonstruktion även bli att kursen hålls uppe av ägare som inte vill att MTG skall få så många aktier. Idag steg exempelvis kursen ganska markant i slutet av dagen. Det kan bero på helt andra orsaker naturligtvis, men det kan också bero på att någon gärna ser att kursen hålls uppe. Spekulationer, spekulationer, spekulationer.

För att sammanfatta dessa spretiga tankar helt befriade från nyckeltal (kolla på http://www.placera.nu/ istället och deras prognoser - jag kan inte bättre) så skulle jag vilja säga att aktien nog är ett bra köp runt 30 SEK. Förmodligen kommer lite positiva nyheter kablas ut under våren, tex fler uppköp som varit på gång men som inte passat tidigare för att CDON var en del av MTG, vilket kan driva kursen. Därutöver, vilket egentligen är viktigare, kan man nog trycka ned kostnader ytterligare genom lite samordning mellan butikerna. E-handelstrenden talar naturligtvis även för bolaget.

Jag tror inte att man skall sitta alltför länge på sina aktier trots att jag tror på företaget. I nuläget så är det ett antal e-butiker som fått gratis reklam av storebror när ingen annan ville synas i rutan, vilket storebror MTG naturligtvis tjänat lite på, men media och återförsäljarverksamhet är skilda saker och lever bäst egna liv. Gruppen kan naturligtvis växa, men man har hittills bara fokuserat på Norden, något som begränsar potential. Att man inte vill tillkännage hur mycket av intäkterna som kommer från mor- och farföräldrar som köper CD-skivor väcker även en del frågetecken. Om kursen sticker upp till 35 SEK igen så kommer jag nog att sälja faktiskt. Det kan vara väl tidigt, men det är möjligt att jag spelar lite safe.

Charlie

Investeringssparkontot - ett exempel

Exempel är ofta belysande därför knåpade jag ihop ett exempel för investeringskontot åren 2005 till 2009 och för en vanlig aktiedepå för samma period.

Förutsättningarna för exemplet är att en person köper 1000 andelar i en indexfond (som exakt följer OMX30S) vid årskiftena 2004/2005, 2005/2006, 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 och säljer hela innehavet i slutet av 2009. Ett långsiktigt sparande med andra med spridda inköpstillfällen. För enkelhetens skull antar jag att inga utdelningar görs under åren.

2004/2005 +1000 andelar á 743 SEK, snittpris 743 SEK
2005/2006 +1000 andelar á 960 SEK, snittpris 852 SEK
2006/2007 +1000 andelar á 1147 SEK, snittpris 950 SEK
2007/2008 +1000 andelar á 1014 SEK, snittpris 966 SEK
2008/2009 +1000 andelar á 694 SEK, snittpris 912 SEK
slutet 2009 -5000 andelar á 952, realiserad vinst 200 000 SEK ( (952-912)*5000 )

Den absoluta avkastningen på kapitalet blir endast 4,4%. Det är sant att jag har prickat in en finanskris och att det naturligtvis sätter sina spår, men det var lättast att hitta information för de senaste åren.

Skatten som skall betalas under 2010 om personen i fråga hade haft en aktiedepå. Vinsten på 200 000 SEK beskattas med 30%, vilket innebär att 60 000 SEK skall betalas till Skatteverket. Vinst efter skatt blir således 140 000 SEK.

I fallet med investeringskonto så görs istället en schablonbeskattning. Peter Norman & friends antar att avkastningen i portföljen är statslåneräntan den 30 november året före plus 0,75%. Denna avkastning beskattas sedan med 30%.

Om man tittar på Riksgäldens hemsida får man fram följande siffror för de aktuella åren:

2005: 3,95% (+0,75% = 4,70%)
2006: 3,26% (+0,75% = 4,01%)
2007: 3,54% (+0,75% = 4,29%)
2008: 4,16% (+0,75% = 4,91%)
2009: 2,89% (+0,75% = 3,64%)

Detta innebär alltså att Peter & friends antar att avkastningen varit följande i det aktuella exemplet:

2005: 34 921 SEK (743 SEK * 1000 * 4,70%)
2006: 68 330 SEK (852 SEK * 2000 * 4,01%)
2007: 122 265 SEK (950SEK * 3000 * 4,29%)
2008: 189 722 SEK (966SEK * 4000 * 4,91%)
2009: 165 984 SEK (912SEK * 5000 * 3,64%)

Med 30% skatt på de schablonmässigt uträknade vinsterna får man fram att skatt skall betalas enligt följande:

2005: 10 476 SEK
2006: 20 499 SEK
2007: 36 680 SEK
2008: 56 916 SEK
2009: 49 796 SEK

Total skatt: 174 367 SEK

När innehavet säljs i slutet av 2009 görs en vinst om 200 000 SEK som diskuterats ovan. I princip hela denna vinst har gått åt i skatt under året. Vinst efter skatt hamnar på futtiga 25 633 SEK, vilket skall jämföras med 140 000 SEK i fallet med aktiedepå.

Detta säger inte att investeringskonto är ett dåligt alternativ egentligen, men det belyser nackdelarna med en schablonbeskattning. De flesta gillande inte fastighetsskatten. Ett vanligt argument var att man inte kunde dra nytta av en eventuell prisökning så länge man inte sålde huset. Samma retoirk kan användas i fallet med investeringskonto. Du blir beskattad för förmodade vinster. (Fallet med fastighetsskatt var att man blev beskattad både under tiden man bodde i huset och om man sålde med vinst och inte köpte något flådigare).

En annan sak som skall sägas för fullständighetens skull är att utdelningar inte tas med i exemplet ovan. Det är en brist i exemplet, men det finns å andra sidan en uppsjö fonder som haft en utveckling lik den som presenteras ovan, speciellt om man tar hänsyn till förvaltningsavgifter och andra omkostnader. Hur som helst, utdelningar beskattas direkt med 30% i fallet med aktiedepå medan de bakas in i schablonbeskattningen i investeringskontot. Utdelningar kan man med andra ord inte trigga själv utan de kommer vare sig man vill eller inte (oftast är det dock trevligt med utdelning).

I exemplet visas heller inte hur man kan välja själv när en vinst skall realiseras. Det är en fördel och kan göra att man kan minska skatten. För att det skall ge någon effekt behöver man äga mer än ett papper eftersom man behöver någonting att kvitta med.

Som sagt, det finns situationer när investeringskonto är en bra idé, men då skall man vara optimist och tro att man kan få en bra avkastning varje år.

Kommentera gärna, allra helst om du upptäckt att jag har felaktiga siffror, har räknat fel eller har missuppfattat något.

Cellavision - analys

Jag har som den trogne läsaren noterat fastnat för Cellavision. Det är litet medicinteknikbolag, ungefär tio år gammalt, som de senaste åren har börjat tjäna pengar. Kursen har dalat och idag handlas aktien runt 10,00 - 10,50 SEK, vilket motsvarar ett börsvärde på runt 250 MSEK. De första nio månaderna i år omsatte bolaget knappt 90 MSEK och gjorde en vinst innan skatt på runt 5 SMEK. Utvecklingen i ett längre perspektiv syns nedan. (Grafen har jag lånat från Cellavisions hemsida)


Förmodligen kommer bolaget att visa fin tillväxt för helåret. Förhoppningsvis kommer man att omsätta runt 120 MSEK. Analytikernas prognoser är officiellt något högre, men eftersom Yvonne Mårtensson, VD, aviserat att säsongsvaritionen kommer att vara mindre är det troligt att Q4 inte kommer att sticka ut lika mycket som tidigare år. Jag tar det säkra före det osäkra och räknar relativt lågt.

Vad gäller vinsten så kommer den troligen att hamna både under 2008 och 2009 års vinster. En anledning är den svaga dollarn. En annan anledning är att man har anställt fler personer. Det är ett problem att vinsten inte växer i takt med omsättningen och mitt intryck är att företagets ledning inte ser detta som ett större problem. Man är fortfarande nöjd med att man kan visa svarta siffror. Det räcker inte. Det har marknaden visat och handlat ner aktien.

En annan sak som oroar är beroendet av distributörer. Bolaget har numer kontrakt med de två största distributörerna i världen. Tidigare hade man bara kontrakt med en av dem. Det är på många sätt bra att man når ut till många kunder och det underlättar säkert att göra affärer om dessa görs via en välkänd distributör. Beslutet kan med andra ord vara helt rätt. Det jag inte riktigt kan få ihop är varför man har en egen säljorganisation parallellt med att man arbetar med distributörer. Är det så för att man vill bygga upp en egen organisation så att man inte blir för beroende? I så fall låter det bra, annars låter det som slöseri med resurser. Det kan naturligtvis finnas andra anledningar som jag inte vet om, tex att den egna säljorganisationen fungerar som produktexperter och samarbetar med distributörerna. Effekten av att vara beroende av distributörerna är naturligtvis att de kan utnyttja situationen och höja sina marginaler, något som ger mindre över till Cellavision. Jag hade hellre sett att Cellavisions distributörer var nöjda med att jobba med Cellavision, än tvärtom.

En annan sak som oroar är dollarberoendet. Omkring 50% av försäljningen är i USA (om jag minns rätt). Q3 2010 visade förlust på grund av svag dollar och komponentbrist. Dollarn kommer sannolikt att fortsätta att vara svag ett ganska bra tag framöver. Risken finns alltså att Q4 2010 också kommer att vara en besvikelse.

Ytterligare ett orosmoment är marknadspotentialen. Enligt bolag själv är potentialen runt 5 000 MSEK (lite osäker på om det var SEK, men jag utgår från det). Förmodligen är denna potential väl tilltagen och tidsperspektivet kan vara långt.

Anledningarna till att köpa aktien är, som jag ser det, framförallt att utvecklingen kommer att gå från manuell analys mot automatiserad analys, eller som i fallet med Cellavisions produkter semi-automatiserad analys (en människa verifierar att maskinen har gjort rätt). Denna utveckling känner jag mig helt säker på. Manuell analys är tidsödande, men det absolut största problemet är inkonsistensen. Olika människor gör olika bedömningar helt enkelt. Denna typ av maskiner kommer med andra ord att finns på laboratorier framöver och detta är naturligtvis väldigt bra för ett företag som Cellavision.

En annan anledning till att Cellavision kan vara köpvärd är att man visar fin tillväxt. I det skedet som företaget nu befinner sig så tycker jag att tillväxten är central. Det känns även skönt att man har kunnat växa ordentligt även under ekonomiska svåra perioder.

På lite kortare sikt kan man säga att det kan vara köpläge av den anledningen att en ny ägarbild till viss del håller på att formas. Den tidigare storägare, en fond styrd av Lars Gatenbeck, styrelseordförande, delade ut aktier till fondens ägare för ungefär ett halvår sedan. Detta har inneburit att Industrifonden gått upp som största ägare, men också att andra aktörer, som Tredje AP-fonden, numer går att hitta i ägarlistan. En ganska intressant aktör som går att finna i ägarlistan är Pfizer, läkemedelsföretaget. Hur som helst, en oklar ägarbild är inte bra för ett företag och detta är säkert en anledning till att aktien har sjunkit under året. Å andra sidan brukar oklara ägarbilder förr eller senare bli klara. En väldigt klar ägarbild skulle vara en ägare, dvs att företaget blir uppköpt.

Överlag så är jag positiv till företaget och tror att det finns goda möjligheter att tjäna pengar på Cellavision-aktier, men vinsten är fortfarande blygsam och det är ett litet företag med alla risker som finns förknippat med det. Förhoppningsvis kan omsättningen och vinsten fortsätta att stiga med runt 30%, eller mer om det visar sig att automatiserad blodanalys en de facto-standard, de närmsta åren.

Investeringssparkonto - inget för mig

Jag tillhör inte dem som tycker att det är jobbigt att deklarera. Framförallt beror detta på att jag gör affärer som är enkla att redovisa. Om jag exempelvis hade handlat med optioner hade jag kanske inte varit av samma åsikt eftersom sådana affärer kan, vad jag förstått, vara jobbiga att deklarera. Eftersom just deklarationsångest lyfts fram som en betydande anledning till införandet av denna sparform så känner jag ryggmärgsmässigt att detta inte är någonting för mig.

En annan anledning, som är något mer konkret, är hur beskattningen av värdepapperna görs, nämligen genom en schablonbeskattning en gång per år istället för en reavinstskatt vid försäljning. Skillnaden är stor. I fallet med schablonbeskattning så kan du inte gömma undan vinster och förluster från ett år till ett annat för att jämna ut skatten eller framförallt inte redovisa en förlust något år, vilket är väldigt dåligt i fallet med en vanlig depå och något som man absolut skall unvika om det går.

Skattesatsen för investeringssparkontot kommer att bero statslåneräntan, vilket innebär att den kommer att variera från år till år. Idag med vårt väldigt låga ränteläge kommer, vad jag förstår, denna skattesats att hamna på drygt en procent, där siffran 1,2% har nämnts. I fallet med reavinstskatt så ligger denna fast på 30% av den realiserade nettovinsten under året, alltså inte beroende av något annat. Investeringssparkontot är alltså som mest intressant när räntan är låg.

När är den ena sparformen att föredra framför den andra? Eftersom investeringssparkontot beskattas utifrån marknadsvärdet på portföljen och en vanlig depå beskattas utifrån realiserad vinst så är investeringskontot generellt att föredra när börsen går väldigt bra medan den vanliga depån är att föredra när börsen backar eller går svagt upp.

En liten räkneövning gör gällande att med en reavinstskatt på 30% och en skattesats på investeringssparkontot på 1,2% så kommer investeringssparkontot att vara att föredra om vinster realiseras motsvarande 4,17% av portföljen (x*0,3 = (1+x)*0,012 => x=0,0417). I detta fall har jag räknat på att investeringssparkontot beskattas utifrån vad som finns i slutet av året. Jag misstänker att det inte är så, men för enkelhetens skull har jag antagit att det är så. Vidare så är det viktigt att komma ihåg att i fallet med en vanlig depå kan man flytta vinster fram i tiden genom att inte realisera dem. Detta är en stor fördel som inte tas med i beräkningarna. Hur stor denna fördel är beror på hur stor skillnad man tror att det är mellan olika börsår och om man är beredd att ligga kvar i aktier som man tycker är fullvärderade för att minska skatten.

En ytterligare fundering är att orealiserade vinster ger möjlighet att öka risknivån i portföljen. Detta är naturligtvis inte självklart, men med orealiserade vinster i portföljen så kan man se det som att man har 30% rabatt på förluster. Jag förstår att detta resonemang är lite att sticka ut hakan, men man kan inte blunda för möjligheten att anpassa risknivån i portföljen efter hur mycket orealiserade vinster man har.

Jag kommer med stor sannolikhet inte att hoppa på denna nya sparform. Det är för mycket jag inte vet hur det funkar och jag har inte tid eller lust att läsa på. Dessutom så tilltalas jag inte alls av en schablonbeskattning. Jag hade hellre sett att man hade sänkt reavinstskatten med 5-10%, men det kan jag nog se mig om i stjärnorna efter.

Charlie

Det föreslagna amorteringskravet och dess effekter

Nordea tycker att ett amorteringskrav ner till 75% av bostadens värde på 15 år är rimligt och vill få resten av bankerna med på tåget. Självklart vill de inte vara ensamma om att införa ett sådant krav eftersom det skulle få dem att förlora kunder. (Förvisso skulle man kunna tänka sig att de kunder som inte vill vara med på en sådan deal inte är bra bankkunder, men Nordea resonerar inte riktigt så.)

Vad innebär då detta? Jag har räknat på två exempel. Det första exemplet handlar om en person som köper sin första bostadsrätt på ett hyggligt läge i en storstad. Det andra exemplet handlar om ett par som köper sin första villa också denna i storstan.

I båda fallen har jag räknat ut vad kontantinsatsen blir med det nya bolånetaket som säger att bostaden kan belånas upp till 85%. Jag har även räknat ut räntekostnader, månadsamorteringen, kapitalkostnad för kontantinsatsen och en total månadskostnad.

Räntan jag har använt är 4% vilket förmodligen är väl lågt sett i ett längre perspektiv. Ränteavdraget är på 30%.

Eftersom det sker en amortering så kommer räntekostnaden att variera, därför presenteras denna som ett spann från första månaden första året till sista månaden det femotonde året.

Kapitalkostnaden baseras på en ränta på 2% per år, vilket kanske är lite lågt.

Exempel 1: Tvårumslägenhet i storstan

Pris: 1,5 MSEK
Avgift: 3500 SEK

Kontantinsats: 225 000 SEK (15% av 1,5MSEK)

Räntekostnader: 2975 SEK - 2625 SEK
Månadsamortering: 833 SEK (150 000 SEK på 15 år)
Kapitalkostnad: 375 SEK

Total månadskostnad: 7683 - 7333 SEK

Exempel 2: Villa i storstan

Pris: 4,5 MSEK
Drift: 3000 SEK

Kontantinsats: 675 000 SEK (15% av 4,5 MSEK)

Räntekostnader: 8925 - 7875 SEK
Månadsamortering: 2500 SEK
Kapitalkostnad: 1125 SEK

Total månadskostnad: 15550 - 14500 SEK

Slutsatserna som man kan dra är att boendekostnaderna kommer att sticka iväg ganska rejält eftersom räntan kommer att stiga och därtill det föreslagna amorteringskravet. I dagsläget ligger räntan på runt 3% och jag har räknat på 4%, något som man bör ses som fullt rimligt. Att amortera ner till 75% av priset man köpte för känns heller inte som en idé som utmanar utan fullt rimligt i min mening.

Naturligtvis skulle man kunna argumentera på sant Lyxfällan-manér att man kan låta omvärdera sin bostad och på så sätt hamna i en bättre ekonomisk sits. I fallet med det nya amorteringskravet skulle detta innebära att man kan höja ribban för vad man kan låna om bostaden stiger i värde. Sant, men det bör även fungera åt andra hållet i så fall, dvs att en fallande bostadsmarknad tvingar fram ytterligare amortering. Jag gissar att bankerna inte kommer att låta omvärdera bostäder stup i kvarten utan jag tror att man använder sig av inköpspriset, dvs värderingen vid köpet.

En annan effekt som är ganska intressant är att om priserna sticker ner kommer färre att få loss tillräckligt med pengar till de dyrare objekten. Dyrare objekt bör alltså rimligtvis gå ner mer om kombinationen höjd ränta och amorteringskrav leder till fallande priser.

Nu skall det slutligen sägas att amorteringskravet enbart är ett förslag och långt ifrån verkligt. Det kommer nog ett dröja ett ganska bra tag innan vi ser någon faktisk förändring.

Charlie

Cellavision handlas ner

Cellavision, min krydda i portföljen, har dippat de senaste dagarna och landade idag på 10,00 SEK, ungefär 10% ner från min anskaffningskurs. Anledningen till de senaste dagarnas nedgång beror troligen på att förhållandevis stora ägare valt att göra sig av med sina aktier, eller åtminstone en del av sina aktier. I juni så delade en fond som tidigare var storägare ut sina Cellavision-aktier till de som investerat i fonden (läs mer här). Möjligen är de senaste dagarnas försäljningar en effekt av detta. Likaså kan det senaste halvårets utveckling av kursen påverkats av detta, naturligtvis i kombination med Q3-rapporten som visade förlust.

Eftersom jag har realiserat ganska mycket vinster under året så kommer jag att sälja mina Cellavision-aktier (om inget oförutsett händer väldigt snart). Det känns inte otroligt om det finns andra småsparare som sitter i en liknande situation. Möligen kan det ytterligare pressa kursen nedåt. Omsättningen är nämligen inte mer än 10 000 aktier per dag ungefär.

Om Cellavision-kursen sticker upp till runt 10,50 SEK under denna eller nästa vecka så kommer jag förmodligen att sälja för att realisera min förlust. Jag vet inte om jag skall hoppa på direkt igen eller om jag skall avvakta lite. Det verkar inte vara något större intresse för aktien och att den skall kraftigt omvärderas den närmsta tiden är långt ifrån självklart. En sak som skulle kunna få en hel del potentiella köpare att känna sig bättre till mods skulle vara om företaget kan visa en bra vinst för Q4, förhoppningsvis är det fullt möjligt. En sak som talar mot att Q4-rapporten skulle vara stark är att dollarn fortfarande är lågt värderad, men å andra sidan har man kanske kunnat anpassa priserna. En annan sak som skulle omvärdera aktien skulle naturligtvis vara ett uppköp, men det känns inte som att det ligger nära till hands. I alla fall inte så vitt jag förstår.

Charlie

Det talas om nya toppnivåer

2007 hade svenska börsen (OMX30S) en topp som låg runt 1300. Från den nivån bar det snabbt nerför och när det var som värst var index nere runt 800. Ett riktigt brant fall. Idag har börsen återhämtat sig och svensk industri går på högvarv. Bilindustrin har vaknat till liv, vilket är viktigt för svenskt vidkommande och börsen likaså. Verkstadsindustrin överträffar sig själv gång på gång. Dessa glada tider har lett till att index idag handlas runt 1100. Glada analytiker, banktjänstemän, mfl basunerar nu ut att vi snart kan nå nya toppnivåer, alltså ytterligare uppgång på runt 20%, inom de närmsta två åren. Det skulle ju vara trevligt, men jag är inte så säker.

För det första så är svensk industris återhämtning till ganska stor del beroende på att det fanns ett uppdämt investeringsbehov. Lastbilar behövde bytas ut, etc. När detta uppdämda behov verkar ut så kommer verksamheterna att falla tillbaka på mer normala nivåer. Det är alltså fel att ta dagens orderingång, omsättning, vinst mm och extrapolera denna ett par år in i framtiden. Om man gör detta så kommer man att bli besviken för just nu är efterfrågan dopad och den kommer inte att växa så som många analytiker tror. Naturligtvis vet många om detta, men stigande kurser genererar pengar åt arbetsgivaren (analyshusen eller bankerna) och vad gör det om en bubbla blåses upp om man vet att det är en bubbla och kan dra sig ur i tid. Lita med andra ord inte på allt som sägs.

För det andra så beror dagens välmående börs på att räntan är låg. När räntan höjs kommer alternativ att uppstå, vilket kommer få pengar att strömma från börsen till räntepapper. Likaså kommer en höjd ränta att minska konsumtionsutrymmet vilket kommer att vara kännbart för företag där Sverige är en betydande marknad. Företag med hög belåning kommer naturligtvis även att påverkas av en höjd ränta, vilket ger mindre över till vinst.

För det tredje så är Europa i kris och likaså USA. Det talas om att risken för en dubbeldipp är "mikroskopisk". Jag vet inte riktigt vad som kännetecknar en dubbeldipp och hur man kan säga att risken är mikroskopisk när de flesta länder i Europa står med gigantiska skulder och USA trycker pengar för glatta livet för att inte ekonomin skall stanna av. Det finns stora problem och risken för att man inte kan lösa alla dessa knutar utan att skrämma investerarna kan inte ses som mikroskopisk. Merkel har redan sagt i uttalanden att eventuella förluster inte skall socialiseras (dvs betalas med skattepengar) utan att marknadens aktörer skall få bära sin del. "Mikroskopisk risk" är en konstig slutsats (och grundar sig för övrigt ren statiskfetischism).

För det fjärde så bör man lyfta ett varningens finger för Kina. Idag är Kinas tillväxt väldigt viktig, inte minst för svenska företag. Om situationen ändras till det sämre, tex genom att ett för stramt åtstramningspaket sjösätts, så kommer detta att få effekter. Kina är dessutom inget vanligt land, vilket innebär att tex tokiga beslut för att gynna inhemsk industri kan tas väldigt fort med tråkiga konsekvenser.

Under nästa år kan vi alltså vara i en situation där kvartalsrapporterna inte uppfyller förväntningarna, där räntan höjs och blir ett mer attraktivt alternativ för många, där Euro-krisen får fler länder kasta in handduken och där den kinesiska ekonomin inte växer så vansinnigt fort längre. Det finns med andra ord en hel del orosmoln som inte talar för fortsatt uppgång.

Ett annat sätt att se på saken är att se på orsaker till uppgång respektive nedgång. Orsakerna till nedgång är de jag redovisat ovan. Den största anledningen till en uppgång under nästa år är förmodligen om det visar sig att Euro-ländernas ekonomi går att klara på ett bra sätt samt att USAs ekonomi går bättre. Dagens kurser tar nämligen hänsyn till den oro som finns kring dessa länder och om det skulle visa sig att oron är obefogad så kommer således kurserna att hoppa upp ett snäpp. Däremot tror jag inte att Kinas ekonomi kommer att växa snabbare än man räknar med idag.

Det kan alltså vara så att man idag pratar om nya toppnivåer på samma sätt som man pratade om superkonjunktur 2006-2007 innan finanskrisen. Innan finanskrisen briserade på riktigt fanns det tydliga varningstecken men dessa sopades undan som mindre viktiga innan kreditkrisen var ett faktum och hela systemet gick i baklås. Liknande paralleller kan man se idag. Är Grekland och Irland undantag och ingenting som hotar Euro-samarbetet? Kan det vara så att dessa länders ekonomiska kollaps är början på en jättelik och jobbig europeisk skuldsanering? Är det rimligt att svenska börsbolag skulle kunna undgå att påverkas i större omfattning av en sådan europeisk kris? Kan man överhuvudtaget lita på politiker och analytiker som båda har intresse av att inte skapa panik (även om det är motiverat)?

Även om jag är tveksam till börsens fortsatta uppgång så ligger jag fortfarande kvar i alla innehav. Anledningen är att jag inte är övertygad att börsen kommer att gå ner, men jag är tveksam som ni säkert förstår. Kommentera gärna.

Charlie

Marknaden beter sig irrationellt?

Det är intressant när marknaden blir uppläxad. Marknaden kan nämligen inte ha fel (däremot kan den vara felinformerad, vilket är en annan sak). Idag har bland annat den franske finansministern gått ut och kritiserat marknaden för att den inte beter sig rationellt utan som en fårskock. Bakgrunden är att marknaden inte tror fullt ut på de räddningspaket som sjösatts och att detta i förlängningen kan leda till ekonomisk nedgång.

Jag förstår absolut marknaden. Det som händer just nu känns inte alls betryggande. Grekland som var först ut hade fuskat sig in i Eurosamarbetet och hade en ekonomi som var urusel rakt igenom. De borde aldrig fått ha varit med från början och att det kom upp till ytan först för ett par månader sedan är definitivt inte fötroendeingivande.

Efter att Grekland rasat igenom så bedyrade man att den europeiska ekonomin i övrigt var i gott skick. För att inte göra marknaden orolig och riskavers så utförde man ett stresstest som alla banker klarade i princip (Det kanske inte bara var jag som såg den amerikanske ekonomen Kent Rogoff skratta gott åt detta på gårdagens Agenda). Stresstestet var kanske lite framstressat med tanke på att det visade sig att Irland inte kunde fixa sin egen ekonomi och att bankerna på Irland inte alls var OK. EU och IMF fick slanta upp för att få problemen lösta.

Status idag är att Portugal, Spanien och Italien sitter med risig ekonomi och anses vara nästa brickor att falla (om man nu inte tror på politikerna). Naturligtvis vill man inte skrämma marknadens aktörer så att marknaden kraschar. För att systemet skall funka krävs det nämligen att några aktörer vågar riskera sina pengar. Dessutom, vilket marknadens aktörer mycket väl känner till, så hade man från politiskt håll sagt precis samma sak om situationen i princip var ohållbar eftersom marknadens förtroende krävs för att överhuvudtaget kunna rädda situationen.

Summa summarum så har politiker tidigare lovat att det inte var någon fara när det visade sig att det var fara (först med Grekland och nu med Irland) samt att oavsett om situationen i princip var körd så skulle man ändå säga att det var lugnt för att kunna rädda situationen. Alltså, det finns all anledning att ta lätt på de bedyrandet som görs för närvarande. Den eruopeiska ekonomin är illa skött med stora budgetunderskott och med all rimlig logik så skulle det förvåna mig om vi har det värsta bakom oss.

Så, är det marknaden som beter sig irrationellt när de inte sväljer vad politikerna basunerar ut? Möjligen har marknaden helt enkelt fortfarande i färskt minne att saker och ting kan gå riktigt åt helvete när lån sväller sig för stora.

Presentation av Cellavision

Cellavisions VD Yvonne Mårtensson presenterade företaget på en kapitalmarknadsdag igår. Presentationen finns att se som webcast.

Jag tycker att värderingen av bolaget känns ganska försiktig för tillfället, dvs runt 10-11 SEK per aktie eller börsvärde på runt 250 MSEK. Förmodligen kommer bolaget att landa på en omsättning i år på 120 MSEK och vinsten kommer förmodligen att vara runt 7 MSEK (stor osäkerhet). Det är inte väldigt imponerande siffror, men heller inte dåliga. Det är viktigt att komma ihåg att bolaget växer med runt 30% per år.

Även om det finns mycket som jag gillar med bolaget så finns det också farhågor, naturligtvis. Tyvärr känns det som att marknaden inte är oändlig. Det finns en marknad som ligger på drygt 5 miljarder SEK och det är inte dåligt, men heller inte enorm med tanke på att andra aktörer kommer att vilja ha sin del av kakan. För att göra den potentiella marknaden rättvisa bör man naturligtvis säga att det finns andra områden som kan, i framtiden, bli aktuella. Vägen dit känns dock för lång för mig och jag tycker att dessa tillväxtmöjligheterna väger lätt, åtminstone så länge som motsatsen inte har bevisats.

Jag kommer med största sannolikhet inte att öka mitt innehav i företaget även om jag tidigare haft funderingar på det. Intäkterna kommer inte att skjuta i taket och man är en väldigt liten spelare, vilket bland annat tar sig uttryck i att man sitter i knäet på sina distributörer. Tillsammans gör detta att jag är aningen tveksam. Det som talar för är precis som jag skrev ovan den nuvarande värderingen. Med dagens värdering skulle en vinst på 25 MSEK ge ett P/E på 10. En vinst på 25 MSEK känns som att den mycket väl kan ligga inom 3-4 års räckhåll.

Eftersom det är en aktie med dålig omsättning så kan det lätt bli trångt i luckan. En ny analys av bolaget hade förmodligen rekat köp och det hade kunnat trigga en trevlig uppgång. Om kursen skulle sticka upp till 13-14 SEK innan året är slut på grund av någons tyckande så kommer jag kanske att sälja.

Charlie

Orolig för skuldkrisen

Jag funderar på att minska min exponering mot aktiemarknaden, dvs sälja en del av mina aktier. Anledningen är inte helt förvånande skuldkrisen som briserar i Euro-området. Idag kan man läsa i flera artiklar att det inte är Irland som är det stora orosmolnet även om det är irländarna som i dagarna fått ropa på hjälp. Det stora orosmolnet är Spanien som tros stå på tur efter Portugal. Spanien är en av Europas största ekonomier och en skuldkris skulle få rejäla konsekvenser.

Om det nu visar sig att Spanien inte kan klara ut sina problem så tror jag att marknaderna kommer att reagera med panik. Bolånekraschen i USA var ingen överraskning. Det fanns orostecken liknande de som nu syns hos Spanien, men det var först när bubblan sprack som marknaden reagerade då kraftigt. Det finns ett ordstäv som säger att om man skall drabbas av panik så skall man göra det först av alla - klokt, men svårt att uppfylla.

Förutom att kreditkrisen med största säkerhet kommer att följas av en skuldkris så finns det ingen som vet omfattningen av en sådan skuldkris. Många ekonomer, bland annat Henrik Mittelman på SEB, bedömer risken för en dubbeldipp som väldigt liten, rent ut av "mikroskopisk" om jag kommer ihåg rätt. Jag är inte lika säker och jag tror att många som sitter med stora portföljer är förberedda på att det kan hända saker snabbt om det visar sig att Spanien kastar in handduken.

Optimisterna, till vilka även Peter Malmqvist bör räknas, anser att svenska börsföretag är i fin form och levererar som aldrig förr - eller åtminstone väldigt bra. De tuffa tiderna under 2008-2009 är förbi och nu strömmar ordrarna in igen. Det verkar ju bra, men det finns två stora men. För det första så stod väldigt många branscher helt still under kreditkrisen vilket fick till följd att en efterfrågepuckel byggdes upp - en puckel som håller på att betas av nu och snart är avbetad. För det andra så är Kina en allt viktigare marknad för många svenska företag. Att göra affärer med Kina är inte som att göra affärer med andra länder. Det är ett stort land och befolkningen är enorm, men det är samtidigt ett land där staten äger all mark, inklusive den mark där svenska företag har sina fabriker. Kina vill bygga upp en egen industri och om det inte längre passar med att ha svenska företag i krokarna så kan situationen ändras på nolltid. När man extrapolerar svenska företags omsättningar och vinster tar man inte hänsyn till någon av dessa två faktorer, vilket kan vara ödesdigert även om det kan vara helt riktigt också.

Kort sagt så tror jag att risken för en korrigering nedåt är betydligt större än fortsatt stigande kurser. Det kan verka pessimistiskt, men det finns en del som talar för att risken är ganska hög just nu på börsen samt att uppsidan är begränsad.

Naturligtvis är jag inte säker på något sätt. Kommentera gärna.

Charlie

Statoil Fuel & Retail - Gabriel Mellqvist gillar inte mackar

Jag ögnade snabbt igenom Gabriel "Börsrådet" Mellqvists artikel om Statoil Fuel & Retail (SFR) i lilleputt-Sveriges enda dagliga affärsblaska. Gabriel tyckte inte att SFR var något att ha. Bilister tankar inte lika mycket som tidigare på grund av att dagens bilar drar mindre bensin (Jag gissar Volvo-reklamen gjort intryck på den gode Gabriel). Vidare så finns det fler livsmedelbutiker med generösa öppettider, vilket påverkar försäljningen i mackarna som är kända för att vara öppna i princip alltid (Jag gissar att Gabriel bor i centrala Stockholm och att han har en 7 Eleven runt hörnet). Dessutom så tyckte han att det var för dålig tillväxt i bolaget. Den tillväxt som syns beror på att SFR köpte Jet i Sverige. SFR knoppades av för att få växa fritt.

Eftersom SFR stack upp från 42 NOK, då jag köpte, till ungefär 49 NOK på bara några dagar så gillar jag företaget. Det fanns en del anledningar till att jag köpte. För det första så tyckte jag att snittvärderingen på 5,5 MNOK per bensinstation var rätt OK. Detta är inte längre fallet, men var fallet när kursen stod i 42 NOK. För det andra så trodde jag att Statoil sett till att en och annan bank skulle hjälpa till att få fart på kursen i samband med introduktionen. Det skulle inte se så kul ut om kursen halverades de första handelsdagarna och detta trodde jag att Statoil sett till så att det inte skulle ske, alltså begränsad nedsida.

Jag blev ganska positivt överraskad av deras Q3-rapport. Presentationen finns att se på SFRs hemsida. Resultatet för de nio första månaderna landade på 4,2 NOK per aktie alltså lågt räknat P/E 10 vid en kurs på drygt 50 NOK. Bolaget tjänar med andra ord pengar, vilket inte är en nackdel.

Är då mackar ett utdöende fenomen? Kommer morgondagens bilar att säljas med full tank och skrotas när tanken är tom? Nej, naturligtvis inte. Om vi skall ställa om till elbilar, etanolbilar, gasbilar etc så kommer det förmodligen att tankas oftare snarare än mer sällan. Det kommer att bli dyrare för mackarna att tillhandahålla hela spektrat av drivmedel, men tankstationer kommer att behövas. Basta. Affären finns där även imorgon.

Gabriel anmärkte på att det inte byggs nya mackar utan att det snarare stängs ner mackar. Det må så vara, men ingen anledning till att inte köpa SFR. Tillväxten inom SFR finns att hitta i öst. Polen står närmst på tur. En marknad med 40 miljoner invånare med en inte fullt så utvecklad "mackkultur" som i Skandinavien (dvs det finns fortfarande frifräsare). Baltikum är en annan marknad som man redan finns på och som man vill öka satsningen på. Att resultatet hittills har varit klent är ett svagt argument. SFR som en del av Statoil hade inte mandat att satsa stenhårt på tillväxt i dessa länder med relativt klent resultat som följd. Detta var alltså en anledning till att man bröt ut delen såvitt jag förstår.

Sist men inte minst, det som får mina pupiller att förvandlas till dollartecken. SFR har någonting som de kallar "micro markets", vilket starkt förenklat innebär att man tar betalt vad kunden är beredd att betala. Om du bor i en dyr förort så betalar du mycket och om du bor på andra sidan vägen i ett omysigt miljonprogram så betalar du mindre. Eftersom väldigt få direktörer letar sig ut bland kreti poch pleti så funkar modellen. Detta är rätt sätt att maximera intäkter på. Norge är exempelvis uppdelat i 300 "micro markets". Kontroll på prissättning brukar vara en väldigt viktig faktor för lönsamma bolag.

Det skall bli intressant att se hur det går framöver för företaget. Aktien är nog inte fullt lika köpvärd idag som den var för ett par dagar sedan, men det skulle inte förvåna mig jättemycket om kursen inom en månad har varit uppe och i alla fall nosat på 55 NOK. En analys som tittar närmre på siffrorna som SFR lämnade i samband med Q3-rapporten kanske kan skrämma upp kursen ännu mer.

Så - vad säger ni?

Charlie

Pessimisit-Ragnhild och övertro på Kina

Pessimist-Ragnhild (Viborg) som driver en fond för pessimister har skrivit en pessimistisk krönika värd att läsa. Ragnhild är alltid pessimistisk och har naturligtvis då rätt i en hel del fall. Eftersom DI ganska slaviskt kör efter varannan-principen, dvs en optimistisk artikel ena dagen och en negativ andra dagen, och eftersom fler är optimister än pessimister så hittar Ragnhild in bland DIs artiklar förhållandevis ofta. Ragnhild tror nämligen att allt skall gå åt helvete alltid. Hon sticker med andra ord ut - en färgklick.

Problemen som Ragnhild målar upp med överbelåning och kineser som konsumerar för lite är naturligtvis problem och jag är precis som Ragnhild inte helt övertygad att de kvantitativa lättnaderna som göre enbart är av godo. Däremot, saker och ting skall nyanseras. Pessimist-Ragnhild var förmodligen oerhört negativ till Baltikumkrisen (jag vet inte säkert om det var så, men eftersom jag aldrig hört henne uttala annat än domedagsprofetior så antar jag att hon var grymt pessimistisk till Baltikums framtid för något år sedan - Rätta mig gärna om jag har fel!). Om man läser Swedbanks och SEBs senaster rapporter så har Baltikum vänt skeppet och framtiden ser inte fullt så mörk ut som den gjorde för ett tag sedan. Det verkar som att man skall kunna komma på fötter igen fortfarande än de flesta trodde (inklusive jag själv). Ragnhild däremot hade förmodligen strukit Baltikum i sin världsatlas.

Nu tycker jag som sagt att det är en bra artikel som Ragnhild skriver. Allt är vettigt som hon skriver. Saker och ting kan gå åt helvete. Vad man inte skall glömma att saker och ting kan alltid gå åt helvete, men de gör inte alltid det. Sverige har haft gigantisk statsskuld för inte så värst många år sedan (15-20 år sedan). Idag har vi en bra ekonomi. Baltikum som nämndes ovan har lyckats vända skutan. Det finns andra exempel.

Det som är mer intressant i mina ögon är att Kina håller på att utvecklas till en ekonomisk supermakt, vilket de redan är på många sätt, men den rådande meningen får nog ändå sägas vara att USA är ensam herre på täppan idag. Om inte USA kan klara ut sina ekonomiska bryderier så är det inte alls säkert att de kommer att ha samma särställning om tio år.

En annan sak som är intressant, som inte direkt adresseras i krönikan, är att många svenska företag skall tjäna sina pengar i Kina. Prognoserna brukar låta "Det finns 1,3 miljarder kineser. Än så länge har vi bara skrapat på ytan.". För att tala klarspråk så tror hälften av alla svenska börsföretag att de kan expandera hej vilt i Kina de närmsta tio åren. Tyvärr tror inte jag det. Kineserna må vara intresserade av att köpa våra produkter idag, men så snart de kan utveckla produkterna själva så kommer marknaden ganska snabbt att stängas. Kina är inte svenska företags bakgård och kinesiska staten kan sätta käppar i hjulen som ingen annan stat (t ex äger staten all mark i Kina). Svenska investerare är enligt mig smått naiva när man räknar på potentialen i Kina.

Så, efter att ha trackat Ragnhild Viborg för att hon är en surtant och beskyllt henne för att ha gjort någonting som jag inte vet om hon har gjort så avslutar jag med att vara lite pessimistisk som en liten knorr.

Charlie

Finska staten, norska staten och jag

Igår köpte jag tillbaka en del av mina Fortum-aktier för 20,41 EUR. Förra månaden sålde jag nämligen hela innehavet för 20,69 EUR. Planen är att köpa tillbaka resten när/om kursen trillar ner under 20 EUR innan utdelningen i vår. Idag har kursen fortsatt nedåt och slutade på 20,22 EUR. Min bedömning är att Fortum är köpvärd kring dessa nivåer på 6-12 månaders sikt.

Imorse köpte jag på mig ytterligare några Statoil-aktier. Det är möjligt att jag var lite påverkad av min lyckliga timing med systerföretaget Statoil Retail & Fuel, men hursomhelst så köpte jag en bunt aktier för 124 NOK. Kursen fortsatte nedåt och slutade på 122,40 NOK. Anledningen dagens krafitga ras var att man reviderade ned den framtida produktion, vilket är allvarligt och det är faktiskt möjligt, så vitt jag förstår, att den kraftiga reaktionen var motiverad. Jag har varit inne i oljesvägen tidigare, men jag har aldrig blivit särskilt långvarig. Om det visar sig barka åt fel håll med Statoil är det möjligt att det blir ytterligare ett kort besök i oljebranschen för min del.

Jag har inte nämnt att jag under oktober köpte en del Cellavision-aktier. Det händer spännande saker med aktien. Stora poster mäklas. VD:n köper aktier. Pfizer (stort läkemedelsföretag om det nu finns någon som inte känner till dem) återfinns numer i listan över de största ägarna. Det är möjligt att det tio år gamla forskningsbolaget som i år kommer att sälja för runt 120 MSEK (förmodligen) står inför ett genombrott. Det är en chansning och jag har redan blivit galen på den låga omsättningen. Det som talar mot att investera är att de inte klarade av att visa vinst under förra kvartalet trots att "efterfrågan var större än någonsin". Svag dollar och komponentbrist var skälen som jag förstod det, kanske förlåtligt för ett 50-mannabolag som håller på att expandera försäljningen.

Förra månaden var jag även på äventyr i fonddjungeln. Jag kastade mig in i Länsförsäkringars Fastighetsfond. Efter att ha funderat 3000 gånger på vad sjutton som hänt med mitt köp så poppade innehavet upp på mitt konto efter tre dagar (Civilisationer kan gå under på tre dagar). Det irriterade mig enormt att jag inte kunde se värdet i realtid så jag sålde innehavet till slut. Fonder är inget för mig. Jag gillar inte omvägar.

Charlie

Statoil Fuel & Retail

Jag har spanat på Statoil ett tag och även köpt på mig en mindre post. När jag tittade på Statoil blev jag varse att de skall särnotera sina bensinstationer under namnet Statoil Fuel & Retail. Statoil kommer att äga 40%. Imorgon lämnar Statoil Fuel & Retail sin första kvartalsrapport och jag fyllde på under dagen för jag tror att det kan bli en positiv överraskning. Denna Q3-rapport kommer nog att vara en välregisserad tillställning som kommer att dra upp marknaden. En chasning. Imorgon bitti vet jag mer.

I all hast

Charlie

AXIS - Storägare säljer

LMK Industrier sålde häromdagen AXIS-aktier motsvarande 5,5% av bolaget. Bolaget som sålde är den framlidne grundaren Lars Mikael Karlssons holdingbolag som idag ägs av hans änka Therese Karlsson. LMK Industrier kvarstår fortfarande som största ägare efter försäljningen.

Försäljningen gjordes direkt efter att AXIS skrällde till med en kvartalsrapport som slog förväntningarna ganska rejält. Generellt bör en försäljning av en storägare vara en säljsignal, men i detta fall med tanke på omständigheterna kanske inte man skall dra för stora växlar. LMK Industrier vill naturligtvis sprida sina risker.

Rimligheten till trots så verkar inte en av de viktiga insynspersonerna tro att kursen skall upp inom den närmsta framtiden. Likaså verkar det inte heller vara någon försäljning av bolaget på gång även om sannolikheten för det bör ha ökat i och med denna försäljning.

En annan sak som slog mig är att köparen måste varit medveten om att rapporten skulle bli bra. Det är en relativt stor affär det handlar om så priset måste ha diskuterats innan rapporten släpptes. Det skall bli spännande att se vem som köpte aktierna. Är det någon som vet? Jag har bara läst pressreleaserna.

Charlie

Tankar kring HM

Efter den senaste kvartalsrapporten och den besvikelse som följde så började jag så smått fundera på att hoppa på HM-tåget. HM är ett välskött företag och det största bolaget i OMXS30 (som jag försöker vinna över). Hittills har det varit fel att inte ha HM i portföljen sett i ett perspektiv på ett par år.

Det jag gillar med HM är att de har ett fungerande koncept, nämligen bra kläder till ett bra pris. Jag köper själv en hel del kläder på HM, dels till mig själv, dels till andra i familjen. Ju större HM blir, desto starkare blir dessutom detta koncept eftersom man får mer och mer muskler i förhandlingar med underleverantörer och kan sprida kostnaderna för nya kollektioner på flera plagg. Stordriftsfördelar med andra ord.

En sak som jag ställer mig kluven till är familjen Persson som äger merparten av HM. Det finns naturligtvis fördelar med en stark ägare som tänker långsiktigt och vill företaget väl, men nackdelen är att en liten aktieägare lätt blir överkörd. Om familjen Persson har bestämt sig så blir det så och om man vill får man vara med på tåget. Hittills har familjen skött företaget väldigt väl, men att ärva makt, vilket absolut är fallet, kan vara problematiskt. Kommer Stefan Persson, styrelseordförande, att ha mage att slänga ut sin son Karl-Johan Persson, VD, om han inte levererar enligt plan? Inte säkert. Kommer Stefan Persson att dela ut mer pengar till de anställda? Är detta godhetstecken även ett tecken på att mannen är nöjd och mätt?

En direkt nackdel, som jag ser det, vad gäller aktien är alla de nya affärer som är inräknade i dagens kurs. HM har visat sig vara duktiga på att öppna affärer och snabbt få dessa lönsamma, men det har varit på marknader som liknar Sverige mer eller mindre. Modellen bygger på att kläderna görs i låglöneländer och säljs i höglöneländer, vilket i princip gör större delen av världen svår att bearbeta för HM. En annan aspekt av detta är att löneklyftor snabbt kan minskas, tex om importtullar införs eller att låglöneländerna helt enkelt kommer ikapp.

En annan nackdel med HM är risken att företaget blir lite väl närigt och trampar i klaveret. För att nå lönsamhet gäller det att pressa leverantörerna och pressar man för hårt så kan det sluta med fastkedjade barn som syr kalsonger eller något annat otäckt. Situationen är troligtvis inte där idag, men, som jag ser det, är det en risk med bolaget. Hur avtalen än skrivs med leverantörerna så kommer media att kasta skiten i ansiktet på HM och det kommer att skada aktiekursen. Att hålla reda på vad alla underleverantörer gör är väldigt svårt så att situationen kan uppstå kan inte hållas för omöjligt. En risk med andra ord.

Ytterligare en risk med HM är hur bra de kan stå emot e-handeln. Det kommer naturligtvis alltid att finnas en stor grupp som föredrar att prova kläderna innan de provar, men alltfler väljer att handla kläder på nätet och eftersom priset är HMs starkaste vapen så är det en tuff match att gå mot företag som inte har någon lokalhyra att betala. Jag ser det inte som något större hot, men det finns där i bakgrunden.

Naturligtvis finns det även konkurrenter som kan göra livet surt för HM, tex Inditex som äger Zara och Massimo Dutti. Konceptet är liknande med undantag att Zara inte riktigt verkar förstå hur vansinnigt mycket man kan tjäna på strumpor och kalsonger. Gå ner till en HM-butik och se efter hur många män som handlar strumpor och kalsonger av halvtaskig kvalité på HM. Det är många och det finns en anledning att det står bingar med dessa produkter precis vid kassorna. Zara verkar inte riktigt ha fattat detta.

Nu har jag inte räknat någonting, men det finns många andra som har gjort och som är mycket bättre än vad jag är på det så jag överlåter dessa personer att redovisa siffrorna istället för att jag återupprepar dem. Min slutsats är dock att jag inte tror att HMs resa bara är i sin linda och jag ser inte aktien som så intressant som så många andra gör till rådande kurs.

Kommentera gärna alla ni som haussar HM i vått och torrt.

Charlie

Senaste månadens affärer

Det har varit skralt med inlägg den senaste månaden, men det har hänt en del i portföljen.

Under andra halvan av augusti köpte jag Telia-aktier i två omgångar, först på 54,25 SEK och därefter på 52,20 SEK. För några dagar sedan köpte jag på mig ytterligare några för 52,90 SEK. Innehavet i Telia är inte speciellt stort utan ungefär i paritet med andra innehav. Tidigare i år hade jag ganska mycket pengar instoppade i Telia, men efter att blivit lite tveksam till framtida regleringar av hur teleoperatörer får ta betalt så beslöt jag mig för att ta hem vinsten. Nu är som sagt innehavet mindre och eftersom jag har en snittkurs under tidigare säljkurs är jag nöjd med mitt beslut.

Förutom Telia köpte jag även Handelsbanken (SHB B) för 199,60 SEK. Det var ingen stor post, men Handelsbanken under 200 SEK kändes som en bra affär. SCA B, det tidigare stora innehavet som åkte ut på 106,80 SEK, köptes i två omgångar för 101,40 SEK och 97,85 SEK. Sist köptes även ett par Investor-aktier för 128,20 SEK. Min tveksamhet inför Investors förmåga att sätta aktieägarintressen framför andra intressen står kvar, men med dagens värdering tycker jag att Investor känns lockande.

Under september har hittills två större affärer gjorts. För det första så sålde jag hälften av mitt stora Nokia-innehav för 7,19 EUR. Sett i backspegeln borde jag naturligtvis haft is i magen, men det blev ändå en bra affär och jag har hälften av aktierna kvar. Även om jag tjänat mer på att behålla aktierna så är jag faktiskt nöjd. Det var en genomtänkt försäljning. Innehavet var för stort i förhållande till både risk och portföljen i övrigt.

Den andra större affären rör Fortum. Hälften av innehavet åkte nämligen ur portföljen för 19,04 EUR för någon dag sedan. Även detta var ett genomtänkt beslut. Fortum är förvisso en aktie som jag känner mig väldigt trygg i att äga, men vad jag förstår så ser det inte ut att bli någon direkt tillväxt fram till 2012. Det i kombination med att Ryssland gäckar gjorde att jag valde att halvera innehavet som var för stort i föhållande till portföljen. Om kursen går ner mot 18,50 EUR inom kort så kommer jag att fylla på om det finns pengar ledigt.

Övriga affärer under september innefattar köp av Telia-aktier för 52,90 SEK (vilket nämnts ovan), Skanska för 120,80 SEK och Mekonomen för 188,50 SEK som jag sålde för 192 SEK och sedan köpte tillbaka för 188,50 SEK. Skanska köpte jag på grund av att jag såg en notis om att Fredrik Lundberg köpte en massa aktier och eftersom han är en idol så gör jag likadant. Mekonomen-köpet handlar om att jag tror att bilreservdelar och bilservice har en ganska bra framtid i länder där mackar förvandlas till korvmojjar där man kan köpa bensin. Dessutom, när jag var inne hos min bilhandlare för att fråga om bilen som jag köpt där rekommenderade han mig att gå till Mekonomen även om de hade egen servicverksamhet. Låt vara att min fråga var av trivial karaktär och att killen jag frågade ville vara schysst, men det är ändå anmärkningsvärt. Företaget skall dessutom ge sig in på nya marknader, båtar och skotrar, vilket kan bli intressant. Det är mycket möjligt att jag ligger och köper och säljer för småbelopp för att det är lite kul, men att göra det till ett större innehav är inte aktuellt.

Om kurserna sticker ned under resten av månaden så kommer jag att fylla på med fler Skanska-aktier, eventuellt köpa Axfood-aktier, eventuellt Alfa Laval (gärna under 110 SEK), kanske AXIS (runt 85-86 SEK) och eventuellt Kinnevik.

Charlie

Investor in i portföljen igen

Idag trillade Investor in i portföljen igen på 132,20 SEK. Jag köpte inte lika många som jag sålde för ett tag sedan och det är möjligt att jag fyller på med fler. Min uppfattning om hur Investor och EQT hänger ihop på ett icke-Investoraktieägarattraktivt sätt har inte ändrats, men i brist på annat så köpte jag på mig några till. Jag tror att Investors defensiva investeringar på apotek, skolor och andra samhällsfunktioner kan betala igen sig och innehavet i krängarbanken SEB är heller inte fel. Det känns som ett hyggligt säkert köp, men om kursen hoppar upp till 140 SEK i något omotiverat glädjescenario de närmsta dagarna så kanske jag tar min lilla vinst och lämnar skeppet.

De senaste veckorna har jag även handlat lite med SHB. Det hela började med ett misstag. En säljorder på 211,50 SEK råkade bli en köporder på 211,50 SEK och vips var det ett nytt dagshögsta på SHB. Irriterande. Eftersom jag tyckte att nivån kändes hög så beslöt jag mig för att inte sitta still i båten utan sälja mina oönskade aktier. Det hela slutade med att jag sålde hela mitt innehav för 211,50 SEK respektive 210,50 SEK. Efter det köpte jag tillbaka en del av aktierna för 210 SEK och därefter ytterligare några på samma nivå. Irriterande. Jag funderar faktiskt på om jag skall köpa ytterligare några på dagens nivå - runt 202 SEK - eller som jag skall vänta lite. Vi får se. Det är möjligt att jag slår till.

Jag är lite intresserad av att köpa på mig fler Skanska och Trelleborg. Båda bolagen ser intressanta ut och det är möjligt att jag slår till de närmsta dagarna. En annan aktie som jag suktar efter är TeliaSonera. Den åkte ur på 53,10 SEK och det är möjligen att den skall tas in igen.

För övrigt kan man säga att jag gjorde ganska många vältajmade affärer för ett tag sedan. Jag skall inte enbart slå mig på bröstet och skryta över min förmåga att se in i framtiden. En minst lika stor anledning var att jag visste att jag skulle befinna mig i Internetskugga och att jag därför gärna minskade andelen aktier något. Det visade sig vara bra tajmning. Ein bisschen Glück.

Charlie

Tre anledningar att INTE välja Aktiedirekt

Jag har tidigare lovordat Nordnets tjänst Aktiedirekt för dess låga courtage och avskalade tjänst, men efter att ha använt tjänsten i princip varje dag under fem års tid så börjar jag tröttna och jag kommer med största sannolikhet inte att välja någon annan tjänst hos Nordnet.

Det finns tre anledningar, eller rättare sagt brister, som har fått mig att tröttna. De är alla i min mening antingen direkta felaktigheter eller effekter av att man inte sätter sina kunder i första rummet.

1. Felaktiga anskaffningsvärden
Det som framförallt irriterar mig är att anskaffningsvärdena för värdepapper som inte handlas i SEK räknas om efter rådande växelkurs. En direkt bugg i systemet eftersom ett anskaffningsvärde naturligtvis beror på kursen vid anskaffningstillfället och definitivt inte beror på senare växelkurser. Jag har påpekat bristen för Aktiedirekts kundservice som menar att det är så de valt att göra, vilket är märkligt eftersom det är fel och inte föremål för tycke och smak. ("Jag subtraherade mitt bostadslån med mitt studielån för att få fram min totala skuld. Det är så jag har valt att räkna ut min totala skuld." Kanske inte rätt det heller.)

Den naturliga följdfrågan är om deklarationsprogrammet använder sig av rätt information för anskaffningsvärde eller det anskaffningsvärde som Aktiedirekt valt att använda. Enligt det svar som jag har fått så använder man det korrekta anskaffningsvärdet, vilket verkar stämma när jag dubbelkollar. Märkligt.

2. Bristfälligt deklarationsprogram
Jag var inne på deklarationsprogrammet i tidigare punkt, men det är inte färdiganmärkt på deklarationsprogrammet som Aktiedirekt säljer. Tanken med programmet är god och jag är definitivt målgrupp för programmet och har köpt det de senaste åren. För något år sedan var jag extra glad när jag köpte programmet eftersom jag visste att en hel del av de aktier som jag hade haft hade splittats och det hade nog även varit någon nyemission. Jobbiga och tidskrävande deklarationsupgifter helt enkelt. Tyvärr tyckte de som utvecklat programmet likadant och när jag hade kört igenom programmet så kom det upp en ruta som påtalade att alla jobbiga deklarationsbitar fick jag göra själv. Datorprogrammet hanterar bara de självklara bitarna, vilket för min del ändå är skönt att slippa, men besvikelsen var stor när jag trots hoppet att få slippa alla träiga deklarationstimmar satt en sen kväll och letade omräkningsfaktorer och annat mindre roligt.

3. Halvgenomförda köp- och säljtransaktioner
Jag vet inte om det är Aktiedirekt som säger att de bevakar dina köp- och säljordrar. Det är för övrigt ett klent löfte eftersom alla mäklare bevakar köp- och säljordrar. Det är deras jobb att mäkla affärer. Aktiedirekts eller rättare sagt Nordnets mäklare har jag inte mycket för.

Om jag lägger en köporder på ett hundratal aktier till en viss nivå och jag får en då är jag riktigt missnöjd. Jag vill inte hålla på att dutta med enstaka aktier (verkligen enstaka aktier i ordets rätta bemärkelse) och betala courtage för varje liten skitaffär på runt en hundralapp (eller vad nu en aktie kostar). Courtaget äter upp all form av vinst när enbart en bråkdel av affären går igenom. Det är vekligen dåligt och ingenting jag gillar. Det har hänt att jag får en eller ett fåtal aktier som trillar in väldigt billigt och affären syns inte i börsstatistiken, vilket får mig att undra. Har Nordnet använt min order för att ro ihop en större affär? Mer korrekt har jag gjort affär med Nordnet som i sin tur har använt min aktie för att få ihop en större affär till ett inte fullt lika billigt pris, men som ändå resultaterar i att deras courtageintäkter ökar? Jag bryr mig inte så mycket om exakt vad som händer, men jag är inte nöjd med att bli sittande med en ABB-aktie eller två Fortum-aktier.

Jag har som sagt ovan varit i kontakt med Aktiedirekt om mina förslag på förbättringar. Attityden har varit ljum och ofta har jag fått intrycket av att de är av uppfattningen "what you pay is what you get", vilket inte är en attityd som jag finner lämplig. Jag är präglad av min erfarenhet från IKEA där budskapet verkligen inte var att du får vad du betalar för när kunder kom och klagade, istället var budskapet 100% nöjda kunder (vilket bland annat fick till följd att en och annan påstridig kund fick ett presentkort för att dess tio år gamla solblekta lampa slutat fungera).

Bra företag skall vara stolta över sina tjänster och inte se dem som billiga, halvdåliga tjänster. Bra företag lyssnar på sina kunder och vad de har att säga, framförallt när de upptäcker felaktigheter.

Till sist skall sägas att jag tror inte att Avanza Mini är bra mycket bättre. Om jag hade trott det så hade jag bytt för länge sedan.

Vad är era erfarenheter? Vilka nätmäklare använder ni?

Charlie