Det talas om nya toppnivåer

2007 hade svenska börsen (OMX30S) en topp som låg runt 1300. Från den nivån bar det snabbt nerför och när det var som värst var index nere runt 800. Ett riktigt brant fall. Idag har börsen återhämtat sig och svensk industri går på högvarv. Bilindustrin har vaknat till liv, vilket är viktigt för svenskt vidkommande och börsen likaså. Verkstadsindustrin överträffar sig själv gång på gång. Dessa glada tider har lett till att index idag handlas runt 1100. Glada analytiker, banktjänstemän, mfl basunerar nu ut att vi snart kan nå nya toppnivåer, alltså ytterligare uppgång på runt 20%, inom de närmsta två åren. Det skulle ju vara trevligt, men jag är inte så säker.

För det första så är svensk industris återhämtning till ganska stor del beroende på att det fanns ett uppdämt investeringsbehov. Lastbilar behövde bytas ut, etc. När detta uppdämda behov verkar ut så kommer verksamheterna att falla tillbaka på mer normala nivåer. Det är alltså fel att ta dagens orderingång, omsättning, vinst mm och extrapolera denna ett par år in i framtiden. Om man gör detta så kommer man att bli besviken för just nu är efterfrågan dopad och den kommer inte att växa så som många analytiker tror. Naturligtvis vet många om detta, men stigande kurser genererar pengar åt arbetsgivaren (analyshusen eller bankerna) och vad gör det om en bubbla blåses upp om man vet att det är en bubbla och kan dra sig ur i tid. Lita med andra ord inte på allt som sägs.

För det andra så beror dagens välmående börs på att räntan är låg. När räntan höjs kommer alternativ att uppstå, vilket kommer få pengar att strömma från börsen till räntepapper. Likaså kommer en höjd ränta att minska konsumtionsutrymmet vilket kommer att vara kännbart för företag där Sverige är en betydande marknad. Företag med hög belåning kommer naturligtvis även att påverkas av en höjd ränta, vilket ger mindre över till vinst.

För det tredje så är Europa i kris och likaså USA. Det talas om att risken för en dubbeldipp är "mikroskopisk". Jag vet inte riktigt vad som kännetecknar en dubbeldipp och hur man kan säga att risken är mikroskopisk när de flesta länder i Europa står med gigantiska skulder och USA trycker pengar för glatta livet för att inte ekonomin skall stanna av. Det finns stora problem och risken för att man inte kan lösa alla dessa knutar utan att skrämma investerarna kan inte ses som mikroskopisk. Merkel har redan sagt i uttalanden att eventuella förluster inte skall socialiseras (dvs betalas med skattepengar) utan att marknadens aktörer skall få bära sin del. "Mikroskopisk risk" är en konstig slutsats (och grundar sig för övrigt ren statiskfetischism).

För det fjärde så bör man lyfta ett varningens finger för Kina. Idag är Kinas tillväxt väldigt viktig, inte minst för svenska företag. Om situationen ändras till det sämre, tex genom att ett för stramt åtstramningspaket sjösätts, så kommer detta att få effekter. Kina är dessutom inget vanligt land, vilket innebär att tex tokiga beslut för att gynna inhemsk industri kan tas väldigt fort med tråkiga konsekvenser.

Under nästa år kan vi alltså vara i en situation där kvartalsrapporterna inte uppfyller förväntningarna, där räntan höjs och blir ett mer attraktivt alternativ för många, där Euro-krisen får fler länder kasta in handduken och där den kinesiska ekonomin inte växer så vansinnigt fort längre. Det finns med andra ord en hel del orosmoln som inte talar för fortsatt uppgång.

Ett annat sätt att se på saken är att se på orsaker till uppgång respektive nedgång. Orsakerna till nedgång är de jag redovisat ovan. Den största anledningen till en uppgång under nästa år är förmodligen om det visar sig att Euro-ländernas ekonomi går att klara på ett bra sätt samt att USAs ekonomi går bättre. Dagens kurser tar nämligen hänsyn till den oro som finns kring dessa länder och om det skulle visa sig att oron är obefogad så kommer således kurserna att hoppa upp ett snäpp. Däremot tror jag inte att Kinas ekonomi kommer att växa snabbare än man räknar med idag.

Det kan alltså vara så att man idag pratar om nya toppnivåer på samma sätt som man pratade om superkonjunktur 2006-2007 innan finanskrisen. Innan finanskrisen briserade på riktigt fanns det tydliga varningstecken men dessa sopades undan som mindre viktiga innan kreditkrisen var ett faktum och hela systemet gick i baklås. Liknande paralleller kan man se idag. Är Grekland och Irland undantag och ingenting som hotar Euro-samarbetet? Kan det vara så att dessa länders ekonomiska kollaps är början på en jättelik och jobbig europeisk skuldsanering? Är det rimligt att svenska börsbolag skulle kunna undgå att påverkas i större omfattning av en sådan europeisk kris? Kan man överhuvudtaget lita på politiker och analytiker som båda har intresse av att inte skapa panik (även om det är motiverat)?

Även om jag är tveksam till börsens fortsatta uppgång så ligger jag fortfarande kvar i alla innehav. Anledningen är att jag inte är övertygad att börsen kommer att gå ner, men jag är tveksam som ni säkert förstår. Kommentera gärna.

Charlie