Boränteuppror och IPS-krav

Den senaste snackisen är att man måste förhandla för att få den bästa boräntan. Bland annat har Claes Hemberg på Avanza dragit igång ett ränteuppropr på Twitter som sedan SvD valde att haka på, där hela poängen är att man säger vad man har lyckats förhandla ned sin ränta till. Summa summarum kan man säga att en ränta runt 3,5-3,7% inte borde vara omöjlig för de flesta att nå idag, men frågan är till vilket pris?

Jag läste i en kommentar att Pär Boman, hövding på SHB, tyckte att undersökningen var otillräcklig eftersom det inte framgår vad det totala engagemanget är hos banken. Naturligtvis stämmer detta. Banken vill tjäna pengar på dig och hur man gör detta, via bolåneräntor, kortavgifter etc, är underordnat. Tyvärr verkar inte detta riktigt ha nått fram till en del som gladeligen hoppar på allehanda pensionssparande med ohemula bindningstider för att trycka ned räntan ett par punkter. Det är bara dumt.

Ett exempel:
Antag att ett par skall låna en miljon till ett hus som du köper för tre miljoner. Belåningsgraden är med andra ord väldigt låg jämfört med vad som är vanligt idag. Paret som lånar har båda tillsvidareanställningar, är akademiker, tjänar bra och har i övrigt inga lån. Man kan tycka att paret borde vara ganska intressanta kunder för många av våra storbanker, men det behöver faktiskt inte vara fallet. Paret vill nämligen inte pensionsspara, istället vill de amortera av lånet. Klokt eller inte, banken tycker att man skall pensionsspara så de ger två alternativ. Antingen så pensionssparar de 1000 SEK var per månad, dvs 24 000 SEK om året, i ett individuellt pensionssparande (IPS) och får en ränta på 3,7% eller så får de en ränta på 3,8% om de inte vill pensionsspara. Bankmannen lyfter fram att 12 000 SEK per år och person är avdragsgillt, vilket kan vara en skattemässig fördel den dagen de väljer att plocka ut pengarna (eftersom de då kanske inte behöver betala statlig skatt om situationen då är lik dagens).

Efter att ha räknat på saken och funderat så kommer de fram till att de inte skall pensionsspara utan amortera på lånet istället. I praktiken innebär detta att de betalar 1000 SEK mer i räntekostnader före ränteavdrag per år, 700 SEK efter ränteavdrag, alltså omkring 60 SEK mer per månad. Det gör varken till eller från i deras totala ekonomi.

Att de inte vill pensionsspara beror på att de för varje månads pensionsinsättning på 1000 SEK kommer att betala runt 10-15 SEK per år för förvaltningen (räknat på förvaltningsavgift på 1-1,5%). Nyckelordet här är "per år". Eftersom pensionssparandet kommer att vara bundet i 25 år (paret är 30 år) så kommer de första pengarna de sätter in att totalt kosta dem 250-375 SEK i förvaltningsavgifter vid nolltillväxt om de väljer att ta ut dem så tidigt som möjligt, dvs på 55 årsdagen. Förmodligen kommer de inte att göra det eftersom det är skattemässigt dumt om de jobbar vid 55 års ålder, något de båda hoppas och tror att de gör.


Vän av ordning kanske menar att det är fel att räkna på det här sättet eftersom jag bara har tagit med de pengar som sätts in nu och inte de som sätts in om säg 10 år. Sant, men eftersom rabatten gäller idag och ett (eller i vissa fall två) år framåt så kommer helt säkert villkoren att förändras med tiden, förutom det faktum att pengarna är inlåsta i 25 år minst och att förvaltningsavgifter måste betalas under denna långa tid.

Även om jag inte har läst Per Håkan Börjessons (Spiltans VD) senaste bok så tror jag han är inne på samma spår i denna.

Vad är då min slutsats? Jag tror att många av dem som sitter på de lägsta räntorna har blivit förblindade av att pressa ned räntan att de har svalt alla möjliga ofördelaktiga pensionsupplägg, dyra kort mm, men jag kan naturligtvis ha fel även om jag inte tror det.

Är jag då en bitter typ med hög boränta? Ja, det är jag. Bitter och sur är jag alltid när någon vill kränga pensions- och fondlösningar till mig och hög boränta (strax över medel) har jag eftersom jag inte gick med på att bli "helkund".

Min strategi när jag förhandlade var att jag sade att jag gick med på allt bara jag fick en låg ränta. Detta inkluderade även att jag skulle maxa lånen och köpa fonder för de pengarna som jag skulle kunnat skjuta in i huset. När jag väl hade fått ett erbjudande med en låg ränta så började jag successivt att plocka bort det ena efter det andra till dess att jag bara hade ett bolån. Istället för att betala förvaltningsavgifter så amorterar jag. Det känns bra.