Swedbank: Ännu en nedgång

I veckan så framkom "bevis" via Uppdrag Granskning att Swedbank har tvättat ryska pengar i Baltikum. Ryska tvivelaktiga pengar skall ha flyttats från konton i Danske Bank till konton i Swedbank och därefter vidare till diverse företag som enligt Uppdrag Gransknings kontroller inte har någon egentlig verksamhet utan som istället enbart verkar ha skapats för att kunna ta emot pengarna. Det är möjligt att jag är något orättvis i min sammanfattning av vad som har hänt och att jag utelämnar detaljer som är viktiga, men det är så som jag ser på saken.

Det man först och främst skall säga är att helt klart så verkar det vara någonting som inte har hanterats på rätt sätt. Birgitte Bonnesens, Swedbanks VD som tidigare var chef för Swedbanks baltiska verksamhet, försäkran om att banken inte hade något att göra med Danske Banks pengatvätt i Baltikum och att man hade processer som man kunde lita på verkar av allt att döma varit en missbedömning. Det är dock inte helt säkert. Birgitte Bonnesen, som jag tycker verkar vara förnuftig, sa vid något tillfälle att hon önskade att hon kunde tala helt fritt så att man kunde reda ut alla frågor (eller något liknande). Det verkar inte något ha tagit fasta på förutom en och annan insider som verkar tycka att marknaden överreagerar.

Efter att ha harvat igenom en liknande resa med Telia så vill en del av mig bara kasta mig på säljknappen så att jag slipper allt tjafs och problem. I fallet med Telia, där Telia påstods ha mutat sig till kontrakt i bl a Uzbekistan, så friades nyligen förra VD:n Lars Nyberg och några andra tidigare högt uppsatta chefer inom Telia. Om de hade dömts så hade de riskerat fängelsestraff. Anledningen till att de inte blev dömda var att dottern till presidenten i Uzbekistan som hade fått pengar av Telia inte var i "mutbar ställning", dvs man bedömde det inte som ställt bortom rimligt tvivel att de pengar som dottern hade fått var en direkt anledning till att Telia fick kontraktet. För en utomstående så låter detta så klart helt befängt, men man måste ta i beaktande att Telia-cheferna var sedan tidigare dömda av media och den bakgrund som får det att framstå som "befängt" är baserat på lösryckta delar och inte en fullständig bedömning, vilket domstolens bedömning skall vara. Om den friande domen var ett resultat av att åklagaren inte gjorde ett bra jobb eller om det faktiskt fanns tvivel på riktigt vet jag inte, men jag väljer att lita på domen och då måste bedömningen vara att det inte rörde sig om ett mutbrott. Enligt svensk lag fick inte Telia kontraktet i Uzbekistan på ett olagligt sätt. Det är inte vad mannen på gatan anser, vilket är synd, men en del hur samhället fungerar.

Uppdrag Granskning har under flera avsnitt gått igenom Telias förehavanden i inte bara Uzbekistan utan även i Nepal och andra länder. I Nepal handlade det inte om att man hade mutat utan om att man inte hade betalat skatt, vilket lagligt sett var korrekt. Uppdrag Gransknings syn på saken handlade mest om ett uttryck för att det var omoraliskt, vilket så klart står var och en fritt att tycka.

Telia fick dock böta en hel del för att man hade mutat, eller rättare sagt man fick betala en hel del pengar (miljardbelopp) som en del av en uppgörelse med svenska, nederländska och amerikanska myndigheter/staten. När styrelseordföranden Marie Ehrling fick frågan om hon så här med facit i hand tycker att det var fel beslut att gå med på en förlikning så tyckte hon inte att det var fallet utan menade att det var rätt beslut även i ljuset av att cheferna friats. Jag är beredd att hålla med. Att amerikanska och nederländska myndigheter hade gjort samma bedömning är inte säkert och det var även mycket värt att få problemen i euroasien ur världen så snabbt som möjligt. Viktigt att komma ihåg var också att processen såg ut som så att amerikanska myndigheter kom fram till, efter förhandlingar med Telia, om vad bötesbeloppet skulle vara, och de böter som skulle gå till svenska staten skulle räknas av. Annorlunda uttryckt, det spelade ingen större roll för Telia om vad den svenska domstolen skulle komma fram till. Det totala bötesbeloppet var nämligen redan fastställt av, om jag förstår saken rätt, de amerikanska myndigheterna. Frågan handlade om hur mycket pengar som skulle gå till svenska staten och hur mycket som skulle gå till amerikanska staten. Eftersom svenska staten är största ägare i Telia med 38% så fanns det ägare i Telia som hellre såg att pengar skickades till svenska staten istället till den amerikanska staten. Faktum är att om man vill vara riktigt konspiratorisk så kan man fundera på om svenska staten faktiskt kan ha hamnat på plus totalt sett. Naturligtvis kan man hävda att Telias börsvärde påverkats negativt av händelserna och om man räknar in det och jämför med index så förlorade staten. Det är förvisso sant, men börsvärdet är en funktion av hur marknaden ser på bolaget och att börsvärdet är vad det är på Telia beror till stor del på att staten är en av de större ägarna.

Sammanfattningsvis så ledde häxjakten på Telia till att en stor påstådd mutaffär uppdagades, dock så kom domstolen fram till att det inte kunde bevisas att det var en mutaffär, vilket gjorde att ingen person dömdes. Bolaget Telia fick böta mångmiljardbelopp, inte efter att ha dömts skyldiga utan efter en förlikning. Eftersom staten är storägare så slussades pengar från svenska staten till amerikanska staten, och om man vill spetsa till det så kan man säga att pengar som kunde ha använts till att bygga höghastighetståg i Sverige kom istället att användas till att bygga en mur mot den mexikanska gränsen. Frågan som blir hängande i luften är så klart varför USA skall ha pengarna. Svaret är att transaktionerna utfärdades i dollar och som en direkt effekt av det så kan amerikanska myndigheter kräva in pengar om oegentligheter förekommit.

Man kan också fundera på vad som hände i Uzbekistan. Sköter sig alla bolag i Uzbekistan idag och alla har lärt sig av Telias dyrköpta erfarenheter? Jag tror att vad som är utfallet av Telias misslyckade affärer i Uzbekistan är att många noterade teleoperatörer håller sig borta från länder som Uzbekistan. Jag hade önskat att Uppdrag Granskning hade gjort en uppföljning av Telia-affären för att se vad som blev resultatet av mutaffären och även gräva djupare i var pengarna som Telia fick betala hamnade. Tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Det finns nog ingen som tycker att det är tillräckligt intressant.

Anledningen till den långa inledningen med Telia är att det finns paralleller mellan Telia-affären och Swedbank-affären. I båda fallen har bolagen misskött sig, eller rättare sagt i båda fallen så finns det indicier som tyder på att bolagen har misskött sig. I båda fallen så handlar det om noterade bolag, dvs om bolag som många svenskar bryr sig om pga att man äger aktier eller på andra sätt känner till bolaget. Att utreda vad onoterade bolag har för sig är inte enkelt på samma sätt. IKEA är ett exempel på ett bolag som har insett att det finns mycket att vinna på att inte vara med i tidningar så ofta. Inte för att man har så mycket fuffens för sig utan för att det är svårt att värja sig när väl drevet går. Tyvärr tror jag att det är mer lockade för en journalist att ge sig på ett noterat bolag än ett onoterat. Genomslaget är helt enkelt större för ett noterat bolag och de onoterade är bland annat onoterade för att slippa behöva svara på frågor i lika stor utsträckning. Att påstå att någonting har hänt väcker osäkerhet, vilket sänker kursen, vilket i sin tur gör att man hamnar på förstasidor och i TV-soffor.

Det journalister kanske inte alltid förstår, eller åtminstone inte väljer att inte tänka på så mycket, är att ordentliga nedgångar innebär stora vinster om man ligger rätt placerad. Vad var egentligen visselblåsarens motiv? Var motivet enbart att sätta dit en arbetsgivare som man tycker misskött sig och handlat oetiskt eller handlar det om att kunna tjäna pengar. Sannolikt kommer vi aldrig att få veta om visselblåsaren har tjänat pengar på att läcka uppgifter till Uppdrag Granskning. Man kan naturligtvis fundera på varför visselblåsaren verkar vara så mån om att vara anonym (och använda bagageskåp på tågstationer) och man kan även fundera på om det har gjorts någon ordentlig genomlysning av de personer som har tjänat på Swedbanks kurshaveri. Låt vara att man stoppade handeln med derivat relativt fort, men kanske - om det var en visselblåsare som drevs av pengar - så handlade han eller hon, eller mer sannolikt dem - även med korta positioner i andra svenska banker. Om det är en visselblåsare med en moraliskt tveksam agenda så tänkte säkert han eller hon att det även skulle bli väldigt svårt för Swedbanks ledning att bemöta de påstådda oegentligheterna. Banksekretessen och andra regelverk gör det, om jag förstår det rätt, inte möjligt för Swedbanks ledning att direkt svara på om man har vidtagit åtgärder med avseende på de transaktioner som Uppdrag Granskning fått skickat till sig. Det skulle vara väldigt intressant att få veta vad det var för affärer som gjordes under de dagar som Swedbank sjönk som en sten. Viktigt att även komma ihåg är att eftersom Swedbank är en så stor spelare och därmed ingår i olika index så skulle det vara möjligt att gömma sin handel relativt väl, förvisso inte med samma hävstång, men ändå en handel med oddsen på sin sida.

Är då Uppdrag Granskning bara nyttiga idioter och förstår inte Uppdrag Granskning alls hur marknaden fungerar? Det tror jag visst att man gör och jag tror även att man förstod att man satt på information som skulle kunna få uppgiftslämnaren att hamna i en fördelaktig position på marknaden. Jag tror inte för en sekund att det tog tre månader att få rätt på den information som uppgiftslämnaren kom med. Det är som jag ser det ett svepskäl för att man ville minska risken att personen som gett informationen inte kunde dra nytta av den som han/hon/de hade tänkt.

Marknaden gillar inte osäkerhet och efter Uppdrag Gransknings "avslöjande" så har Swedbank hamnat i en situation där osäkerhet råder. Eftersom bankverksamheten inte kan drivas utan att få handla med dollar så kommer man sannolikt att behöva förhandla med amerikanska myndigheter. Det kan naturligtvis vara så att alla de transaktioner som Uppdrag Granskning grävt fram inte har rapporterats till myndigheter och i så fall så kommer det att bli böter. De amerikanska senatorerna som har uttalat sig (utan att ha sett bevis och utan att saker och ting har prövats) vill föga förvånande att den lilla svenska banken som sägs ha skickat vidare ryska pengar skall skicka över ett antal miljarder. Det är så klart helt i sin ordning eftersom det är så som regelverket fungerar. Om man hanterar dollar så innebär det att man måste förhålla sig till det amerikanska regelverket.

Birgitta Bonnesen är en av två huvudpersoner i dramat. Den andre huvudpersonen är Bill Browder som för en kamp mot den ryska staten. Det är sällan som man får läsa den ryska sidans syn på saker och ting och det kan mycket väl vara så att Bill Browder är en hygglig prick, men det finns de som påstår att han inte är den genomhyggliga personen som han vill påskina utan att det finns ett och annat skelett i garderoben (den intresserade kan googla). Att det finns en massa påståenden och att det finns motstridiga fakta är inte så förvånande. Det brukar det göra när det kommer till personer som har varit verksamma i Ryssland (det finns en intressant bok som heter "Oligarker" om man är intresserad av vad som hände i Ryssland i samband med privatiseringen). Jag hade gärna sett att Uppdrag Granskning gjorde en genomlysning för att se vad som de båda sidor påstår och vad som kan vara sant, men det tror jag inte att man vill. Det är lite för starka krafter i svängning för att man skall våga.

Vad är slutsatsen? Att jag är sur för att mina Swedbank-aktier rasade med tjugo procent? Ja, det stämmer. Tycker jag att det var fel av Uppdrag Granskning att publicera uppgifterna? Nej, det tycker jag inte. Tycker jag att det var ett ensidigt reportage? Ja, det tycker jag. Det finns flera dimensioner av detta och reportaget är alldeles för enkelt. Framförallt stör jag mig på att man skriver ut transaktionerna på en matrisskrivare och pinnar över till Swedbank med en lång lista där man pekar på olika poster och säger "titta, det är ju jättemycket pengar". Att prata om 40 miljarder som man gör är även det ett för enkelt trick. Hur mycket pengar skickas mellan olika banker varje dag? Under hur lång tid har transaktionerna som summerar till 40 miljarder ägt rum? Det som sägs säger egentligen bara att det kan finnas transaktioner som Swedbank bör ha anmält och Swedbank kan på grund av regelverk inte säga om man har anmält eller inte. Vad som faktiskt har hänt och vad som faktiskt Swedbank har gjort är i nuläget oklart. Vad som däremot är klart är att svenska pensionssparare och andra sparare har förlorat 55 miljarder, och för dem som undrar så är det ju jättemycket pengar.

Spelets regler är vad de är och det är så klart bara att finna sig i vad som kan hända och effekterna av det. För egen del så har jag funderat en del och jag tror faktiskt inte att Swedbank kommer att bli så illa tilltygade av den här cirkusen när all rök har lagt sig. Jag tror att det finns transaktioner som inte har anmälts och jag tror att man kommer att få böta, men jag tror inte att skadan är så stor att hela banken kommer att gå omkull. Att det finns 73 bolånekunder (något som jag läste idag på Omni ekonomi) som vill lämna Swedbank är så klart tråkigt, men det säger i min bok mer att det inte kommer att bli stora konsekvenser än något annat. (Det kanske brukar vara 73 kunder som vill lämna Swedbank i vanliga fall). Jag kommer att ligga kvar med mina Swedbank-aktier av allt att döma. Jag hoppas också att Birgitta Bonnesen får sitta kvar och jag hoppas att man kan kartlägga vem det var som skickade informationen till Uppdrag Granskning och om personen tjänat pengar på den senaste tidens ras (det senare kommer nog aldrig att kartläggas).   

TILLÄGG
Det man också kan fundera på är, om nu visselblåsaren var anställd på Swedbank, vilket känns som ett rimligt antagande eftersom personen fått tag på informationen, varför anmälde inte visselblåsaren de misstänkta transaktionerna till kontrollfunktionen inom banken? Det är så klart spekulationer från min sida, men ju mer man tänker på det, desto mer skitigt framstår det hela. Frågan är om den riktigt otäcka historien är historien om hur någon på Swedbank såg till att sko sig på icke-anmälda transaktioner istället för att rapportera dessa, och att den något mindre otäcka historien är att Swedbank missat i sina processer vad gäller att upptäcka potentiell penningtvätt. Det är spekulationer från min sida och det är kanske överdrivet, men anonyma visselblåsare får mig att bli misstänksam.