Det första jag tycker att man ska slå fast är att pensionssparande på inget sätt måste vara begränsat till de pengar som staten låser in till ens 55-årsdag eller de pengar som man själv låser in via något privat pensionssparande. Man gör naturligtvis som man vill när det kommer till sin pension, dvs pengarna som man skall leva på när inte lönen tickar in i slutet på månaden, men jag har valt att se det som att jag har ett pensionssparande genom den allmänna pensionen och tjänstepensionen, och ett eget sparande, idag i formen av ett hus, en aktieportfölj och lite likvida medel, som ska ge mig och min familj en ekonomisk trygghet. Jag har aldrig lockats av att ha ett privat pensionssparande, faktiskt inte heller när det fanns möjlighet att göra avdrag för 12 000 SEK om året. Nu, med dagens förutsättningar, förstår jag inte alls varför man skall låsa in pengar till sin 55-årsdag (möjligen för att man vet med sig att man har dålig självdisciplin), och det kände jag som sagt även när det fanns möjlighet att göra avdrag. På den tiden sparande jag till ett boende och ville låna så lite som möjligt, framförallt ville jag undvika topplån, och att då låsa in pengarna kändes på inget sätt optimalt. "Bankrådgivaren" som jag pratade med på den tiden kommer jag ihåg sa något i stil med "ja, så kan man ju också tänka" när jag presenterade min syn på vad som var bäst för mig i min situation.
Mitt första tips när det kommer till pensionssparande är därför att inte se sitt pensionssparande som något isolerat utan som en del i totalekonomin. Många gånger tror jag t ex att det är bättre att amortera av ett topplån än att pensionsspara i ett privat pensionssparande. Om det visar sig att banken säger att ett pensionssparande är ett krav för att man ska få en lägre ränta så tycker jag att man ska ta sig en ordentlig funderare. Banken är naturligtvis intresserad av att knyta till sig kapital som ska förvaltas mot betalning under många kommande år. Ibland tycker jag att många fokuserar för hårt på att få ner sin ränterabatt och låter bli att se på erbjudandet i sin helhet.
Att inte se på sin egen ekonomi som isolerade delar är egentligen ganska mycket lättare än mitt andra tips. Mitt andra tips handlar nämligen om att ha en ekonomisk livsplan. Den behöver inte vara skriven i sten och den kan säkert komma att ändras under livets gång, men jag tror att det är bra att ha en plan. Om man har målet att sluta jobba när man är 55 år när man är 30 år så tror jag att många har goda möjligheter att klara detta, men det kräver självdisciplin och att man gör medvetna val när det kommer till sin egen ekonomi. Det kan t ex vara svårt att nå målet att sluta jobba när man är 55 år om man t ex väljer att jobba halvtid istället för heltid. Exemplet är ganska självklart (och jag vet att många som jobbar halvtid gärna hade jobbat heltid, men att det inte för närvarande är en möjlighet av den ena eller andra anledningen).
Alla som har räknat på ränta-på-ränta vet att de första åren är väldigt viktiga i ett långsiktigt perspektiv. Det som händer för många när man börjar tjäna pengar är att man också blir förälder och om man har gjort en ekonomisk plan innan man blivit förälder så tror jag att den ofta blir reviderad när man blir förälder. Dels så tillkommer en del kostnader när man har barn, både direkt och indirekt, dels så vill många vara hemma med sina barn, vilket så klart sänker inkomsten. Det man dock ska komma ihåg är att när man väl har tagit sig igenom småbarnsåren så, i alla fall enligt min erfarenhet, har man för det första vant sig att hålla i pengarna ganska bra och för det andra uppskattar man saker i livet som är rätt billiga, tex att läsa böcker och ta det lugnt (gäller säkert inte alla, men jag gillar att läsa).
Så, för att summera, jag tycker att det första man skall göra när det kommer till pensionssparande är att skapa sig en god överblick av hela ekonomin - sparande, aktier, lån, tillgångar, framtida kostnader (t ex renoveringar av hus eller långresor), etc. När man väl har det så tycker jag att man skall göra en ekonomisk plan. Den kan vara väldigt generell i ett längre perspektiv och ganska detaljerad den närmsta tiden. Det kan låta tråkigt och det är det till viss del också, men bara för man har koll så innebär inte det att man måste ha tråkigt ;)
I nästa del tänkte jag presentera lite tankar kring hur man kan resonera kring sina PPM-val och sin tjänstepension.
Mitt första tips när det kommer till pensionssparande är därför att inte se sitt pensionssparande som något isolerat utan som en del i totalekonomin. Många gånger tror jag t ex att det är bättre att amortera av ett topplån än att pensionsspara i ett privat pensionssparande. Om det visar sig att banken säger att ett pensionssparande är ett krav för att man ska få en lägre ränta så tycker jag att man ska ta sig en ordentlig funderare. Banken är naturligtvis intresserad av att knyta till sig kapital som ska förvaltas mot betalning under många kommande år. Ibland tycker jag att många fokuserar för hårt på att få ner sin ränterabatt och låter bli att se på erbjudandet i sin helhet.
Att inte se på sin egen ekonomi som isolerade delar är egentligen ganska mycket lättare än mitt andra tips. Mitt andra tips handlar nämligen om att ha en ekonomisk livsplan. Den behöver inte vara skriven i sten och den kan säkert komma att ändras under livets gång, men jag tror att det är bra att ha en plan. Om man har målet att sluta jobba när man är 55 år när man är 30 år så tror jag att många har goda möjligheter att klara detta, men det kräver självdisciplin och att man gör medvetna val när det kommer till sin egen ekonomi. Det kan t ex vara svårt att nå målet att sluta jobba när man är 55 år om man t ex väljer att jobba halvtid istället för heltid. Exemplet är ganska självklart (och jag vet att många som jobbar halvtid gärna hade jobbat heltid, men att det inte för närvarande är en möjlighet av den ena eller andra anledningen).
Alla som har räknat på ränta-på-ränta vet att de första åren är väldigt viktiga i ett långsiktigt perspektiv. Det som händer för många när man börjar tjäna pengar är att man också blir förälder och om man har gjort en ekonomisk plan innan man blivit förälder så tror jag att den ofta blir reviderad när man blir förälder. Dels så tillkommer en del kostnader när man har barn, både direkt och indirekt, dels så vill många vara hemma med sina barn, vilket så klart sänker inkomsten. Det man dock ska komma ihåg är att när man väl har tagit sig igenom småbarnsåren så, i alla fall enligt min erfarenhet, har man för det första vant sig att hålla i pengarna ganska bra och för det andra uppskattar man saker i livet som är rätt billiga, tex att läsa böcker och ta det lugnt (gäller säkert inte alla, men jag gillar att läsa).
Så, för att summera, jag tycker att det första man skall göra när det kommer till pensionssparande är att skapa sig en god överblick av hela ekonomin - sparande, aktier, lån, tillgångar, framtida kostnader (t ex renoveringar av hus eller långresor), etc. När man väl har det så tycker jag att man skall göra en ekonomisk plan. Den kan vara väldigt generell i ett längre perspektiv och ganska detaljerad den närmsta tiden. Det kan låta tråkigt och det är det till viss del också, men bara för man har koll så innebär inte det att man måste ha tråkigt ;)
I nästa del tänkte jag presentera lite tankar kring hur man kan resonera kring sina PPM-val och sin tjänstepension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar