Byggmax har levererat en bra Q3-rapport och jag funderar på att putta in lite pengar. Jag gillar att vinsten ökar och jag gillar att man har lyckats att höja lönsamheten med sitt 2.0-koncept i de butiker där man testat. Byggmax 2.0 som konceptet egentligen heter handlar om att man utökar sortimentet, vilket innebär att man tar in ytterligare produkter förutom de absolut mest efterfrågade som finns i alla butiker. Nackdelen är naturligtvis att man måste lagerhålla fler artiklar, men fördelen är att man kan ta bättre betalt för dessa inte fullt lika efterfrågade produkter. Kombinationen av fler butiker och ökad lönsamhet kan bli en trevlig kombo.
För att backa bandet något så gillar jag Byggmax för att de utmanar en bransch som tidigare haft två märkliga företeelser och till viss del fortfarande har. Först så var det tidigare kutym att ha två prislistor, en för yrkeshantverkare och en för vanliga kunder. Skillnaden var och är ibland väldigt stor och, som jag förstår, inte alltid volymberoende eller på annat sätt helt lätt att förstå sig på. Min gissning är att denna prissättning har utnyttjats av många hantverkare. Materialet köps till rabatterat pris, men vidarefaktureras till ordinarie pris. Inget fel i det kan tyckas, och inte första gången som en mellanhand tar lite emellan, men en marknad med skev prissättning skapar möjligheter för nya aktörer. Byggmax tar samma pris för alla.
Andra saker som Byggmax gör rätt i min mening är att fokusera på storsäljare och skala bort dammsamlande produkter som bara tar hyllplats och inte direkt bidrar till annat än ett stort sortiment. Att man kan tjäna pengar på att skala bort produkter som inte säljer bra är en gammal sanning som funkar och Byggmax är ganska ensamma i sin bransch. Jag gillar även att de väljer billiga lägen. Om man säljer produkter som man måste ha bil för att hämta så ser jag ingen anledning till att man måste ligga nära tågstationer eller liknande dyra lägen. Den Byggmax jag brukar handla i ligger i ett industriområde som jag enbart besöker när jag handlar på Byggmax, men det är inte längre dit än till andra bygghandlar med dyrare lägen.
Jag har tidigare ägt Byggmax-aktier. I slutet av 2011 så köpte jag för runt 26 SEK och sålde i början av 2012 för runt 37 SEK, en bra vinst med andra ord. Idag ligger kursen strax under 50-lappen efter att ha gått bra under året, men svagare under 2012. Vinsten kommer nog landa runt 3 SEK och utdelningen kommer troligtvis att bli 2 SEK. Det som eventuellt kan leda till att vinsten ökar är att man tror sig kunna öppna fler butiker samt att man tror att man kan öka lönsamheten med 2.0-konceptet. Dessutom tror jag att alltfler väljer Byggmax framför andra bygghandlar och om denna kundströmning kan öka så kommer det naturligtvis att puffa upp vinsten ytterligare. Jag är, som ni säkert förstår, en anhängare av Byggmax och brukar rekommendera Byggmax när bygghandlar kommer på tal.
Riskerna är naturligtvis att någon av de stora konkurrenterna väljer att trappa upp sin satsning i Sverige. Om det blir ett priskrig för att svälta ut någon från marknaden så kommer det inte att vara kul att vara aktieägare i Byggmax. Det kan naturligtvis även komma hot från andra håll, t ex näthandeln, men eftersom varorna är otympliga och svåra att transportera så tror jag att de flesta väljer att hämta varorna själv för att hålla priset nere.
Med ett pris på 50 SEK så känner jag inte alls någon panik att köpa, men om det skulle bli lite oroligt i USA igen eller något annat händer som skakar om marknaden och kursen sticker ner så är det möjligt att jag köper. Helst skulle jag vilja komma under 45 SEK innan utdelning, men det kanske är för optimistiskt.
En annan sak som talar mot ett köp är att jag gillar Byggmax som kund och att jag ser på bolaget med kundögon istället för investerarögon.
Är det någon som sitter och lurar på att köpa Byggmax? Är det någon som tycker att aktien är något som man skall hålla sig borta från?
28 oktober 2013
02 oktober 2013
Swedbank och Nordea in i portföljen
Pengarna som jag fick loss i samband med Nokia-försäljningen har gått till Swedbank- och Nordea-aktier. Anledningen till att jag valde att Nordea OCH Swedbank var att jag ville ha lite bättre riskspridning. Jag är inte särskilt duktig på att analysera banker och av den anledningen valde jag att lägga äggen i två olika korgar.
Att det blev just Swedbank och Nordea var att jag tror på banker generellt samt att SEB och Handelsbanken, via Industrivärden, redan finns i portföljen. Jag har valt att satsa på de fyra svenska storbankerna för att jag ser dessa som relativt säkra kort. Innan jag bestämde mig sneglade jag lite på danska banker, men jag tyckte att det var svårt att göra en rättvis bedömning av riskerna och möjligheterna. Specifikt för Swedbank så tilltalas jag av den höga direktavkastningen, något som jag tror passar min ISK väldigt bra, samt att jag tycker att det verkar som att Michael Wolf har fått bra ordning och reda i banken. Anledningen till att jag tog in Nordea var att jag tyckte att kursen stod bra emot statens utförsäljning av aktier samt bra direktavkastning.
Att jag väljer att ha ganska mycket banker i portföljen beror på att det finns i mina ögon ett bankoligopol i Sverige. De fyra svenska storbankerna står för lejonparten av marknaden och villkoren skiljer sig inte nämnvärt. Visst kan man få lite rabatt på sitt bolån om man maxar bolånet, börjar pensionssparar i dyra fonder som banken förvaltar samt tecknar diverse försäkringar, men totalsumman för vad man i slutändan kommer att betala skiljer sig inte speciellt mycket, tror jag. Det skall i och för sig tilläggas att man säkert kan få bättre villkor genom att ställa krav och inte bara godta bankens villkor rakt av.
Det som håller tillbaka bankernas kurser tror jag är risken för tuffare lagstiftning. Jag är inte särskilt orolig över en sådan utveckling. Svenska banker tror jag är betydligt bättre kapitaliserade jämfört med andra europeiska banker och en eventuell tuffare svensk banklagstiftning förutsätter jag enbart skulle ha till effekt att bankerna flyttar sin verksamhet utomlands. Nordea verkar redan tänka i dessa banor och jag skulle bli förvånad om inte övriga banker funderar i liknande banor. Normans och Borgs fingerviftande tror jag mer handlar om valfläsk än om något annat.
En annan risk som nämns när banker som investeringsobjekt är uppe för diskussion är risken för kreditförluster. Naturligtvis finns det en risk för att kreditförlusterna kommer att öka om man ser på hushållens skuldsättning, men inte heller denna risk ser jag som särskilt alarmerande. Om, eller bättre när, ränta höjs så kommer en del hushåll och företag att få det kämpigt och i en del fall så kommer banken att få ta smällen. Så som jag ser det så kommer räntan att höjas successivt så att många hushåll kommer att kunna agera i tid. Bankerna är väl medvetna om denna risk och kreditförlusterna från Baltikum finns säkert i färskt minne så jag förutsätter att denna risk är under hygglig kontroll. I sammanhanget tycker jag att det är på sin plats att säga att jag tror att en del av de extremt högbelånade hushållen har ett ganska ordentligt sparande som kan komma att användas när räntan sticker upp. Det är sällan som man ser statistik som visar nettoskuldsättning.
Jag kommer inte att äga så mycket bankaktier som jag gör just nu för lång tid framöver. Troligen kommer jag att behålla dem över utdelningen i vår. Anledningen till att jag är tveksam till att vara tung i banker är att uppsidan är begränsad. Det finns inga riktiga triggers som jag ser det. I nuläget är jag dock nöjd med en i min uppfattning begränsad nedsida och hygglig direktavkastning.
Att det blev just Swedbank och Nordea var att jag tror på banker generellt samt att SEB och Handelsbanken, via Industrivärden, redan finns i portföljen. Jag har valt att satsa på de fyra svenska storbankerna för att jag ser dessa som relativt säkra kort. Innan jag bestämde mig sneglade jag lite på danska banker, men jag tyckte att det var svårt att göra en rättvis bedömning av riskerna och möjligheterna. Specifikt för Swedbank så tilltalas jag av den höga direktavkastningen, något som jag tror passar min ISK väldigt bra, samt att jag tycker att det verkar som att Michael Wolf har fått bra ordning och reda i banken. Anledningen till att jag tog in Nordea var att jag tyckte att kursen stod bra emot statens utförsäljning av aktier samt bra direktavkastning.
Att jag väljer att ha ganska mycket banker i portföljen beror på att det finns i mina ögon ett bankoligopol i Sverige. De fyra svenska storbankerna står för lejonparten av marknaden och villkoren skiljer sig inte nämnvärt. Visst kan man få lite rabatt på sitt bolån om man maxar bolånet, börjar pensionssparar i dyra fonder som banken förvaltar samt tecknar diverse försäkringar, men totalsumman för vad man i slutändan kommer att betala skiljer sig inte speciellt mycket, tror jag. Det skall i och för sig tilläggas att man säkert kan få bättre villkor genom att ställa krav och inte bara godta bankens villkor rakt av.
Det som håller tillbaka bankernas kurser tror jag är risken för tuffare lagstiftning. Jag är inte särskilt orolig över en sådan utveckling. Svenska banker tror jag är betydligt bättre kapitaliserade jämfört med andra europeiska banker och en eventuell tuffare svensk banklagstiftning förutsätter jag enbart skulle ha till effekt att bankerna flyttar sin verksamhet utomlands. Nordea verkar redan tänka i dessa banor och jag skulle bli förvånad om inte övriga banker funderar i liknande banor. Normans och Borgs fingerviftande tror jag mer handlar om valfläsk än om något annat.
En annan risk som nämns när banker som investeringsobjekt är uppe för diskussion är risken för kreditförluster. Naturligtvis finns det en risk för att kreditförlusterna kommer att öka om man ser på hushållens skuldsättning, men inte heller denna risk ser jag som särskilt alarmerande. Om, eller bättre när, ränta höjs så kommer en del hushåll och företag att få det kämpigt och i en del fall så kommer banken att få ta smällen. Så som jag ser det så kommer räntan att höjas successivt så att många hushåll kommer att kunna agera i tid. Bankerna är väl medvetna om denna risk och kreditförlusterna från Baltikum finns säkert i färskt minne så jag förutsätter att denna risk är under hygglig kontroll. I sammanhanget tycker jag att det är på sin plats att säga att jag tror att en del av de extremt högbelånade hushållen har ett ganska ordentligt sparande som kan komma att användas när räntan sticker upp. Det är sällan som man ser statistik som visar nettoskuldsättning.
Jag kommer inte att äga så mycket bankaktier som jag gör just nu för lång tid framöver. Troligen kommer jag att behålla dem över utdelningen i vår. Anledningen till att jag är tveksam till att vara tung i banker är att uppsidan är begränsad. Det finns inga riktiga triggers som jag ser det. I nuläget är jag dock nöjd med en i min uppfattning begränsad nedsida och hygglig direktavkastning.