Jag följer med spänning utvecklingen kring SAAB. Tyvärr tror jag att SAAB snart är historia. Svenska staten kan, precis som regeringen säger, inte rimligtvis gå in som ägare i den förlusttyngda biltillverkaren. GM å andra sidan har fullt upp med sina egna problem på hemmaplan, vilket gör det mindre troligt att de kommer att lägga så mycket krut på SAAB. Jag kan inte bilbranschen speciellt bra, men jag ser inte hur SAAB skall kunna räddas. Är det någons som ser en öppning?
mvh Charlie
En nedläggning av saab kostar staten ca 4,5 miljarder per år i minskade skatteintäkter och ökade utgifter i form av a-kassa. Jag tycker faktiskt att man borde fundera på att satsa ett par årskostnader på att driva saab vidare, kanske kan någon annan också gå in med pengar. Med fördel kan man ändra inriktningen på saab tex utveckla en elbil eller någon annat vågat. Går satsningen bra är det toppen, går det dåligt så kan man avveckla saab i nästa högkonjunktur då samhällskostnaderna och de personliga tragedierna bli lägre/färre eftersom det finns bättre möjligheter att hitta andra jobb under högkonjunktur. Hursomhelst tycker jag att man bör undersöka möjligheterna för en vågad satsning, att avfärda det med att staten inte ska driva företag tycker jag är fel. Se på SSAB tex, de har ju gått bra. Att det finns dåliga exempel också är ju självklart, eftersom detta handlar om riskkapital i sin riskablaste form. Skillnaden mellan riskkapitalister och staten är att staten har en alternativkostnad som inte är försumbar.
SvaraRaderaDet är inte helt enkelt. Du har en poäng att det kan finnas omständigheter när staten kan "rädda" industrier som är i kris. Jag är inte rabiat i det avsseendet utan jag kan ge dig rätt att det finns situationer när det är lämpligt. Stålindustrin är som du säger ett exempel på detta. Varvsindustrin är ett annat exempel som visar det motsatta.
SvaraRaderaAtt jämföra stålindustrin med bilindustrin rakt av låter sig inte göras helt utan problem. Stålindustrin har fått en ordentlig skjuts av exempelvis Kina och andra ekonomier som har efterfrågat stål. Råvarupriset har alltså ökat, vilket har gynnat svensk stålindustri, vilket i praktiken är det vi pratar om. Likaså fanns det värden i SSAB i form av kunnande inom stålbehandling. SSABs tunnplåt är ett exempel på detta. När staten gick in med pengar i stålindustrin fanns det alltså en möjlighet att råvarupriset skulle stiga, vilket skulle ge en skjuts, samt att det fanns ett kunnande som kunde utvecklas, dvs ett dolt värde som kunde plockas fram.
Det är möjligt att det finns dolda värden inom SAAB, men jag har svårt att se dem. SAAB är en del av GM och de gör bilar av ungefär samma komponenter som andra bilar inom samma koncern. Trots nya modeller har SAAB aldrig positionerat sig på allvar på den internationella arenan, vilket man får säga att Volvo lyckats bättre med i och med deras "trygg familjebil"-profilering. Det finns alltså inga råvarupriser, eller liknande, som kan påverka SAAB på motsvarande sätt som för SSAB. På samma sätt finns det som jag ser det få värden att plocka fram så att man kan göra ett bolag som kan stå på egna ben. SAAB måste vara del av en större bilkoncern som situationen ser ut nu.
Lek med tanken att SAAB hade haft med ett finger i Smart-bilsprojektet eller haft en liten tillverkning av elbilar. Om det hade funnits och det hade bedömts att denna del hade kunnat utgöra grunden till ett "nytt" bolag då tror jag att situationen varit annorlunda, men nu är man en del av en stor bilkoncern som går dåligt.
Det finns dessutom alternativ. Istället för att lägga 10 miljarder på en respirator till SAAB tycker jag att man kan satsa motsvarande på nyföretagande. Sverige behöver nya småföretag, inte statligt ägda storföretag.
Men som sagt, det är inget lätt beslut.
mvh Charlie