Min syn på långsiktighet

Jag har fått kommentarer ett par gånger angående långsiktighet, eller snarare min avsaknad på just långsiktighet i mitt sparande. Det är säkert på många sätt en motiverad kommentar på många sätt, men jag tycker samtidigt att hysterin kring långsiktighet är något onyanserad.

En del av de som predikar långsiktigt sparande likställer detta med köp- och säljbeslut baserade på genomarbetade analyser. Naturligtvis är inte detta korrekt. Det inser nog alla, men likväl görs denna tankegroda ibland. I många fall är det naturligtvis så att genomarbetade köp- och säljbeslut ofta ger ett långsiktigt sparande. Om man gör genomarbetade analyser av ett antal bolag så väljer man naturligtvis det med störst potential. Ofta tar det lite tid innan denna potential visar sig i kursen och då får man ju också äga aktien ett tag, men, och verkligen men, denna potential kan infinna sig tidigare och då är det inte på något sätt självklart att inte sälja. Potentialen skall man sätta i ljuset av den information som finns tillgänglig. Om informationen ändras så kan även potentialen ändras. Min poäng är att om man köper aktier för att man tycker att de är undervärderade då kan det gå väldigt fort i vissa fall innan man säljer dem.

Jag menar inte att alla mina korta affärer har triggats av att jag tycker att aktien är undervärderade. I vissa fall har det varit att jag har haft många köporder liggande och om jag fångat för många aktier så har jag fått sälja en del. En annan anledning till att jag gjort, och fortfarande till viss del gör, korta affärer är att det är en risk att äga aktier. De senaste månaderna har mycket riktigt visat detta.

Många sparare menar att de sparar på 30-40 års sikt och att det då inte spelar någon roll hur aktieutvecklingen går under ett år. Det dessa sparare glömmer bort i detta resonemang är att 30-40 år är väldigt lång tid. För det första vet man inte hur ens eget liv kommer att gestalta sig under denna långa tid. Man kanske vill omskola sig, köpa hus, starta eget företag, skaffa familj etc. Den andra anledningen är att man inte vet vad som händer i världen på 30-40 års sikt. Börsen har förvisso gått väldigt bra under väldigt lång tid, men att extrapolera denna utveckling 30-40 år framåt skall man nog vara försiktig med. Nu tror jag i och för sig att de flesta som sparar på denna sikt är väl medvetna om detta, men jag kan inte låta bli att tycka till lite. Det dessa sparare egentligen menar, för jag förstår egentligen vad de menar, är att man vill ha en kontinuerlig avkastning i form av utdelning och en hygglig utveckling av innehavet. Denna linje har jag så smått börjat att anamma, men jag kommer inte att släppa mina korta affärer. Jag tror nämligen absolut att man kan tjäna pengar på korta affärer. Det är svårt och det tar tid, men visst går det.

Slutligen skall man komma ihåg att en del av de som talar för långsiktigt sparande har ett visst egenintresse av att de sparare inte flyttar sina pengar hela tiden :)

mvh Charlie