För ett par dagar sedan när jag träffade ett par vänner kom vi att prata om börsen och framförallt om den så kallade kvartalskapitalismen (eller "djungelkapitalismen" som Ingvar Kamprad lär kalla den). De finns de som menar att det inte är sunt för företag att behöva redovisa sina resultat fyra gånger per år, dels därför att det kräver mycket jobb för att sammanställa all data och förbereda presentationen, dels för att det motverkar långsiktiga investeringar i bolaget.
Eftersom kvartalskapitalismen finns så finns det också ett behov av mindre företag som kan köpas upp av de större börsjättarna (om de mindre företagen inte själva blir börsjättar). Detta påstående kan man iofs ifrågasätta, men eftersom de flesta stora företag växer både via förvärv och organiskt så finns det ett behov. Hur som helst, frågan som vi ställde oss var om det verkligen finns tillräckligt med småföretag i Sverige och om det startas tillräckligt med företag?
Vi kom egentligen inte fram till någon slutsats och det var i ärlighetens namn bara jag som inte hade tröttnat på diskussionen efter ett par minuter. Min åsikt är i all fall att det inte finns tillräckligt med småföretag i Sverige. Jag tror att anledningarna till detta är följande:
- Möjligheterna att starta företag behandlas i princip inte alls i det svenska skolsystemet. Normen i Sverige är att vara anställd i ett stort företag med kollektivavtal, matsal, lokal fackklubb, årlig julfest och utvecklingssamtal.
- Det finns en myt att man måste ha arbetat ett tag och skaffat sig kunskap innan man kan köra igång något eget. Om man efter tolv års obligatorisk skolgång och i många fall ett antal år på universitet och högskola inte är förmögen att driva "egen låda" så är någonting fel på skolsystemet. Jag sätter mig inte emot att man vill skaffa sig branschvana, "skinn på näsan" etc. innan man sätter igång på egen hand. Det kan säkert vara klokt i många fall, men tyvärr brukar "ett tag" stämma ganska bra överens med tiden mellan avslutad skolgång och tiden då man blir förälder samt lånar en massa pengar för att köpa bostad, vilket gör att sannolikheten för att man vågar satsa på något eget blir mindre.
- Många är rädda att dörren tillbaka skall vara stängd om det inte går så bra med det egna projektet/projekten.
Det var lite tankar om nyföretagande. Kommentera gärna.
Intressant resonemang du för om vad som krävs för att fler ska starta bolag. Här kommer lite av mina tankar på området.
SvaraRaderaFör det första tycker jag man får definiera vad man menar med företagandet och vad som är syfte och mål.
Jag kan dra paralleller till ditt resonemang för den verksamhet jag driver idag. Det är ett teknikbaserat startup som baseras på ett nytt patent. Tekniken har flera nyttor för några olika branscher och typer av kunder. För att lyckas med den här typen av bolag krävs egentligen ganska lite branchkunskap, den går i huvudsak att få efter 10 "kundbesök" och lite fantasi. Men jag tror det går betydligt fortare att etablera en sådan här verksamhet om man har personer i ledningen som kan branschen och har etablerade relationer med potentialla kunder och samarbetspartners.
Vad är då syftet med bolaget jag driver? Det beror självklart vilken intressent du frågar. Om man med allmänt företagande menar att det leder till ökat välstånd i samhället i form av arbetstillfällen och skatteintäkter så är uppsidan stor i teknikbolag som mitt, dock med en stor risk att det visar sig inte fungerar alls och så småningom leder till avveckling. Under tiden har vi "brännt" riskvilligt kapital som på olika sätt spridits i sammhället till våra leverantörer, hyresvärdar, löner och skatter. Gott så.
Å andra sidan om man med företagande "bara" menar enmansföretagare som tillhandahåller en tjänst eller kanske är återförsäljare för en viss vara håller jag med dig om att det inte krävs särskilt mycket mer utbildning och erfarenhet. Snarare är det engagemanget som kommer avgöra om man lyckas.
Slutligen håller jag med dig om att skolan idag på många sätt är dåligt anpassad till att skapa ökat företagande. Jag läste vid en högskola som uttalat nischade sig mot entreprenörskap. Under hela skolgången fick vi aldrig chansen att lära oss de absoluta grunderna som att boka ett kundbesök, svara på en offertförfrågan eller genomföra praktisk förhandling. Det tycker jag är skrämmande. Antagligen berodde det på att få (inga?) lärare hade någon erfarenhet själva från praktiskt företagande.
Kul att din blogg tar upp dessa ämnen! Keep it up!
Hej Johan!
SvaraRaderaKul att du kommenterade och kul att du gillar bloggen! Det inspirerar att se att någon läser det som man skriver.
Jag håller med dig om att man bör skilja på olika typer av företagande. Precis som du säger kan ett teknikbaserat företag som ditt få en helt annan utväxling än vad ett mindre konsult- eller tjänstebolag kan få, men å andra sidan är risken större. Om teknikbolaget dessutom sitter på en banbrytande typ av teknik kan det vara ganska svårt att övertyga marknaden om att våga prova något nytt. Vissa branscher kan vara otroligt svårflörtade vad gäller ny teknik, medan andra branscher kan vara väldigt öppna. (Min erfarenhet är t.ex. att säkerhetsbranschen är väldigt öppen för ny teknik och att många säkerhetsföretag gärna har "det senaste".)
Hur som helst, jag efterlyser egentligen fler företag generellt sett eftersom jag tror att samhället gynnas av att fler människor tänker i banor av "hur kan jag göra detta mer effektivt", "är det verkligen lönsamt att köpa små kvantiteter så ofta" etc istället för att hänga med i trallen "vi kör på till chefen säger något annat". Om fler människor vågar satsa på banbrytande idéer t.ex. en helt ny typ av produkt så är det ännu bättre. Om en sådan idé bär kan det innebära många arbetstillfällen, mängder med skattekronor etc.
Jag önskar dig lycka till med företagandet!
Vad heter ditt företag förresten?
mvh Charlie