Arcoma och Kinnevik har fått lämna portföljen. Anledningen är tvådelad. För det första så verkar det som att jag kommer att få göra ett lite större inköp inom kort, en bil. Den gamla verkar inte vilja bli bättre med åren, och en bil som krånglar får en massa följdeffekter. Den andra delen är att jag känner att jag inte vill vara alltför exponerad mot aktiemarknaden. Jag är verkligen all-in på alla fronter, så mycket som det går. Min pension ligger så mycket som det går exponerad mot aktiemarknaden och det privata sparandet är, förutom en buffert som motsvarar vad jag skulle klara mig på 3-6 månader, helt i aktier. Det har varit rätt på många sätt och med tanke på att jag inte kommer att behöva pengarna inom överskådlig framtid så har det känts rätt och riktigt under många år. Nu har jag som sagt börjat att tänka om till viss del.
Vad gäller Kinnevik så fick innehavet lämna pga att jag inte riktigt kan se vad som kan få bolaget att lyfta. Det bygger måhända på okunskap och till viss del av ointresse, och det finns så klart en uppsida i ehandel. Exponeringen mot ehandel sker dock via Rocket Internet i många fall och jag tycker inte riktigt att det känns helt bra att man måste gå via någon annan. Jag känner mig även lite oförstående kring VD-bytet. Kortfattat kan man nog säga att jag inte riktigt kan bolaget och inte heller ser någonting som får mig att bli riktigt intresserad. Man skulle kunna fundera kring varför jag inte minskade i Telia istället, och det är vettigt. Anledningen är ganska enkel. Telia verkar vara i en bra trend uppåt och jag tänkte att jag skulle avvakta lite innan jag lättar på innehavet.
Arcoma sålde jag av andra anledningar än Kinnevik. Arcoma är ett förhoppningsbolag även om det är ett bra sådant. Börsvärdet är lågt sett till försäljning och tillväxten som visades i Q1:an. Man verkar på många sätt vara på rätt väg baserat på vad jag kan se från Q1-rapporten. Den nye storägaren som skjuter in pengar i bolaget kan säkert få bolaget att höja sig till nya nivåer. Det jag hade önskat se är att man aviserade fler ordrar och att man hade ett lite bättre case. Det verkar vara bra produkter som man säljer, men jag har svårt att se hur produkterna skiljer sig från andra liknande produkter. Man har även tidigare pratat om Asien och att man ser möjligheter där, men det verkar ta tid och kanske var det inte riktigt så lätt att komma in på marknaden som man trodde. Jag tror fortsatt på bolaget och även om det finns risker och saker att fundera på så skulle det inte förvåna mig om kursen fortsätter uppåt. Det är möjligt att jag går in igen med en lite mindre summa, framförallt om det blir en generell nedgång.
Jag kommer även att minska i Telia inom inte allt för lång framtid. Innehavet är för stort i nuläget. Det kommer nog att göras den närmsta månaden.
30 maj 2017
28 maj 2017
Funderingar kring pensionssparande
Pensionen består av tre olika delar; allmän pension, tjänstepension och privat pension. Beroende på när man är född och beroende på om arbetsgivaren följer kollektivavtal eller inte så kan det skilja en del, men om man utgår från personer födda 1979 eller senare och antar att arbetsgivaren betalar in enligt kollektivavtal så händer följande varje månad:
Allmän pension
Den allmänna pensionen utgår grunden för det stora flertalet. 16% av lönen avsätts till en inkomstpension som man inte själv kan påverka och 2,5% avsätts till premiepensionen som man kan påverka genom att väja fonder själv.
Räknat på en lön på 40 000 SEK/månad så kommer alltså 7 400 SEK att avsättas till den allmänna pensionen. Av dessa kan man välja fonder för 1 000 SEK. En gång om året får man hem ett orange kuvert där man får en del information om hur det har gått.
Tjänstepension
Tjänstepensionen skiljer sig år beroende på när man är född, men om man tittar närmre på den som gäller för personer födda 1979 eller senare så avsätts 4,5% av lönen till tjänstepensionen upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Inkomstbasbeloppet för 2017 är 61 500 SEK, vilket innebär att 4,5% avsätts upp till en lön på ungefär 38 450 SEK/mån. Över denna lön avsätts 30% av inkomsten till tjänstepensionen. Anledningen till det stora hoppet är bland annat att det bara avsätts till allmän pension upp till 7,5 inkomstbasbelopp.
Enligt ITP1 så kan man välja traditionell försäkring eller fondförsäkring. Man kan, om jag förstår saken rätt, maximalt välja att ha 50% i fondförsäkring. Man kan välja förvaltare av både den traditionella försäkringen och fondförsäkringen, och med jämna mellanrum så görs det nya upphandlingar, vilket får till effekt att aktörer försvinner och nya tillkommer. Om man inte vill ha sina pengar spridda på en massa olika aktörer kan man välja att flytta pengar via collectum.se. Tyvärr kostar det ibland att flytta pengar från en förvaltare till en annan.
När det kommer till fondförsäkring så kan man i många fall själv välja fonder. Utbudet är oftast inte speciellt stort, men det finns viss valfrihet i alla fall. När jag har valt så har jag prioriterat fondutbud och åtkomlighet högt. Om jag skulle vilja minska min exponering mot aktiemarknaden, eller öka, eller rikta den mot någon viss marknad eller bransch så vill jag ha den möjligheten. Naturligtvis är även avgifter viktigt, vilket för min del ofta blir att det ska finnas ett hyggligt utbud av indexfonder.
Pensionen och övrigt sparande
Jag tycker att det är klokt att se pensionen som en del av det totala sparandet, och att anpassa valen av fonder med ett litet öga på hur aktieportföljen eller fondportföljen ser ut i övrigt. För egen del har jag till exempel valt att ha en del pengar i amerikanska indexfonder och en del pengar i en Indienfond. Anledningen till att jag har resonerat så är att jag har mestadels svenska bolag i min aktieportfölj och genom att ha exponering mot USA och Indien via pensionssparandet så får jag en bättre spridning.
Man kan även fundera en del på hur man ska fördela ITP-pengar och PPM-pengar. PPM-urvalet är bättre än ITP-urvalet och ibland kan avgifterna skilja sig åt för de olika systemen. Det är nog inte så mycket, men det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Jag har i mitt PPM-sparande en del förhållandevis dyra fonder, bl a Didner & Gerge-fonder, som jag tycker blir prisvärda när man får PPM-rabatten, men kanske inte lika prisvärda när man inte får någon rabatt. Naturligtvis kan man fundera kring om en vissa fond kan vara prisvärda i alla fall, men min poäng är att avgiften blir olika beroende på genom vilket system man äger fonden och eftersom det är så tycker jag att det kan vara värt att hålla lite koll på detta.
Pensionen och livet i övrigt
Om man har en hög lön kan det ibland kännas intressant att få olika löneförmåner istället för högre lön. Det man ibland glömmer bort när man tittar på den typen av lösningar är att ett bruttolöneavdrag kan verka intressant vid första anblicken i och med att marginalskatten är förhållandevis hög, men viktigt att komma ihåg är att man får en hel del pension avsatt för toppen av månadslönen. Det kanske blir intressant i alla fall att t ex få en tjänstebil för ett bruttolöneavdrag (och förmånsbeskattning), men ska man ta med alla effekter av bruttolöneavdraget kanske det inte blir lika intressant. Det gäller med andra ord att vara lite vaksam när det börjar talas om bruttolöneavdrag.
Ska man tajma marknaden med pensionen?
De flesta pensionslösningar som jag har sett har 100% aktier de första åren och när man närmar sig pensionsålder så minskas aktieexponeringen efter hand. Det verkar klokt, så klart. Frågan är om man ska försöka sig på att tajma marknaden med sin tjänstepension. Idag verkar de flesta pilarna att peka åt rätt håll, men om marknaden svänger och man kan undvika nedgången så kan det göra ganska mycket i slutändan. Det är förmodligen ingenting att rekommendera för någon som tycker att aktiemarknaden inte är så intressant och som inte vill lägga tid på att följa upp sina investering, men om man vill lägga tid på att följa marknaden så kanske det kan vara en idé. Jag har funderat på att faktiskt lyfta bort en del tjänstepensionspengar från aktiemarknaden om det börjar gå nedåt. Klokt eller oklokt, det får framtiden utvisa. Det är inte lätt att tajma marknaden, men att inte alltid köra 100% aktier behöver inte vara fel.
Hur håller man koll?
Det enklaste sättet att hålla koll på sin pension tycker jag är www.minpension.se. Det går enkelt logga in via sitt bank-ID och man får snabbt en hygglig koll på hur det ser ut. Tyvärr tar det väldigt lång tid för många av siffrorna att uppdateras. Det tycker jag är svagt. Man måste inte ha dagens kurs, men när det börjar skilja veckor och månader så tycker jag att det är för mycket.
Allmän pension
Den allmänna pensionen utgår grunden för det stora flertalet. 16% av lönen avsätts till en inkomstpension som man inte själv kan påverka och 2,5% avsätts till premiepensionen som man kan påverka genom att väja fonder själv.
Räknat på en lön på 40 000 SEK/månad så kommer alltså 7 400 SEK att avsättas till den allmänna pensionen. Av dessa kan man välja fonder för 1 000 SEK. En gång om året får man hem ett orange kuvert där man får en del information om hur det har gått.
Tjänstepension
Tjänstepensionen skiljer sig år beroende på när man är född, men om man tittar närmre på den som gäller för personer födda 1979 eller senare så avsätts 4,5% av lönen till tjänstepensionen upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Inkomstbasbeloppet för 2017 är 61 500 SEK, vilket innebär att 4,5% avsätts upp till en lön på ungefär 38 450 SEK/mån. Över denna lön avsätts 30% av inkomsten till tjänstepensionen. Anledningen till det stora hoppet är bland annat att det bara avsätts till allmän pension upp till 7,5 inkomstbasbelopp.
Enligt ITP1 så kan man välja traditionell försäkring eller fondförsäkring. Man kan, om jag förstår saken rätt, maximalt välja att ha 50% i fondförsäkring. Man kan välja förvaltare av både den traditionella försäkringen och fondförsäkringen, och med jämna mellanrum så görs det nya upphandlingar, vilket får till effekt att aktörer försvinner och nya tillkommer. Om man inte vill ha sina pengar spridda på en massa olika aktörer kan man välja att flytta pengar via collectum.se. Tyvärr kostar det ibland att flytta pengar från en förvaltare till en annan.
När det kommer till fondförsäkring så kan man i många fall själv välja fonder. Utbudet är oftast inte speciellt stort, men det finns viss valfrihet i alla fall. När jag har valt så har jag prioriterat fondutbud och åtkomlighet högt. Om jag skulle vilja minska min exponering mot aktiemarknaden, eller öka, eller rikta den mot någon viss marknad eller bransch så vill jag ha den möjligheten. Naturligtvis är även avgifter viktigt, vilket för min del ofta blir att det ska finnas ett hyggligt utbud av indexfonder.
Pensionen och övrigt sparande
Jag tycker att det är klokt att se pensionen som en del av det totala sparandet, och att anpassa valen av fonder med ett litet öga på hur aktieportföljen eller fondportföljen ser ut i övrigt. För egen del har jag till exempel valt att ha en del pengar i amerikanska indexfonder och en del pengar i en Indienfond. Anledningen till att jag har resonerat så är att jag har mestadels svenska bolag i min aktieportfölj och genom att ha exponering mot USA och Indien via pensionssparandet så får jag en bättre spridning.
Man kan även fundera en del på hur man ska fördela ITP-pengar och PPM-pengar. PPM-urvalet är bättre än ITP-urvalet och ibland kan avgifterna skilja sig åt för de olika systemen. Det är nog inte så mycket, men det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Jag har i mitt PPM-sparande en del förhållandevis dyra fonder, bl a Didner & Gerge-fonder, som jag tycker blir prisvärda när man får PPM-rabatten, men kanske inte lika prisvärda när man inte får någon rabatt. Naturligtvis kan man fundera kring om en vissa fond kan vara prisvärda i alla fall, men min poäng är att avgiften blir olika beroende på genom vilket system man äger fonden och eftersom det är så tycker jag att det kan vara värt att hålla lite koll på detta.
Pensionen och livet i övrigt
Om man har en hög lön kan det ibland kännas intressant att få olika löneförmåner istället för högre lön. Det man ibland glömmer bort när man tittar på den typen av lösningar är att ett bruttolöneavdrag kan verka intressant vid första anblicken i och med att marginalskatten är förhållandevis hög, men viktigt att komma ihåg är att man får en hel del pension avsatt för toppen av månadslönen. Det kanske blir intressant i alla fall att t ex få en tjänstebil för ett bruttolöneavdrag (och förmånsbeskattning), men ska man ta med alla effekter av bruttolöneavdraget kanske det inte blir lika intressant. Det gäller med andra ord att vara lite vaksam när det börjar talas om bruttolöneavdrag.
Ska man tajma marknaden med pensionen?
De flesta pensionslösningar som jag har sett har 100% aktier de första åren och när man närmar sig pensionsålder så minskas aktieexponeringen efter hand. Det verkar klokt, så klart. Frågan är om man ska försöka sig på att tajma marknaden med sin tjänstepension. Idag verkar de flesta pilarna att peka åt rätt håll, men om marknaden svänger och man kan undvika nedgången så kan det göra ganska mycket i slutändan. Det är förmodligen ingenting att rekommendera för någon som tycker att aktiemarknaden inte är så intressant och som inte vill lägga tid på att följa upp sina investering, men om man vill lägga tid på att följa marknaden så kanske det kan vara en idé. Jag har funderat på att faktiskt lyfta bort en del tjänstepensionspengar från aktiemarknaden om det börjar gå nedåt. Klokt eller oklokt, det får framtiden utvisa. Det är inte lätt att tajma marknaden, men att inte alltid köra 100% aktier behöver inte vara fel.
Hur håller man koll?
Det enklaste sättet att hålla koll på sin pension tycker jag är www.minpension.se. Det går enkelt logga in via sitt bank-ID och man får snabbt en hygglig koll på hur det ser ut. Tyvärr tar det väldigt lång tid för många av siffrorna att uppdateras. Det tycker jag är svagt. Man måste inte ha dagens kurs, men när det börjar skilja veckor och månader så tycker jag att det är för mycket.
27 maj 2017
Telia: Ett företag under omstöpning
Det är intressant att följa den senaste tidens utveckling kring Telia. Från att Telia varit ett företag som ingen ville ta i med tång så har en del investerare börjat se lite annorlunda på företaget och kursen har vänt uppåt. Telia har fortfarande problem, ganska jobbiga sådana faktiskt, men man har också en hel del tillgångar som jag är av uppfattningen att man inte ser när man tittar på bolaget.
Om man börjar med att se på utmaningarna för Telia så är det att en del gamla kassakor, som avgifter för fast telefoni, som är på utgående. Det kommer inte att vända utan dessa intäkter kommer att försvinna i takt med att åren går och kanske kommer det att gå snabbare än vad man tror. En annan utmaning för Telia är att möjligheterna att ta betalt för mobiltjänster blir tuffare för varje år. För ett par år sedan kunde man ta ordentligt betalt för utlandsresenärer som ville använda sin telefon. Även om det fortfarande är möjligt så blir det alltmer ovanligt och det kommer fler och fler lösningar för den som vill åka runt i världen och prata mobiltelefon (utan att bli ruinerad). Utöver att gamla kassakor dör och möjligheterna att ta bra betalt försvinner så ökar dessutom trycket på tjänsterna. Idag ska man kunna streama video utan problem överallt annars är tjänsten kass. Det är ganska tuffa krav eftersom video innebär mycket data och mycket data betyder ordentliga investeringar i bra nät. Man kan se det som att Telia och sektorkollegorna pressas från två håll.
Om ovanstående är sant för teleoperatörer generellt så har Telia även en hel del egna problem. Man har härjat runt i korrumperade stater och betalat både här och där för att få bli en betydande teleoperatör i länder som ligger i en demokratisk uppstartsfas, eller vad man nu väljer att kalla det. Eftersom bolaget är noterat och staten äger en stor del av bolaget så är detta naturligtvis superintressant för media. Jag har väldigt svårt att tro att Telia är ensamma om att behöva muta för att få till stånd stora avtal i dessa länder, men när drevet går är det svårt att stoppa. De senaste Uppdrag Granskning-avsnitten tycker jag börjar bli lite trötta. Jag tänker närmast på det om Nepal och N-Cell. Man kan tycka vad man vill om skatteupplägg med holding-bolag som ligger utanför landet där man opererar, men man måste skilja på vad som kan anses omoraliskt och vad som faktiskt är olagligt. Faktum är att jag tror att Telia idag är ett väldigt reko bolag. Man vet att man har ögonen på sig och man skulle passa väldigt mycket för att trampa snett.
Mutaffärer är tyvärr inte allt för Telia. Det hade varit jobbigt nog. Mutaffärerna har nämligen lett till att amerikanska staten och även nederländska staten tycker att det borde betalas miljardskadestånd till dem. Det kan man tycka en hel del om som jag ser det och jag tycker att om Uppdrag Granskning skulle undersöka någonting i soppan med Telia mer i detalj så är det problematiken med att amerikanska staten utdömer stora skadestånd på i min mening väldigt märkliga grunder. Det verkar dock som att förhandlingarna med de amerikanska myndigheterna går år tätt håll och sannolikt kommer man inom inte alltför lång framtid att nå en förlikning. Vansinnigt i mina ögon och tyvärr inte alls tillräckligt uppmärksammat.
Mutaffärer och legala tvister är ju jobbigt så klart, men tyvärr tar det inte slut där heller. Telias största ägare är nämligen svenska staten och det är dåligt. Anledningen att det är dåligt att ha svenska staten som största ägare är att man har en agenda som inte är i linje med övriga ägares. Staten har inte vinstmaximering som sitt yttersta mål utan man har som mål att se bra ut. I fallet med Vattenfall så var det många som ville att man skulle lägga ner brunkolsverksamheten istället för att sälja den. Från ett ekonomiskt perspektiv hade det varit katastrof att lägga ner en verksamhet som någon hade varit beredda på att betala miljardbelopp för och efter många turer och en del tandgnissel blev det också till slut sålt, till många miljöpartisters förtret. Problemet med Vattenfall var att man från början inte skulle gett sig in i brunkolsverksamhet. Det var urdumt från första början. Min poäng med Vattenfall-exemplet är inte att säga hur man borde och inte borde ha gjort med brunkolsverksamheten, utan snarare att poängtera att med statliga ägare så blir det ofta problem som blir väldigt mycket svårare att lösa eftersom det finns många andra aspekter att ta hänsyn till.
Det som talar för Telia är dock att man har en fungerande verksamhet som generar intäkter och man har mycket användare. Nystartade bolag värderas inte sällan baserat på hur många användare man har. Ofta är det icke-betalande användare som har laddat ned en app för att testa tjänsten, men ibland är det betalande användare. När det kommer till stora bolag som Telia så tittar man inte så ofta på antalet användare, och vad man kan göra med det stora antalet användare. I fallet med Telia tror jag att man borde titta lite närmre på det.
Många har idag Telia som teleoperatör eller bredbandsleverantör, och man växer en del på företagssidan också, framförallt genom uppköp. Jag hyr ibland film via Telias tjänster och det fungerar , men inte särskilt bra tyvärr. Till exempel får jag alltid en pappersfaktura ett par månader senare där fakturaavgiften är lika stor som den faktiska hyrkostnaden, vilket lämnar en del över vad gäller kundupplevelse. Det finns säkert någon Mina Sidor-tjänst, där man med en kod som man fått för ett par år sedan som innehåller trettiofyra specialtecken och lika många siffror och bokstäver kan logga in och betala med kort, men det orkar i alla fall inte jag rodda med en halvsen kväll när jag fått för mig att jag ska se film. Det finns med andra ord lite att jobba på.
Vad jag tror Telia har i sikte är att köpa upp bolag som har tjänster som användarbasen skulle vara intresserade av att använda. Man kan med andra ord ganska enkelt sprida en bra tjänst till ett stort antal användare. Eftersom Telia är ett välkänt varumärke så kommer det att underlätta spridningen. Telia ligger med andra ord bra till för att dra nytta av digitaliseringstrenden och man har en stor kundbas att bygga på. För inte alltför länge sedan läste jag att Telia och Ericsson skulle tillsammans köra något 5G-test. Man ska inte dra för stora växlar av något sådant, men det visar åtminstone att man är lite framåtlutad när det kommer till möjligheterna med nya teknik. Det tycker jag känns lovande.
Vad gäller domedagsprofetiorna kring hur de euroasiska verksamheterna ska sänka bolaget så tror jag inte att de kommer att slå in. De kommer för alltid att vara en mörk del av bolagets historia, men snart kommer de att bara tillhöra historien, och jag tror att man kommer att komma ur situationen bättre än vad många trott.
Kommer staten att för alltid vara storägare i Telia? Det finns egentligen ingenting som säger att staten skall vara ägare i Telia längre. Man kan argumentera att Telia äger viktig infrastruktur, men det räcker inte hela vägen som jag ser det. Man kan villkora tillstånd för ny utbyggnad på olika sätt och därmed påverka utan att vara ägare. Jag ser det inte som osannolikt att staten väljer att minska sitt ägande i Telia i takt med att bolaget går mer mot att sälja digitala tjänster och ifrån att äga massa kopparledningar.
Det ska bli intressant att se om den positiva kursutvecklingen fortsätter ett tag till eller om det är ett tillfällig hopp upp. Jag tror att det kan vara intressant att äga Telia framöver och jag kommer att fortsätta att ligga tungt i Telia, men eftersom det i nuläget är runt 30% så kommer jag nog att minska en del framöver.
Om man börjar med att se på utmaningarna för Telia så är det att en del gamla kassakor, som avgifter för fast telefoni, som är på utgående. Det kommer inte att vända utan dessa intäkter kommer att försvinna i takt med att åren går och kanske kommer det att gå snabbare än vad man tror. En annan utmaning för Telia är att möjligheterna att ta betalt för mobiltjänster blir tuffare för varje år. För ett par år sedan kunde man ta ordentligt betalt för utlandsresenärer som ville använda sin telefon. Även om det fortfarande är möjligt så blir det alltmer ovanligt och det kommer fler och fler lösningar för den som vill åka runt i världen och prata mobiltelefon (utan att bli ruinerad). Utöver att gamla kassakor dör och möjligheterna att ta bra betalt försvinner så ökar dessutom trycket på tjänsterna. Idag ska man kunna streama video utan problem överallt annars är tjänsten kass. Det är ganska tuffa krav eftersom video innebär mycket data och mycket data betyder ordentliga investeringar i bra nät. Man kan se det som att Telia och sektorkollegorna pressas från två håll.
Om ovanstående är sant för teleoperatörer generellt så har Telia även en hel del egna problem. Man har härjat runt i korrumperade stater och betalat både här och där för att få bli en betydande teleoperatör i länder som ligger i en demokratisk uppstartsfas, eller vad man nu väljer att kalla det. Eftersom bolaget är noterat och staten äger en stor del av bolaget så är detta naturligtvis superintressant för media. Jag har väldigt svårt att tro att Telia är ensamma om att behöva muta för att få till stånd stora avtal i dessa länder, men när drevet går är det svårt att stoppa. De senaste Uppdrag Granskning-avsnitten tycker jag börjar bli lite trötta. Jag tänker närmast på det om Nepal och N-Cell. Man kan tycka vad man vill om skatteupplägg med holding-bolag som ligger utanför landet där man opererar, men man måste skilja på vad som kan anses omoraliskt och vad som faktiskt är olagligt. Faktum är att jag tror att Telia idag är ett väldigt reko bolag. Man vet att man har ögonen på sig och man skulle passa väldigt mycket för att trampa snett.
Mutaffärer är tyvärr inte allt för Telia. Det hade varit jobbigt nog. Mutaffärerna har nämligen lett till att amerikanska staten och även nederländska staten tycker att det borde betalas miljardskadestånd till dem. Det kan man tycka en hel del om som jag ser det och jag tycker att om Uppdrag Granskning skulle undersöka någonting i soppan med Telia mer i detalj så är det problematiken med att amerikanska staten utdömer stora skadestånd på i min mening väldigt märkliga grunder. Det verkar dock som att förhandlingarna med de amerikanska myndigheterna går år tätt håll och sannolikt kommer man inom inte alltför lång framtid att nå en förlikning. Vansinnigt i mina ögon och tyvärr inte alls tillräckligt uppmärksammat.
Mutaffärer och legala tvister är ju jobbigt så klart, men tyvärr tar det inte slut där heller. Telias största ägare är nämligen svenska staten och det är dåligt. Anledningen att det är dåligt att ha svenska staten som största ägare är att man har en agenda som inte är i linje med övriga ägares. Staten har inte vinstmaximering som sitt yttersta mål utan man har som mål att se bra ut. I fallet med Vattenfall så var det många som ville att man skulle lägga ner brunkolsverksamheten istället för att sälja den. Från ett ekonomiskt perspektiv hade det varit katastrof att lägga ner en verksamhet som någon hade varit beredda på att betala miljardbelopp för och efter många turer och en del tandgnissel blev det också till slut sålt, till många miljöpartisters förtret. Problemet med Vattenfall var att man från början inte skulle gett sig in i brunkolsverksamhet. Det var urdumt från första början. Min poäng med Vattenfall-exemplet är inte att säga hur man borde och inte borde ha gjort med brunkolsverksamheten, utan snarare att poängtera att med statliga ägare så blir det ofta problem som blir väldigt mycket svårare att lösa eftersom det finns många andra aspekter att ta hänsyn till.
Det som talar för Telia är dock att man har en fungerande verksamhet som generar intäkter och man har mycket användare. Nystartade bolag värderas inte sällan baserat på hur många användare man har. Ofta är det icke-betalande användare som har laddat ned en app för att testa tjänsten, men ibland är det betalande användare. När det kommer till stora bolag som Telia så tittar man inte så ofta på antalet användare, och vad man kan göra med det stora antalet användare. I fallet med Telia tror jag att man borde titta lite närmre på det.
Många har idag Telia som teleoperatör eller bredbandsleverantör, och man växer en del på företagssidan också, framförallt genom uppköp. Jag hyr ibland film via Telias tjänster och det fungerar , men inte särskilt bra tyvärr. Till exempel får jag alltid en pappersfaktura ett par månader senare där fakturaavgiften är lika stor som den faktiska hyrkostnaden, vilket lämnar en del över vad gäller kundupplevelse. Det finns säkert någon Mina Sidor-tjänst, där man med en kod som man fått för ett par år sedan som innehåller trettiofyra specialtecken och lika många siffror och bokstäver kan logga in och betala med kort, men det orkar i alla fall inte jag rodda med en halvsen kväll när jag fått för mig att jag ska se film. Det finns med andra ord lite att jobba på.
Vad jag tror Telia har i sikte är att köpa upp bolag som har tjänster som användarbasen skulle vara intresserade av att använda. Man kan med andra ord ganska enkelt sprida en bra tjänst till ett stort antal användare. Eftersom Telia är ett välkänt varumärke så kommer det att underlätta spridningen. Telia ligger med andra ord bra till för att dra nytta av digitaliseringstrenden och man har en stor kundbas att bygga på. För inte alltför länge sedan läste jag att Telia och Ericsson skulle tillsammans köra något 5G-test. Man ska inte dra för stora växlar av något sådant, men det visar åtminstone att man är lite framåtlutad när det kommer till möjligheterna med nya teknik. Det tycker jag känns lovande.
Vad gäller domedagsprofetiorna kring hur de euroasiska verksamheterna ska sänka bolaget så tror jag inte att de kommer att slå in. De kommer för alltid att vara en mörk del av bolagets historia, men snart kommer de att bara tillhöra historien, och jag tror att man kommer att komma ur situationen bättre än vad många trott.
Kommer staten att för alltid vara storägare i Telia? Det finns egentligen ingenting som säger att staten skall vara ägare i Telia längre. Man kan argumentera att Telia äger viktig infrastruktur, men det räcker inte hela vägen som jag ser det. Man kan villkora tillstånd för ny utbyggnad på olika sätt och därmed påverka utan att vara ägare. Jag ser det inte som osannolikt att staten väljer att minska sitt ägande i Telia i takt med att bolaget går mer mot att sälja digitala tjänster och ifrån att äga massa kopparledningar.
Det ska bli intressant att se om den positiva kursutvecklingen fortsätter ett tag till eller om det är ett tillfällig hopp upp. Jag tror att det kan vara intressant att äga Telia framöver och jag kommer att fortsätta att ligga tungt i Telia, men eftersom det i nuläget är runt 30% så kommer jag nog att minska en del framöver.
26 maj 2017
"Optimizers" och "satisfiers"
Det finns två typer av beslutsfattare lärde jag mig för ett tag sedan. Det finns "satisfiers" som tar ett beslut relativt snabbt, väl medvetna om att det kanske inte är det bästa beslutet, men att beslutet är bra nog och kommer att tillfredsställa behovet. Den andra typen "optimizers" måste tränga ner på detaljer för att vara säker på att man har tagit det bästa beslutet. Man är rädd för att man ska ångra sig efter att man har tagit beslutet och är beredd på att lägga ner mycket tid på att vara helt säker på att man har tagit det bästa beslutet.
Självklart finns det inget rätt eller fel när det kommer till hur man är som person. Är man OK med att man då och då i livet kommer att gå på en nit och köpa något som inte riktigt var vad man hade hoppats på och man inte anser det vara värt mödan att lägga ner oerhört mycket tid på att utvärdera alla alternativ, ja, då är man en "satisfier". "Optimizers" å andra sidan kan man säga har problem med att värdesätta sin egen tid. Det kan läggas enorma mängder tid på att utvärdera olika alternativ ur olika perspektiv och även om man lägger ner hundratals timmar så kommer det att finns faktorer med i spelet som man inte kommer att kunna förutse eller ta höjd för. Det kanske var värt att köpa ett liftkort till alla i familjen till slut och antagandena att hundspann och äventyrsbad skulle få barnen att vilja göra annat var inte riktigt rätt. Det var kanske inte i efterhand motiverat att lägga tio timmar på excelknackande, intervjuer med barnen om hur deras preferensramar såg ut, studera prislistan och jämföra denna med prislistor på andra skidorter, ringa vänner för att höra hur mycket skidor deras barn åkte (och sedan bli lite förbannad över att de vaga svaren som man fick) osv.
Som så många gånger annars i livet så är lagom bäst. Man ska inte köpa ett hus på stående fot utan att ha kollat upp lite fakta om huset först. Det är sällan bra. Om det visar sig bra så är det förmodligen förenat med en hel del tur, eller så sitter man redan på en hel del information sedan tidigare som man kan dra nytta. Man kanske kan området som sin egen ficka för att man växte upp där och vet kanske t o m att det bott världens ordentligaste gubbe och gumma i huset under de senaste 30 åren, och att man studerat tre år till byggnadsingenjör gjorde att man ganska väl kunde bedöma skicket på huset. Om man däremot är för mycket av en "optimizer" kommer man kanske aldrig riktigt till skott och när man väl har bestämt sig för ett hus - när alla parametrar i excelarket står rätt - så är redan budgivningen i ett slutskede långt över de priser som antagits i excelarket.
Hus är kanske inte det bästa exemplet egentligen. Jag tycker själv att alldeles för många är alldeles för mycket "satisfiers" när det kommer till husköp. Det har säkert att göra med att jag själv är en "optimizer", men argumenten att "det viktiga är att man trivs" eller "huspriser går alltid upp på sikt" tycker jag bara är märkliga. Just argumentet "det viktiga är att man trivs" tycker jag är ganska svårt att förstå. Jag kanske har nån bokstavskombination som gör det svårare för mig - HPD (husprisdyslexi) - men hur vet man om man kommer att trivas utifrån ett besök. Grannarna kanske är skitjobbiga och det kanske är en massa märkliga ljud på natten. Det kanske bara är sol på tomten mellan 17:30-18:00 (precis när visningen var lagd) och så vidare. Naturligtvis förstår jag att man kan få en känsla, men jag tycker att känslan får oproportionerligt stor vikt.
Nu är jag inte på husjakt faktiskt och mitt husköp var efter många "optimizer"-projekt mer eller mindre ett "satisfier"-beslut. Jag tror att det inte är helt ovanligt faktiskt. Det är säkert många som inte skulle anse att mitt beslut är att kalla ett "satisfier"-beslut, men det tycker jag. Till slut var det dags att agera. Livet i stort hade gjort att jag och min familj behövde ett nytt boende ("behövde" kan man så klart diskutera) och då slog vi till på ett hus som tickade många, men inte alla av de krav som vi hade satt upp.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Har detta med aktiemarknaden att göra? Jag tror att det är bra att veta att beslutsprocesser fungerar olika hos olika människor och att man ibland mår bra av att fundera lite på hur man själv tar beslut. Det kan även ha effekt på aktiemarknaden på så sätt att aktier på smålistorna ibland kan lyfta eller gå ner oproportionerligt mycket när sparare, eller investerare, väljer att agera antingen som "satisfiers" för att "det där verkar vara en bra grej" varpå marknaden hoppar upp ganska rejält. Hövding är ett bra exempel på en aktie som från tid till annan får oproportionerligt stora hopp uppåt, i mitt tycke. Det är bra att man exponeras i filmer som blir virala, men om jag förstod saken rätt så handlade det inte om att alla uppspelningar av filmen var helt och hållet triggade av användarna utan att det handlade om att den automatiskt spelades upp. Det är bra oavsett, men förmodligen, i alla fall sett så här i efterhand, var reaktionen uppåt väl häftig. Att småbolagslisteaktier hoppar upp och ner ganska dramatiskt har naturligtvis inte bara att göra med hur beslutsprocesser hos enskilda individer att göra, men det är en komponent i det hela. Man kan naturligtvis också fundera en del kring hur man själv tar beslut. Jag skulle absolut kunna ta beslut snabbare. Det hade inte behövts uppskattningsvis 200 timmar för att komma fram till vad som var rätt cykel att köpa. Det hade kunnat gjorts snabbare. Å andra sidan handlade det inte bara om "optimizer"-aktiviteter utan även om att jag tyckte det var intressant att lära mig mer om cyklar.
Självklart finns det inget rätt eller fel när det kommer till hur man är som person. Är man OK med att man då och då i livet kommer att gå på en nit och köpa något som inte riktigt var vad man hade hoppats på och man inte anser det vara värt mödan att lägga ner oerhört mycket tid på att utvärdera alla alternativ, ja, då är man en "satisfier". "Optimizers" å andra sidan kan man säga har problem med att värdesätta sin egen tid. Det kan läggas enorma mängder tid på att utvärdera olika alternativ ur olika perspektiv och även om man lägger ner hundratals timmar så kommer det att finns faktorer med i spelet som man inte kommer att kunna förutse eller ta höjd för. Det kanske var värt att köpa ett liftkort till alla i familjen till slut och antagandena att hundspann och äventyrsbad skulle få barnen att vilja göra annat var inte riktigt rätt. Det var kanske inte i efterhand motiverat att lägga tio timmar på excelknackande, intervjuer med barnen om hur deras preferensramar såg ut, studera prislistan och jämföra denna med prislistor på andra skidorter, ringa vänner för att höra hur mycket skidor deras barn åkte (och sedan bli lite förbannad över att de vaga svaren som man fick) osv.
Som så många gånger annars i livet så är lagom bäst. Man ska inte köpa ett hus på stående fot utan att ha kollat upp lite fakta om huset först. Det är sällan bra. Om det visar sig bra så är det förmodligen förenat med en hel del tur, eller så sitter man redan på en hel del information sedan tidigare som man kan dra nytta. Man kanske kan området som sin egen ficka för att man växte upp där och vet kanske t o m att det bott världens ordentligaste gubbe och gumma i huset under de senaste 30 åren, och att man studerat tre år till byggnadsingenjör gjorde att man ganska väl kunde bedöma skicket på huset. Om man däremot är för mycket av en "optimizer" kommer man kanske aldrig riktigt till skott och när man väl har bestämt sig för ett hus - när alla parametrar i excelarket står rätt - så är redan budgivningen i ett slutskede långt över de priser som antagits i excelarket.
Hus är kanske inte det bästa exemplet egentligen. Jag tycker själv att alldeles för många är alldeles för mycket "satisfiers" när det kommer till husköp. Det har säkert att göra med att jag själv är en "optimizer", men argumenten att "det viktiga är att man trivs" eller "huspriser går alltid upp på sikt" tycker jag bara är märkliga. Just argumentet "det viktiga är att man trivs" tycker jag är ganska svårt att förstå. Jag kanske har nån bokstavskombination som gör det svårare för mig - HPD (husprisdyslexi) - men hur vet man om man kommer att trivas utifrån ett besök. Grannarna kanske är skitjobbiga och det kanske är en massa märkliga ljud på natten. Det kanske bara är sol på tomten mellan 17:30-18:00 (precis när visningen var lagd) och så vidare. Naturligtvis förstår jag att man kan få en känsla, men jag tycker att känslan får oproportionerligt stor vikt.
Nu är jag inte på husjakt faktiskt och mitt husköp var efter många "optimizer"-projekt mer eller mindre ett "satisfier"-beslut. Jag tror att det inte är helt ovanligt faktiskt. Det är säkert många som inte skulle anse att mitt beslut är att kalla ett "satisfier"-beslut, men det tycker jag. Till slut var det dags att agera. Livet i stort hade gjort att jag och min familj behövde ett nytt boende ("behövde" kan man så klart diskutera) och då slog vi till på ett hus som tickade många, men inte alla av de krav som vi hade satt upp.
Vad vill jag då säga med detta inlägg? Har detta med aktiemarknaden att göra? Jag tror att det är bra att veta att beslutsprocesser fungerar olika hos olika människor och att man ibland mår bra av att fundera lite på hur man själv tar beslut. Det kan även ha effekt på aktiemarknaden på så sätt att aktier på smålistorna ibland kan lyfta eller gå ner oproportionerligt mycket när sparare, eller investerare, väljer att agera antingen som "satisfiers" för att "det där verkar vara en bra grej" varpå marknaden hoppar upp ganska rejält. Hövding är ett bra exempel på en aktie som från tid till annan får oproportionerligt stora hopp uppåt, i mitt tycke. Det är bra att man exponeras i filmer som blir virala, men om jag förstod saken rätt så handlade det inte om att alla uppspelningar av filmen var helt och hållet triggade av användarna utan att det handlade om att den automatiskt spelades upp. Det är bra oavsett, men förmodligen, i alla fall sett så här i efterhand, var reaktionen uppåt väl häftig. Att småbolagslisteaktier hoppar upp och ner ganska dramatiskt har naturligtvis inte bara att göra med hur beslutsprocesser hos enskilda individer att göra, men det är en komponent i det hela. Man kan naturligtvis också fundera en del kring hur man själv tar beslut. Jag skulle absolut kunna ta beslut snabbare. Det hade inte behövts uppskattningsvis 200 timmar för att komma fram till vad som var rätt cykel att köpa. Det hade kunnat gjorts snabbare. Å andra sidan handlade det inte bara om "optimizer"-aktiviteter utan även om att jag tyckte det var intressant att lära mig mer om cyklar.
24 maj 2017
Telia, Hövding: Det tickar uppåt för teleoperatören och det säljs inte så mycket cyklar i Q1
Den senaste tiden har varit bra drag i Telia. Det har kommit lite positiva nyheter kring Turkcell för ett tag sedan, nämligen att man säljer en del av sitt innehav. Jag tror att marknaden tycker att detta är positivt då det är ett tecken på att saker och ting rör på sig. Tyvärr har jag varit fullt upptagen med annat än att djupdyka i vad som händer med Telia så jag är inte speciellt påläst. Det som jag dock noterat är att Telia gett sig in och köpt rättigheter till den finska hockeyserien och att man köpt ett bolag verksamt inom molnlösningar för mindre och medelstora företag från Ratos. Efter börsens stängning kommunicerades det dessutom ut ett förslag om utdelning i Turkcell. Om det går igenom handlar det om ca 2,1 miljarder SEK, vilket ungefär skulle motsvara 50 öre per aktie (om jag har räknat rätt).
Precis som jag har skrivit tidigare så ligger jag lite väl tungt i Telia, men av erfarenhet vet jag att det är lätt att ta hem en vinst väl tidigt när det börjar röra sig uppåt. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag skulle köpa istället, vilket förvisso är ett ganska dåligt argument, men - rätt eller fel - något som spelar roll i mitt fall. Det har varit en strävsam resa i Telia och bara för att det börjar ticka uppåt lite nu på sistone så har det ändå inte varit en bra affär för min del. Jag underskattade tiden det skulle ta för att vända skutan och reda ut all den oreda som fanns i bolaget. Det är på inget sätt utrett än, men jag tror att man är ett steg på vägen och snart kanske man även kan göra sig av med de euroasiska verksamheterna enligt plan. Jag kommer att segla med ett tag till förmodligen, men jag ligger som sagt väl tungt i Telia och borde egentligen minska av den anledningen. Det är dock positivt att se att det finns en framtidstro och att man ger sig in på nya områden och att man inser att man kan dra nytta av den stora kundbasen.
Hövdings rapport trodde jag skulle vara bra och det var den kanske sett till omsättningsökning, men vad gäller sålda hjälmar så var det inte så mycket att hurra för i mitt tycke. Jag trodde att den starka försäljningen under de sista fyra månaderna var början på någonting nytt och att det skulle spilla över i Q1. Min hypotes var att de 700-800 butikerna hade börjat få snurr på försäljningen och att detta nu skulle lyfta försäljningen till en ny nivå. Det tycker jag inte riktigt att var fallet. Det låter konstigt att man tycker att en rapport som visar en omsättningsökning på 100% inte är bra, och det kanske det också är, men Q1 förra året bjöd inte på mycket till försäljning så sett i ljuset av det var det inte mycket att hurra för. Det är absoluta tal som i slutändan räknas.
Det man kan fundera kring är hur stor säsongspåverkan det finns i försäljningen. De största marknaderna är länder där cyklingen ligger nere eller går på halvfart under Q1. Det säljs förmodligen inte speciellt mycket cyklar och cykeltillbehör under Q1 jämfört med Q2. Det är möjligt att jag har fel och att säsongseffekten inte alls är så stor och att det säljs cyklar och cykeltillbehör relativt jämnt under året och att det inte finns någon extrem säsongseffekt. Förutom vädret så tror jag att Q4-rapporten lyfts en hel del av julhandeln, vilket då blir en annan form av säsongseffekt. Gissningsvis är Hövding en ganska populär julklapp. Det man också ska komma ihåg i sammanhanget är att det relativt små volymer och det är en häftig tillväxt så det är svårt att dra alltför stora slutsatser kring säsongseffekterna.
Överlag så är jag lite tveksam till Hövding. Det är en produkt som är på väg att bli etablerad på vissa marknader och den kommer säkert att växa ytterligare, men frågan är om det kommer att gå snabbt nog för att motivera dagens kurs. Det kanske för alltid kommer att vara en nischprodukt för välbeställda och alla de butiker som har Hövding i sitt sortiment kommer inte att ha det om ett par år om man inte säljer mer än ett fåtal per år, och vad spelar det för roll om man finns i ett stort antal butiker om allt mer av försäljningen flyttas till nätet. Naturligtvis finns man även på nätet, men av någon anledning så tycker man att man kan agera återförsäljare på egen hand i den kanalen. Jag är inte helt övertygad om att det är rätt väg att gå. Martin Gren, grundare av AXIS, intervjuades i Börspodden för ett tag sedan och en av hans vägledande idéer var att man inte skulle konkurrera med sina återförsäljare eller distributörer. Man kan ha olika syn på saken, men jag är inte helt nöjd med Hövdings upplägg kring ehandel.
Det som skulle kunna trigga försäljningen för Hövding är en ny generation. Den nuvarande har varit med ett tag och jag gissar att man jobbar med att ta fram en ny generation. En del av de inbitna kommer kanske att byta ut sin nuvarande Hövding mot en ny när den nya generationen visas. Eventuellt har man jobbat en del med priset och möjligen så kommer man att kunna sänka priset en del, vilket skulle kunna öka försäljningen. Jag tror det inte, men det är en möjlighet.
Vad gäller risker så skulle jag inte bli helt förvånad om det ganska snart dyker upp liknande produkter. Det finns säkert andra aktörer som vill ha en del av kakan och så snart det börjar synas tecken på att det finns pengar att tjäna så kommer det att komma konkurrens. Om man från Hövdings sida inte är på tårna och kan leverera en riktigt bra produkt till ett riktigt bra pris så kommer man att bli företaget som kom på en ny typ av huvudskydd, men någon annan kommer att vara den som tog hem spelet om marknaden. Det finns absolut en first mover advantage, men det finns många exempel på när ett företag har skapat marknaden och någon annan skördat frukterna. Ibland är jag rädd för att man har ägnat för mycket tid åt att ta fram olika typer av utbytbara skal och inte tillräckligt med tid för att göra en bättre och billigare produkt. Det är bara vilda tankar från min sida, men likväl saker som rör sig i mitt huvud.
Det är möjligt att jag hoppar av innan Q2-rapporten presenteras. Om det blir något ryck uppåt som inte direkt baseras på att någonting har ändrats i grunden så kan det bli så att jag hoppar av, men jag ska försöka att hålla mig lite lugn. Det är låg omsättning och just nu verkar det inte finnas mycket köpare. Många känner nog som jag angående Q1-rapporten och det finns nog en hel del funderingar kring hur den framtida finansieringen ska se ut. Det jag skulle vilja se i Q2-rapporten är att alla de butiker som nu säljer produkten inte bara är butiker som har skrivit på ett papper utan att det är butiker som verkligen säljer produkten, och att det syns i siffrorna.
Jag kanske låter negativ till bolaget, men det är inte riktigt rätt. Produkten säljer. Bollen är i rullning. Det är det viktiga. Om det varit en genuint dålig produkt som inte fyllde något egentligt syfte så hade man inte nått dit man är idag. Nu gäller det att visa att man kan skala upp.
Precis som jag har skrivit tidigare så ligger jag lite väl tungt i Telia, men av erfarenhet vet jag att det är lätt att ta hem en vinst väl tidigt när det börjar röra sig uppåt. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag skulle köpa istället, vilket förvisso är ett ganska dåligt argument, men - rätt eller fel - något som spelar roll i mitt fall. Det har varit en strävsam resa i Telia och bara för att det börjar ticka uppåt lite nu på sistone så har det ändå inte varit en bra affär för min del. Jag underskattade tiden det skulle ta för att vända skutan och reda ut all den oreda som fanns i bolaget. Det är på inget sätt utrett än, men jag tror att man är ett steg på vägen och snart kanske man även kan göra sig av med de euroasiska verksamheterna enligt plan. Jag kommer att segla med ett tag till förmodligen, men jag ligger som sagt väl tungt i Telia och borde egentligen minska av den anledningen. Det är dock positivt att se att det finns en framtidstro och att man ger sig in på nya områden och att man inser att man kan dra nytta av den stora kundbasen.
Hövdings rapport trodde jag skulle vara bra och det var den kanske sett till omsättningsökning, men vad gäller sålda hjälmar så var det inte så mycket att hurra för i mitt tycke. Jag trodde att den starka försäljningen under de sista fyra månaderna var början på någonting nytt och att det skulle spilla över i Q1. Min hypotes var att de 700-800 butikerna hade börjat få snurr på försäljningen och att detta nu skulle lyfta försäljningen till en ny nivå. Det tycker jag inte riktigt att var fallet. Det låter konstigt att man tycker att en rapport som visar en omsättningsökning på 100% inte är bra, och det kanske det också är, men Q1 förra året bjöd inte på mycket till försäljning så sett i ljuset av det var det inte mycket att hurra för. Det är absoluta tal som i slutändan räknas.
Det man kan fundera kring är hur stor säsongspåverkan det finns i försäljningen. De största marknaderna är länder där cyklingen ligger nere eller går på halvfart under Q1. Det säljs förmodligen inte speciellt mycket cyklar och cykeltillbehör under Q1 jämfört med Q2. Det är möjligt att jag har fel och att säsongseffekten inte alls är så stor och att det säljs cyklar och cykeltillbehör relativt jämnt under året och att det inte finns någon extrem säsongseffekt. Förutom vädret så tror jag att Q4-rapporten lyfts en hel del av julhandeln, vilket då blir en annan form av säsongseffekt. Gissningsvis är Hövding en ganska populär julklapp. Det man också ska komma ihåg i sammanhanget är att det relativt små volymer och det är en häftig tillväxt så det är svårt att dra alltför stora slutsatser kring säsongseffekterna.
Överlag så är jag lite tveksam till Hövding. Det är en produkt som är på väg att bli etablerad på vissa marknader och den kommer säkert att växa ytterligare, men frågan är om det kommer att gå snabbt nog för att motivera dagens kurs. Det kanske för alltid kommer att vara en nischprodukt för välbeställda och alla de butiker som har Hövding i sitt sortiment kommer inte att ha det om ett par år om man inte säljer mer än ett fåtal per år, och vad spelar det för roll om man finns i ett stort antal butiker om allt mer av försäljningen flyttas till nätet. Naturligtvis finns man även på nätet, men av någon anledning så tycker man att man kan agera återförsäljare på egen hand i den kanalen. Jag är inte helt övertygad om att det är rätt väg att gå. Martin Gren, grundare av AXIS, intervjuades i Börspodden för ett tag sedan och en av hans vägledande idéer var att man inte skulle konkurrera med sina återförsäljare eller distributörer. Man kan ha olika syn på saken, men jag är inte helt nöjd med Hövdings upplägg kring ehandel.
Det som skulle kunna trigga försäljningen för Hövding är en ny generation. Den nuvarande har varit med ett tag och jag gissar att man jobbar med att ta fram en ny generation. En del av de inbitna kommer kanske att byta ut sin nuvarande Hövding mot en ny när den nya generationen visas. Eventuellt har man jobbat en del med priset och möjligen så kommer man att kunna sänka priset en del, vilket skulle kunna öka försäljningen. Jag tror det inte, men det är en möjlighet.
Vad gäller risker så skulle jag inte bli helt förvånad om det ganska snart dyker upp liknande produkter. Det finns säkert andra aktörer som vill ha en del av kakan och så snart det börjar synas tecken på att det finns pengar att tjäna så kommer det att komma konkurrens. Om man från Hövdings sida inte är på tårna och kan leverera en riktigt bra produkt till ett riktigt bra pris så kommer man att bli företaget som kom på en ny typ av huvudskydd, men någon annan kommer att vara den som tog hem spelet om marknaden. Det finns absolut en first mover advantage, men det finns många exempel på när ett företag har skapat marknaden och någon annan skördat frukterna. Ibland är jag rädd för att man har ägnat för mycket tid åt att ta fram olika typer av utbytbara skal och inte tillräckligt med tid för att göra en bättre och billigare produkt. Det är bara vilda tankar från min sida, men likväl saker som rör sig i mitt huvud.
Det är möjligt att jag hoppar av innan Q2-rapporten presenteras. Om det blir något ryck uppåt som inte direkt baseras på att någonting har ändrats i grunden så kan det bli så att jag hoppar av, men jag ska försöka att hålla mig lite lugn. Det är låg omsättning och just nu verkar det inte finnas mycket köpare. Många känner nog som jag angående Q1-rapporten och det finns nog en hel del funderingar kring hur den framtida finansieringen ska se ut. Det jag skulle vilja se i Q2-rapporten är att alla de butiker som nu säljer produkten inte bara är butiker som har skrivit på ett papper utan att det är butiker som verkligen säljer produkten, och att det syns i siffrorna.
Jag kanske låter negativ till bolaget, men det är inte riktigt rätt. Produkten säljer. Bollen är i rullning. Det är det viktiga. Om det varit en genuint dålig produkt som inte fyllde något egentligt syfte så hade man inte nått dit man är idag. Nu gäller det att visa att man kan skala upp.
05 maj 2017
Telia, Hövding: Det ser ljusare ut för teleoperatören och Hövding kanske överraskar
Telia-rapporten var ganska OK som jag ser det. En sak som var trevlig läsning är att böterna nu bedöms komma in lägre än vad man från början kommunicerat. Det har även kommit positiv information kring Turkcell, nämligen att man har börjat avyttra en del av de aktier som man äger. En tredje positiv nyhet är att man har börjat med återköp. Det är förvisso ingenting som påverkar den underliggande verksamheten, men det ökar köptrycket och allt annat lika borde det vara bra för kursen.
När kursen var uppe senast över 37 SEK så sålde jag av en liten del av de aktier som jag äger, ungefär en tiondel. Anledningen är att jag ligger väl tungt i Telia och att jag helt enkelt börjar tvivla på att det kommer att bli en så bra affär trots allt. De senaste dagarna har varit ganska positiva dock och en del av de nyheter som kablats ut känns bra. Det ger intryck av att en del av de många problem bolaget tampats med under lång tid kan vara på väg att lösas. Det är alltid svårt att veta vad som är inprisat och inte, men överlag så tycker jag att det ser positivt ut. Förhoppningsvis kan uppgången stärkas av lite tekniska indikatorer som gör att fler vågar sig in i aktien.
Om kursen fortsätter uppåt så kommer jag att successivt sälja av. Det är möjligt att jag väntar lite just nu när det känns som att det finns medvind, men planen är att minska. Det känns inte osannolikt att kursen kan vara uppe runt 40 SEK under året om man kan sälja av fler Turkcell-akiter och andra verksamheter som man har på säljlistan, samt att man får till en förlikning med de amerikanska myndigheterna. Det är även möjlighet att en del av de nya satsningarna som man gör på 5G och inom media kan få visst genomslag även på kursen.
Eftersom jag har hållit på och stångats med Telia-aktien så får jag försöka lugna mig lite. Handen på hjärtat så är jag rätt trött på att vänta på att saker och ting ska blåsa över, och det är en delvis farlig känsla. Rätt vad det är så kommer det att blåsa över och då vill man vara i aktien, tror jag, på samma sätt som man ville vara i Nokia när mobildelen var helt uträknad och innan bolaget delades, eller i SCA när det sålde hygienprodukter men prissattes som ett skogsbolag, eller Volvo när konsensus var att det aldrig mer skulle säljas knappt några lastbilar eller anläggningsmaskiner någonsin, eller Swedbank när man trodde att Baltikumkrisen skulle knäcka banken osv. (Det finns även exempel på det motsatta)
För de pengar som jag fick loss för Telia-försäljningen så har jag köpt Hövding-aktier. Man har tidigarelagt rapporten till samma dag som stämman, dvs 10 maj. Det tycker jag känns lovande. Det ligger en nyemissionskänsla i luften, men det är möjligt att det inte behövs. Mitt tips är att den starka trenden från sista fyra månaderna under förra året kommer att fortsätta nu i Q1. Kvartalet är ett svagt kvartal eftersom cykling inte är vad alla håller på med under januari till mars, särskilt inte i Sverige som är Hövdings största marknad. Det är hög risk med Hövding och det är lite för spännande för mig egentligen. Det finns mycket som inte talar för Hövding - dyr produkt, annorlunda produkt som inte direkt går att jämföra med nuvarande produkter, en säkerhetsprodukt, vilket innebär att ett enda misstag kan leda till otroligt jobbig publicitet mm. Uppsidan är att säkerhet är viktigt för många och att cykling ökar.
Ibland läser man att Hövding kan användas för annat än cykling. Jag tror att det ligger ganska långt bort för närvarande. Om man skulle meddela att man planerade att ge sig in på en annan typ av marknad så skulle jag inte reagera positivt. Det är möjligt att jag skulle kunna övertygas, men som saker och ting är just nu hoppas jag att man lägger allt fokus på att få ut Hövding i de stora cykelländerna i Europa, och som jag ser det är man på god väg.
Min hypotes är att det är en del som är rädda för att det kommer att komma en nyemission och att det tynger kursen. Det är möjligt att det är fel, men det är vad jag tror. Det i kombination med ganska lite nyheter gör att intresset är ganska lågt. Jag tror absolut att det kan komma att bli en nyemission, men jag är inte säker på att den kommer just nu och det är möjligt att man kan lösa det på annat sätt än med nyemission. Vi får se. Den 10 maj kommer att bli spännande.
När kursen var uppe senast över 37 SEK så sålde jag av en liten del av de aktier som jag äger, ungefär en tiondel. Anledningen är att jag ligger väl tungt i Telia och att jag helt enkelt börjar tvivla på att det kommer att bli en så bra affär trots allt. De senaste dagarna har varit ganska positiva dock och en del av de nyheter som kablats ut känns bra. Det ger intryck av att en del av de många problem bolaget tampats med under lång tid kan vara på väg att lösas. Det är alltid svårt att veta vad som är inprisat och inte, men överlag så tycker jag att det ser positivt ut. Förhoppningsvis kan uppgången stärkas av lite tekniska indikatorer som gör att fler vågar sig in i aktien.
Om kursen fortsätter uppåt så kommer jag att successivt sälja av. Det är möjligt att jag väntar lite just nu när det känns som att det finns medvind, men planen är att minska. Det känns inte osannolikt att kursen kan vara uppe runt 40 SEK under året om man kan sälja av fler Turkcell-akiter och andra verksamheter som man har på säljlistan, samt att man får till en förlikning med de amerikanska myndigheterna. Det är även möjlighet att en del av de nya satsningarna som man gör på 5G och inom media kan få visst genomslag även på kursen.
Eftersom jag har hållit på och stångats med Telia-aktien så får jag försöka lugna mig lite. Handen på hjärtat så är jag rätt trött på att vänta på att saker och ting ska blåsa över, och det är en delvis farlig känsla. Rätt vad det är så kommer det att blåsa över och då vill man vara i aktien, tror jag, på samma sätt som man ville vara i Nokia när mobildelen var helt uträknad och innan bolaget delades, eller i SCA när det sålde hygienprodukter men prissattes som ett skogsbolag, eller Volvo när konsensus var att det aldrig mer skulle säljas knappt några lastbilar eller anläggningsmaskiner någonsin, eller Swedbank när man trodde att Baltikumkrisen skulle knäcka banken osv. (Det finns även exempel på det motsatta)
För de pengar som jag fick loss för Telia-försäljningen så har jag köpt Hövding-aktier. Man har tidigarelagt rapporten till samma dag som stämman, dvs 10 maj. Det tycker jag känns lovande. Det ligger en nyemissionskänsla i luften, men det är möjligt att det inte behövs. Mitt tips är att den starka trenden från sista fyra månaderna under förra året kommer att fortsätta nu i Q1. Kvartalet är ett svagt kvartal eftersom cykling inte är vad alla håller på med under januari till mars, särskilt inte i Sverige som är Hövdings största marknad. Det är hög risk med Hövding och det är lite för spännande för mig egentligen. Det finns mycket som inte talar för Hövding - dyr produkt, annorlunda produkt som inte direkt går att jämföra med nuvarande produkter, en säkerhetsprodukt, vilket innebär att ett enda misstag kan leda till otroligt jobbig publicitet mm. Uppsidan är att säkerhet är viktigt för många och att cykling ökar.
Ibland läser man att Hövding kan användas för annat än cykling. Jag tror att det ligger ganska långt bort för närvarande. Om man skulle meddela att man planerade att ge sig in på en annan typ av marknad så skulle jag inte reagera positivt. Det är möjligt att jag skulle kunna övertygas, men som saker och ting är just nu hoppas jag att man lägger allt fokus på att få ut Hövding i de stora cykelländerna i Europa, och som jag ser det är man på god väg.
Min hypotes är att det är en del som är rädda för att det kommer att komma en nyemission och att det tynger kursen. Det är möjligt att det är fel, men det är vad jag tror. Det i kombination med ganska lite nyheter gör att intresset är ganska lågt. Jag tror absolut att det kan komma att bli en nyemission, men jag är inte säker på att den kommer just nu och det är möjligt att man kan lösa det på annat sätt än med nyemission. Vi får se. Den 10 maj kommer att bli spännande.