Det är intressant när marknaden blir uppläxad. Marknaden kan nämligen inte ha fel (däremot kan den vara felinformerad, vilket är en annan sak). Idag har bland annat den franske finansministern gått ut och kritiserat marknaden för att den inte beter sig rationellt utan som en fårskock. Bakgrunden är att marknaden inte tror fullt ut på de räddningspaket som sjösatts och att detta i förlängningen kan leda till ekonomisk nedgång.
Jag förstår absolut marknaden. Det som händer just nu känns inte alls betryggande. Grekland som var först ut hade fuskat sig in i Eurosamarbetet och hade en ekonomi som var urusel rakt igenom. De borde aldrig fått ha varit med från början och att det kom upp till ytan först för ett par månader sedan är definitivt inte fötroendeingivande.
Efter att Grekland rasat igenom så bedyrade man att den europeiska ekonomin i övrigt var i gott skick. För att inte göra marknaden orolig och riskavers så utförde man ett stresstest som alla banker klarade i princip (Det kanske inte bara var jag som såg den amerikanske ekonomen Kent Rogoff skratta gott åt detta på gårdagens Agenda). Stresstestet var kanske lite framstressat med tanke på att det visade sig att Irland inte kunde fixa sin egen ekonomi och att bankerna på Irland inte alls var OK. EU och IMF fick slanta upp för att få problemen lösta.
Status idag är att Portugal, Spanien och Italien sitter med risig ekonomi och anses vara nästa brickor att falla (om man nu inte tror på politikerna). Naturligtvis vill man inte skrämma marknadens aktörer så att marknaden kraschar. För att systemet skall funka krävs det nämligen att några aktörer vågar riskera sina pengar. Dessutom, vilket marknadens aktörer mycket väl känner till, så hade man från politiskt håll sagt precis samma sak om situationen i princip var ohållbar eftersom marknadens förtroende krävs för att överhuvudtaget kunna rädda situationen.
Summa summarum så har politiker tidigare lovat att det inte var någon fara när det visade sig att det var fara (först med Grekland och nu med Irland) samt att oavsett om situationen i princip var körd så skulle man ändå säga att det var lugnt för att kunna rädda situationen. Alltså, det finns all anledning att ta lätt på de bedyrandet som görs för närvarande. Den eruopeiska ekonomin är illa skött med stora budgetunderskott och med all rimlig logik så skulle det förvåna mig om vi har det värsta bakom oss.
Så, är det marknaden som beter sig irrationellt när de inte sväljer vad politikerna basunerar ut? Möjligen har marknaden helt enkelt fortfarande i färskt minne att saker och ting kan gå riktigt åt helvete när lån sväller sig för stora.
29 november 2010
25 november 2010
Presentation av Cellavision
Cellavisions VD Yvonne Mårtensson presenterade företaget på en kapitalmarknadsdag igår. Presentationen finns att se som webcast.
Jag tycker att värderingen av bolaget känns ganska försiktig för tillfället, dvs runt 10-11 SEK per aktie eller börsvärde på runt 250 MSEK. Förmodligen kommer bolaget att landa på en omsättning i år på 120 MSEK och vinsten kommer förmodligen att vara runt 7 MSEK (stor osäkerhet). Det är inte väldigt imponerande siffror, men heller inte dåliga. Det är viktigt att komma ihåg att bolaget växer med runt 30% per år.
Även om det finns mycket som jag gillar med bolaget så finns det också farhågor, naturligtvis. Tyvärr känns det som att marknaden inte är oändlig. Det finns en marknad som ligger på drygt 5 miljarder SEK och det är inte dåligt, men heller inte enorm med tanke på att andra aktörer kommer att vilja ha sin del av kakan. För att göra den potentiella marknaden rättvisa bör man naturligtvis säga att det finns andra områden som kan, i framtiden, bli aktuella. Vägen dit känns dock för lång för mig och jag tycker att dessa tillväxtmöjligheterna väger lätt, åtminstone så länge som motsatsen inte har bevisats.
Jag kommer med största sannolikhet inte att öka mitt innehav i företaget även om jag tidigare haft funderingar på det. Intäkterna kommer inte att skjuta i taket och man är en väldigt liten spelare, vilket bland annat tar sig uttryck i att man sitter i knäet på sina distributörer. Tillsammans gör detta att jag är aningen tveksam. Det som talar för är precis som jag skrev ovan den nuvarande värderingen. Med dagens värdering skulle en vinst på 25 MSEK ge ett P/E på 10. En vinst på 25 MSEK känns som att den mycket väl kan ligga inom 3-4 års räckhåll.
Eftersom det är en aktie med dålig omsättning så kan det lätt bli trångt i luckan. En ny analys av bolaget hade förmodligen rekat köp och det hade kunnat trigga en trevlig uppgång. Om kursen skulle sticka upp till 13-14 SEK innan året är slut på grund av någons tyckande så kommer jag kanske att sälja.
Charlie
Jag tycker att värderingen av bolaget känns ganska försiktig för tillfället, dvs runt 10-11 SEK per aktie eller börsvärde på runt 250 MSEK. Förmodligen kommer bolaget att landa på en omsättning i år på 120 MSEK och vinsten kommer förmodligen att vara runt 7 MSEK (stor osäkerhet). Det är inte väldigt imponerande siffror, men heller inte dåliga. Det är viktigt att komma ihåg att bolaget växer med runt 30% per år.
Även om det finns mycket som jag gillar med bolaget så finns det också farhågor, naturligtvis. Tyvärr känns det som att marknaden inte är oändlig. Det finns en marknad som ligger på drygt 5 miljarder SEK och det är inte dåligt, men heller inte enorm med tanke på att andra aktörer kommer att vilja ha sin del av kakan. För att göra den potentiella marknaden rättvisa bör man naturligtvis säga att det finns andra områden som kan, i framtiden, bli aktuella. Vägen dit känns dock för lång för mig och jag tycker att dessa tillväxtmöjligheterna väger lätt, åtminstone så länge som motsatsen inte har bevisats.
Jag kommer med största sannolikhet inte att öka mitt innehav i företaget även om jag tidigare haft funderingar på det. Intäkterna kommer inte att skjuta i taket och man är en väldigt liten spelare, vilket bland annat tar sig uttryck i att man sitter i knäet på sina distributörer. Tillsammans gör detta att jag är aningen tveksam. Det som talar för är precis som jag skrev ovan den nuvarande värderingen. Med dagens värdering skulle en vinst på 25 MSEK ge ett P/E på 10. En vinst på 25 MSEK känns som att den mycket väl kan ligga inom 3-4 års räckhåll.
Eftersom det är en aktie med dålig omsättning så kan det lätt bli trångt i luckan. En ny analys av bolaget hade förmodligen rekat köp och det hade kunnat trigga en trevlig uppgång. Om kursen skulle sticka upp till 13-14 SEK innan året är slut på grund av någons tyckande så kommer jag kanske att sälja.
Charlie
23 november 2010
Orolig för skuldkrisen
Jag funderar på att minska min exponering mot aktiemarknaden, dvs sälja en del av mina aktier. Anledningen är inte helt förvånande skuldkrisen som briserar i Euro-området. Idag kan man läsa i flera artiklar att det inte är Irland som är det stora orosmolnet även om det är irländarna som i dagarna fått ropa på hjälp. Det stora orosmolnet är Spanien som tros stå på tur efter Portugal. Spanien är en av Europas största ekonomier och en skuldkris skulle få rejäla konsekvenser.
Om det nu visar sig att Spanien inte kan klara ut sina problem så tror jag att marknaderna kommer att reagera med panik. Bolånekraschen i USA var ingen överraskning. Det fanns orostecken liknande de som nu syns hos Spanien, men det var först när bubblan sprack som marknaden reagerade då kraftigt. Det finns ett ordstäv som säger att om man skall drabbas av panik så skall man göra det först av alla - klokt, men svårt att uppfylla.
Förutom att kreditkrisen med största säkerhet kommer att följas av en skuldkris så finns det ingen som vet omfattningen av en sådan skuldkris. Många ekonomer, bland annat Henrik Mittelman på SEB, bedömer risken för en dubbeldipp som väldigt liten, rent ut av "mikroskopisk" om jag kommer ihåg rätt. Jag är inte lika säker och jag tror att många som sitter med stora portföljer är förberedda på att det kan hända saker snabbt om det visar sig att Spanien kastar in handduken.
Optimisterna, till vilka även Peter Malmqvist bör räknas, anser att svenska börsföretag är i fin form och levererar som aldrig förr - eller åtminstone väldigt bra. De tuffa tiderna under 2008-2009 är förbi och nu strömmar ordrarna in igen. Det verkar ju bra, men det finns två stora men. För det första så stod väldigt många branscher helt still under kreditkrisen vilket fick till följd att en efterfrågepuckel byggdes upp - en puckel som håller på att betas av nu och snart är avbetad. För det andra så är Kina en allt viktigare marknad för många svenska företag. Att göra affärer med Kina är inte som att göra affärer med andra länder. Det är ett stort land och befolkningen är enorm, men det är samtidigt ett land där staten äger all mark, inklusive den mark där svenska företag har sina fabriker. Kina vill bygga upp en egen industri och om det inte längre passar med att ha svenska företag i krokarna så kan situationen ändras på nolltid. När man extrapolerar svenska företags omsättningar och vinster tar man inte hänsyn till någon av dessa två faktorer, vilket kan vara ödesdigert även om det kan vara helt riktigt också.
Kort sagt så tror jag att risken för en korrigering nedåt är betydligt större än fortsatt stigande kurser. Det kan verka pessimistiskt, men det finns en del som talar för att risken är ganska hög just nu på börsen samt att uppsidan är begränsad.
Naturligtvis är jag inte säker på något sätt. Kommentera gärna.
Charlie
Om det nu visar sig att Spanien inte kan klara ut sina problem så tror jag att marknaderna kommer att reagera med panik. Bolånekraschen i USA var ingen överraskning. Det fanns orostecken liknande de som nu syns hos Spanien, men det var först när bubblan sprack som marknaden reagerade då kraftigt. Det finns ett ordstäv som säger att om man skall drabbas av panik så skall man göra det först av alla - klokt, men svårt att uppfylla.
Förutom att kreditkrisen med största säkerhet kommer att följas av en skuldkris så finns det ingen som vet omfattningen av en sådan skuldkris. Många ekonomer, bland annat Henrik Mittelman på SEB, bedömer risken för en dubbeldipp som väldigt liten, rent ut av "mikroskopisk" om jag kommer ihåg rätt. Jag är inte lika säker och jag tror att många som sitter med stora portföljer är förberedda på att det kan hända saker snabbt om det visar sig att Spanien kastar in handduken.
Optimisterna, till vilka även Peter Malmqvist bör räknas, anser att svenska börsföretag är i fin form och levererar som aldrig förr - eller åtminstone väldigt bra. De tuffa tiderna under 2008-2009 är förbi och nu strömmar ordrarna in igen. Det verkar ju bra, men det finns två stora men. För det första så stod väldigt många branscher helt still under kreditkrisen vilket fick till följd att en efterfrågepuckel byggdes upp - en puckel som håller på att betas av nu och snart är avbetad. För det andra så är Kina en allt viktigare marknad för många svenska företag. Att göra affärer med Kina är inte som att göra affärer med andra länder. Det är ett stort land och befolkningen är enorm, men det är samtidigt ett land där staten äger all mark, inklusive den mark där svenska företag har sina fabriker. Kina vill bygga upp en egen industri och om det inte längre passar med att ha svenska företag i krokarna så kan situationen ändras på nolltid. När man extrapolerar svenska företags omsättningar och vinster tar man inte hänsyn till någon av dessa två faktorer, vilket kan vara ödesdigert även om det kan vara helt riktigt också.
Kort sagt så tror jag att risken för en korrigering nedåt är betydligt större än fortsatt stigande kurser. Det kan verka pessimistiskt, men det finns en del som talar för att risken är ganska hög just nu på börsen samt att uppsidan är begränsad.
Naturligtvis är jag inte säker på något sätt. Kommentera gärna.
Charlie
10 november 2010
Statoil Fuel & Retail - Gabriel Mellqvist gillar inte mackar
Jag ögnade snabbt igenom Gabriel "Börsrådet" Mellqvists artikel om Statoil Fuel & Retail (SFR) i lilleputt-Sveriges enda dagliga affärsblaska. Gabriel tyckte inte att SFR var något att ha. Bilister tankar inte lika mycket som tidigare på grund av att dagens bilar drar mindre bensin (Jag gissar Volvo-reklamen gjort intryck på den gode Gabriel). Vidare så finns det fler livsmedelbutiker med generösa öppettider, vilket påverkar försäljningen i mackarna som är kända för att vara öppna i princip alltid (Jag gissar att Gabriel bor i centrala Stockholm och att han har en 7 Eleven runt hörnet). Dessutom så tyckte han att det var för dålig tillväxt i bolaget. Den tillväxt som syns beror på att SFR köpte Jet i Sverige. SFR knoppades av för att få växa fritt.
Eftersom SFR stack upp från 42 NOK, då jag köpte, till ungefär 49 NOK på bara några dagar så gillar jag företaget. Det fanns en del anledningar till att jag köpte. För det första så tyckte jag att snittvärderingen på 5,5 MNOK per bensinstation var rätt OK. Detta är inte längre fallet, men var fallet när kursen stod i 42 NOK. För det andra så trodde jag att Statoil sett till att en och annan bank skulle hjälpa till att få fart på kursen i samband med introduktionen. Det skulle inte se så kul ut om kursen halverades de första handelsdagarna och detta trodde jag att Statoil sett till så att det inte skulle ske, alltså begränsad nedsida.
Jag blev ganska positivt överraskad av deras Q3-rapport. Presentationen finns att se på SFRs hemsida. Resultatet för de nio första månaderna landade på 4,2 NOK per aktie alltså lågt räknat P/E 10 vid en kurs på drygt 50 NOK. Bolaget tjänar med andra ord pengar, vilket inte är en nackdel.
Är då mackar ett utdöende fenomen? Kommer morgondagens bilar att säljas med full tank och skrotas när tanken är tom? Nej, naturligtvis inte. Om vi skall ställa om till elbilar, etanolbilar, gasbilar etc så kommer det förmodligen att tankas oftare snarare än mer sällan. Det kommer att bli dyrare för mackarna att tillhandahålla hela spektrat av drivmedel, men tankstationer kommer att behövas. Basta. Affären finns där även imorgon.
Gabriel anmärkte på att det inte byggs nya mackar utan att det snarare stängs ner mackar. Det må så vara, men ingen anledning till att inte köpa SFR. Tillväxten inom SFR finns att hitta i öst. Polen står närmst på tur. En marknad med 40 miljoner invånare med en inte fullt så utvecklad "mackkultur" som i Skandinavien (dvs det finns fortfarande frifräsare). Baltikum är en annan marknad som man redan finns på och som man vill öka satsningen på. Att resultatet hittills har varit klent är ett svagt argument. SFR som en del av Statoil hade inte mandat att satsa stenhårt på tillväxt i dessa länder med relativt klent resultat som följd. Detta var alltså en anledning till att man bröt ut delen såvitt jag förstår.
Sist men inte minst, det som får mina pupiller att förvandlas till dollartecken. SFR har någonting som de kallar "micro markets", vilket starkt förenklat innebär att man tar betalt vad kunden är beredd att betala. Om du bor i en dyr förort så betalar du mycket och om du bor på andra sidan vägen i ett omysigt miljonprogram så betalar du mindre. Eftersom väldigt få direktörer letar sig ut bland kreti poch pleti så funkar modellen. Detta är rätt sätt att maximera intäkter på. Norge är exempelvis uppdelat i 300 "micro markets". Kontroll på prissättning brukar vara en väldigt viktig faktor för lönsamma bolag.
Det skall bli intressant att se hur det går framöver för företaget. Aktien är nog inte fullt lika köpvärd idag som den var för ett par dagar sedan, men det skulle inte förvåna mig jättemycket om kursen inom en månad har varit uppe och i alla fall nosat på 55 NOK. En analys som tittar närmre på siffrorna som SFR lämnade i samband med Q3-rapporten kanske kan skrämma upp kursen ännu mer.
Så - vad säger ni?
Charlie
Eftersom SFR stack upp från 42 NOK, då jag köpte, till ungefär 49 NOK på bara några dagar så gillar jag företaget. Det fanns en del anledningar till att jag köpte. För det första så tyckte jag att snittvärderingen på 5,5 MNOK per bensinstation var rätt OK. Detta är inte längre fallet, men var fallet när kursen stod i 42 NOK. För det andra så trodde jag att Statoil sett till att en och annan bank skulle hjälpa till att få fart på kursen i samband med introduktionen. Det skulle inte se så kul ut om kursen halverades de första handelsdagarna och detta trodde jag att Statoil sett till så att det inte skulle ske, alltså begränsad nedsida.
Jag blev ganska positivt överraskad av deras Q3-rapport. Presentationen finns att se på SFRs hemsida. Resultatet för de nio första månaderna landade på 4,2 NOK per aktie alltså lågt räknat P/E 10 vid en kurs på drygt 50 NOK. Bolaget tjänar med andra ord pengar, vilket inte är en nackdel.
Är då mackar ett utdöende fenomen? Kommer morgondagens bilar att säljas med full tank och skrotas när tanken är tom? Nej, naturligtvis inte. Om vi skall ställa om till elbilar, etanolbilar, gasbilar etc så kommer det förmodligen att tankas oftare snarare än mer sällan. Det kommer att bli dyrare för mackarna att tillhandahålla hela spektrat av drivmedel, men tankstationer kommer att behövas. Basta. Affären finns där även imorgon.
Gabriel anmärkte på att det inte byggs nya mackar utan att det snarare stängs ner mackar. Det må så vara, men ingen anledning till att inte köpa SFR. Tillväxten inom SFR finns att hitta i öst. Polen står närmst på tur. En marknad med 40 miljoner invånare med en inte fullt så utvecklad "mackkultur" som i Skandinavien (dvs det finns fortfarande frifräsare). Baltikum är en annan marknad som man redan finns på och som man vill öka satsningen på. Att resultatet hittills har varit klent är ett svagt argument. SFR som en del av Statoil hade inte mandat att satsa stenhårt på tillväxt i dessa länder med relativt klent resultat som följd. Detta var alltså en anledning till att man bröt ut delen såvitt jag förstår.
Sist men inte minst, det som får mina pupiller att förvandlas till dollartecken. SFR har någonting som de kallar "micro markets", vilket starkt förenklat innebär att man tar betalt vad kunden är beredd att betala. Om du bor i en dyr förort så betalar du mycket och om du bor på andra sidan vägen i ett omysigt miljonprogram så betalar du mindre. Eftersom väldigt få direktörer letar sig ut bland kreti poch pleti så funkar modellen. Detta är rätt sätt att maximera intäkter på. Norge är exempelvis uppdelat i 300 "micro markets". Kontroll på prissättning brukar vara en väldigt viktig faktor för lönsamma bolag.
Det skall bli intressant att se hur det går framöver för företaget. Aktien är nog inte fullt lika köpvärd idag som den var för ett par dagar sedan, men det skulle inte förvåna mig jättemycket om kursen inom en månad har varit uppe och i alla fall nosat på 55 NOK. En analys som tittar närmre på siffrorna som SFR lämnade i samband med Q3-rapporten kanske kan skrämma upp kursen ännu mer.
Så - vad säger ni?
Charlie
Pessimisit-Ragnhild och övertro på Kina
Pessimist-Ragnhild (Viborg) som driver en fond för pessimister har skrivit en pessimistisk krönika värd att läsa. Ragnhild är alltid pessimistisk och har naturligtvis då rätt i en hel del fall. Eftersom DI ganska slaviskt kör efter varannan-principen, dvs en optimistisk artikel ena dagen och en negativ andra dagen, och eftersom fler är optimister än pessimister så hittar Ragnhild in bland DIs artiklar förhållandevis ofta. Ragnhild tror nämligen att allt skall gå åt helvete alltid. Hon sticker med andra ord ut - en färgklick.
Problemen som Ragnhild målar upp med överbelåning och kineser som konsumerar för lite är naturligtvis problem och jag är precis som Ragnhild inte helt övertygad att de kvantitativa lättnaderna som göre enbart är av godo. Däremot, saker och ting skall nyanseras. Pessimist-Ragnhild var förmodligen oerhört negativ till Baltikumkrisen (jag vet inte säkert om det var så, men eftersom jag aldrig hört henne uttala annat än domedagsprofetior så antar jag att hon var grymt pessimistisk till Baltikums framtid för något år sedan - Rätta mig gärna om jag har fel!). Om man läser Swedbanks och SEBs senaster rapporter så har Baltikum vänt skeppet och framtiden ser inte fullt så mörk ut som den gjorde för ett tag sedan. Det verkar som att man skall kunna komma på fötter igen fortfarande än de flesta trodde (inklusive jag själv). Ragnhild däremot hade förmodligen strukit Baltikum i sin världsatlas.
Nu tycker jag som sagt att det är en bra artikel som Ragnhild skriver. Allt är vettigt som hon skriver. Saker och ting kan gå åt helvete. Vad man inte skall glömma att saker och ting kan alltid gå åt helvete, men de gör inte alltid det. Sverige har haft gigantisk statsskuld för inte så värst många år sedan (15-20 år sedan). Idag har vi en bra ekonomi. Baltikum som nämndes ovan har lyckats vända skutan. Det finns andra exempel.
Det som är mer intressant i mina ögon är att Kina håller på att utvecklas till en ekonomisk supermakt, vilket de redan är på många sätt, men den rådande meningen får nog ändå sägas vara att USA är ensam herre på täppan idag. Om inte USA kan klara ut sina ekonomiska bryderier så är det inte alls säkert att de kommer att ha samma särställning om tio år.
En annan sak som är intressant, som inte direkt adresseras i krönikan, är att många svenska företag skall tjäna sina pengar i Kina. Prognoserna brukar låta "Det finns 1,3 miljarder kineser. Än så länge har vi bara skrapat på ytan.". För att tala klarspråk så tror hälften av alla svenska börsföretag att de kan expandera hej vilt i Kina de närmsta tio åren. Tyvärr tror inte jag det. Kineserna må vara intresserade av att köpa våra produkter idag, men så snart de kan utveckla produkterna själva så kommer marknaden ganska snabbt att stängas. Kina är inte svenska företags bakgård och kinesiska staten kan sätta käppar i hjulen som ingen annan stat (t ex äger staten all mark i Kina). Svenska investerare är enligt mig smått naiva när man räknar på potentialen i Kina.
Så, efter att ha trackat Ragnhild Viborg för att hon är en surtant och beskyllt henne för att ha gjort någonting som jag inte vet om hon har gjort så avslutar jag med att vara lite pessimistisk som en liten knorr.
Charlie
Problemen som Ragnhild målar upp med överbelåning och kineser som konsumerar för lite är naturligtvis problem och jag är precis som Ragnhild inte helt övertygad att de kvantitativa lättnaderna som göre enbart är av godo. Däremot, saker och ting skall nyanseras. Pessimist-Ragnhild var förmodligen oerhört negativ till Baltikumkrisen (jag vet inte säkert om det var så, men eftersom jag aldrig hört henne uttala annat än domedagsprofetior så antar jag att hon var grymt pessimistisk till Baltikums framtid för något år sedan - Rätta mig gärna om jag har fel!). Om man läser Swedbanks och SEBs senaster rapporter så har Baltikum vänt skeppet och framtiden ser inte fullt så mörk ut som den gjorde för ett tag sedan. Det verkar som att man skall kunna komma på fötter igen fortfarande än de flesta trodde (inklusive jag själv). Ragnhild däremot hade förmodligen strukit Baltikum i sin världsatlas.
Nu tycker jag som sagt att det är en bra artikel som Ragnhild skriver. Allt är vettigt som hon skriver. Saker och ting kan gå åt helvete. Vad man inte skall glömma att saker och ting kan alltid gå åt helvete, men de gör inte alltid det. Sverige har haft gigantisk statsskuld för inte så värst många år sedan (15-20 år sedan). Idag har vi en bra ekonomi. Baltikum som nämndes ovan har lyckats vända skutan. Det finns andra exempel.
Det som är mer intressant i mina ögon är att Kina håller på att utvecklas till en ekonomisk supermakt, vilket de redan är på många sätt, men den rådande meningen får nog ändå sägas vara att USA är ensam herre på täppan idag. Om inte USA kan klara ut sina ekonomiska bryderier så är det inte alls säkert att de kommer att ha samma särställning om tio år.
En annan sak som är intressant, som inte direkt adresseras i krönikan, är att många svenska företag skall tjäna sina pengar i Kina. Prognoserna brukar låta "Det finns 1,3 miljarder kineser. Än så länge har vi bara skrapat på ytan.". För att tala klarspråk så tror hälften av alla svenska börsföretag att de kan expandera hej vilt i Kina de närmsta tio åren. Tyvärr tror inte jag det. Kineserna må vara intresserade av att köpa våra produkter idag, men så snart de kan utveckla produkterna själva så kommer marknaden ganska snabbt att stängas. Kina är inte svenska företags bakgård och kinesiska staten kan sätta käppar i hjulen som ingen annan stat (t ex äger staten all mark i Kina). Svenska investerare är enligt mig smått naiva när man räknar på potentialen i Kina.
Så, efter att ha trackat Ragnhild Viborg för att hon är en surtant och beskyllt henne för att ha gjort någonting som jag inte vet om hon har gjort så avslutar jag med att vara lite pessimistisk som en liten knorr.
Charlie
03 november 2010
Finska staten, norska staten och jag
Igår köpte jag tillbaka en del av mina Fortum-aktier för 20,41 EUR. Förra månaden sålde jag nämligen hela innehavet för 20,69 EUR. Planen är att köpa tillbaka resten när/om kursen trillar ner under 20 EUR innan utdelningen i vår. Idag har kursen fortsatt nedåt och slutade på 20,22 EUR. Min bedömning är att Fortum är köpvärd kring dessa nivåer på 6-12 månaders sikt.
Imorse köpte jag på mig ytterligare några Statoil-aktier. Det är möjligt att jag var lite påverkad av min lyckliga timing med systerföretaget Statoil Retail & Fuel, men hursomhelst så köpte jag en bunt aktier för 124 NOK. Kursen fortsatte nedåt och slutade på 122,40 NOK. Anledningen dagens krafitga ras var att man reviderade ned den framtida produktion, vilket är allvarligt och det är faktiskt möjligt, så vitt jag förstår, att den kraftiga reaktionen var motiverad. Jag har varit inne i oljesvägen tidigare, men jag har aldrig blivit särskilt långvarig. Om det visar sig barka åt fel håll med Statoil är det möjligt att det blir ytterligare ett kort besök i oljebranschen för min del.
Jag har inte nämnt att jag under oktober köpte en del Cellavision-aktier. Det händer spännande saker med aktien. Stora poster mäklas. VD:n köper aktier. Pfizer (stort läkemedelsföretag om det nu finns någon som inte känner till dem) återfinns numer i listan över de största ägarna. Det är möjligt att det tio år gamla forskningsbolaget som i år kommer att sälja för runt 120 MSEK (förmodligen) står inför ett genombrott. Det är en chansning och jag har redan blivit galen på den låga omsättningen. Det som talar mot att investera är att de inte klarade av att visa vinst under förra kvartalet trots att "efterfrågan var större än någonsin". Svag dollar och komponentbrist var skälen som jag förstod det, kanske förlåtligt för ett 50-mannabolag som håller på att expandera försäljningen.
Förra månaden var jag även på äventyr i fonddjungeln. Jag kastade mig in i Länsförsäkringars Fastighetsfond. Efter att ha funderat 3000 gånger på vad sjutton som hänt med mitt köp så poppade innehavet upp på mitt konto efter tre dagar (Civilisationer kan gå under på tre dagar). Det irriterade mig enormt att jag inte kunde se värdet i realtid så jag sålde innehavet till slut. Fonder är inget för mig. Jag gillar inte omvägar.
Charlie
Imorse köpte jag på mig ytterligare några Statoil-aktier. Det är möjligt att jag var lite påverkad av min lyckliga timing med systerföretaget Statoil Retail & Fuel, men hursomhelst så köpte jag en bunt aktier för 124 NOK. Kursen fortsatte nedåt och slutade på 122,40 NOK. Anledningen dagens krafitga ras var att man reviderade ned den framtida produktion, vilket är allvarligt och det är faktiskt möjligt, så vitt jag förstår, att den kraftiga reaktionen var motiverad. Jag har varit inne i oljesvägen tidigare, men jag har aldrig blivit särskilt långvarig. Om det visar sig barka åt fel håll med Statoil är det möjligt att det blir ytterligare ett kort besök i oljebranschen för min del.
Jag har inte nämnt att jag under oktober köpte en del Cellavision-aktier. Det händer spännande saker med aktien. Stora poster mäklas. VD:n köper aktier. Pfizer (stort läkemedelsföretag om det nu finns någon som inte känner till dem) återfinns numer i listan över de största ägarna. Det är möjligt att det tio år gamla forskningsbolaget som i år kommer att sälja för runt 120 MSEK (förmodligen) står inför ett genombrott. Det är en chansning och jag har redan blivit galen på den låga omsättningen. Det som talar mot att investera är att de inte klarade av att visa vinst under förra kvartalet trots att "efterfrågan var större än någonsin". Svag dollar och komponentbrist var skälen som jag förstod det, kanske förlåtligt för ett 50-mannabolag som håller på att expandera försäljningen.
Förra månaden var jag även på äventyr i fonddjungeln. Jag kastade mig in i Länsförsäkringars Fastighetsfond. Efter att ha funderat 3000 gånger på vad sjutton som hänt med mitt köp så poppade innehavet upp på mitt konto efter tre dagar (Civilisationer kan gå under på tre dagar). Det irriterade mig enormt att jag inte kunde se värdet i realtid så jag sålde innehavet till slut. Fonder är inget för mig. Jag gillar inte omvägar.
Charlie
01 november 2010
Statoil Fuel & Retail
Jag har spanat på Statoil ett tag och även köpt på mig en mindre post. När jag tittade på Statoil blev jag varse att de skall särnotera sina bensinstationer under namnet Statoil Fuel & Retail. Statoil kommer att äga 40%. Imorgon lämnar Statoil Fuel & Retail sin första kvartalsrapport och jag fyllde på under dagen för jag tror att det kan bli en positiv överraskning. Denna Q3-rapport kommer nog att vara en välregisserad tillställning som kommer att dra upp marknaden. En chasning. Imorgon bitti vet jag mer.
I all hast
Charlie
I all hast
Charlie